(Denna text är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats)

I en ny bok från Språkrådet berättar Barbro Ehrenberg-Sundin och Maria Sundin om det svenska klarspråksarbetets långa historia.

Krångelspråk blir klarspråk är berättelsen om det svenska klarspråksarbetet. Det moderna klarspråksarbetet inleddes på 1970-talet, och har drivits på av riksdag och regering tillsammans med språkvetare, jurister, journalister och myndigheterna själva.

Barbro Ehrenberg-Sundin arbetade under många år som språkexpert i Regeringskansliet. Maria Sundin är språkkonsult med lång erfarenhet av klarspråksarbete på myndigheter.

Olika perspektiv och erfarenheter

I boken berättar de hur allt började, hur författningsspråket moderniserades och hur Regeringskansliet gick i bräschen för att förändra mönstren för en rad viktiga texter. Vi får en inblick i hur myndigheternas klarspråksarbete kom igång och en beskrivning av alla turer som ledde fram till en samordnad statlig språkvård och en språklag. Vi får också möta många av de personer som varit drivande i arbetet och ta del av deras olika perspektiv och erfarenheter.'

Nya medier och nya krav på tillgänglighet innebär nu nya utmaningar. Hur ska det framtida klarspråksarbetet bedrivas? Och vilken forskning behövs? I slutet av boken bidrar några forskare och språkvårdare med tankar och förslag.

Internationella klarspråksdagen

Boken presenteras den 13 oktober, på den internationella klarspråksdagen, på ett seminarium anordnat av Språkrådet i samarbete med Uppsala universitets uppdragsutbildning. Seminariet kommer att filmas och i efterhand läggas upp på vår webbplats.

Läs mer om seminariet

Klarspråksdagen 13 oktober 2015

Läs mer om boken

Norstedts: Krångelspråk blir klarspråk

(Denna nätdsagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I måndags besökte Sofia Kristina Hellqvist, numera prinsessa, Älvdalen. Enligt Dala-Demokraten avslutade hon ett tal med ett löfte:

– Dalarna har en speciell plats i mitt hjärta och det är Älvdalen som format mig till den jag är. Jag lovar att jobba på min älvdalska så jag i framtiden kan föra en dialog som en äkta älvdaling."

En frivillig privatlärare anmälde sig genast:

"För en dam i publiken var det sistnämnda av extra betydelse.

– Behöver prinsessan hjälp med dialekten är det bara att komma hem till mig, säger Uls Gerda Werf."

Dalarnas Tidningar hade en liknade bevakning av prinsessans officiella besök i Älvdalen. Reportern intervjuar Inga-Britt Pettersson som reder ut skillnaden mellan älvdalska och svenska. Hon påpekar bland annnat att älvdalskan använder sig av nasala vokaler (som i franskan) och att dessa till och med har försvunnit i  isländskan. Hon liknar nasala vokaler vid "kyldrag i näsan".

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Renata Flores Rivera sjunger Michael Jacksons “The Way You Make Me Feel” på quechua. Quechua var det dominerande språket i det gamla inkariket. Quechua, som är den största inhemska språkfamiljen i Latinamerika, talas i flera varieteter av åtta till tio miljoner människor i Peru, Bolivia, Colombia, Ecuador, Chile och Argentina. 

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvaret  skrev ett remissvar till betänkandet ”Översyn av lagen om skiljeförfarande (SOU 2015:37)" den 10/9 2015. Lars Fredriksson har gått igenom de remissyttranden om lagen som ligger ute på nätet och funnit att två av dem i likhet med Språkförsvarets tar upp frågan om engelska som rättegångsspråk. Det ena har skrivits av Justitiekanslern och det andra av Göta Hovrätt. Nedan återges de relevanta avsnitten i respektive remissyttrande.

Justitiekanslern:

”Rättegångsspråk i klanderprocesser (avsnitt 6.6 i betänkandet)                      

Justitiekanslern delar betänkandets bedömning att det inte bör införas en möjlighet att använda engelska som rättegångsspråk med avseende på hela klanderprocessen, innefattande bl.a att domar och beslut skulle författas på engelska. Såväl principiella som praktiska skäl talar med styrka emot en sådan ordning (jfr betänkandet s. 141 ff.).

Även lämpligheten av det förslag som lämnas i betänkandet, att rättegången på parts begäran i lämplig omfattning ska kunna äga rum på engelska, kan emellertid ifrågasättas.

För det första kan frågan ställas om den föreslagna regleringen innebär någon påtaglig förändring jämfört med vad som idag gäller vid handläggningen av klandermål. Som anförs i betänkandet förekommer det redan att handlingar i målen ges in på engelska, att hovrätten tillskriver parterna på engelska samt att vittnesförhör hålls på engelska utan tolkning – under förutsättning att alla är överens om en sådan ordning och ingen åhörare finns i salen (se betänkandet s. 137). De problem som vid denna typ av handläggning kan uppkomma, med hänsyn till att offentlighetsprincipen torde kräva att allmänheten ges möjlighet att ta del av allmänna handlingar och förhandlingar på svenska, undanröjs inte heller genom den föreslagna regleringen (se betänkandet s. 145 f.). Vad som egentligen tillförs genom förslaget är därmed möjligheten för part att begära att en översättning av hovrättens avgörande, protokoll och beslut ska tillhandahållas av domstolen. Med hänsyn till att kostnaden för översättningen föreslås bekostas av parterna kan det ifrågasättas om denna reglering är särskilt angelägen, den part som önskar en sådan översättning kan ju redan idag själv ombesörja att översättning sker.

För det andra kan det ifrågasättas om det är motiverat att införa en särlösning just för klanderprocesser. Enligt utredningens egen bedömning kan det uppskattas att endast cirka fem klandertvister per år kommer att avslutas genom prövning i sak, där engelska används som rättegångsspråk i den omfattning som medges enligt förslaget (se betänkandet s. 138). Det förekommer dock, som anförs i betänkandet (se s. 144), även i andra måltyper – t.ex i kommersiella mål och patentmål – att bevisning och andra handlingar som är avfattade på engelska ges in till domstol utan att översättning sker. Om lagstiftaren anser att det bör införas möjligheter för parter att i viss utsträckning använda engelska som rättegångsspråk bör det övervägas att införa en sådan möjlighet generellt avseende de måltyper som är lämpade för en sådan ordning och där det finns ett behov. Det är svårt att se några principiella skäl som talar för att just klandertvister bör särbehandlas i detta avseende.”

Göta Hovrätt:

” Hovrätten ställer sig tveksam till om det behöver införas en ordning med engelska som rättegångsspråk, detta mot bakgrund av att det synes röra sig om ytterst få fall per år även om måltypen koncentreras till en hovrätt. Frågan ska ses mot bakgrund av att den föreslagna ordningen innebär ett avsteg från regeln om att svenska är rättegångsspråk och att den därmed i viss mån får återverkningar i offentlighetshänseende.” (sid 7 – 8).

Obsaervatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 (Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Språkrådet ordnar ett sverigefinskt jubileumsseminarium den 6 november på Finlandsinstitutet i Stockholm (Snickarbacken 4).

Med seminariet firar vi den 40-åriga sverigefinska språkvården och den 35-åriga tidskriften Kieliviesti.

Eftersom det handlar om sverigefinska, är förmiddagens program på finska och eftermiddagens på svenska. Vi bjuder också på enkel lunch.

Preliminärt program:

9.30–10.00 Aamukahvi

10.00–10.15 Tervetuliaissanat

10.15–10.55 Paula Ehrnebo, Ruotsinsuomalainen kielilautakunta ja Kielineuvosto

10.55–11.35 Pirkko Nuolijärvi, Kotimaisten kielten keskus

11.35–11.45 Tauko

11.45–12.15 Markku Huovila, piirtäjä

12.15–13.30 Lounas

13.30–13.40 Välkommen

13.40–14.10 Ingrid Johansson Lind, Institutet för språk och folkminnen

14.10–14.40 Kaisa Syrjänen Schaal, Svenska kyrkan

14.40–15.10 Eftermiddagsfika

15.10–15.30 Musik

15.30–16.00 Olle Josephson, Stockholms universitet

16.00–16.15 Avslutning

16.15–17.00 Mingel

Seminariet är kostnadsfritt men anmälan är obligatorisk. Du kan anmäla dig på anmälningsblankett eller genom att ringa 08-455 42 20. Sista anmälningsdag är den 26 oktober. Välkommen!

Anmälningsblanketten hittar du här

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ett tiotal språkvetare från Norden har ansökt hos SIL/Ethnologue om att älvdalska ska få en egen internationell språkkod. Deras ansökan finns här.

I motiveringen heter det:

“The language is today part of Swedish ISO 639-3: SWE Övdalian differs from the other Nordic languages (and dialects) at all linguistic levels: phonetically, phonologically, morphologically, syntactically, and in the vocabulary, in a systematic way, i.e the Övdalian language system is different from that of Swedish or Norwegian. This means e.g that it is not only a question of understanding or not understanding each other, but of deep systematic differences.

Chapter 2 in “Word Order in Övdalian” Garbacz (2010) and chapter 2 in “Studies in Övdalian Morphology and Syntax”. He says: The dialects spoken in Dalecarlia are known for their special status among the Swedish dialects in general. Wessén (1935: 30) states that both western and upper Dalecarlia dialects hold a unique position among the whole group of 28 Sveamål-dialects.9 This is so because Övdalian is mutually incomprehensible to its closest standard relatives, Swedish, Norwegian and Danish. Also, speakers of some other dialects of Dalecarlia have serious difficulties when they try to communicate with speakers of Övdalian using their local dialects. This situation is due to the fact that there are differences between Övdalian and both mainland Scandinavian and the other Dalecarlian dialects on every linguistic level: phonetics, phonology, morphology, syntax and vocabulary. Having applied the Swadesh test to Övdalian, Swedish and Icelandic, Dahl (2005: 10) claims that Övdalian is approximately as distant from spoken standard Swedish as Swedish is from spoken Icelandic. However, Övdalian is closer to Swedish than spoken English is (ibid.). Speakers of Övdalian are usually bilingual in both Övdalian and Standard Swedish. As late as the second half of the 19th century though, one could still encounter people living in Älvdalen, mostly older women, who could understand Swedish only with some difficulty, and who could hardly produce a single sentence in any language other than Övdalian (Levander 1925: 29). From Garbacz, p.25-26 Bentzen, Rosenkvist & Johannessen (2015) gives a more comprehensive overview.” (1)

Förstearkivarien på Institutet för Språk och folkminnen, Anna Westerberg, hävdar i en kommentar till SIL/Ethnologue att älvdalskan inte ska få en egen språkkod, eftersom det ju är en dialekt. Både Henrik Rosenkvist och Gus Kroonen, två undertecknare av den aktuella ansökningen, har replikerat.

Observatör

1) Språket ingår idag i Swedish ISO 639-3: SWE Övdalian (älvdalska) skiljer sig från andra nordiska språk (och dialekter) på alla språkliga nivåer: fonetiskt, fonologiskt, morfologiskt, syntaktiskt och ifråga om vokabulären på ett systematiskt sätt, d.v.s det älvdalska språksystemet är olikt svenskans och norskans. Detta betyder exempelvis att det inte bara är en fråga om att förstå eller inte förstå varandra utan om djupgående systematiska skillnader.

Kapitel 2 i “Word Order in Övdalian” Garbacz (2010) och kapitel 2 i “Studies in Övdalian Morphology and Syntax”. Han säger: De dialekter som talas i Dalarna är kända för sin speciella ställning bland svenska dialekter i allmänhet. Wessén (1935: 30) hävdar att både de västra och övre dalmålen intar en unik ställning inom hela gruppen av 28 sveamål.  Det är så eftersom älvdalska är ömsesidigt oförståeligt med dess närmaste standardiserade släktingar, svenska, norska och danska. Dessutom har talare av en del andra dalmål stora svårigheter när de försöker kommunicera med talare av älvdalska som använder sin egen dialekt. Denna situation beror på att det finns skillnader mellan älvdalska och både fastlandsskandinaviska dialekter och andra dalmål på varje lingvistisk nivå: fonetik, fonologi, morfologi, syntax och ordförråd. Efter att ha tillämpat Swadesh-testen på älvdalska, svenska och isländska, konstaterade Dahl (2005: 10) att älvdalska befinner sig ungefär lika långt från talad rikssvenska som från talad isländska.

Emellertid står älvdalska närmare svenskan än talad engelska (ibid.). Talare av älvdalska är vanligtvis tvåspråkiga i både älvdalska och rikssvenska. Så sent som under andra halvan av 1800-talet, kunde man fortfarande träffa på älvdalingar, mestadels äldre kvinnor, som bara kunde förstå svenska med viss svårighet, och som nätt och jämt kunde uttrycka en enda mening på något annat språk än älvdalska (Levander 1925: 29). Från Garbacz, p.25-26 Bentzen, Rosenkvist & Johannessen (2015) ger en mer omfattande översikt.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Boken ”Guld i strupen – rötter och relationer till svenska språket” är utgiven av Språkförsvaret. Boken har en känd svenska medverkande, Björn Ranelid. Men också texter av invandrare från Skottland och Tyskland som lärt sig svenska. Skribenter från Åland och Svenskfinland skriver om modersmålet och dess situation som minoritetsspråk i Finland. En australiensare, en norrman och en dansk medverkar också, med texter om sin relation till svenskan.

Att svenskan är rikare än vi tror belyses, liksom hur det kan vara att bevara svenskan när man bor utomlands. Vi tänker oss ofta svenskan som ett stort språk i förhållande till isländska, samiska eller färöiska. I verkligheten handlar det ju om ett språk som tillhör de mindre i världen, där engelskan trycker på, på olika sätt. Däremot är inte svenskan inte hotad på samma sätt som olika ursprungsfolks språk är i Nordamerika, Latinamerika, Australien, Sibirien eller Asien.

Det är i mycket fråga om en debattbok, men den kan säkert också med fördel användas i utbildningssammanhang.

Henrik Persson

(Recensionen publicerades i Fjärde Världen nr 2/2015 – här med skribentens tillåtelse)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Under 2015 skickar vi vår andra antologi ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” (värde 207 kr) gratis till alla nytillkomna medlemmar. Medlemsinbetalningar efter den 1/9 brukar också gälla för nästföljande år.

Språkförsvaret är ett ideellt nätverk, som är partipolitiskt obundet. Nätverkets språkpolitiska inriktning framgår av programförklaringen och stadgarna. Andra viktiga dokument är ”Vanliga frågor”, "Utkast till språklag för Sverige", "Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan" och "Försvara den nordiska språkgemenskapen - stärk grannspråksundervisningen!". Enskilda medlemmar har dessutom skrivit mängder av artiklar, insändare och brev. Språkförsvarets verksamhet finansieras endast genom frivilliga bidrag. Vår verksamhet är dock inte gratis: Webbplatsen kostar pengar, speciellt om vi vill göra den ännu mera attraktiv, liksom planerade utåtriktade aktiviteter som seminarier, annonser och så vidare.

Om du vill bli medlem i Språkförsvaret, läs förslagsvis igenom programförklaringen liksom stadgarna och sätt in 200 kronor – 100 kr för studerande, arbetslösa och pensionärer – på PlusGiro 421118-1, Språkförsvaret. Om du gör en inbetalning från utlandet används IBAN-nummer SE35 9500 0099 6034 0421 1181 och BIC-kod NDEASESS.

Du kan naturligtvis sätta in mer än 200 kr, om du vill. Medlemsavgiften gäller per kalenderår (1/1 - 31/12). Skriv samtidigt till Språkförsvaret  och berätta vad insättningen avser och också gärna lite om dig själv. Om du inte har tillgång till e-post, ange kontaktuppgifter på inbetalningskortet eller till någon av kontaktpersonerna – se ”Kontakt”. Vi kommunicerar internt huvudsakligen genom e-post. Som medlem kan du vara med om att utarbeta vår språkpolitik och delta i våra interna diskussioner.

Du kan naturligtvis också skänka ett ekonomiskt bidrag till Språkförsvaret för att hjälpa oss att utveckla verksamheten. Om du vill veta mer i detalj hur vi tänker använda pengarna, kan du kontakta Språkförsvaret! Alla bidrag är välkomna.