En av de reklambloggare som kommenterat Språkförsvarets rundbrev till annonserande företag och kommunikationsbyråer är Mattias Åkerberg. Detta skedde i inlägget ”Is engelska in reklam really a problem?” den 26/3.

Han skriver bl.a.:

”I brevet till landets 25 största kommunikationsbyråer hävdar organisationen att andelen reklam på engelska i Sverige har ökat markant de två senaste decennierna. Och de vill genom ett par vänliga frågor ta reda om 1) om det stämmer, och 2) vad den utvecklingen i så fall beror på.

Diskussionen är intressant. Och samtidigt en smula komiskt. För det kan inte bara jag som bakom den skenbart intresserade undersökningen anar en samling språkpoliser. Mellan raderna är det som att de väntar på att ilsket få slå till. Eller så vill de verkligen veta. Jag har svårt att bestämma mig för vilket.”

Språkförsvaret har tidigare genomfört liknande undersökningar, som har varit lika seriösa som denna. Det gäller bl.a en språkpolitisk enkät  inför valet 2006, vilken besvarades av samtliga riksdagspartier, ett rundbrev till Sveriges högskolor den 8/7 2006 och slutligen frågor till kandidaterna inför valet 2009 till EU-parlamentet. Samtliga dessa rundbrev har varit mycket genomarbetade; rundbrevet till Sveriges högskolor utarbetades t.o.m i samråd med närstående icke-medlemmar inom universitetsvärlden. Både frågor och svar är offentliga och talar för sig själva liksom att Språkförsvaret därmed inte kan manipulera eller misstolka resultaten. Det kommer dessutom i detta fall att framgå vilka företag och kommunikationsbyråer, som överhuvudtaget inte bevärdigat besvara våra frågor. Varför vederbörande företag och kommunikationsbyråer inte gör detta, kan bara bli föremål för spekulation. Beror det på arrogans, lathet, underskattning av frågans betydelse för konsumenterna, underskattning av Språkförsvarets opinionsbildande förmåga etc.? Bara berörda företag och kommunikationsbyråer känner till de verkliga skälen. Men inget företag är tvingat att besvara våra frågor.

”Spontant tycker (och tror) jag inte att engelskan har ökat lavinartat inom svensk reklam. Inte de senaste åren i alla fall. Den är säkert vanligare nu än för 20 år sedan, men den utvecklingen beror säkerligen på att fler svenska varumärken nu verkar på en internationell marknad. Att Tele2-fåret bräker på amerikanska beror, om jag har fattat det rätt, på att kommunikationen ska funka i andra europeiska länder.”

Nu tror jag inte Mattias Åkerberg helt har åldern inne – han är bara 27 år – för att kunna överblicka vad som hänt de senaste två decennierna, i varje fall inte rent erfarenhetsmässigt. För oss som är lite äldre är utvecklingen tydlig. Om man går till den faktiska utvecklingen i Sverige, kan man ange några nyckelår. Det ena är 1987, då den första kommersiella tv-kanalen, TV3, började sända från London. Kommersiella tv-kanaler finansierar som bekant sin verksamhet genom reklam. Idag kan svenskarna se en uppsjö av kommersiella tv-kanaler. Det andra nyckelåret är 1995, då Internet började användas i Sverige; först år 2000 var hälften av svenskarna uppkopplade till Internet. Ungefär samtidigt började bredbandsutbyggnaden skjuta fart. Internet har överhuvudtaget gynnat användningen av engelska initialt, även om andelen engelska nu börjat sjunka – 28 procent mot kinesiskans 22 procent 2009. Idag kan amerikanska filmbolag propsa på att de svenska distributionsbolagen använder engelska filmtitlar även i Sverige, vilket var otänkbart för tjugo år sedan. Det var därför som den senaste James Bond-filmen gick under namnet ”Quantum of solace” i Sverige, en titel som inte ens den engelskspråkige manusförfattaren enligt egen utsago begrep.

Visst är engelskan i reklamen ett problem. Skälen är tämligen enkla.

För det första behärskar inte alla svenska medborgare engelska. Mellan 70 – 80 procent säger sig kunna konversera på engelska, men detta säger ingenting om de verkliga språkkunskaperna. En grupp svenska medborgare utesluts alltså automatiskt vid engelsk reklam.

För det andra behärskar alla svenska medborgare som har svenska som modersmål eller som huvudspråk svenska bättre än engelska. Det finns en nederländsk undersökning från 2008 som visar att reklam på modersmålet säljer bättre än reklam på ett främmande språk, läs engelska. Det hör till saken att nederländskan är närmare släkt med engelskan än svenskan och kunskaperna i engelska i Nederländerna t.o.m är bättre än i Sverige. Bara ett fåtal svenskar är perfekt tvåspråkiga.

För det tredje kan engelskspråkig reklam aldrig fördjupa informationen om en viss vara eller tillföra några extra egenskaper till samma vara. Som den arabiska lingvisten, Ibn Hazm, konstaterade  redan för tusen år sedan: ”Ett språk kan inte utföra några gärningar och det finns ingen helig text som förlänar kännemärket överlägsenhet till ett språk över ett annat.”

De annonserande företag och kommunikationsbyråer som excellerar i fråga om engelskspråk reklam utgår säkert inte från någon helig skrift. Däremot tycks de föreställa sig att ett språk, d.v.s engelskan, kan utföra gärningar, eller så utgår de från att konsumenterna hyser denna, mycket naiva uppfattning. Jag kan förstå att svenska bönder före reformationen kunde hysa liknande känslorna inför latinet, trots att de inte förstod ett ord; jag kan förstå att vissa illitterata muslimer, som lär sig recitera Koranen utantill utan att förstå ett enda ord kan hysa motsvarande känslor inför arabiskan. Frågan är om denna begeistring inför engelskan, inte också beror på att vederbörande knappt behärskar något annat språk än svenska och engelska.

Men, som sagt var, Språkförsvarets undersökning syftar just till att ta reda på varför andelen engelska i reklamen i Sverige har ökat de senaste två decennierna. Mattias Åkerberg tangerar en förklaringsmodell, när han skriver att ”utvecklingen … säkerligen (beror) på att fler svenska varumärken nu verkar på en internationell marknad.” Han exemplifierar med Tele2. Jag gjorde därför en snabbundersökning av förekomsten av fåret Frank på Tele2:s marknader med utgångspunkt från Tele2:s olika nationella webbplatser. Tele2 erbjuder hela paketet, d.v.s fast telefoni, mobiltelefoni och bredband, i Sverige, Norge, Nederländerna och Litauen; på marknader som Ryssland, Kazakstan och Kroatien erbjuds bara mobiltelefoni, och i Lettland, Estland, Tyskland och Österrike erbjuds bara fast telefoni och bredband. Fåret Frank förekommer, efter vad jag kan se, bara i Sverige, Norge och Nederländerna, där kunskaperna i engelska är relativt goda. På merparten av de utländska marknaderna bräker inget får på amerikansk engelska.

Jag undrar faktiskt om Tele2:s reklam skulle uppskattas av engelskspråkiga. Jag vet inte. Den bygger ju på att många svenskar inte vet att ”cheap” respektive ”sheep” uttalas olika. Hur roligt skulle det vara om man gjorde liknande reklam med utgångspunkt från att många nyanlända invandrare i Sverige inte kan skilja på uttalet av ”tjuta” respektive ”skjuta”?

Jag uppskattar naturligtvis Mattias Åkerbergs slutord:

” Men varför helsvenska kedjor väljer SALE framför REA är svårare att förstå. Jag gillar det svenska språket, och använder alltid ett svenskt ord istället ett mer anglosaxiskt. Och jag håller med Gunnar Sträng som lär ha sagt att man inte ska 'använda utländska ord när vi har en inhemsk, adekvat vokabulär disponibel'.”

För övrigt hoppas jag att reklambyrån, Valentin & Byhr, Sveriges elfte kommunikationsbyrå i fråga om intäkter, där han arbetar, också besvarar Språkförsvarets enkla och vänliga frågor.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Ingrid

9 april 2010 11:14

Bara som en kommentar angående Tele2-fåret: det uppskattas INTE av engelskspråkiga! Det kryper i hela kroppen på mig och min brittiske far när Frank dyker upp och vi kommer aldrig någonsin att bli Tele2-kunder.

Jag har hela tiden hoppats att det inte är så illa att de faktiskt försöker pränta in att "cheap" uttalas "sheep", men efter att ha läst det här inlägget måste jag nog inse att det är så.

Det finns faktiskt inte ord för hur fruktansvärt det är.

http://ingridamy.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...