Senaste inläggen

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 21 maj 08:00

Vi har tidigare citerat från Célestine Comtois uppsats  Språkval i EU-parlamentet från 2016. Till saken hör att hon har utnyttjat Språkförsvaret som källa vid två tillfällen. Det ena är Språkförsvarets enkät till kandidaterna inför parlamentsvalet 2009 – se frågorna här och svaren här. Här följer uppsatsens sammanfattning:

 

Syftet med uppsatsen är att problematisera hur de nordiska EU-ledamöternas språkaktivitet ser ut när de gör inlägg i EU-parlamentet, vilka språk de använder förutom sitt modersmål och varför de i så fall väljer bort sitt modersmål samt vilka faktorer som medför att språkbruket påverkas. Tidigare forskning om språkval i EU-parlamentet och intervjuer av svenska EU-le-damöter om deras språkanvändning utgör en teoretisk kärna. Studien bygger på muntliga och transkriberade inlägg som gjordes i EU-kammaren under en tvåårsperiod. De övergripande analytiska ramarna består av både ett kvantitativt, kvalitativt och komparativt perspektiv som intas vidanalysen av inläggen.


Undersökningen visar att ledamöterna föredrar att tala sitt modersmål i plenum men en del av dem använder i synnerhet engelska men även flera andra språk. Ledamöternas ålder, EU-partigrupper och i viss mån kön tycks påverka deras språkval, med någorlunda tydliga skilda trender i respektive nordiskt EU-land. De svenska ledamöterna använde både endast engelska i ett och samma inlägg och kodväxlade mellan olika språk. Trots att de alltid har tillgångtill simultantolkning anpassarledamöterna sittspråk till framför allt sin målgrupp, som kan vara olika och en del debatterade ärenden. Kodväxling förekommer för det mesta avsiktligt hos framför allt engelskanvändarna.


Slutsatsen i uppsatsen är i grunden, trots att parlamentarikerna har full tillgång till tolk och har som uppgift att företräda sina väljare och medborgarna (och därför förväntas att tala sitt modersmål), så är detta inte tillräckligt för att få EU-ledamöterna att tala sitt modersmål i ple-num. Som en konsekvens skulle EU-medborgares intresse för EU-frågor kunna minska ytterligare.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 20 maj 08:00

 

När man pantar flaskor och burkar på ICA på Ringen på Södermalm i Stockholm möts man, som snart sagt överallt i Sverige, av en engelsk text, i det här fallet ”Helping the world recycling”. På väggen till vänster om pantapparaten står det en text på svenska och därunder (ofta är ordningen tvärtom, dvs. den engelska texten står överst och den svenska underst) samma text översatt till engelska:

 

”Inga kontanter betalas ut för pant. Använd pantkvittot när ni handlar.”

 

”No cash is paid out when recycling. Use the receipt as store credit.”

 

Slutsatsen man kan dra av detta är att vi lever i ett globalt, kontantlöst samhälle där engelskan tränger ut svenskan i Sverige. Språkförsvaret behövs verkligen!

 

Christina Johansson

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 19 maj 20:15

(Denna artikel publicerades ursprungligen den 26 december 2007 i nätdagboken. Eftersom valet till EU-parlamentet äger rum snart –  den 26 maj – och artikeln dessutom refereras i en tidigare omnämnd uppsats i denna nätdagbok kan en återpublicering ha ett visst intresse.)


I Frankfurter Allgemeine Zeitung  den 19/11 2007 intervjuas Angela Wicharz-Lindner, som har arbetat mer än 20 år vid Europaparlamentet översättningsverksamhet. I slutet av intervjun berör hon engelskans expansion inom EU-organen:


”Under årtionden dominerade det franska språket i Europeiska Unionen. Dock ersattes det inte av den hett omdiskuterade språkmångfalden utan av en benägenhet att använda sig av engelska, vilken började med skandinavernas intåg och fortsatte med östutvidgningen: ’Engelska är lingua franca för dessa stater.’ 55 procent av alla utgångstexter, som översättarna erhåller, har avfattats på engelska. Ledamöter ger sig i kast med dålig engelska, förmodar Wicharz-Lindner, för att profilera sig som världsvana. Resultaten leder ofta till att översättarna förtvivlar. ’Ofta är det rena gissningsleken’, säger Wicharz-Lindner. Hon skulle hellre föredra att en spanjor använder – och då korrekt – sitt modersmål.”


EU förordar på pappret mångspråkighet: alla språk är likställda, men vissa språk är mer likställda än andra, d v s engelska, franska och tyska, som fungerar som arbetsspråk. Av dessa tre har tyskan mer eller mindre slagits ut. Wicharz-Lindner pekar på att Danmark, Sverige och Finlands inträde i EU liksom de forna öststaternas i praktiken har understött engelskans expansion inom EU, eftersom dessa stater använder sig av engelska som lingua franca. Det är naturligtvis inte fråga om någon konspiration från dessa staters sida utan en kombination av både medvetna och omedvetna ställningstaganden. Det fanns språkvetare i Norden, som redan 1991 varnade för t.ex danskans och svenskans framtida ställning i EU (se vidare denna artikel). Varken Danmark eller Sverige hade någon genomarbetad språkpolitik, fr a med avseende på respektive språks status, och än mindre i förhållande till EU. Finland hade i och för sig en språklag, men den reglerade i första hand förhållandet mellan finskan och svenskan, inte de båda språkens relation till språksituationen i EU. Mentaliteten hos företrädare för det danska, svenska och finländska politiska etablissemanget har naturligtvis haft stor betydelse. Om man tror sig behärska engelska nästan lika bra som sitt eget modersmål, och inte har ett medvetet språkligt förhållningssätt, tenderar man att överge sitt eget modersmål i s k internationella sammanhang, trots att EU har världens mest utvecklade tolk- och översättningsverksamhet.


Tyskarna har dock själva medverkat till att försvaga tyskans ställning i EU. När förbundspresidenten Norbert Lammert intervjuades i Westdeutsche Zeitung  den 14/4 pekade han på den flathet, som tyskarna hade visat genom att i allt större utsträckning avstå från att använda tyska som arbetsspråk i EU, trots att det finns ett beslut av EU-kommissionen att tyska tillsammans med franska och engelska är EU:s arbetsspråk.


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)  


Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 18 maj 08:00

(Nedanstående text är hämtad från Celestine Comtois uppsats Språkval i Europaparlamentet En komparativ studie av de nordiska parlamentarikernas språkbruk från 2016)


Tolkning och översättning är en avgörande faktor i Europaparlamentets maskineri. Varje land tilldelas en ”pott” för tolkning. Endast 10 % av beloppet användes 2005 av Sverige, resten gick till största delen tillbaka till EU. Parkvall (2009:101) skriver om Sverige att ”[d]en politiska sfären är på hemmaplan tämligen enspråkigt svensk, men inom EU, dit en del av den politiska beslutsprocessen som bekant flyttat, sker numera arbetet i första hand på engelska”.


De nordiska länderna verkar, med Storbritannien, Irland och Malta vara de som mest begagnar engelska i parlamentet. På samma sätt beskriver flera EU-tolkar och borgerliga representanter från kulturutskottet situationen i en artikel i Göteborgs-Posten i december 2005: ”Inget annat medlemsland i EU begär tillnärmelsevis så lite tolkning som Sverige. För att ta exemplen [...] Finland beställer 35 procent mer tolkning än Sverige, Danmark tre gånger så mycket”. Trenden tycks dock ha vänt på senare år: 2008använde”Sverige [...] tolkning sex gånger oftare än Danmark”, rapporterar Phillipson 2009 i en debatt kring frågan ”Er dansk reelt et truet sprog?”.


Det händer inte sällan att EU-politikerna som väljer att tala ett främmande språk överskattar sin förmåga i det språket, vilket kan leda till missförstånd för åhörarna och när talet ska simul-tantolkas. Tolkar i EU-systemet har framfört oro över hur lite danska språket används vid sammanträden i EU. De hävdar att danskarna oftast tror att de talar utmärkt engelska, vilket tolkarna menar inte stämmer. Enligt dem är danskarna inte lika duktiga på engelska som på sitt modersmål. Det händer att de gör grammatiska fel eller använder fel ord. Att vissa vägrar dra nytta av möjligheten till tolkning tycks också leda till en dålig prestation från tolkarna, eftersom de föredrar att lära sig ett annat mer använt språk och tränar sig mindre på danska (Phillipson 2003:134). Att undvika danska gör då att språket hotas i EU, eftersom utländska tolkar så småningom inte kommer att lära sig danska.


Liknande synpunkter har framförts vad gäller de svenska parlamentarikerna. Angela Wicharz-Lindner som har arbetat med översättning mer än 20 år i Europaparlamentet intervjuades 2007 av Språkförsvaret om engelskans ställning inom EU. Hon konstaterade att skandinavernas intåg i EU ”har understött engelskans expansion inom EU, eftersom dessa stater använder sig av engelska som lingua franca”. Enligt henne ligger problemet inte bara i att de nordiska EU-företrädarna använder engelska i plenum, utan att de som gör det inte behärskar språket tillräckligt bra, vilket ofta leder till en ”gissningslek”  för tolkar och översättare. Hon tillägger också att när man tror sig kunna engelska nästan lika bra som sitt modersmål, har man en viss tendens att lämna sitt eget språk obeaktat i internationella sammanhang, trots att EU har världens mest utvecklade tolkverksamhet.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 17 maj 15:00

 



Halleluja!


Svensk media har fått ögonen för något annat än svensk eller anglosaxisk film.


Mer av den varan tack!


Uppmärksam

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 17 maj 12:13

I en recension i dagens Svenska Dagbladet berättar Anders Q Björkman att tv-tjänsten C More har valt bort titeln ”Moment 22” i Sverige, när de återigen har filmat Joseph Hellers roman med samma namn, denna gång i sex separata avsnitt. Han skriver:


”Med tanke på att begreppet är så inarbetat i det svenska språket är det förvånande att tv-tjänsten C More väljer bort frasen/titeln när man i Sverige lanserar en ny tv-serie som bygger på Hellers klassiska roman. Även på den svenska marknaden används den engelska originaltiteln ’Catch-22’.


Nå, kanske är också detta ett uttryck för tillvarons absurditet.”


(Dennas nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 16 maj 12:00

Den 3 april höll statsminister Stefan Löfven ett tal på engelska i EU-parlamentet. Detta föranledde en medlem i Språkförsvaret att skicka en fråga en vecka senare till Regeringskansliet:


”För cirka en vecka sedan höll statsministern tal inför EU-parlamentet. Varför höll han talet på engelska och inte på svenska? Finns det en översättning till svenska?”


Nyligen fick frågeställaren ett svar från Stina Garefelt, på Regeringskansliets kommunikationsenhet, som kommunicerade följande:


”Statsministern talade engelska eftersom det är fler i Europaparlamentet som förstår engelska än svenska. Så han använde engelska av ren artighet. Talet skrevs direkt på engelska så det finns tyvärr ingen översättning till svenska.” 


Svaret är i all sin korthet mycket intressant.


För det första – känner inte Regeringskansliet till att EU har ett mycket välutvecklat simultantolkningssystem? Detta har just utvecklats för att parlamentsledamöter och andra ska kunna använda sina modersmål i EU:s verksamhet. Är Regeringskansliet emot detta system?


För det andra tycks Regeringskansliet tro att om en svensk regeringsföreträdare talar engelska i EU-parlamentet, så behövs inte längre någon tolkning. Men alla anföranden i plenum tolkas automatiskt till alla officiella EU-språk. Det betyder att Löfvens anförande också tolkades till svenska. Varför skulle ledamöter, särskilt de som var ovana vid Löfvens brytning eller vars hörförståelse av engelska är bristfällig, föredra att lyssna på hans engelska i stället för att sätta på sig hörlurarna och lyssna på en tolkning till sina egna modersmål? Det går heller inte att utesluta att vissa svenska ledamöter föredrog att lyssna på en tolkning till svenska.


För det tredje – mot vem riktades denna artighet egentligen? Tolkarna? De var ändå i full verksamhet. Mot dem som har engelska som modersmål (d.v.s. ledamöter från Storbritannien, Irland och Malta)? Men de är i minoritet i EU-parlamentet. Alla andra kunde lyssna på en tolkning. Vad hade detta med artighet att göra? Det är naturligtvis sant att fler ledamöter i EU-parlamentet förstår engelska än svenska. Detta argument är bara relevant om det hade saknats tolkningsmöjligheter. Menar Regeringskansliet att de regeringsföreträdare och parlamentsledamöter som föredrar att hålla anföranden på sina egna modersmål är oartiga? Det är tvärtom både en möjlighet och rättighet. Man uttrycker sig bäst på sitt modersmål och dessutom utan brytning. EU:s konferenstolkar föredrar också att tolka från ledamöternas modersmål framför att tolka anföranden på engelska av andraspråkstalare av lätt förstådda skäl.


För det fjärde: Sveriges riksdag antog enhälligt 2009 en språklag, vilken stadgar:

”13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas.”


På vilket sätt värnas svenskan i EU genom att den inte används? Är detta någon slags avancerad tyst diplomati?


Sist och slutligen: Det finns alltså ingen översättning av talet till svenska. Även på denna punkt bryter Regeringskansliet mot språklagen:


”5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till (min fetstil) och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.”


Om Löfvens tal bara finns på engelska, så är det fullständigt uppenbart att svenska medborgare inte har tillgång till det – på svenska. Är inte det ganska oartigt?


Per-Åke Lindblom

 

(Texten publicerades under delvis annan rubrik på Alba.nu den 15/5 2019)


(Denna nätdagbok ä knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 16 maj 08:00

… se denna nyhetsartikel. Jag är föga förvånad. Björkman har under sin tid som ansvarig anglifierat den svenska Melodifestivalen totalt.


Också språkförsvarare 

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Anser du att språklagen från 2009 fungerar tillfredsställande i dagsläget, det vill säga att den ger det svenska språket ett tillräckligt skydd framförallt gentemot engelskans expansion?
 Nej, språklagen behöver absolut skärpas.
 Nej, tveksamt om språklagen ger något skydd.
 Ja, språklagen fungerar tillräckligt väl.
 Det behövs ingen språklag.
 Vet inte.
 Jag visste inte ens att det fanns en språklag.

Fråga mig

120 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se