Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 12 juli 15:11

Förutom den största friskolekoncernen i Sverige, engelskspråkiga Internationella Engelska Skolan, finns det i Sverige numera engelskspråkiga internationella skolor och det engelskspråkiga IB-programmet. IB står för ”International Baccalaureate Diploma Programme” och är en tvåårig gymnasieutbildning som erbjuds på ca. 2 700 skolor i 147 länder.

Huvudkontoret ligger i Schweiz. I Sverige omfattar IB tre års studier, eftersom det första året är ett förberedelseår då svenska gymnasiekurser läses på engelska. Därefter följer den tvååriga IB-utbildningen. Det är samma kursinnehåll och prov för alla IB-skolor världen över, och IB-utbildningen ger tillgång till universitet över hela världen. IB-programmet finns på följande gymnasieskolor i Sverige: 


• IT-gymnasiet i Skövde

• Internationella Engelska gymnasiet Södermalm i Stockholm

• Täljegymnasiet i Södertälje

• Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg

• Haganässkolan i Älmhult

• International High School of the Gothenburg Region i Göteborg

• Carlforsska gymnasiet i Västerås


Dessutom finns IB-programmet på Scandinavian School of Brussels i Bryssel i Belgien.


Många nyanlända invandrarelever söker till IB-programmet, vilket leder till att de inte lär sig någon svenska såvida de inte väljer att läsa IB-kurserna svenska A (ger universitetsbehörighet i svenska) eller svenska B (ger inte  universitetsbehörighet i svenska) eller svenskkurserna inom det svenska skolsystemet: svenska som andraspråk grund, svenska som andraspråk 1, svenska som andraspråk 2 och svenska som andraspråk 3. De svenska elever som läser IB-programmet blir sämre på sitt förstaspråk svenska, eftersom alla ämnen utom svenska läses på engelska. 


IB-programmet finansieras liksom Internationella Engelska Skolan och de internationella skolorna av svenska skattemedel. Borde inte svenska skattemedel gå till studier på svenska, det samhällsbärande språket i Sverige? Finns det rentav en underliggande politisk agenda att göra engelska, som är lingua franca, dvs. det internationella språk som används i kommunikation mellan människor med olika modersmål, till det samhällsbärande språket i Sverige? En sådan utveckling måste vi bekämpa. Vårt vackra och ändamålsenliga svenska språk är värt att bevara som Sveriges officiella språk. Svenskan är vår och framtida generationers länk till tidigare generationer, vår historia och vårt kulturarv.


Christina Johansson

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 11 juli 23:12

I en ledare i Expressen idag gisslar Naomi Abramowicz engelska sjukan, som grasserar i det offentliga rummet i Sverige. Hon rundar av artikeln med att konstatera:


”Stoppa engelska sjukan 

Kanske handlar engelska sjukan om att svenska reklamare tror att budskap går hem bättre på engelska, att det låter ballare eller mer tilltalande för en svensk publik. Eller så är det ett utslag av bristande självförtroende kombinerad med en vilja att vara ”rätt”. Varför vara provinsiell när man kan vara internationell? 


Men slafsig engelska är varken kosmopolitiskt eller coolt. Att hålla sig till svenska är en mycket bättre idé.” 

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 11 juli 15:45

(Texten är hämtad från Sveriges Arbetsterapeuters webbplats - här något redigerad)


Nu sätter vi svenska definitioner av "occupation" och "activity" på pränt med skriften "Vad heter det på svenska? Grundläggande begrepp och perspektiv inom arbetsterapi."


Kunskapen om arbetsterapi och vårt unika perspektiv på människan behöver öka. Hos övriga i teamet vi jobbar i, chefer och andra beslutsfattare, samt hos personer som är i behov av arbetsterapi. För att nå dit, är det nödvändigt att vi har ett gemensamt och etablerat professionellt språkbruk på svenska, som bättre förmedlar vad som är speciellt med just arbetsterapi. 


De två mest centrala begreppen activity och occupation kallas ofta båda för aktivitet på svenska. Det behöver vi ändra på för att vår profession ska bli tydligare, inte minst i mötet med andra yrkesgrupper. Därför lanserar vi nu skriften Vad heter det på svenska? Grundläggande begrepp och perspektiv inom arbetsterapi. 

 

 

 

Med denna skrift hoppas vi kunna möjliggöra för svenska arbetsterapeuter och arbetsterapeutstudenter att på svenska benämna och diskutera arbetsterapins grundläggande begrepp och perspektiv, så att vi tillsammans tydliggör professionens roll. 


Samtidigt är definitioner alltid att betrakta som färskvara, som i samklang med forskning, teoretisk utveckling och genom en levande dialog, ständigt utvecklas. Vi hoppas att denna skrift ska inspirera till fortsatt diskussion om våra centrala begrepp inom arbetsterapi!


Beställ eller bläddra i skriften som e-bok, läs tillsammans med dina kolleger/kursare och diskutera hur den nya svenska begreppsapparaten påverkar er.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 10 juli 08:00

(Följebrev)


Språkförsvaret bifogar en språkpolitisk enkät, som vi hoppas att samtliga riksdagspartier vill besvara före valdagen. Svaren kommer fortlöpande att publiceras på vår webbplats och/eller i vår nätdagbok. Den första publiceringen sker från och med den 6 augusti och därefter allteftersom svaren inflyter fram till valdagen.


Vi har inga synpunkter på svarens eventuella längd; respektive parti får stå för denna avvägning.


Vi hoppas på er medverkan i denna avstämning vad gäller aktuell svensk språkpolitik.

 

Med vänlig hälsning


Språkförsvarets styrelse

Hur mår svenska språket?


1. En enhällig riksdag antog 2009 en språklag, som reglerar svenska språkets ställning. Hur ser ert parti på språklagen? Har språklagen motsvarat förväntningarna? Eller bör språklagen skärpas?


2.Anser ert parti att det föreligger ett hot mot svenskan som samhällsbärande språk och att det sker domänförluster till engelskan, särskilt inom högskolan och affärsvärlden?


3. Det har förekommit vid inrikesflygningar i Sverige att säkerhetsinstruktioner enbart har meddelats på engelska. Hur ser ni på detta?


4. Svenska ministrar har vid olika tillfällen hållit tal på engelska i Sverige utan att talen sedan har översatts till svenska. Hur rimmar detta med § 5 i språklagen?


5. I SVT och Sveriges Radio förekommer det ibland att intervjuer på engelska översätts mycket knapphändigt. Många svenska medborgare, särskilt äldre, har bristande kunskaper i engelska, bland på grund av otillräcklig i undervisning i engelska i grundskolan, eller inte alls. Hur ser ert parti på detta?


6. Hur stor plats anser ert parti att svenskundervisningen bör ta i grundskolan och gymnasieskolan, exempelvis procentuellt eller i antal timmar?


7. Anser ert parti att det är rimligt med skattefinansierade skolor som undervisar på ett främmande språk (läs: engelska) i upp till 50 procent av tiden i grundskolan och i samtliga ämnen utom svenskämnet i gymnasiet?


8. Hur bör undervisningen i svenska för invandrare enligt ert parti organiseras på effektivast möjliga sätt?


9. Vad anser ert parti om kravet på grundläggande kunskaper i svenska för att kunna få svenskt medborgarskap?


10. Anser ert parti att det är viktigt att svenskan överlever som ett fullödigt, vetenskapligt språk? Anser ert parti att svenskans ställning inom högre utbildning och forskning är tillfredsställande? Om inte vad bör göras åt saken?


11.  Anser ert parti att svenska högskolestuderande alltid ska garanteras rätten att följa undervisningen på sitt eget modersmål och att de ska kunna välja mellan svenska och engelska som undervisningsspråk?


12. Anser ert parti att svenskans ställning i EU är tillfredsställande? Om inte, hur bör läget förbättras? Anser ert parti att svenska regeringsföreträdare och EU-parlamentariker i tillräcklig utsträckning använder svenska i alla EU-sammanhang där det är möjligt?


13. Allt färre svenska skolelever studerar idag stora EU-språk som tyska och franska. Är denna situation oroande? Om ja, vilka motåtgärder krävs i så fall?


14. I dag domineras i synnerhet det kommersiella tv-utbudet i Sverige av engelskspråkiga filmer och serier. Anser ert parti att denna situation är tillfredsställande? Om inte, bör den åtgärdas på något sätt?


15. Vissa offentliga institutioner, kampanjer, projekt, byggnader som DIGG (myndighetsförkortning), Hack for Sweden, Stockholm Waterfront, Mall of Scandinavia, efterleden Airport i stället för flygplats, och många fler har idag enbart engelska namn. Anser ert parti att det har betydelse om dessa namnges på svenska eller engelska? Vilken princip för namngivningsprincip bör tillämpas?


16. Språklagen omfattar endast det allmännas, det vill säga myndigheternas, kärnverksamhet. Hur ser ert parti på att företag publicerar reklam eller varumärken enbart på engelska? Vilka effekter har detta på svenska språkets ställning? Är det önskvärt att beivra detta slags reklam?


Språkförsvarets styrelse

8/7 2018


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 9 juli 12:00

En skyskrapa planeras vid Telefonplan i Stockholm. Den ska heta "Tellus tower" när den står färdig.


Antagligen anser man att ordet "tellus" är fyndigt, eftersom det på långsökt sätt kan föra tankarna till "tele". Dåv. LM Ericsson hade ju sitt huvudkontor på platsen under många år.


Jag förstår dock inte varför man vill ha med ordet "tower" i namnet. Hade man istället kallat byggnaden "Tellustornet" hade jag accepterat det.


Arne Söderqvist

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 9 juli 08:00

En gång i tiden var ordet ’simpel’ beteckning för något, eller någon, med enbart mycket enkel, okomplicerad utformning eller karaktär osv. Så småningom kom ordet att förändras och beteckna en mer eller  mindre, nästan föraktlig egenskap för att till slut praktiskt taget försvinna till bruket. När sedan engelskan började göra sitt triumfatoriska segertåg i svenskan, återuppstod ordet simpel i sin semantiskt sett ursprungliga betydelse, åtminstone till  bruket, som i NTF:s annons i BT för en tid sedan, där man försökt väcka intresset för ”Simpla saker”, åter något enkelt och lättfattligt för svensken i gemen. På engelska hade det dessutom uppstått ett nytt ord baserat på det första, nämligen simpleton en enkel, nästan enfaldig människa. Det är egentligen ingen dum idé, för nutidens svenskar nöjer sig bara med att ’gapa och blunda’, dvs. svälja vad som blir serverat av nya – spännande – ord och utan någon som helst självkritik. I synnerhet gäller det barnspråk!


Det hela började en gång så vackert, när Alice Babs slog ett lekfullt slag för barnslighetens införande i vårt vuxenspråk genom att sjunga en pedagogisk visa om vad som var sanning eller allvar, för enkelhetens skulle utformat med uttrycken ”på låssas” och ”på riktigt”! Men det var då mer ägnat yngre medborgare som nyss har släppt nappen och var inte med på den tiden, då den nya formen av ’barnsvenska’ myntades eller som dagens naivisering  av vårt språk sorgligt nog motståndslöst har lett till, ”såklart”! Men den tendensen  håller tyvärr i sig och även dessa plantor växer ju förhoppningsvis upp så småningom och ska ha lämnat ’allt som barnsligt var’ för att börja använda ett moget och för alla medborgare mindre barnsligt språk. Ur den synvinkeln och när man hör garvade politiker använda ’såklart’ och andra uttryck direkt från vaggan, undrar man ängsligt hur det står till med mogenheten hos dessa bärare av det politiska förtroendet hos sina väljare! När det gäller förtroendet för dem själva, är det uppenbarligen grundmurat, i synnerhet när det gäller den så kallade svengelskan, dvs. engelska lånord som införlivas i svenskan, oftast i sin ursprungliga dräkt, dvs. som rena engelska ord men lika ofta mer eller mindre stympade för att passa det svenska uttalet! Det skulle glädja mig att kunna ställa upp alla sådana till beskådande, men de har börjat anta sådana proportioner, att det säkert skulle krävas en separat bok för att redogöra för bara en del av de mest blomstrande underverken.


Det finns emellertid en ännu allvarligare invändning mot lånord i varje språk, som visar att det inte är helt riskfritt ens i språk att hänsynslöst bemäktiga sig ord från ett främmande språk, för med tiden kommer även de ord som man lånar från ett annat språk att bli mer eller mindre ovanliga eller till och med falla ur bruk även i det språk de kommer från och i sin tur ersättas med ett nytt ord med samma betydelse eller – vad som kanske är ännu värre – förlora sin ursprungliga betydelse! Ett numera vanligt ord, som till ursprunget absolut aldrig skulle kunna skyllas för att ha uppstått i barnspråket utan brukats av vuxna, mogna människor, närmare bestämt inom kontorsbranschen. Inom det hektiska kontorslivet fanns alltid behovet att jämföra det skrivna verket med ett annat, eller någon annans, man kolla-tionerade arbetet. Hela denna procedur var naturligtvis underställd en annan verksamhet, som innebar en kontroll: man måste alltså slutligen kontrollera arbetets riktighet. Båda dessa, nästan liknande ord smälte så att säga så småningom ihop    och efter att ett antal ord hade blivit kollationerade och sålunda blivit kontrollerade, var det naturligt att man för enkelhetens skull ’förföll’ till förkortningar. Om  man vill beskriva en liten historieutveckling i miniformat, så kanske man kan skylla på den tidens tidsbrist att man helt enkelt skrev ’kollat!


Ingen hade väl i början av 1900-talet kunnat drömma om, att av dessa olika typbeskrivningar  skulle skapas ett eget och praktiskt taget allmängiltigt, nytt ord, ’kolla’, utgående från en förkortning av ovannämnda ord och markerande en avslutad genomgång av ett dokument, utformat som enkel rapport i meningar som ’Har du kollat…’, till slut kanske istället för att skriva ut hela det långa ordet! Men denna praktiska förkortning kunde säkert ha fått fortsätta att i relativ ostördhet fylla sin praktiska funktion, om det inte med begärlighet och långt in i teve-åldern hade övertagits av samma unga klientel, som då på sin tid hade börjat frossa i meningar som ”Är det på riktigt?” följt av den lugnande meningen, ”Nej, det är på låssas!”


Så nu ’kollar’ man till höger och vänster i detta entre-prenörsstinna land som Sverige har blivit, från ord med ursprungsbetydelsen till utrop från förväntansfulla ungdomars terminologi, när de ’kollar på’ teve!! Snart har väl det uppväxande släktet helt glömt bort, att det finns ett gammalt,

hederligt ord som heter ’titta (på)’!


Denna och många andra utvecklingsexplosioner inom lingvistiken, dvs. det praktiska språkbruket för dagen, leder vidare till en likgiltighet hos allmänheten för korrektheten, t.ex när det gäller ordens uttal, en mycket förrädisk utveckling! För att ta exempel på uttalet är engelskan särskilt känsligt, när det gäller att överföra ett ord till ett annat språk i form av ett lånord. Den engelska pluralformen ’-s ’, som i ’Books’, har mycket bestämda, fasta regler: i princip tonande ’s’[z] efter tonande ljud, företrädesvis då vokaler. När ett engelsk ord dyker upp i svenskan, dvs. som lånord(för att, skämtsamt sagt, aldrig återlämnas!), är det första som händer, att plural-s blir tonlöst[s], helt enligt svenska uttalsregler! Det kan då hända, att denna förvandling av ett ’oskyldigt’, engelskt[z] - om det vill sig illa - i ett engelskt ord som deckare[uttalas dɪˈsi:s], och betyder’dö’/verb/resp.’död’, ipluralis/’deceases’/, skulle komma att uttalas[dɪˈsi:sɪz]!Ett ord som ’disease’[dɪˈzi:z], som betyder ’sjukdom’, skulle då komma att uttalas [dɪˈzi:zɪz]!


Man kan kanske lätt tänka sig den förvirring, som skulle uppstå om man inte skulle kunna skilja på ord som betyder ’död’ och ’sjukdom’! Svenskan har ju praktiskt taget aldrig tonande ’s’! Det kan gå så långt, att svensken använder ’s’ genom att alltid uttala ’s’ tonlöst, så att ordbetydelsen skulle i grund föränd-ras. Ett sådant ’sammelsurium’ när det gäller olika fall av tonlösa och tonande ’s’, skulle generellt säkerligen ovillkorligen förorsaka förvirring hos den med s:ets varierande uttal obekante svensken i gemen! För att råda bot på sådan osäkerhet, rekommenderas noggrannt studium av ”An Outline Of English Phonetics” av Professor Daniel Jones.


Det är liknande oregelbundenheter och skillnader i engelskans och svenskans, som bildar grunden till det löjeväckande bruket av engelska lånord i svenskan. Exemplen är oräkneliga, varvid antalet svenskar, som lever i den tron, att de kan tala engelska, på så sätt gör sig löjliga, dels inför infödda engelsmän, dels inför i engelska korrekt och gediget utbildade svenskar. Praktiskt taget varje dag myllrar det av svenskar - inom alla samhällsgrupper, i radio- eller teveutsändningar - som talar felaktig – och skrattretande engelska.


En av de mest bekymmersamma tendenserna i den engelska, som talas av dem som tror att deras engelska är korrekt, är ’halvöversättningar’: man säger att ’något sticker ut’(korrekt svenska ’sticker av’; se SAOL), man skriver i annonserna om teve-programmen t.ex ”2⅕ män”(helt enligt engelskt bruk: skulle egentligen vara ’2⅕  man’; jfr svenskans ’2⅕ äpple)! Jfr vidare: ’Alla passagerarna förlorade sina liv’ med  ’All the passengers lost their lives’; jfr således den semantiskt och enligt svenskt språkbruk riktiga ”…förlorade livet”!). Inflytandet från engelskan, som givit oss beteckningen ’svengelska’, kan naturligtvis vara förståeligt frestande, när det gäller den så kallade gemene man, men det är  värre att försöka förstå, hur en akademiskt utbildad person som t.ex professor Östen Dahl med ett jämförelsevis brett register av skriftverksamhet kan förmå sig till att skriva, att han inte är bekväm med att göra något, vilket avslöjar, att han visar sig ha givit efter för en rent bokstavlig översättning till svenska av engelskans idiomatiska uttryck ’to be comfortable’, trivas/med! Vidare omtyckta svengelska uttryck är ’att sätta ned foten’(’put one’s foot down’) istället för det traditionella ’slå näven i bordet’. En förvånande och fullkomligt klumpig och för ett annat lands språkkultur fjäskiga översättning till svenska av det tyska uttrycket ’Zivilkourage’ som då blir civilkurage istället för det vanliga ’mod/et/! Väldigt ofta är det kanske tyvärr lättja som driver svenskar att helt eller delvis skapa ett nytt ord, byggt på en  engelsk förlaga, dels beroende på att man inte kan hitta en korrekt svensk [öv]ersättning i hastigheten, dels att man nog är lite stolt över att känna till ett nytt, engelskt ord – även om det är en halvmesyr! Så verkar det vara med ’nyord’ som t.ex  briefa(ung. ’säga i korthet’), poppa[upp](’dyka upp’). En del lånord(,alltför många,) vittnar tyvärr om bristande kunskaper i engelska, när man helt enkelt och fräckt bara använder det engelska ordet, som t.ex incident(’händelse’), outstanding (’enastående), hinta(’antyda’), detta senare ett riktigt grovt erkännande av bristande kunskaper i båda språken, även om det nu finns gott om ursäkter, t.ex att man tycker, att man har fått en ny vinkling och sålunda berikat(?) vårt språk. Hela idiomatiska uttryck faller också alltför ofta offer för ovanstående lättja(eller okunnighet), som t.ex som ”Gjorde du?” istället för ’Gjorde du det?’” I vissa fall borde aldrig någon av ovanstående utvägar accepteras, som t.ex ’för din informa-tion(for your information)’, ’kan du hålla det emot mig(can you hold it against me)’, ’det gjorde min dag(it made my day)’, if/you ask me(om du frågar mig’, ’sätta ned foten(put your foot down)’=vara bestämd’, ’hela tiden/ev. jämt always), ev. jämt/’. Den modernare vinklingen av manipulationen gäller, som redan antytts, även genuint rena semantiska uttryck: det borde slutgiltigt och ovedersägligt förklaras, varför man överhuvudtaget inför engelska ord i svenskan, som alltid visar sig redan finnas i svenkan. Vad finns det för anledning att börja använda lånord som t.ex ’trig’, engelska för – i vidare bemärkelse – ’sätta igång något’, ’öka intensiteten’, få någon eller något att förstärka ansträngningen i en handling. t.ex ’han triggades(=fick honom)att göra det ena eller det andra’! Samma föga lingvistiska exempel finns i ord som ’testa’= prova/på, ’grit’ för det svenska ’/gott/gry’, föreslaget som ’nytt’ lånord av en professor i psykologi(!). Förmodligen beror denna jublande, rent barnsliga ’lånordsfeber’ utav en sorts ’högfärdssjuka’, som vill  visa hur duktig man är i engelska(?)!


I ett av de färskaste, svenska korsorden gavs som lösenord ordet ’sippa’, (av det engelska ’SIP’, dvs. ’läppja på’)! I en amerikansk film rapporterade en FBI-agent att det tidigare hade stått två ’vannar’ parkerade utanför ett hus(av det engelska ’van’, korrekt engelsk pluralisform ’vans’, paketbil)!      


En annan sorglig tendens är att börja bruka både ett nytt ord och ett nytt begrepp samtidigt och få en helt missvisande beteckning. När den nya ’racketsporten’ pade’l introducerades i Sverige helt nyligen, en sorts enklare och förvanskad blandning av badminton, tennis och squash, talade man om och uttalade ordet som om det gällde ett spel med paddel, den ’åra’ som användes i kanottävlingar, men beskrev fenomenet, som ju egentligen var en sorts mindre racket, i tidningar i form av det genuina spanska ordet med betoning på sista stavelsen enligt spanska uttalsregler. Kommentarer överflödiga om man händelsevis inte upptäcker detta  virrvarr som uppstår i ordbetydelsen, när till synes likabetydande ord med en viss skillnad i stavningen, ändå inte skils åt i betydelsen, dvs. den så kallade semantiken! Man talar t.ex inte om paddel, när man spelar squash, bara när man  för fram en kanot, dåman  paddlar [med paddel], o.s.v. De spanska initiativtagarna till sporten(i Borås)’padels’ införande i Sverige, blev mycket överraskade, när de fick upplysning om vad ’paddel’ egentligen betydde för en svensk, nämligen som sagt att ’paddla en kanot’! 


Bara t e n d e n s e n att (,fortfarande otroligt likgiltigt inför båda språkens bäst kvalitet,) bara strunta i en nödvändigt korrekt översättning, torde vara beklämmande och ödesdigert för renlärigheten och klarheten i ett kulturbärande språk!


Renlärigheten hos ett språk visar sig också i hur mycket man känner för sitt eget språk och dess uttrycksmöjligheter. Denna känsla kan inte precis sägas vara direkt slående numera, när det gäller svenska språket sådant som det manifesteras i tidningsspalter och de flesta andra publikationer. Bruket av lånord verkar i allmänhet vara en tvivelaktig högtidsstund för författarna av insändare, teve-rapporter, tal- och skriftspråkstexter och annat ägnat att delges allmänheten i form av underhållning eller upplysning. Det finns i första hand åtminstone två, mer eller mindre oöverstigliga hinder för t.ex icke-engelskspråkiga att förstå ett engelskt textmaterial i form av lånord: är ordet för det första okänt för läsaren är det också naturligtvis omöjligt att förstå om kanske turligt nog till och med rent av oviktigt för sammanhanget och av lättförståeliga skäl gäller det i synnerhet lånorden. När dessa kommer från något anglosaxiskt språk - i England, Australien, USA, Nya Zealand, Sydafrika. - kan det verka harmlöst och framstå för läsaren mer eller mindre självklart.


Till slut några skriande ospråkliga exempel på självsvåldigt missbruk av s.k lånord i ovanligt utförande: swisha, dissa, briefa, ledsen(=’tyvärr’), osv.!


Som exempel på en förvirrad och om det svenska språkets korrekta bruk okunnig allmänhet, förtjänas kanske också påpekas följande märkliga nymodighet i ett reklamutförande(?): 


I teve-reklamen för företaget "Zmarta" avslöjas  en grav okunnighet om språk hos den eller de uppfinnare av ett ord, som inte har något etymologiskt, eller i sin här nämnda form ens lingvistiskt berätti-gande, eftersom det i sitt avsedda bruk strider uttalsmässigt (och i stavningen)från det vedertagna uttalet i svenska språket av ’s’!.  Inte ens i något av de oss idag kända språken skrivs eller uttalas ’s’ tonande förutom i franska och engelska i vissa ställningar(, men i t.ex polska, a l d r i g)  och i /ny/grekiska enbart framför konsonanterna  b  g  d  z  l  m  n  rI ryska skrives ’s’ enbart som ’c’[s], och (med tonande s-uttal)som з.

 

Henry Thorson,

medlem av ’Språkförsvaret’; fil.mag., pensionerad språklärare (eng/ty/fra/spa/ry). Klassisk linje på gymnasiet (latin och grekiska). Utgivare av ’Spansk övningsbok’, Franska översättningsövningar (under nyredigering). Författare till nio underhållningsromaner.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)





Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 8 juli 12:00

I ett tidigare inlägg i denna nätdagbok berättade Christina Johansson om sin rundtur nyligen i och utanför Skrapan på Södermalm i Stockholm. Hon både noterade och fotograferade engelskspråkiga företagsnamn och skyltar. Här ett urval av foton (det finns många, många fler):


 

       

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 8 juli 08:00

Eftersom jag älskar att sjunga fina svenska visor har jag tidigare gillat ”Allsång på Skansen” – en fin tradition som startades av Sven Lilja för över 80 år sedan.


Under många år har jag tyvärr blivit väldigt besviken, då artister som framför rock- och popmusik och till och med så kallad rap – oftast på engelska, vilket definitivt inte passar in – medverkat. Vad har dess i ett allsångsprogram med svenska visor att göra?


Nu inleddes säsongen med Peter Jöback och Shirley Clamp, vilket var trevligt, men annars var det illa. En ung rappare samt en ung kvinna med tatueringar på hals och armar, som inte verkar ha något med visor att göra. En av ”allsångerna” var något som kallades ”Dansa, pausa”. Det var riktigt pinsamt. Av denna säsongs 29 artister skulle jag mena att drygt en tredjedel är lämpliga, en självklar medverkande är givetvis Sven-Bertil Taube, en av våra främsta artister.


Det är väldigt trist att man förstör detta trevliga evenemang. Det är en skymf mot vår fantastiska visskatt, som ska gå vidare till kommande generationer. Nu har de blivit ett program med främst popartister, som framför sina låtar, och kanske får leda litet popmusik-allsång. Annat var det på Bosse Larssons tid. Det är fina svenska sånger vi vill njuta av, inte pop- och rockmusik etcetera på engelska!


Henrik Scheutz

 

(Insändaren tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad den 2/7 2018 och DN Åsikt den 27/6 2018. Rubriken är hämtad från Helsingborgs Dagblad. Insändaren publicerad här med skribentens tillstånd)


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?
 Jag vänder på klacken och går
 Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill, kommunicera på svenska
 Jag kritiserar denna brist på service och går
 Jag protesterar skarpt och går
 Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp
 Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk
 Jag anser att det är ett lovvärt initiativ
 Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell
 Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan

Fråga mig

107 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se