Anders Q Björkman skrev i går i Svenska Dagbladet:

”Likväl skulle jag vilja hävda att vi i viss mån håller på att förlora vårt språk.

Den nya boken ’På engelska förstår jag ungefär. Om anglifieringen av svensk högre utbildning’ (som Lena Lindh Palicki tog upp i sin språk­spalt i veckan) handlar om trenden att engelskan i allt större utsträckning breder ut sig på svenska högskolor.

Författarna – Ola Håkansson, förläggare av akademisk litteratur, och Peter Svensson, forskare vid Lunds universitet – berättar att forskning visar att lärande på ett språk som inte är ens modersmål leder till sämre studie­resultat. Ändå tillåts engelskan att fortsätta vinna mark på svenska högskolor – möjligen för att vi själva inte inser hur mycket sämre vår engelska är jämfört med vår svenska. För att förtydliga detta citerar Håkansson och Svens­son akademiledamoten Horace Engdahl: ’Svensken blir dummare när han talar engelska och den första konsekvensen är att  han inte inser det själv.’

Engelskan blir alltså vanligare, inte bara på högre akademiska nivåer – där ju ett gemen­samt arbetsspråk, engelskan, är en förutsätt­ning för internationellt forskningssamarbete – utan även på högskolornas grundutbildningar.

Resultatet blir att svenska högskolestudenter får sämre förutsättningar att lära sig än vad som skulle behövas. Men utöver det leder det också till så kallad domänförlust. När svenskan inte längre används inom ett vetenskapligt fält finns det snart inte svenska ord för de fenomen som behöver kunna beskrivas. Forskarna mister därmed möjligheten att kommunicera med den svenska allmänheten om sitt område. Vilka konsekvenser detta kan få har Olle Joseph­son, professor emeritus i nordiska språk och tidigare flitig språkskribent i SvD, slagit fast: ’Domänförlust /.../ hotar så småningom ta död på svenskan.’”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång 

Ulla Billquist - Jag har en liten melodi

Söndagens svenskspråkiga dikt 

Mors spår

hon går på vägen och sjunger

hon går på vägen och sjunger

hon går på vägen och sjunger
grässträngen

Hon vänder sig om

och slår ut

mitt i vintern

mitt i vintern slår hon ut

snökristallansikte

hon vänder sig bort från mig ett tag för alltid

törnrosorna är överblommade

nyponen röda smäck

det finns ingen annan tid än sommar

död på en plats med en sjungande sträng

Katarina Frostenson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lena Lind Palicki skrev i Svenska Dagbladet den 23 januari:

”Hotet mot svenskan lyfts ibland fram som överhängande. Vad som sägs utgöra hot kan växla över tid, men ganska ofta pekas ungdomar, invandrare, skolan eller allmänt slöa personer ut som skyldiga. Det där brukar språkvetare ta med ro, förvissade om att förändring inte betyder förflackning eller utarmning.

Men ett slags hot lyfts fram som något att ta på allvar: det från engelskan. Så görs också i den pinfärska boken ”På engelska förstår jag ungefär. Om anglifieringen av svensk högre utbildning” (Morfem) där författarna Ola Håkansson och Peter Svensson, verksamma inom företagsekonomi, har gått igenom forskningen om språkval på svenska universitet. 

Inom akademin har en omfattande anglifiering skett på kort tid. I dag kommuniceras lejonparten av forskningen på engelska och alltmer kurslitteratur och undervisning är på engelska även på grundnivå. Forskningen är samstämmig: konsekvensen blir sämre studieresultat. Bland annat lyfter författarna fram en studie från KTH (Bälter med flera 2023), där 2 263 studenter delades in i en svenskspråkig och en engelskspråkig grupp. Den svenska gruppen lärde sig signifikant mycket mer, och avhoppen var långt färre. Många andra studier kommer fram till samma sak.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lite om terminologi som ofta används när vi talar om språk. Jag har tillbringat en knapp månad i Paraguay, ett land som framställer sig själv som tvåspråkigt och där över 70 procent sägs behärska de bägge nationalspråken spanska och guarani. Jag har intervjuat och forskat kring detta och en mer utförlig artikel kommer vi detta senare tillfälle. 

Här nedan följer en del anteckningar från lingvistiken.

Vad är grammatik? Fasta regler för språket, regelbok för att rätta fel. gemensam terminologi som gäller över språkgränser, något man behöver för att lära sig språk, flytande mönster i språket, en beskrivning hur vissa använder språket, samling termer som mer eller mindre kan jämföras mellan språk, något man tillägnar sig genom att använda ett språk (den flytande grammatiken). Konventionen är inte alltid delad, det finns olika nivårer globalt, nationellt, regionalt.

 Språk bygger på komplex interaktion mellan biologiska och sociala faktorer. Genetisk evolution är nödvändig för anatomisk och funktionell komplexitet. Social, kulturell evolution är nödvändig för att utveckla och överföra språk. Men kulturell evolution kan vara det som föregår genetisk evolution.

Hur språk uppstod: teori. Språk uppstod plötsligt genom en mutation och förmågan till språk är medfödd (genetiskt). Eller: språket utvecklades tillsammans med allmänna kognitiva förmågor och språk tillägnas (ej medfött).

Alieanbilitet: Hur "äger" vi olika föremål? Kroppsdelar och familj är nära ägande. Ägodelar och föremål är avskilt ägande (ej direkt kopplat till personen).

Lexikala relationer: synonymi: skillnader i formalitetsnivå (flicka/brutta), antonymer död-levande. Omvänt perspektiv: ord som förutsätter ett annat koncept förälder-barn.

Diglossi: Situation med språk som används i olika samhällsfunktioner.

Glottofagi är kanske det viktigaste ordet i den här lite improviserade presentationen av begrepp inom lingvistiken. Glottofagi betyder stora språk som äter mindre språk. men, och det är viktigt att påpeka, detta är en beskrivning och ingenting ödesbestämt.

AR

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Föreningen Nordens språkpris 2024 går till Norsken, svensken og dansken

”Foreningen Nordens språkpris går i 2024 til radioprogrammet Norsken, svensken og dansken og programvertene Hilde Sandvik, Åsa Linderborg og Hassan Preisler, som ifølge juryen har demonstrert en ekstraordinær forpliktelse til å fremme språkforståelse og samhørighet i Norden.

Trioen overtar dermed stafettpinnen fra den abdiserende dronning Margrethe av Danmark, som mottok prisen i 2022, da prisen sist ble delt ut, for sitt engasjement for forståelse mellom norsk, svensk og dansk. ”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När jag gick på universitetet i början av sjuttiotalet, hade vi kurslitteratur på flera språk, inte bara svenska och engelska. Och detta var oerhört berikande. Man fick möjlighet att läsa de främsta auktoriteterna på ett område, utan att gå via en halvdan svensk översättning.

Själv besökte jag humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Naturligtvis skedde all undervisning där på svenska, modersmålet – ”på litteraturen”, som det hette. Duktiga lärare redde ut innebörden i böcker skrivna på främmande språk, där så krävdes. Jag tenterade på engelsk, tysk och någon gång fransk litteratur, och då var det inte språk jag studerade.

Då och då kom en gästföreläsare från utlandet – det var höjdpunkter!

Alla uppsatser som skrevs och alla avhandlingar som framlades var på svenska språket, men i referenserna förekom litteratur på flera främmande språk. Engelskan övervägde förvisso bland dessa, men det var ändå inte fråga om en anglifiering. Så långt möjligt ville man kunna hänvisa till arbeten på originalspråket. Tysk historieforskning var tillgänglig i huvudsak på tyska.

Nu har det svängt. Nu ska det på de akademiska lärosätena i vårt land skrivas, läsas och föreläsas enbart eller företrädesvis på engelska. Inte bara svenskan trängs därmed undan utan även andra kulturspråk. Risken är överhängande, att man får sekunda vara. Den berikande mångspråkigheten förflyktigas.

Jag var för ett femtontal år sedan verksam vid en svensk högskola där det fanns ett centrum för Tysklandsstudier, ”German Studies”. Lektioner och seminarier hölls genomgående på engelska. Det är ett belysande och besvärande faktum, att det sedan länge på universitetsnivå finns fler studenter i Tyskland som studerar svenska än studenter i Sverige som studerar tyska.

Detta händer i ett Europa, där långt fler människor har tyska som modersmål än engelska. På den där högskolan ansågs tyskan vara ett av flera ”småspråk”.

Kurslitteratur på engelska – eller andra språk – är inte problemet på svenska universitet av idag. Det är att så få behärskar engelska, även om de tror sig göra det, och ännu färre andra språk och därför väljer bort de senare under sin bildningsresa. Min grundade misstanke är, att orsaken till att det förhåller sig det viset är, att den språkliga grunden – modersmålet – har eroderat.

Kan man uttrycka sig hipp som happ på det egna språket, hur svårt blir det inte då att tillgodogöra sig andra?

Anders Björnsson

PS. Detta inpass har skrivits i anledning av Lena Lind Palickis något besynnerliga språkkrönika i Svenska Dagbladet 23/1–23, ”Det verkliga hotet mot det svenska språket”. Sedan 2023 är hon chef för Språkrådet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kan vi i sanning vara Råsunda

när fotbollssveriges Nationalrotunda

med Friends-kap ges en dopattest

åt samlingsplats för fotbollsfest

med snaggat gräs på bädd av sand:

”Vårt anglofila jordgubbsland”.

Lars Fredriksson

Motto: Mitt stråbär är smultron

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)