I en artikel i Universitetsläraren den 11 november 2019 skriver Henrik Ranby avslutningsvis:

”Många svenska akademiker tror att de behärskar engelska. Sanningen är att alltför många är ganska mediokra och inte vet om de talar/skriver engelsk eller amerikansk engelska. En engelsk etnolog sade till en av mina kollegor i Lund: 'Om ni vill vara excellenta, håll er till ett språk ni behärskar', alltså ett språk där språkets alla nyanser, finesser och syftningar kan uttrycka komplicerade samband.

Efter att ha suttit på många möten och seminarier på dålig och onyanserad engelska är jag ytterst tveksam till Bayatis translanguaging. När man lägger anglifieringen ovanpå en dålig gymnasieskola (i vilken inte ens lärarna avkrävs rimliga krav i svenska) sviks invandrarstudenterna dubbelt, eftersom de träffar alltför få lärare som talar och skriver god svenska.

Trots att mina förfäder en gång var danskar menar jag att universiteten med fast hand måste värna en god, korrekt och nyanserad svenska, med vilken det går att uttrycka så komplexa ting att det kan leda till vetenskaplig excellens. Jag skulle till och med mena att svenska som Sveriges huvudspråk borde grundlagskyddas om Selmas och Augusts språk skall ha en framtid som vetenskapligt språk och som kulturspråk.

Vi är ett litet land, vars språk och kultur lätt spolas bort i den dominanta angloamerikanska huvudfloden. Eller skall vi ha 'pidgin-universitet' de närmsta decennierna och därefter helt övergå till engelska?”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten nätverket Språkförsvaret)