En av våra stora dagstidningar tillkännagav ("annonserade" var nog deras ordval) för något år

sedan att man avsåg att ensidigt döpa om Vitryssland till Belarus på svenska. Anledningen sades vara att "många" vitryssar inte tyckte att deras land skulle kallas för Vitryssland i Sverige.

Hur många i absoluta tal? Hur många som relativ andel av befolkningen? Det framgick inte.

Hur är det med befolkningen i andra länder där landets inhemska benämning skiljer sig från den svenska? Vad säger folk i Tyskland? Vill allmänheten där att vi i Sverige ska börja kalla Tyskland för Deutschland på svenska?

Men har man i andra länder fått liknande krav på sig? Vad gäller Vitryssland konstaterar vi att landet ifråga har följande namn i några av våra grannländer:

Danmark Hviderusland

Finland Valko-Venäjä (betyder Vitryssland)

Island Hvíta-Rússland

Norge, bokmål Hviterussland

Norge, nynorsk Kviterussland

dessutom t.ex

Tyskland Weissrussland

Kroatien Bjelorusija (betyder Vitryssland)

Men den springande punkten är kanske att man säger Belarus på engelska!

I och med det så tror nog den svenska offentligenheten inklusive medievärlden att så ska det vara. Vetskapen där om att det finns andra språk än svenska och engelska är ju begränsad, och man vill ju gärna visa sig "internationell" för att inte säga "globaliserad"!

Och nu har Språkmedierådet, vad det nu är, också "annonserat" att man avser att följa exemplet.

Om Språkmedierådet avser en större genomgång av landsnamn på svenska framöver, rekommenderas också en diskussion om ett land på Balkan som inte borde få nämnas eller skrivas ut alls i Sverige, Monten****. Svartfjallaland heter det på isländska. Det kunde vara en idégivare.

-cj

Hej Charles Wade! 

Gällande Phil's Burger i Sundbyberg!

Jag vill börja med att ge er beröm för goda och prisvärda hamburgare samt luftiga och fräscha, trevliga lokaler.

Att restaurangen dessutom ligger centralt gör inte saken sämre.👍👍

Jag vill däremot ge ett stort ris för de i personalen som inte vill eller kan tala svenska och som dessutom har den märkliga inställningen att jag är jobbig som vill tala svenska i Sverige (blänger och muttrar).

Idag den 21/6 ledde detta beteende till att jag krävde att få tala med svensktalande personal, en trevlig ung tjej (som nu också tvingas att tala engelska med flera av sina kollegor - i Sverige!) Hur bakvänt är inte detta? 

Följden blev att kön sinkades. Ett äldre par bakom mig vände på klacken och tre unga ivandrartjejer tvingades hacka sig fram på dålig engelska. Både jag, det äldre paret och de tre invandrartjejerna talar dock alla god svenska.

Detta är usel service och dessutom nonchalant - anställ svensktalande personal!

Med förhoppningar och förväntningar om ett snabbt och klargörande svar.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)