I dessa Coronavirustider finns det inte så mycket positivt och roligt att berätta eller rapportera.

Trots allt hade jag personligen en positiv och kul upplevelse när jag häromkvällen kollade italiensk tv. Följer då och då italiensk tv via satellit. 

Vad handlade då programmet om? Det var en typ av okommenterat pausprogram med sång på cirka 20 minuter. Det var korta filmklipp från framförallt de norditalienska städerna Milano, Turin och Parma. Man visade nämligen inslag från dessa städer med skönsjungande, flaggviftande invånare från balkonger och fönster. Några sångare blev till och med ackompanjerade i bakgrunden av gitarr eller elorgel. Underbart vacker italiensk sång skallade/ekade mellan husraderna. Det var både populär italiensk schlager och klassisk opera. Dessa "balkong- och fönstersångare", rena amatörer, sjöng fantastiskt bra. Italienarna måste ju sysselsätta sig med något under karantänen, resonerar de. Varför då inte sjunga?

Denna korta sångunderhållning på cirka 20 minuter var faktiskt avsevärt bättre och mer underhållande än Melodifestivalen (ESC) på svensk tv. För omväxlings skull var det också fantastiskt att höra skönsång på italienska. Det var häftigt och uppfriskande!

C-G Pernbring

(Insändaren tidigare publicerad i Dala-Demokraten den 25/3, i Helsingborgs Dagblad den 26/3, Göteborgs-Posten den 31/3 och Skånska Dagbladet 14/4) 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)