Söndagens svenskspråkiga sång

Mikael Wiehe - Titanic

Söndagens svenskspråkiga dikt

Hjältarna

De buro ej kaskar och vapenrock,

ej blänkande stål i hand,

men de dogo dock i en sluten flock

för sitt folk och sitt fädernesland.

Deras folk var bara en mänsklighet.

Deras land var bara en värld.

Deras yrke och namn är det ingen som vet.

Det var på Titanics färd.

Det var som en underlig, osann syn

för en feberyrande blick,

när ensam under den kvällsgrå skyn

Titanic till botten gick.

Den vände upp som en sårad val

sin blanka, stålgrå buk.

Snart lågo blott båtarna små som skal

på havets oändliga duk.

Och en var pressad av lasten för hårt

av det fattiga liv, som var kvar

förskrämt och förvirrat. Den hade det svårt

i den grova sjön att gå klar.

Och männens kinder blevo som lärft,

och kvinnorna kvävde gråten,

när styrmannens röst ljöd kort och kärvt:

”Några måste lämna båten.”

Men några tänkte på hustru och hem

och barnen som väntade hemma.

De kände, den talade ej till dem,

den korta befallningens stämma.

I dödsskräck irrade blickarna bort

kring den mörknande vattenstråten,

och det ringde i öronen hårt och kort:

”Några måste lämna båten.”

Men några tänkte på mor och far

långt borta i skilda land.

En tänkte i ångest på den som bar

hans ring på en älskad hand.

En hade kanhända en framtid ärvt,

som han väntade trygg och belåten ...

– Då kom det ånyo, kort och kärvt:

”Några måste lämna båten.”

Då reste sig tre. Det var enkelt folk.

Det var karlar från tredje klass

med kantiga drag och med mödans solk

på sin tarvliga resestass.

De nickade buttert: ”All right” de tre,

och stego så lugnt överbord.

Men ingen i båten vågade se,

och ingen sade ett ord.

Man teg högtidligt och huttrade blott.

Men det var som man dunkelt känt,

att under den mörknande skyn det lyst

och värmt genom isat blod

en altareld, som, hjärtana hys

av flammande heligt mod.

De buro ej kaskar och vapenrock,

ej blänkande stål i hand,

men de dogo dock i en sluten flock

för sitt folk och sitt fädernesland.

Deras folk var det stoltaste folk en värld

med vördnad att nämna vet,

de namnlösa tre från Titanics färd,

deras folk var en mänsklighet.

Karl Asplund

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

inga johansson

22 mars 2020 15:05

William Thomas Stead, född 5 juli 1849 i Darlington, död 15 april 19]12 i Atlanten,


vittnesmål om Steads handlingar ombord på Titanic efter isbergskollisionen den 14 april. Han beskrevs ha hjälp kvinnor i livbåtar och gett bort sitt livbälte till en annan passagerare. Stead ska sedan lugnt ha satt sig i förstaklassens rökrum och läst en bok medan förlisningen pågick. Hans kropp återfanns aldrig.

1886 hade Stead publicerat kortnovellen How the Mail Steamer Went Down in Mid Atlantic by a Survivor. Den fiktiva historien handlade om ett icke namngivet post och passagerarfartyg som kolliderar på Atlanten och sjunker. Fartyget har också för få livbåtar till alla ombord. Han förklarade den med orden "-Det här är exakt vad som kan ske och kommer att ske så länge fartyg går till sjöss utan tillräckligt med livbåtar".

 

Inga johansson

22 mars 2020 16:30

Då dvs 1886-1912 - för få livbåtar till alla ombord
Idag 2020 - för få skydd till personal och patienter över hela världen

 

Christina Johansson

23 mars 2020 20:07

Intressant att läsa din kommentar, Inga, och intressant jämförelse!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...