I DN idag diskuterar Lars Melin frågan om så kallat korrekt språkbruk. Han ställer frågorna:

”Heter det handikapp eller funktionsvariation? Legogubbe eller legofigur? Indian eller ursprungs­amerikan? Är byggaktör korrektare än byggherre? Är detta frågor om exkluderande eller inkluderande språk? Nej, det är bara trakasserier från språkaktivister.”

Denna övertro på språkets makt över inte bara tanken utan till och med i vissa fall verkligheten är en illustration av Sapir-Whorf-hypotesen:

”Framför allt finns det svagt stöd för Sapir & Whorf-teorin om språkets makt över tanken. Därför vet vi att språk­manipulationerna kommer att haverera. Det inkluderande språket blir exkluderande. Ett par exempel:

Principen 'person först' ska göra egenskaper till bisak: inte en döv utan en person med nedsatt hörsel. Men denna klumpiga konstruktion används bara för besvärande egenskaper. Vi säger ett geni, inte en person med geniegenskaper, vara begåvad, inte en person med begåvning. Konstruktionen mildrar alltså inte negativa egenskaper utan framhäver dem.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagboken är knuten till nätverket Språkförsvaret)