Vi i Språkförsvaret brukar hålla reda på när Språkförsvaret omnämns i något sammanhang, men blogginlägget ”English Killing Swedish?”, som skrevs i januari 2017 av en ”engelsman i Sverige”, har vi missat:

“The article then goes on to mention Språkförsvaret” (‘Language Defence) who basically say that in Sweden many core areas — such as business, university, the media and adverts — it is English and not Swedish that is strongly represented and that this is seriously damaging Swedish: “Why is it that English spreads at the cost of Swedish?...We contend that the many different languages in the world have an intrinsic richness...it needs a grassroots movement to defend the Swedish language”….

So I hope Swedish policy makers and broadcasters listen to the general message of ‘Language Defence’ and make Swedish more visible. At the moment it feels as if some authorities and companies are treating Swedish as a second class language. And having listened to beautiful songs and read wonderful books in Swedish this particular Englishman wholeheartedly and fiercely contends that it most certainly is not.”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Evertsberg i Älvdalen, Dalarna, finns det glädjande nog gatuskyltar med gatunamnen på både svenska och älvdalsmål och inte en enda engelskspråkig gatuskylt, som ”Yellow Brick Road”, så långt ögat når.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det skriver Magne Aasbrenn, ordförande för Noregs Mållag, på FIRDA:

”Men å ha to tankar i hovudet samtidig skal som kjent ikkje vere umogeleg. Regjeringa har varsla at ei ny språklov blir lagt fram i denne stortingsperioden, og då bør lovverket skjerpast. Erfaringane med oppfølginga av mållova i 2018 og alle åra før det viser tydeleg og klart at berre å få ein årviss reprimande frå Språkrådet ikkje er tilstrekkeleg for å få institusjonane til å skrive nynorsk. Da SAS lanserte nye nettsider i 2017, reagerte Direktoratet for forvaltning og IKT (Difi) med å seie at selskapet kunne bli bøtelagt om det ikkje følgde krava til universell utforming av IKT. Det er på høg tid at lova gir Språkrådet same moglegheit for sanksjonar som den Difi har. Om vi ser til Quebec i Canada, så går bøtene for brot på språklovverket hjå institusjonar frå rundt 10 000 kroner opp til 130 000. Dersom brotet skjer på nytt, blir bota dobla.

Ei liknande sanksjonsmoglegheit må Språkrådet få i den nye språklova, og det bør både kulturministeren og Stortinget nå sjå. Alternativet er at vi går mot nye tiår med lovbrot i fullt dagslys frå statsfinansierte institusjonar - institusjonar som burde vore i front i å ta ansvar for utdanning og kultur.”

Den nuvarande svenska språklagen innehåller heller inga sanktionsbestämmelser, vilket naturligtvis påverkar hur den efterföljs. Språkförsvarets utkast till språklag 2006 innehöll däremot en sådan bestämmelse:

”14 §

Sanktioner…

3. Överträdelse av denna lag är förenad med vite, vars storlek är beroende av förseelsens art, om det inte av särskilda skäl anses obehövligt.”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Också skickat som brev till lyssnarservice@sverigesradio.se)

Hej!

Lyssnade just på Dagens Eko kvart i fem. Där rapporterades från krigets Syrien. Enligt uppgift har ett antal tunga ”spelare” i konflikten haft överläggningar.

Ett okänsligt ordval av rapportören från en av de vidrigaste arenorna för institutionaliserad masslakt som någonsin förekommit. ”Spelare” för tankarna till någon slags tävling eller fritidssysselsättning. Upprörande.

Måhända används på engelska ”players” i nyhetsrapporteringen; i så fall ett ytterligare exempel på den slappa anglifieringen av svenska språket. Och dubbelt upprörande.

Med vänliga hälsningar

Lars Göran Asmundsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln "Assimilation sker spontant" den 5/7 i Göteborgs-Posten skrev Thomas Gür bland annat:

"Ty så är det svenska språket beskaffat att vi på svenska vad gäller förhållanden i Finland med två olika ord kan skilja på vad som är etniskt (”finskt”) och vad som är nationellt (”finländskt”). Sålunda är Väinö Linna en finsk (finskspråkig) författare och Edith Södergran en finlandssvensk (svenskspråkig) sådan. Tillsammans är de bägge finländska författare. Samma egenskap i det svenska språket att skilja mellan etnicitet och nation gäller också till exempel förhållanden i Estland (ester och estlandssvenskar blir tillsammans estländare).

Men eftersom Sverige historiskt i sitt hjärtland varit så starkt etniskt homogent, har inte behovet att skilja på svenskar i etniskt eller nationellt hänseende inom rikets gränser, behövt reflekteras i det svenska språket. Kanske inte förrän nu.

När vi sålunda säger eller skriver om en person att denna är ”svensk”, syftar vi på såväl antingen/eller som också på kombinationer av a) en etnisk svensk (som alltså också kan omfatta svenska minoriteter i andra stater som till exempel Finland eller Estland), b) en person som är medborgare i Konungariket Sverige utan att nödvändigtvis vara etnisk svensk eller c) en person som är en del av den svenska nationella gemenskapen, som inte ens behöver vare sig vara etnisk svensk eller medborgare i Sverige.

Det är givetvis få personer som uppfyller det sista rekvisitet, alltså vare sig etnisk svensk eller medborgare i Sverige men en del av det nationellt svenska, men existensen över en sådan delmängd av personer kan vara värd att reflektera över, när vi benar upp vilka olika kategorier som man försöker beskriva med begreppet ”svensk”, för att bättre begripa vad det är för svenskhet som invandrare assimileras i.

Cornelis Vreeswijk är mitt favoritexempel på denna tredje grupp av personer som utan att vara etniska svenskar eller medborgare i Sverige (vi säger typiskt nog ”svensk medborgare”), är en del av den svenska nationen. Jag skriver ”är” och inte ”var” eftersom oaktat att Vreeswijk gick bort för mer än 30 år sedan, är han genom sin gärning fortfarande en levande del av vår gemensamma nationella kultur. Poängen med att framhålla att Vreeswijk aldrig blev svensk medborgare, är att understryka att tillhörighet i den nationella gemenskapen både är något annat och mer än bara det juridiska medborgarskapet."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

... skriver Bengt Lorentzon på "Språkförsvarets vänner" på Facebook.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)