Direktlänk till inlägg 23 maj 2019

Att detta ens ska behöva diskuteras!

Se ”Elgiganten förbjöd anställda att tala hemspråk”. Man talar det språk som de flesta förstår och det är (fortfarande) svenska i Sverige.


Vad får man för sammanhållning på arbetsplatsen om alla sitter och pratar på sitt eget språk?


Jag skulle personligen inte ha några helst problem med detta om jag jobbade i ett annat land och det är med största sannolikhet kutym i de flesta länder att man talar majoritetsspråket på arbetsplatsen.


Punkt slut!


Per-Owe

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Ingen bild

Observatör

23 maj 2019 23:11

Det är en sak vilket språk som personalen använder på arbetstid, sinsemellan och gentemot kunder. Det är en annan sak vilka språk som personalen använder på sina raster, luncher eller fikaraster. Jag anser inte att arbetsgivarna har något med det senare att göra. Jag arbetade i min ungdom på en stor tankbåt med en mycket blandad besättning. Det förekom tre språk på båten, ett skandinaviskt språk, engelska och spanska. De engelsktalande och de spansktalande förstod också det skandinaviska språket, som också var kommandospråk. Det skandinaviska språket var gemensamt för alla, men inte motsatte vi skandinaver oss att de engelsktalande ibland talade engelska sinsemellan och de spansktalande spanska sinsemellan. Det är väl bara naturligt att man talar sitt modersmål med sin landsman? På vad sätt skulle detta kunna utgöra ett hot? Jag tror absolut inte att det är kutym i de flesta länder att de anställda talar majoritetsspråket på sina raster; de beror helt enkelt på vilka man umgås med på rasterna. Bara om ett språk undertrycks, som t.ex kurdiskan i Turkiet, kan man åstadkomma en situation, där bara majoritetsspråket används. Annars utgår nog folk från att man under en rast talar med den som har lättast att kommunicera med eller störst utbyte av.

 
Ingen bild

Per-Owe

24 maj 2019 00:09

Sitter man på tu man med en landsman/landsmannina anser jag att man kan använda sitt modersmål.

Om däremot andra personen som, inte behärskar detta språk, befinner sig intill anser jag att man ska gå över till svenska så att ingen känner sig exkluderad.

Svenskan måste utgöra den minsta gemensamma nämnaren på arbetsplatsen.

 
Ingen bild

Christina Johansson

24 maj 2019 00:22

Jag håller helt med Per-Owe. Vad blir det egentligen för sammanhållning i samhället om det talas en massa andra språk än svenska på skolorna och arbetsplatserna? Svenska är huvudspråk i Sverige och det kitt som håller ihop landet. Språkförbistring söndrar landet. Är målet månne att söndra och härska?

 
Ingen bild

Per-Owe

24 maj 2019 00:38

På arbetstid gäller svenska. Under rast också svenska, när personer från olika språkgrupper sitter tillsammans.

 
Ingen bild

Observatör

24 maj 2019 12:52

I det utkast till språklag som antal medlemmar i Språkförsvaret författade 2006 heter det:

”4 § 3. Denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen i icke-officiella sammanhang, i privat och intern kommunikation (min fetstil), eller i tjänster, ceremonier, ritualer eller andra slag av verksamhet hos religiösa organisationer.”

Denna skrivning är mycket förnuftig. Den är historiskt betingad, eftersom den har i åtanke den repression som riktades mot bl a elever i Tornedalen, som talade meänkieli, de samiska elever som talade samiska, eller de älvdalska barn, som talade älvdalska, på rasterna, t o m efter andra världskriget. Repressionen skedde på lokal nivå, av skolmyndigheter och lärare. Att beordra invandrare att inte använda sina respektive modersmål på sin fritid (d v s raster), och dessutom förlita sig på att arbetsgivaren ska genomföra detta förbud, påminner om de trakasserier som de nämnda minoritetsspråkstalarna utsattes för.

Om det bildas etniska klickar på en arbetsplats, finns det andra sätt att luckra upp dessa än att förlita sig till arbetsgivarna och ropa på förbud. Det räcker med att både svenskar och invandrare av egen fri vilja blandar sig med varandra och samtalar. Sedan kommer det alltid att finnas svenskar som inte vill sitta med invandrare och invandrare som inte vill sitta med svenskar. Det kan finnas olika skäl till det, alltifrån rasism, oartighet, blyghet eller att man är mitt inne i en diskussion på sitt modersmål.

När jag arbetade på Sveriges största varv i början av 1970-talet, satt jag vanligtvis vid samma lunchbord som tre greker i nästan fyra års tid. När jag satt där, pratade vi svenska. När jag inte satt där, pratade de grekiska med varandra. Var det fel? Grekiska var deras modersmål; de var de enda grekerna på avdelningen och de bodde på olika ställen i staden. De talade svenska på arbetstid med sina arbetskamrater (två av dem talade dessutom utmärkt svenska och åtminstone en av dem var gift med en svenska).

 
Ingen bild

Christina Johansson

25 maj 2019 13:12

Detta som Per-Owe skriver är så rätt och riktigt som det bara kan bli: ”På arbetstid gäller svenska. Under rast också svenska, när personer från olika språkgrupper sitter tillsammans.”

Det är ytterst exkluderande om elever eller arbetstagare på lektionstid eller arbetstid och på raster talar andra språk än svenska, exempelvis arabiska, som få etniska svenskar förstår.

 
Ingen bild

Observatör

26 maj 2019 20:42

Men hur ska det åstadkommas att alla talar svenska när olika språkgrupper sitter tillsammans? Om två eller flera talare av ett minoritetsspråk eller ett invandrarspråk först sätter sig vid ett lunchbord och inleder en diskussion, varpå en eller flera svensktalande ansluter sig, ska då de förra växla språk för de senares skull? Varför? Det beror väl på om de anser att diskussionen har ett allmänt intresse eller även berör de svensktalande. Det kan väl inte vara så att blotta ljudet av ett annat språk stör? (Finsktalande emigranter i USA utsattes i början av 1900-talet för diskriminering både för utseende och språk och kallades för China Swedes.) Om det är svensktalande som sätter sig först, så kan de enkelt dra med invandrare, som sedan sätter sig vid ett bord, i en diskussion på svenska.
Det har rapporterats från Finland att en del finlandssvenskar har blivit åthutade på allmän plats för att de talat svenska. Ska vi ha något liknande vad gäller talare av minoritets- och invandrarspråk i Sverige? Den här frågan har varit på tapeten tidigare i Sverige – se https://www.svt.se/nyheter/uutiset/svenska/forbjudet-att-prata-finska-pa-arbetsplatsen.

I Språkförsvarets utkast till språklag hette det:
”4 § 3. Denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen i icke-officiella sammanhang, i privat och intern kommunikation, eller i tjänster, ceremonier, ritualer eller andra slag av verksamhet hos religiösa organisationer.”

Kärnan i paragrafen är att ”denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen i icke-officiella sammanhang, i privat och intern kommunikation”. Jag anser inte att Språkförsvaret ska lägga sig i vilket språk människor talar på sin fritid – och raster är fritid. Det är faktiskt också en fråga om yttrandefrihet. Hotet mot svenskan kommer inte från minoritets- och invandrarspråken utan från engelskan. Risken att alla svenskar i ett middagssällskap eller i lunchrum skulle övergå till att tala arabiska, om en arabisktalande infann sig, är obefintlig. Om däremot en enbart engelsktalande person infann sig, skulle däremot risken vara påtaglig.

 
Ingen bild

inga johansson

27 maj 2019 00:05

Ĉu oni povas/rajtas krokodili, aligatori aŭ kajmani ?

 
Ingen bild

Amatöröversättare

27 maj 2019 17:01

Fri översättning av föregående kommentar:

Kan krokodil, alligator eller kajman tillåtas ha rätt?

 
Ingen bild

inga johansson

27 maj 2019 18:30

Detta behöver förklaras - krokodili är ett verb som betyder att man talar sitt modersmål i en samtalsgrupp där alla talar och förstår esperanto. Aligatori och kajmani är också verb och varianter på detta.
Får vi lov att "tala krokodil" under arbetspauser och på vår fritid?

 
Ingen bild

Annika

27 maj 2019 18:59

Till Observatör: Tack för att du bland andra minoritetsspråk nämnde älvdalska. Mitt förstaspråk är nästan som älvdalska men den variant som talas i Mora. I skolan var det svenska som gällde men på rasterna valde vi språk efter situationen. Detta fungerade bra ända tills det kom en lärare till trakten som inte tålde att barnen talade ett språk på rasterna som hon inte förstod och lyckades få vårt dalmål förbjudet på rasterna. Hon lyckades också få många föräldrar att inte våga föra sitt språk vidare till sina barn och därmed har dalskan nästan blivit utrotad.

Det är inte så enkelt att överheten förbjuder ett språk på t ex rasterna i skolan. Resultatet kan bli att en gammal kultur slås i spillror. Dalskan som har många ålderdomliga egenskaper som bl a visar varför till exempel ord som ”sjö”, ”sju”, ”sjuk” m fl stavas som de gör. Talar man dalska uttalar man ”s” och ”j” var för sig. Samma gäller för ordet ”stjärna”. Vi ska vara rädda om det kulturarv som bl a dalskan utgör och inte ta till förbud att tala språket på raster.

Jag kallar det hyckleri när man i Sverige parallellt med att utrota dalskan uttalar sin avsky över när kurder inte får tala sitt språk i Turket.

Så låt folk tala vilket språk de vill på raster men ändå väljer språk efter aktuell situation.

 
Ingen bild

Observatör

27 maj 2019 22:35

Ja, att förhindra vad folk talar på sin fritid, exempelvis barn på raster, är översitteri. Det enda liknande som jag var med om i folkskolan var att vi fick en lärare i femte klassen i vår byskola i Hälsingland, vilken försökte lära oss att använda fruntimmers-sje-ljudet i stället det tonlösa sje-ljud som vi använde. Försöket var dömt att misslyckas. Annars var han en bra lärare.

 
Ingen bild

Christina Johansson

28 maj 2019 21:58

Min mamma var från Evertsberg i Älvdalen. Hon talade älvdalsmål ända tills hon började skolan. I skolan måste alla barn tala svenska, vilket var ett helt nytt språk för henne. Jag har inte klart för mig om barnen fick tala älvdalsmål på rasterna, men det tror jag. Ingen blev i så fall exkluderad på grund av det, eftersom alla kunde älvdalsmål.

Jag har sett filmen ”Elina - som om jag inte fanns”, som bygger på boken ”Som om jag inte fanns” av Kerstin Johansson i Backe. En sträng lärarinna, spelad av Bibi Andersson, tillåter inte att barnen talar något annat språk än svenska i skolan trots att barnen talar meänkieli (tornedalsfinska) hemma. Elina översätter till en pojke som inte kan någon svenska och råkar på grund av det i onåd hos lärarinnan. Berättelsen utspelar sig på 1950-talet, och det är klart att det är bra att elever inte längre bestraffas om de talar ett annat språk än svenska.

Dock är det så i dag, år 2019, att det finns skolor i Sverige där elever som har svenska som förstaspråk är i en klar minoritet. Detta är fallet i Södertälje. Jag anser att det är problematiskt om eleverna exempelvis talar arabiska på rasterna och de elever som inte kan detta språk ställs utanför. Samma sak gäller på arbetsplatser.

 
Anders

Anders

30 maj 2019 21:30

Verkade vara ett känsligt ämne. Jag jobbar på en arbetsplats med många indier. Har absolut inga problem att de pratar sitt språk under raster även om jag är "vid bordet".

http://https://ringabilligt.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 18 mars 13:00

”I spalten ’Kort fråga, kort svar’ har redaktionen för radiostationen SWR3 i Tyskland undersökt frågan om hur många ord det tyska ordförrådet innehåller. Hanna Gottschalk från Föreningen för det tyska språket i Mannheim förklarar at...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 17 mars 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Magnus Uggla & Tommy Körberg - Moder Svea    Söndagens svenskspråkiga dikt   Vår nationalsymbol kallas Svea hon försåldes i morse på rea. Det nationella är slut så nu kastas hon ut och förresten s...

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 16 mars 12:37

På ditt modersmål kan du säga vad du vill, på andra språk det du kan!   Ovanstående är värt att betänka för alla de som medvetet eller omedvetet verkar för att ge engelskan en allt större betydelse i vårt samhälle och på vårt modersmåls bekostnad...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 15 mars 14:34

  Det sägs ganska allmänt bland lingvister att lånord (ett ganska fånigt ord då det sällan eller aldrig handlar om ett lån och en generös långivare)  inte utgör något hot mot ett språk. Och så brukar det komma en långdragen historia där man har svå...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 14 mars 08:00

  Så var då den svenska delen av melodifestivalen över för den här gången. Det blev precis som i Vasaloppet: norrmännen vann. Men hur gick det till?   Med ett litet undantag så var som vanligt alla bidrag på engelska. Inte nog med det, man har ...

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards