Nomineringen av kandidater till ”Årets anglofån” är avslutad, i annat fall hade Walter Naeslund varit ett självklart val. Helst vill man kanske glömma honom men samtidigt måste man nog inse att han är spjutspetsen i en hord av okunniga strebrar som för sin framgångs skull är beredda att sälja ut sitt modersmål. Idag handlar det om det amerikanska imperiets språk. I västerländsk historia har latin, franska och tyska spelat en liknande roll. Varje epok har haft sina karriärister och medlöpare, vars ansträngningar vi nu kan skratta åt men vars inflytande alltid begränsats av insiktsfulla personer och organisationer som slagit vakt om modersmålet. Därför har vi anledning att vara tacksamma mot Per-Åke Lindblom och andra som är beredda att ta tjuren vid hornen.

Walter Naeslund tycks på fullt allvar tro att alla folk på jorden skulle leva i fred, om man bara talade engelska. Varför inte kinesiska, som ligger närmare tillhands med tanke på att det språket har flest talare i dagens värld – och troligen med en ännu större övervikt i morgondagens? Svaret på den frågan – eller omöjligheten att ge ett svar – visar att detta i grund och botten inte är en språk- utan en maktfråga. Språk, folk och stater har upphört att existera under tidernas lopp. Även stora imperier har gått under. Endast folk och språk överlever som åtföljs av insikten att det krävs kamp för att hävda sin integritet.

På åtskilliga håll i världen har de gamla kolonialmakternas språk ersatt folkens egna språk. Den processen har ägnats alltför litet intresse. I vår tid har makthavarna utvecklat och förfinat sina metoder även på detta område. ”Man kan målmedvetet förstöra ett språk genom att bryta ner den kultur den är en del av. Det är ju den stora farhågan som just nu upptar människorna i min andra hembygd Katalonien. Om man inte haft den starka språknationalistiska rörelsen som blommade upp efter Francos död och slutet på diktaturen, då skulle det katalanska språket troligen ha försvunnit. Språk kan försvinna tyst och stilla om man inte är på sin vakt”, menar den tyske språkforskaren Herbert Genzmer (Die Welt, 12/12 2017).

Är det inte där vi i Sverige också befinner oss just nu? Inom olika områden av reklamen håller ett skifte på att ske, så att man inte längre anser sig framgångsrikt kunna annonsera på svenska. ”Ett språk som inte används dör”, skrev professor Olle Josephson i sin sista språkkrönika i SvD (19/12 2018). Därav följer förstås att ett språk som inte brukas i avancerade sammanhang mister sin förmåga att kommunicera avancerade förhållanden. Och från dessa sammanhang utestängs de breda folklagren. Då handlar det om sådant som vetenskap och politik. Redan antar Sveriges riksdag lagar på främmande språk, som alla folkvalda knappast har möjlighet att sätta sig in i. Det är här språkbytesskolorna sätter in sin kil och lägger grunden för ett samhälle med en så väldig klassklyfta att ingen idag är villig att försvara den. Inte idag – men säkert imorgon!

Bo Alvberger

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I går morse när jag var på väg till Skanstulls tunnelbanestation gick jag förbi Igor Sport på Götgatan på Södermalm. Det var en fröjd att skåda den svenska skyltningen. Ordet ”REA” - inte ”SALE” - lyste med röda versaler 27 gånger på vardera skyltfönstret, och ovanför ingången till sportaffären stod med stora bokstäver på svenska: ”nytt från igår”. Strålande, Igor Sport!

Christina

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)