(Texten är hämtad från en artikel i Framtida.no.)

• Fremja forslag om ei ny, heilskapleg språklov, som vidarefører prinsippa i dagens lovverk knytt til sidestilte målformer og minoritetsspråk.
• Vurdera tiltak for å styrka hovud- og sidemålsopplæringa for tidlege alderstrinn, samt opna for lokale forsøk.
• Sikra fellesnordisk språkforståing ved å arbeida for at film og fjernsyn blir sendt teksta, ikkje dubba, når programmet er statleg finansiert eller støtta.
• Styrka språkopplæringa i barnehagane.
• Stilla nasjonale krav til tilfredsstillande norskkunnskap der det er naudsynt av omsyn til helse, tryggleik og kvalitet i tilbodet, herunder i helsesektoren og i barnehagar. Kommunane må som arbeidsgivar sikra at tilsette har naudsynt språkkunnskap for å ivareta sine oppgåver, til dømes gjennom kompetansehevande tiltak.
• Leggja fram og følgja opp Målretta plan for kvensk språk.
• Leggja fram ei ny stortingsmelding om politikk og tiltak overfor nasjonale minoritetar i løpet av perioden.
• Forsterka innsatsen for klart språk i forvaltninga sin kommunikasjon med innbyggjarane.
• Jobba vidare med digitalisering av dei store ordbokprosjekta.

Heile regjeringsplattformen finn du her (pdf).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Twitter upphittades detta ordvitskonto idag:

”@goteborrrg

Ett ordvitskonto av Ulf Benkel, frilansjournalist, föreläsare, författare till tre böcker med och om ordvitsar. Senast Ännu bättre ordvitsar från Göteborrrg!”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ingrid Herbert på Språkkonsulterna tipsar om fem digitala språkhjälpmedel värda att bokmärka – och alltså att använda. Det gäller Svenska.se, Rikstermbanken,  Myndigheternas skrivregler, Språkrådets frågelåda och TT-språket.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Till vem riktar sig ”de goda råd” man skriver på Soo-Wellness?

Om dessa råd riktas till svenskar kan de bara beklaga och få sig några goda skratt, men detta blir ju inte trovärdigt. Om råden riktas till alla de som håller på att lära sig svenska så blir ju detta bara förvirrande. Hur ska man någonsin lära skillnad på en och ett? Hur lär man sig att inte särskriva?

Kan det vara så att ursprungstexten passerat någon översättningsfunktion typ Google Translate. Men varför har man då ingen personal som kan efteråt bearbeta texten på ett riktigt sätt.

9 tips för att nötkött upp hennes röv 

9 tips för att klä att titta tunnare

10 hår misstag som gör att du ser äldre

Detta gör mig bekymrad!

Inga Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna text är hämtad från Facebook-gruppen Språkpolisernas högkvarter och har föranlett ovanligt många kommentarer i samma grupp.)

Jag tänkte om möjligt pigga upp debatten något med ett inlägg om det som jag, och kanske ni, anser vara de värsta språkfelen i dagens svenska, såväl i talspråk som i skriftspråk (vilka nog bör betraktas som två skilda varianter av samma språk). Här på forumet finns ju många med starka åsikter. I huvudinlägget nämner jag några av de språkliga anomalier som jag stör mig mest på utan att ens försöka räkna upp alla sådana.

Notera att kritiken riktas mot språkliga tendenser och fenomenen som sådana och gäller främst officiella texter. Det finns ingen anledning att reta upp sig över enskilda blogginlägg, debattinlägg och dylikt, ej heller enstaka individers misstag gjorda i brådskan. I dag är det så många som publicerar sig på nätet och hade gårdagens människor kunnat göra detsamma hade det säkerligen sett lika illa ut då (frånsett då de – dem och var – vart). Här följer min lista:

1) Särskrivningar. Detta måste finnas med på listan och är enligt min uppfattning kanske det som skadar språket mest. Här menar jag att inga områden eller uttryck ska ges undantag. En stavning på en syltburk eller på ett tidningsomslag som exempelvis Språk TIDNINGEN är lika förfärligt som andra särskrivningar, även om de delas upp på två rader. Rubriker och skyltar bör inte ges frikort. Använd bindestreck om så behövs! Detta gäller normalt endast i skrift. ”Särpratningar” är trots allt ovanliga.

2) Genitivapostrof enligt engelskt mönster. Detta förekommer oftast i företagsnamn och på skyltar litet varstans. Alltså exempelvis Greta’s Café (dessutom med versalt C). Anders’ café, med ”utelämningsapostrof”, menar jag däremot skulle vara att föredra framför Anders café. Givetvis är detta ett problem endast i skrift.

3) Utbytet av pronomenet man till en. Jag tvekade inför att ta med detta med tanke på de känslor frågan brukar röra upp. Det är litet som att öppna Pandoras ask. Samtidigt kan man inte undvika något bara för att alla inte håller med, och jag tycker uppriktigt att en förlust av skillnaden mellan subjekts- och objektsformerna vore till stor skada. Här handlar det dessutom om en medveten kampanj för att införa detta ”en” medan många av de andra ”felen” oftast kan tillskrivas okunnigheten eller ointresset. Pronomenet hen anser jag för övrigt inte går att jämföra med detta en. En är tänkt att ersätta man, men så länge hen används som komplement till han och hon när så behövs och inte avser att tränga bort dessa former, kan det säkert vara användbart. Detta med ”en” gäller främst i skrift och naturligtvis inte för de människor som har ”en” i sin dialekt och då delvis använder det på ett annat sätt.

4) Att allt fler väljer att plocka bort s i fogarna mellan ord eller ordled i officiella sammanhang. Jag avser främst städer och företag som slutar på konsonant och där genitiv-s för mitt språköra känns helt nödvändigt. Ett exempel är ändringen av namnet till Härnösand gymnasium, en namnändring som skolans elever och lärare faktiskt lyckade stoppa. Vidare tänker jag på sammansatta ord där förledet i sig består av två led, och där ett foge-s helt enkel måste infogas för att ordet inte ska upplevas som störande. Det mest kända och ”hatade” exemplet måste väl vara Svenska fotbollsförbundet, ett namn jag inte ens förmår mig att stava på det sätt som de vill, utan foge-s och med stort F. Detta gäller tyvärr inte bara skriften utan många tar efter i tal när de ser det i skrift.

5) Dem som subjekt. Dem kastade bollen! Användandet av de som objekt är inte lika störande. Dessutom är objekten betydligt färre (jag tog inte med detta, men det är störande när minst används som superlativformen av få i stället för färst). Detta med de och dem är ett problem endast i skrift eftersom vi använder dom när vi pratar (gäller inte finlandssvenskan, men de som talar denna dialekt kan skilja på formerna).

6) Att den självklara motsvarigheten till första ledet saknas i det andra ledet. Exempelvis dels – dels, å ena sidan – å andra sidan, för det första – för det andra, komparationsformer som till exempel bättre – än (och inte jämfört med). Dessa tendenser är tydliga främst i talspråk.

Det finns naturligtvis många fler saker som går att ta upp (som exempelvis skillnaden mellan var och vart, engelskt plural-s, uttalet igenklien etc.), men jag nöjer mig med dessa sex områden. Vad anser ni vara de ”värsta” språkfelen? Vad ”stör” ni er mest på?

Roger Viklund

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”Så undviker du felet som språkpoliserna älskar att rätta”, inklusive ett videoklipp, i Metro, lär Lena Lind Palicki från Språkrådet ut hur man ska skilja mellan var och vart.

Metro tycks ha startat en serie om vanliga språkfel. Det kan finnas anledning att återkomma till den.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som bekant har älvdalska erkänts som ett eget språk av den internationella lingvistorganisation SIL International, dock inte ännu av den svenska regeringen. Nu verkar det som att Wkipedia också kommer att finnas i en älvdalsk version. Kravet är förmodligen att tillräckligt många skriver regelbundet på älvdalska.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)