Alla inlägg den 12 januari 2018

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 12 jan 08:00

(Denna text är hämtad från Facebook-gruppen Språkpolisernas högkvarter och har föranlett ovanligt många kommentarer i samma grupp.)


Jag tänkte om möjligt pigga upp debatten något med ett inlägg om det som jag, och kanske ni, anser vara de värsta språkfelen i dagens svenska, såväl i talspråk som i skriftspråk (vilka nog bör betraktas som två skilda varianter av samma språk). Här på forumet finns ju många med starka åsikter. I huvudinlägget nämner jag några av de språkliga anomalier som jag stör mig mest på utan att ens försöka räkna upp alla sådana.


Notera att kritiken riktas mot språkliga tendenser och fenomenen som sådana och gäller främst officiella texter. Det finns ingen anledning att reta upp sig över enskilda blogginlägg, debattinlägg och dylikt, ej heller enstaka individers misstag gjorda i brådskan. I dag är det så många som publicerar sig på nätet och hade gårdagens människor kunnat göra detsamma hade det säkerligen sett lika illa ut då (frånsett då de – dem och var – vart). Här följer min lista:


1) Särskrivningar. Detta måste finnas med på listan och är enligt min uppfattning kanske det som skadar språket mest. Här menar jag att inga områden eller uttryck ska ges undantag. En stavning på en syltburk eller på ett tidningsomslag som exempelvis Språk TIDNINGEN är lika förfärligt som andra särskrivningar, även om de delas upp på två rader. Rubriker och skyltar bör inte ges frikort. Använd bindestreck om så behövs! Detta gäller normalt endast i skrift. ”Särpratningar” är trots allt ovanliga.


2) Genitivapostrof enligt engelskt mönster. Detta förekommer oftast i företagsnamn och på skyltar litet varstans. Alltså exempelvis Greta’s Café (dessutom med versalt C). Anders’ café, med ”utelämningsapostrof”, menar jag däremot skulle vara att föredra framför Anders café. Givetvis är detta ett problem endast i skrift.


3) Utbytet av pronomenet man till en. Jag tvekade inför att ta med detta med tanke på de känslor frågan brukar röra upp. Det är litet som att öppna Pandoras ask. Samtidigt kan man inte undvika något bara för att alla inte håller med, och jag tycker uppriktigt att en förlust av skillnaden mellan subjekts- och objektsformerna vore till stor skada. Här handlar det dessutom om en medveten kampanj för att införa detta ”en” medan många av de andra ”felen” oftast kan tillskrivas okunnigheten eller ointresset. Pronomenet hen anser jag för övrigt inte går att jämföra med detta en. En är tänkt att ersätta man, men så länge hen används som komplement till han och hon när så behövs och inte avser att tränga bort dessa former, kan det säkert vara användbart. Detta med ”en” gäller främst i skrift och naturligtvis inte för de människor som har ”en” i sin dialekt och då delvis använder det på ett annat sätt.


4) Att allt fler väljer att plocka bort s i fogarna mellan ord eller ordled i officiella sammanhang. Jag avser främst städer och företag som slutar på konsonant och där genitiv-s för mitt språköra känns helt nödvändigt. Ett exempel är ändringen av namnet till Härnösand gymnasium, en namnändring som skolans elever och lärare faktiskt lyckade stoppa. Vidare tänker jag på sammansatta ord där förledet i sig består av två led, och där ett foge-s helt enkel måste infogas för att ordet inte ska upplevas som störande. Det mest kända och ”hatade” exemplet måste väl vara Svenska fotbollsförbundet, ett namn jag inte ens förmår mig att stava på det sätt som de vill, utan foge-s och med stort F. Detta gäller tyvärr inte bara skriften utan många tar efter i tal när de ser det i skrift.


5) Dem som subjekt. Dem kastade bollen! Användandet av de som objekt är inte lika störande. Dessutom är objekten betydligt färre (jag tog inte med detta, men det är störande när minst används som superlativformen av få i stället för färst). Detta med de och dem är ett problem endast i skrift eftersom vi använder dom när vi pratar (gäller inte finlandssvenskan, men de som talar denna dialekt kan skilja på formerna).


6) Att den självklara motsvarigheten till första ledet saknas i det andra ledet. Exempelvis dels – dels, å ena sidan – å andra sidan, för det första – för det andra, komparationsformer som till exempel bättre – än (och inte jämfört med). Dessa tendenser är tydliga främst i talspråk.


Det finns naturligtvis många fler saker som går att ta upp (som exempelvis skillnaden mellan var och vart, engelskt plural-s, uttalet igenklien etc.), men jag nöjer mig med dessa sex områden. Vad anser ni vara de ”värsta” språkfelen? Vad ”stör” ni er mest på?


Roger Viklund

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Presentation

Omröstning

Fråga: ”Vad berör dig mest, musik med svensk eller engelsk text?”
 En text på svenska berör mig mest
 Båda språken berör mig lika mycket
 En text på engelska berör mig mest
 En text på ett annat språk berör mig mest
 Omöjlig fråga. Musik och text kan inte separeras från varandra
 Det kan bara avgöras från fall till fall
 Vet inte

Fråga mig

110 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se