Hillo

8 juni 2017 15:22

Detta har jag irriterat mig på under de senaste åren. Fenomenet verkar dessutom öka i frekvens. Tyvärr måste jag konstatera att många människor jag har påpekat oskicket för inte förstår vad jag menar. Jag framstår då som en grinig person som gnäller i onödan. Har därför blivit sparsammare med min kritik. Det är ju tyvärr inte det enda tecknet på att svenskan genomgår en bedrövlig nedmontering på flera fronter.

cj

9 juni 2017 16:50

Se en intressant kommentar av Finn-Erik Vinje om liknande problem i NRK: http://www.finnerikvinje.no/blog/?p=9489

Hillo

12 juni 2017 11:59

cj, intressant läsning, men texten handlar inte om det som Lars Göran och jag kritiserar. Finn-Erik Vinje påtalar betoningen av enstaka ord, medan vår kritik gäller hela satsmelodin som blir hackig och osammanhängande - som om den läsande inte förstod vad den läste.

Bo Alvberger

12 juni 2017 13:12

Hej!
I anslutning till Lars Göran Asmundssons inlägg vill jag ännu en gång påtala vikten av att SPRÅKFÖRSVARET av SVT kräver och kräver och kräver att man inrättar en tjänst som språkriktare/språkansvarig/språkchef med uppgift att fastställa principer samt makt att upprätthålla dessa.

Ett par exempel gripna på måfå ur TV:s aktuella verksamhet:

Engelskan har inget y-ljud men samtliga korrespondenter och nyhetsuppläsare verkar tro det när de uttalar den amerikanske politikern Flynns namn.
Särskilt stolta är samma personer när de får uttala premiärminister Theresa Mays förnamn med två i-ljud. Just engelsmännen har ju varit konsekventa i att anpassa främmande namn till de egna uttalsvanorna. Så varför kan vi inte få uttala hennes namn som vi brukar på svenska? Ska vi då använda det svenska uttalet av hennes efternamn också, undrar min sambo? Varför inte – men min poäng är att det saknas principer. Samma journalister säger ”London Bridge” med svenskt uttal av första ordet och engelskt av det andra.
På TV finns det inget g-ljud i uttalet av den turkiske presidentens namn – ”Erdoan” – och det är tydligen även hans eget. Men kurder och andra oppositionella som intervjuas håller sig till bokstavsenligt uttal med g-ljud. Varför kan inte också svenska massmedia göra det?

Svenska språket far illa i svenska media. Visst är det sorgligt!

Med engagerad hälsning

Bo Alvberger