Språk förändras och utvecklas skriver helt riktigt redaktören på Språktidningen Anders Svensson i senaste språkkrönikan. När jag var tonåring var det viktigt att kunna "haja klyket". Hur många använder det uttrycket idag?

När det gäller det svenska språket kan man fundera över om det inte nu rentav pågår en avveckling i stället för utveckling. Se på reklamen. Där är övergången till engelska i full gång. Rubrikerna är ofta helt på engelska och andelen som i sin helhet är på engelska har ökat markant. I butikerna har det varit "mid-season sale". Varför kan man fråga sig. Jag kommer i alla fall inte att shoppa mer för att jag tilltalas på engelska.

Och vi har inte längre några barn - nu har vi kids.

Rent övergripande vore det naturligtvis önskvärt att alla talar samma språk. Men vad händer i ett land som frivilligt ger upp sitt språk till förmån för ett annat? När man lyssnar till en del intervjuer slås man av det mycket förenklade talspråket - ibland reducerat till nästan ett enda ord: liksom.

Vi kan naturligtvis fundera över enskildheter i det svenska språket men vi borde samtidigt diskutera konsekvenserna av pågående anglifiering för vår kultur och historia.

Jan Zethzon

(Insändaren tidigare publicerad i Dagens Nyheter den 10/5)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det här utbildningsföretaget anordnar en kurs den 30 maj under rubriken ”Nudging – så gör du det lätt att göra rätt”. Så här presenteras ”nudging” av kursanordnaren:

” Nudging handlar om att påverka människors beteende genom att arrangera en valsituation så att det blir lätt att göra rätt. Metoden anses vara effektiv för att få konsumenter, medborgare och medarbetare att göra mer hållbara val. Denna utbildning ger dig de beteende- och nationalekonomiska grunderna samt konkreta verktyg och inspiration för att du själv ska kunna börja arbeta med nudging i din organisation.”

Olle Käll har i ett tidigare inlägg i denna nätdagbok kritiserat SVT för att företaget inte har försökt hitta ett lämpligt ersättningsord till ”nudging”.

Dessutom måste man fråga sig om inte detta är mycket väsen för ingenting. Handlar inte många religioner, ideologier och etiska system om att göra rätt, även om det skulle vara svårt? Går det alltid att hitta en genväg? Och vad ska de berörda göra om det inte går att hitta en genväg?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)