Den nordiska gruppen för parallellspråkighet har nyligen levererat en avslutande rapport med elva rekommendationer till universiteten om ”mönsterpraxis” för användning av internationella och lokala språk. Som gruppens namn signalerar förordas parallellspråkighet, ”som ska ses som en medveten insats för att undvika att all akademisk verksamhet försiggår på blott ett enda språk, för ögonblicket engelska”. Denna frågeställning sammanfattas i detta stycke:

”Endelig om sprog: Engelsk er i dag det ubestridt største og mest udbredte internationale sprog i Norden. Det anvendes i Norden parallelt med de lokale sprog. Disse sprog er ikke alle nordiske (samisk, grønlandsk og finsk hører ikke til den nordgermanske sprogfamilie), og vi vil derfor i det følgende ikke tale om nordiske men om lokale sprog. Det kan diskuteres om det er fremsynet (nok) at lade engelsk være det eneste eller i hvert fald det langt største internationale sprog på universiteterne; især i lyset af BREXIT og en ny isolationistisk politik i USA. Det rokker dog ikke ved at engelsk i dag anvendes som akademisk lingua franca over hele Norden (og utallige andre steder). Parallelsproglighed skal ses som en bevidst sprogpolitisk indsats for at undgå at al akademisk virksomhed skal foregå på blot et enkelt sprog, i øjeblikket engelsk. Om engelsk fortsat skal være det dominerende sprog i denne funktion, vil ikke blive yderligere diskuteret nedenfor, men det bør være et naturligt tema at tage op i enhver sprogpolitisk sammenhæng i de kommende år. ”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)