Birgitta Sevefjord, oppositionslandstingsråd i Stockholm, kritiserade härförleden sjukhusdirektören Melvin Samsom för att han höll ett föredrag på engelska inför landstingsfullmäktige. Märkligt var också att en del landstingsledamöter inte höll med Birgitta Sevefjord i hennes kritik. Hon motiverade naturligtvis sin kritik:

”– Man kan inte utgå i från att alla folkvalda i Sveriges näst största parlament faktiskt kan engelska. Sedan är det också folk som lyssnar på radio. För mig var det mer ett inlägg som en demokratifråga. Det är viktigt att sjukhusdirektören för Sveriges största, dyraste och mest omdebatterade sjukhus också kan kommunicera med medborgarna och oss i den parlamentariska församlingen, säger Sevefjord.

Hon tillägger:

– Vi klarar oss inte utan alla invandrare som jobbar inom hälso- och sjukvården. En del kan jättebra svenska, andra håller på att lära sig svenska.

– Att just Melvin Samsom, som är den tyngsta sjukhusdirektören i landstinget inte talar svenska, utan har det som en självklarhet att han har sitt föredrag på engelska, det var det jag vände mig emot.”

Läs vidare här !

(Denna nätdagtbok är knuten till nätverket språkförsvaret)

Vi lät måla om vårt hus. Några av målarna var bosnier som talade bosniska och i någon mån svenska – men inte engelska. Sonens hus målades av litauer som talade sitt modersmål och ofullkomlig svenska – men inte engelska. Våra träd och buskar klipptes av noggranna hantverkare från Afrika som talade sitt hemlands språk, förstod svenska – men talade inte engelska. Bakom vårt hus röjdes skogen av rysktalande skogshuggare som förstod några ord på svenska – men inte engelska. Grannen lät lägga om sitt tak. De duktiga hantverkarna talade serbiska och ryska – men inte engelska. Snickaren som byggde om våra yttertrappor talade polska och ganska bra svenska – men inte engelska. När jag bytte om till vinterdäck på bilen, gjordes arbetet av en fransktalande man från Libyen. Han talade varken svenska eller engelska. Jag möter liknande förhållanden på apoteket, hos frisören, i pappershandeln, hos ändringsskräddaren, på sjukhuset och på restaurangen. Vad är gemensamt med detta? Jo, att alla av dem vill kunna tala svenska i Sverige, deras nya hemland – inte engelska, och inte svengelska. Mina kurdiska grannar håller med mig. Vi får inte svika alla dessa viktiga kuggar i vårt samhälle genom att förringa det svenska språket. Det är ju det språket som de vill kunna behärska – inte engelska. Många av dem är på god väg. Ge dem hjälp om det behövs, och uppmuntran.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 Hillo Nordström skriver i en kommentar: ”Då vill jag som svar på ovanstående (d.v.s. på ’Engelskans uppgång varar inte för evigt’ – min anm.) lägga in vad Sveriges Radio precis har presenterat” och sedan återger hon en artikel från Vetenskapsradion, som refererar Språkrådets beslut att öppna för engelskt plural-s i den kommande Svenska skrivregler.

Men hennes svar är inget bemötande av Ostler. Hans perspektiv är mycket långsiktigt, medan hennes perspektiv är mycket kortsiktigt. Menas verkligen att införandet av plural-s av Språkrådet skulle innebära att svenskans död är nära förestående?

För det första dör ett språk först då mor- och farföräldrarna inte längre lever och barnen inte längre förmedlar deras språk till barnbarnen. Alla mor- och farföräldrar, som läser detta, bör reflektera över vilket språk som deras barnbarn talar idag. Talar de svenska, betyder det att svenskan garanterat överlever i 70 till 100 år ytterligare. Det hör till ovanligheten att ett språk, särskilt ett stort språk, dör över en natt. Det brukar vara en mycket utdragen process. Undantagen gäller historiskt sett små språk, varvid antingen språkanvändarna har drabbats av en dödlig epidemi och/eller utrotats.

För andra är svenskan ett stort språk. Det har över tio miljoner talare, varav åtminstone nio miljoner är modersmåltalare. Svenskan befinner sig på en ungefärlig plats 90 av världens 6 000 – 7 000 språk. Det betyder att 98 procent av alla språk har färre talare. Svenskan har en lång skriftspråkstradition som går tillbaka till 1200-talet, ännu längre om runskriften inkluderas. I hela världen finns det bara sjutton språk på vilka det trycks fler tidningar än svenska, tretton som det spelas in mer film på, och elva som har en större bokproduktion (1). I skrivande stund finns det drygt 44 miljoner artiklar på Wikipedia, vilka fördelar sig på olika språkversioner enligt följande: engelska 12,2 %, cebuano 9,4 %, svenska 8,6 %, tyska 4,6 %, nederländska 4,3 % och franska 4,2 %. Det finns dock inga som helst garantier för att svenskans ställning på Wikipedia skulle vara bestående.  För övrigt minskar engelskans andel på internet överhuvudtaget stadigt enligt all tillgänglig statistik.

För det tredje beror engelskans expansion inte på att språket ifråga har haft några överlägsna inre egenskaper utan enbart på ekonomiska, teknologiska, politiska och militära faktorer. Engelskan spreds genom det brittiska imperiet, men den verkliga vändningen kom efter andra världskriget tack vare USA:s ekonomiska och politiska betydelse. Som den brittiske språkvetaren David Graddol har sagt, kunde ingen på 1950-talet ana att engelskan skulle uppnå dagens internationella genomslagskraft. Detta berodde på kommunikationsteknikens genombrott, d.v.s utvecklingen av satellit-tv, datoriseringen och uppkomsten av internet. Engelskan har idag en mycket stark ställning vad gäller film, bokutgivning, tidningar, flygplatser och luftfartstrafik, internationell handel och akademiska konferenser, vetenskap och teknik, medicin, sport, populärmusik och reklam liksom att det fungerar som världens viktigaste lingua franca.

Men språk följer makten och engelskans ställning reflekterar ytterst USA:s (och tidigare Storbritanniens ) ekonomiska, politiska och kulturella makt. Idag minskar USA:s och Storbritanniens relativa ekonomiska betydelse på ett globalt plan, medan Asiens relativa ekonomiska betydelse, med Kina i spetsen, ökar. Den 29 september 2016 gick Kina förbi USA som världens största ekonomi mätt i köpkraftsviktad BNP. The Economist förutspår  förutspår för övrigt att Kina kommer att överflygla USA i fråga om BNP 2021. Detta kommer naturligtvis också på lång sikt att ha språkliga och kulturella konsekvenser. Inget imperium eller ingen stormakt i historien har någonsin expanderat med hjälp av ett lånat språk.

Det språk som hittills haft det största inflytandet på svenskan (liksom på danskan och norskan) är lågtyskan. Men svenskan överlevde lågtyskans inflytande; massor av ord lånades visserligen in från lågtyskan (som dock försvenskats) liksom att ordbildning och syntax påverkades. Varför? Därför att Hansan som bar upp lågtyskan förlorade i ekonomisk, politisk, kulturell och militär betydelse, bland annat på grund av konkurrens från holländare och engelsmän, och på grund av att det växte fram två starka nationalstater i Norden, Danmark-Norge och Sverige-Finland, med centraliserade statsapparater, som kunde sätta hårt mot hårt mot Hansan. Betydelsen av nya handelsvägar till Amerika, Afrika och Asien spelade också in.

Språks ställning kommer och går. Detta kan illustreras genom hänvisning till vilka språk som används i naturvetenskapliga facktidskrifter. Enligt Ulrich Ammon (”Die Stellung der deutschen Spache in der Welt”, 2014) uppgick engelskans andel till 92, 2 procent. Men så har det inte alltid varit. Fram till första världskriget var engelska, tyska och franska jämnstarka; under två decennier, från 1905 till 1925 var tyska det största språket. Därefter överflyglades det av engelskan, vilket hade politiska orsaker. Franskans andel började minska i samband med första världskriget. Ryskans andel ökade från 1920 fram till 1975, då nedgången inleddes. Tyska, franska och ryska står idag för cirka en procent vardera av alla naturvetenskapliga artiklar. Japanskan har behållit sin andel på 2,1 procent sedan början på 1960-talet. Det enda språk som likt engelskan har ökat sin andel är kinesiskan, som idag har en lika stor andel som japanskan. Eftersom Kina snart kommer att gå förbi USA i fråga om  naturvetenskapliga avhandlingar och artiklar, kommer säkerligen också andelen som skrivs på kinesiska att öka.

För det fjärde finns det inget som hindrar att Språkförsvaret, Språkförsvarets sympatisörer och likasinnade att kritisera Språkrådets beslut och motarbeta det. Den kritiken har redan börjat levereras. Språkrådet bestämmer inte över språkutvecklingen; på sin höjd registrerar Språkrådet språkutvecklingen, vilket också förslaget om att tillåta plural-se i svenskan är ett uttryck för. Det finns ingen som helst anledning att ge slaget förlorat på förhand i denna språkfråga eller någon annan. Det är i så fall kapitulationism, som bara gynnar dem som medvetet eller omedvetet undergräver svenska språkets ställning.

Slutligen har Språkförsvaret aldrig gett sken av att organisation skulle kunna uppnå snabba resultat, inte ens under vår livstid. Vår kamp måste präglas av målmedvetenhet och uthållighet. Det finns en gammal kinesisk fabel, som berättar om en narraktig gammal man, som sätter igång med att gräva bort två berg. När han kritiseras för att ha satt igång detta företag, svarar han: ”När jag dör, kommer mina söner att fortsätta, och när de dör kommer mina sonsöner och sedan deras söner och sonsöner att göra det och så vidare i alla evighet. Bergen är höga, men de kan inte bli högre…”.

Självfallet är svenska språket hotat – se Språkförsvarets programförklaring  – men inte så till den milda grad att vi måste sträcka vapen för att kampen är hopplös. Människor förverkligar sig själva bäst genom sitt eget språk, vilket de alltid velat göra ändå, för att travestera Ostler.

Per-Åke Lindblom

(1)  Mikael Parkvall, ”Lagom finns bara i Sverige”, sid. 24 - 25

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Enligt uppgift utkommer Språkrådet med en ny upplaga av sina Svenska skrivregler, för första gången på nio år. Enligt samma källa blir den ökade påverkan som engelskan har på svenska språket tydlig. Språkrådet öppnar exempelvis upp för engelskans plural-s. ”Story” kan heta ”storys” i plural, men vad ska det egentligen heta i bestämd form plural? ”Storysna”?

Frågan ledde till omedelbar diskussion på Facebook, varvid vi medvetet bara återger de kritiska kommentarerna.

”Adam Edström: Lite kulturskymning är det allt.

Chrillo Gustafström: Sverige - snart det mest anglifierade inte engelskspråkiga landet!

Bengt Carlsson: Skrivregler heter det, men artikeln och citaten berättar om talspråk. Det är stor skillnad. Jag skulle aldrig skriva story eller storys. Det finns ju en hel del användbara synonymer. Som: skildring, novell, beskrivning, historia, handling, krönika, skröna, saga, fabel, sägen; redogörelse, beskrivning, framställning, rapport.

Björn Blomquist: I obestämd form fungerar det, men hur har man tänkt sig att ordet ska böjas i bestämd form plural? Det fungerar helt enkelt inte med "storysna", "partnersna" etc!

Eva Berg Pedersen: Björn Blomquist Nej, det kunde vara intressant att se hur de löser det och om man då i alla fall ska böja med den vanliga -er-ändelsen: "storyerna". Svenskan har ju inte bestämd artikel på samma sätt som engelskan. "Storysena"? "Storysana"? Kanske är det bara i obestämd form de öppnar upp för det?

Per-Åke Yngwén: I detta land håller vi oss till svenskan, eller hur?

Håkan Torsson: Språkrådet befäster sin herostratiska ryktbarhet.

Bengt Carlsson: Språkrådet befinner sig numera på myndigheternas egen uppmärksamhetsmarknad. Det gäller att synas och få rubriker. Därför är de så glada i nyord. Därför är de så rädda för stöta sig med vad de tror är dagens trender. Därför omfamnar de nu engelskan i sina Svenska (!) skrivregler. Uppmärksamhet och "likes" konverteras till anslagsökningar. Eller räddar dem åtminstone från nedskärningar.

Daniel Palm: En berättelse, flera berättelser. Min ödmjuka åsikt är att det är snyggare med svenska ord där de finns och fyller samma betydelse. Plural-s eller ej.”

Ett alternativ för Språkrådet hade varit att inte gå händelserna i förväg och inte angett någon pluraländelse alls för ”story”, d.v.s en ”story”, flera ”story”, ”storyna”, om man nu absolut måste använda ordet. Denna form inryms ju i svenskans deklinationssystem (se analogin med ett hus/flera hus).  För övrigt finns det en massa ersättningsord för ”story”. Det är inte heller fel att ha tålamod och vänta på att ordet försvenskas på ett naturligt sätt, vilket skett med det mesta av inlåningen av ord från grekiskan, latinet, låg- och högtyskan och franskan och även engelskan i stor utsträckning.

Risken med Språkrådets beslut är att man ger lillfingret åt engelskt plural-s med konsekvenser för hela handen.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den brittiske lingvisten Nicolas Ostler intervjuades i The Guardian den 31 oktober 2010 med anledning av att hans bok The Last Lingua Franca kom ut. Ostler tror inte alls på att engelskan uppgång varar för evigt.

Den som vill sätta sig in i Ostlers övergripande språkhistoriska analys rekommenderas att läsa Empires of the Word (2005). Nicolas Ostler är mycket kunnig i sitt ämne och desututom mer eller mindre bevandrad i 26 språk. Särskilt Empires of the Word borde ha översatts till svenska.

Nedan följer ett utdrag ur intervjun i The Guardian:

"Kan du uttrycka det centrala temat i din bok i ett nötskal?

Engelska är på uppgång just nu, en uppgång som förmodligen saknar motstycke i världshistorien. Men världshistorien är full av språk som har dominerat under en tid, men det finns inte så många av kvar av dem nu. Så den väsentliga idén är att se vad som hände med dem och se om detta skulle kunna vara relevant för situationen för engelskan, som är världens lingua franca i dag.

De historiska omständigheter som ledde till nedgången av ett språk som persiska borde väl skilja sig mycket från de omständigheter under vilka engelska befinner sig i dag?

Nåväl, de skiljer sig oundvikligen sig såtillvida att persiska endast dominerade västra Asien och gjordes maktlöst genom invasionen av utlänningar, människor som i princip kom från en annan planet: britterna i Indien å ena sidan, ryssarna i Centralasien å den andra. I språkhistorien tar det oftast århundraden för det oundvikliga att inträffa. Det tog förmodligen 700 år efter att persiskan inte längre kunde stödja sig på några uppenbara militär eller kulturella medel innan den att misskrediterades. När det gäller ett språk som latin, tog det ett årtusende. Så dessa saker tar lång tid, men det finns ingen anledning att tro att engelska kommer att utgöra ett undantag till den typ av trender man kan urskilja.

Men globala kapitalism, globala medier, global politik - är inte det en hel del att ta med i beräkningen om engelskan kommer att försvinna i slutändan?

Ja, men den här sortens saker har hänt i det förflutna. Jag menar, har du en förklaring till varför latinet inte fick en skjuts framåt genom uppfinningen av tryckpressen? Det fick en omedelbar stimulans, eftersom den läskunniga allmänheten till att börja med huvudsakligen läste latin. Men trenden mot läs-och skrivkunnighet på folkspråken tenderade att överflygla latinet. Just nu har de engelskspråkiga grupperna herraväldet, men det finns bara en väg att gå från ett herravälde.

Hur kommer den nya tekniken – den sortens saker som tillåter omedelbar översättning mellan språk – forma framtiden?

Det har varit den gängse uppfattningen i fråga om språkteknologi att maskinöversättningar inte är tillräckligt bra. Men allt som hindrar dem från att vara tillräckligt bra är bara en fråga om måttstock. Det sätt på vilket maskinöversättning nu utvecklas handlar helt enkelt om att kunna bearbeta mer och mer data för att hitta de betydelsefulla mönstren. Kraften hos de allt billigare datorerna ökar hela tiden. Det finns ingen chans att det lilla problemet med oförenlighet mellan språk kommer att stå i vägen för detta särskilt  länge.

Och eftersom det görs på ett databaserat sätt, kommer teknikerna som löser problemet också lösa det för alla språk, inte bara för de stora och viktiga. Så även avlägsna aborigingrupper kommer att gynnas – kanske en generation senare, kanske förr. Och när detta händer, kommer människor att kunna förverkliga sig själva genom sitt eget språk, vilket de alltid velat göra ändå."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej!

En flykting, som bara har varit i Sverige i ett år, talar bra svenska och sjunger dessutom en sång på svenska i teveprogrammet "Talang". En av de fyra domarna i programmet har varit här i 30 år men har under denna långa tid inte lärt sig svenska. Mycket märkligt. Hur kan man undvika att lära sig ett språk när man vistas i ett land under så lång tid, eller är det kolonialtänkande… Vem vet?

Talang

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hajja Pedagogik & Kommunikation, som framställt ett läromedel i svenska, refererar till Språkförsvaret i ett lektionstips.

”Lånord i svenskan 

Istället för att skapa nya svenska ord kan svenskan låna ord från andra språk, så kallade lånord. Under senare delen av 1900-talet har många engelska lånord tagits upp i det svenska språket. Engelskan har fortsatt att påverka svenskan än idag. 

Språkförsvaret är en ideell organisation som vill stärka och försvara svenska språkets ställning här i landet och i EU. Språkförsvaret riktar sig uttryckligen inte mot minoritetsspråk eller hemspråk, utan mot det hot som engelskan utgör mot svenskan.

Språkförsvaret ägnar sig åt språkfrågor som i stor utsträckning handlar om att bevara svenskan (se nedan). Diskutera frågorna i mindre grupper. Har Språkförsvaret rätt eller fel? Vilken attityd har ni till engelskans inflytande i svenskan? 

a. Varför breder engelskan ut sig på svenskans bekostnad? Varför använder svenska myndigheter sig överhuvudtaget av engelska beteckningar på olika enheter, byggnader, projekt och evenemang?

b. Är det helt självklart att 90 procent av alla avhandlingar ska skrivas på engelska vid svenska universitet, vilket numera sker? Verkar det inte lite bakvänt att föredrag och seminarier hålls på engelska, trots att alla förstår svenska?

c. Går inte kunskap förlorad när engelska införs som första undervisningsspråk vid svenska skolor?

d. Är det inte ett fattigdomsbevis att svenska idrottsklubbar skaffar sig namn i stil med "Hawks" i stället för "Hökar", eller att svenska tv-program ges titlar som "Cold case Sverige"?”

Frågorna har inspirerats av Språkförsvarets startsida.  Det vore intressant att få veta hur diskussionerna har gått bland de elever använt dessa frågor.

I ett tal av Svenska Akademiens direktör herr Östergren i samband med högtidssammankomsten 2016 sade han:

”Ett nytt brott har i år införts i brottsbalken med rubriken: 'Olovlig identitetsanvändning'. En oskön formulering av en intressant lag, med bäring långt utöver den avsedda.

Med 'olovlig identitetsanvändning' menas alltså det fall när någon tillskansar sig en annan människas personuppgifter och utnyttjar dem, exempelvis i elektroniskt förmedlade affärer på offrets bekostnad.

Det är förstås illa nog. Men tillgången till persondata öppnar också för andra former av missbruk.  Sådana som sätter immateriella, moraliska värden på spel. En stulen identitet kan användas i sociala medier och utnyttjas till att uttrycka åsikter, sprida uppgifter, göra falska förespeglingar – till att lägga ord i en annans mun.

Inget nytt i sig, att med desinformation skapa oreda och förvirring. Men, medlen för stor och effektiv spridning har blivit mer allmänt tillgängliga.

Dessvärre är inte problemet ur världen för att vi fått denna nya lag. I en författares öron kan beskrivningen låta påfallande bekant, på ett direkt oroväckande sätt: att tillskriva en människa vissa åsikter och beteenden… att utge sig för att vara någon annan än den man är… att lägga ord i munnen på någon annan.
    

Låter inte det som tillvitelser saxade ur en litterär dispyt? Uppkommen med anledning av att någon anser sig orättvist utpekad i en bok. Att känna sig skildrad är inte alltid detsamma som att känna sig hedrad.

Romanfigurer med förebilder i levande livet hör som alla vet till litteraturens väsen. En författares motiv för att skrida till verket är kanske inte alltid de ädlaste, men skrivandets långsamma, ältande hantverk får de flesta att lugna ner sig under arbetets gång. Den bok som till slut blir klar ger ofta uttryck för om inte försoning, så i alla fall förståelse.

En skillnad mellan bedragaren och författaren är dock att den förre nöjer sig med de data som behövs för att möjliggöra vissa tekniska operationer, medan den senare är inriktad på det strängt privata, det unika. Det är där, i själens dunklaste vrår, som de verkliga dyrgriparna ligger. Här gäller alltså omvända prioriteringar. En simpel bedragare kan framstå som artig och hänsynsfull, medan författaren däremot kan verka kall och skoningslös.

Gränserna för vad som är tillåtet att dikta om verkliga, existerande personer är flytande. Det går att komma undan med mycket. Ärekränkningsmål är ovanliga i vårt land.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)