Hur bör vårt svennska språk anvendas å fönyas? Enn bör naturlitvis va försjikti me alltfö sjtrenga krav på bundenhet vid traddisjonen, eftesjom traddisjonen sjelv ha förendrats å jö de hela tidn. Men hur långt kann enn gå i fönyelse? Det judliga idjomet (såmm här) bör kansje innte alltid va rettesnöre. Vicka rettesnören finns de då annasj?

Änn del e ideologiska. Enn får inte seja neger eller lapp eller sigenare. Å de e lett å lära sej å få aksepptans för. Enn ska vel inte häller i onödan ta till fremmande ord (såmm aksepptans), åmm de finns motsvarannde svennska. Nymodiheter kann fösjtås disskuteras. Men vafför ska solen kallas ”henn” å inte ”hon” när enn tala råmm henn(e)? ”Henns strålar” kenns på nått vis kånstit.

För de som vill ha helt fritt val (såmm skolval å vårdval) bör de nog finnas änn möjlihet. Ta Nårje såmm ha två eller flera alltenativa språk, me bas i olika dialaleckter å varjanter. Nog kunnde de öka vår kulturella rikedom – me fle sjvennska språk! Minn fa sjkulle fövisso ha innvenningar mot de här räsonnemanget. Menn de beror säkert på att ja e yngre än hånnomm (eller hennomm). Vemm såmm ha rätt komme visa sej me tidn.

PS. Möjlien kann dänn nesst sissta passussen anses uttrycka facktaressistens (sick), äftesjåmm minn far gick bårt för ett å ett halft å sjen.

Andesj Bjönsjånn

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)