Alla inlägg den 28 januari 2017

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 januari 2017 18:59

Stig Engzell har redan tidigare kommenterat Mikaels inlägg. Jag ska försök dissekera Mikaels inlägg på mitt sätt; det är naturligtvis inte Mikaels person som är intressant i detta sammanhang utan hans åsikter, eftersom han tyvärr inte är ensam om dem.


Han skriver:


”Måste säga att ni är den bajsnödigaste språktyckargrupp jag någonsin stött på. Att vårda ett språk är inte detsamma som att vara oböjligt konservativ. Allt språk är i ständig förvandling och en avspegling av dess nutid och således flyttas hela tiden normpunkten för vad som anses korrekt. Så har det alltid varit och måste vara även nu som framöver. Jag ser därför ingen motsträvighet i att vi tar till oss engelska ord. Eller arabiska.”


Det är närmast en plattityd att språk befinner sig i ständig förändring. Den konkreta frågan i detta sammanhang är om absolut vartenda importord, i de flesta fall engelska, ska bejakas eller inte, oavsett om ordet behövs eller inte i svenska. Detta är uppenbart Mikaels uppfattning. Det är också en deterministisk syn på språkutveckling.  I här fallet är det tydligen oundvikligt att ordsammansättningen ”culture casbah” kommer in i svenskan. Vad som förvånar Mikael är att några motsätter sig denna import. Det är tydligen inte lika oundvikligt. Både culture/kultur är låneord från latinet och casbah/kasbah från arabiskan. Varför skulle den engelska språkdräkten, stavning och uttal, vara överlägsen den svenska?


Vi vet ännu inte vem som har hittat på arbetsnamnet ”culture casbah”. Det kan vara MKB, Malmös kommunala bostadsbolag; det kan vara byggkonsortiet eller en arkitektbyrå.  Men namnet föll inte ner som manna från himlen utan det var människor av kött och blod som konstruerade det. Vi känner inte till de konkreta motiveringarna till namnet. Vederbörande kanske inte tänkte alls; bland byggbolag, fastighetsmäklare, arkitektbyråer etcetera är det populärt med engelska namn. Kanske lekte vederbörande bara ”följa John”. Kanske tror vederbörande på fullt allvar att en benämning på engelska tillför ett extra värde till själva byggprojektet. Eller så ”upplevde” de att ett engelskt namn lät bättre.


Mikael tycks alltså att det är märkligt att vissa motsätter sig denna typ av namngivning. Språkförsvaret har varit inblandat i kampanjer mot ”Highcoast Airport”, ”Umeå Christmas Market”, ”East Sweden” och ”Stockholm Low Line”.  I fallet ”Umeå Christmas Market” anordnade Västerbottens-Kuriren en webbomröstning 2012 med drygt 2000 deltagare, där 90 procent tog ställning mot ”Christmas Market”. Nästföljande år fick evenemanget därför heta julmarknad. Menar Mikael att dessa 90 procent var dumhuvuden, som inte bejakade affärsinnehavarnas ”språkliga förändring”?


Den ”normpunkt” som Mikael talar om flyttar sig inte av sig själv; det är människor som medvetet eller omedvetet flyttar fram den, medan andra medvetet motsätter sig den som i de nämnda exemplen. Varför skulle det vara ”bajsnödigt” att motsätta sig inlåning av engelsk namngivning, som inte alls behövs? Den engelska namngivningen tränger undan namngivning på svenska och signalerar att engelskan har magiska egenskaper och är något förmer.


Han skriver också:


”Varenda ord i såväl denna text och i ert utskick kommer någon annanstans ifrån. Inte dök de upp ur någon nordisk svartmylla när isen drog sig tillbaka. Och om nu någon läser det här om låt oss säga tusen år lär vederbörande inte förstå särskilt många ord.”


Vad menas med detta egentligen? Menas att svenskan skiljer sig från alla andra språk såtillvida att alla ord är importerade? I så fall är detta nonsens. Självfallet kan svenskan liksom alla andra språk generera egna ord, som i sin tur inte finns i något annat språk. Menas att homo sapiens, sedan hon utvandrade från Afrika, troligtvis med en unik språkförmåga i bagaget, har rört sig över hela jordklotet? Vissa homo sapiens blev kvar i Afrika och vi vet inte exakt i vilken utsträckning de migrerade på den afrikanska kontinenten. Sanfolket sägs ha avskilt sig tidigast av alla på den afrikanska kontinenten.


Sverige har varit föremål för tre stora invandringsvågor; den första bestod av jägare och samlare strax efter istidens slut, den andra av jordbrukare, och den tredje, yamnaherdarna, från de sydryska slätterna. De representerar haplogrupperna I, R1a och R1b, från vilka 70 – 80 procent av alla svenska män härstammar (se Karin Bojs/Peter Sjölund: ”Svenskarna och deras förfäder”). Det var yamnaherdarna som tog med sig det protoindoeuropeiska språket.  I Skandinavien och/eller norra Tyskland utvecklades kanske 750 – 500 f.v.t ett urgermanskt språk från indoeuropeiskan, vilket senare splittrades i nord-, väst- och östgermanska språk. Urnordiskan föreslås ha utkristalliserat sig runt 200 e.v.t


Bland de 6000 vanligaste orden i svenskan är 42 procent arvord och 30 procent tyska (se detta inlägg). Med arvord menas ett ord som redan fanns i fornnordiskan; dessa liksom de tyska orden kan i de flesta fall gå tillbaka till ett samgermanskt ordförråd, vilket i sin tur kan ha rötter i protoindoeuropeiskan. Karin Bojs/Peter Sjölund skriver:


”Lingvister uppskattar att dagens skandinaviska språk till ungefär två tredjedelar härrör från de indoeuropéer som började komma för omkring 4800 år sedan. Men en tredjedel av språket är äldre, och verkar till stor del ha sitt ursprung i det äldre jordbruksamhället (A.a., sid. 46).”


Ett indoeuropeiskt språk har alltså talats i Sverige i nästan 5 000 år. Detta har så småningom utvecklats till ett germanskt språk, senare till urnordiska och till slut till dagens svenska. Ett bidragande orsak till att de olika varieteterna av proto-indoeuropeiskan gick olika vägar var säkert att indoeuropéerna stötte på andra människor med andra språk, när protoindoeuropeiskan bredde ut sig. Dessa språk har alltså fungerat som substrat, underliggande språk, som har påverkat det språk som har tagit överhanden.


Vad menas nu med att ”Inte dök de (vartenda ord vi använder – min anm.) upp ur någon nordisk svartmylla när isen drog sig tillbaka”? Det fanns alltså människor här redan då indoeuropéerna kom; deras språk har i viss mån påverkat nordgermanskan, som dock dominerat i tusentals år. De flesta folkgrupper i världen har någon gång migrerat och tagit sitt språk med sig på färden. Den första utvandringen från Afrika ägde rum för 60 000 – 70 000 år sedan och vissa av dessa utvandrare nådde till slut Australien. Därefter isolerades dessa folkgrupper i Australien ända fram till 1700-talet. Samtidigt har förmodligenen alla dessa grupper migrerat inom Australien någon gång. Det sägs finnas ett par hundra isolerade stammar i världen, men även dessa har tidigare haft kontakt med andra folk. Det är alltså en ren plattityd, när man påskinar att det skulle vara något speciellt med den forntida invandringen till Sverige. De flesta folkgrupper i världen har någon gång under historiens gång migrerat någonstans.


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11
12
13 14 15
16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards