Alla inlägg den 7 september 2016

Av Nätverket Språkförsvaret - 7 september 2016 16:06

I en artikel i dagens DN om Macchiariniskandalen på Karolinska institutet av Ingrid Carlberg berörs bibliometrins roll. I Språkförsvarets ”Förslag till språkpolitik för högskolan” (2007) tas bibliometrin upp som ett exempel på ett fenomen, som förstärker anglifieringsprocessen inom högskolan. Bibliometri är enkelt uttryckt ett kvantitativt mått, som bland annat mäter hur många gånger en artikel, som publicerats i en vetenskaplig tidskrift, företrädesvis på engelska, har citerats. Men det finns inget absolut samband mellan antalet citeringar från en artikel och artikelns vetenskapliga kvalitet. En artikel, som i grund och botten bygger på forskningsfusk, kan mycket väl väcka sensation och få en massa citeringar. Det finns flera kända spektakulära fall, bland annat en sydkorean och en norrman (vilkas namn jag har glömt just nu), före Macchiarini.


Ingrid Carlberg skriver:


”Men nästan viktigare för att förstå vissa gåtfulla skeenden i Macchiariniärendet är insikten om hur avgörande olika ekvationer kring publicerade artiklar har blivit för både universitet och enskilda forskare. Vetenskaplig kvalitet mäts nämligen efter kvantativa mått i många viktiga sammanhang, inte bara i Sverige. Det kallas bibliometri. Beräkningarna handlar till inte ringa del om hur många artiklar en forskare har publicerat, hur ofta dessa har citerats och om tidskrifterna de publicerats i har hög så kallad ”impact factor” (IF), efter hur många gånger själva tidskriften citeras.


För universiteten är dessa forskares ”framgångssiffror” direkt eller indirekt styrande för sådant som platsen på världsrankningen och storleken på de statliga basanslagen. För den enskilde forskaren kan siffrorna avgöra såväl en tjänstetillsättning som möjligheten att attrahera externa forskningsmedel. Det senare är för säkerhets skull också ett självständigt kvalitetsmått.


Höga sådana siffror, det vill säga många artiklar som citeras ofta och publiceras i tidskrifter med hög IF, är hårdvaluta i forskarvärlden. Följdverkningarna för tankarna till klickjournalistiken: tidskrifterna, som konkurrerar sinsemellan, skryter med sina IF-siffror i marknadsföringen. Och säkraste sättet att höja den siffran är förstås att publicera artiklar som lockar till många citeringar.


Macchiarini hade över hundra vetenskapliga artiklar när gästprofessuren på KI blev aktuell, ett par av dem i tidskrifter med riktigt hög IF. Ett tredje plustecken i kanten, således. ”


Vad bör då göras? I slutet av artikel refererar  Ingrid Carlberg ett förslag till lösning:


”Richard Horton, chefredaktör för den tidskriften The Lancet (som publicerade Macchiarini) gick häromåret rakt på sak och påstod att mycket av den vetenskap som publiceras i dag helt enkelt inte är sann. Enligt Horton ligger en stor del av problemet i att systemet inte uppmuntrar forskare att presentera pålitliga resultat. För forskarnas framtida karriärmöjligheter är det betydligt viktigare att de är produktiva.


Horton bollar med flera möjliga lösningar, som att tidskrifterna borde kräva referenser till studier som bekräftar resultaten i artiklarna. Andra har påpekat att det kanske är dags att lyfta statusen i den kollegiala förgranskningen av artiklar (så kallad peer-review), som har hamnat i bakvattnet eftersom uppdragen varken betalas eller premieras. Tankarna går ut på försöka styra de vetenskapliga kvalitetsmätningarna från en överbetoning av fyrkantiga mängdmått mot mer av det som trots allt är forskningens kärna – det kritiska förhållningssättet, modet att våga misslyckas, noggrannheten och tåla­modet. Forskningsslitet, kort och gott. ”


Frågan är om inte bibliometrin är ett uttryck för vetenskaplig positivism in absurdum. Man kan mäta hur många gånger en vetenskaplig artikel har citerats och i vilka tidskrifter (som dock ofta rangordnas!) den har publicerats, men man kan inte mäta artikelns vetenskapliga värde eller kvalitet i sig.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?
 Jag vänder på klacken och går
 Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill, kommunicera på svenska
 Jag kritiserar denna brist på service och går
 Jag protesterar skarpt och går
 Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp
 Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk
 Jag anser att det är ett lovvärt initiativ
 Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell
 Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan
 Jag fortsätter att tala svenska och köper/eventuellt/ det jag behöver.

Fråga mig

110 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6 7 8 9
10
11
12 13 14 15
16
17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
29
30
<<< September 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se