Engelska kommer att förbli ett av EU:s 24 officiella språk, eftersom engelska är officiellt språk i Irland och Malta. Båda har dock ytterligare ett officiellt språk: Irland iriska och Malta maltesiska.

I vissa avseenden kommer emellertid användningen av engelska att minska.

För det första kommer troligtvis användningen av engelska i samband med utarbetande av ursprungsdokument att minska. Fram till dags dato, särskilt efter Storbritanniens anslutning till EU, har andelen ursprungsdokument på engelska ökat på bekostnad av franska och tyska, de två ursprungliga arbetsspråken.

För det andra kan man förmodligen förvänta sig en förskjutning av språkanvändningen i samband med EU-kommissionens officiella kommunikation i form av presskonferenser och dylikt. Idag avhålls dessa vanligen på engelska och franska; tyskan kommer troligtvis spela en större roll i framtiden.

För det tredje kommer tolkningen från och till engelska, särskilt i EU-parlamentet, att minska, eftersom britterna idag innehar 73 mandat (av totalt 751) i EU-parlamentet, när väl Storbritanniens utträde är ett faktum.

För det fjärde arbetar 1126 brittiska medborgare idag för EU-kommissionen, eller fyra procent av personalstyrkan. Det är troligt att denna arbetsstyrka kommer att minska i framtiden.

Slutligen: Kommer engelskan att behålla sin ställning som ledande lingua franca inom EU i framtiden? Detta är en mer svårbedömd fråga och det är onödigt att uttrycka sig tvärsäkert på denna punkt. Förekomsten av ett dominerande lingua franca i EU är snarast en återspegling av de faktiska språkkunskaperna, läs i ett andraspråk, bland de förtroendevalda och tjänstemännen i EU. Det är inte säkert att förändringarna i fråga om de fyra tidigare nämnda områdena leder till någon drastisk förändring vad gäller användningen av engelska som lingua franca i arbetsgrupper, kommittéer och i informella samtal överhuvudtaget inom EU.

Jag tror dock att användningen av engelska i EU kommer att bromsas upp på grund av Brexit. Det visar också att ett språks uppgång eller nedgång i första hand beror på icke-språkliga faktorer, i det här fallet politiska, och inte på några inneboende egenskaper hos språket i fråga.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)