Direktlänk till inlägg 13 februari 2016

Nu är det roligt att jobba för älvdalskan

Av Nätverket Språkförsvaret - 13 februari 2016 15:04

Den 9 februari genomfördes ett opinionsmöte för älvdalskan  i Älvdalen under rubriken "Nu eller aldrig! Hur räddar vi älvdalskan?". Runt 80 personer, en del t.o.m ditresta som två styrelserepresentanter för Språkförsvaret, deltog på mötet. En av inledarna var Björn Rehnström, en av eldsjälarna i uppbygget av Ulum Dalska. Här är hans inledning.

 

Jag heter Björn Rehnström. Många känner väl igen mig från mina 37 år på Mora Tidnings lokalredaktion här i Älvdalen.


När jag och min hustru flyttade hit 1977 visst jag inte ett dugg om det älvdalska språket. Efter ett tag upptäckte jag det, men så fort jag försökte få älvdalingarna att prata ävdalska med mig så svenskade de. Först när jag skrev en stor artikel i tidningen om att alla som kunde var tvungna att prata älvdalska med mig lossnade det. Och jag började lära mig älvdalska. I dag ljuätdalsker ig snjäst ig beller.


Jag blev allt mer intresserad. Skrev artiklar om personer som gjorde saker för älvdalskan. Sen blev det en serie som hette TjytjysPietter – Gunnar Grund i Dysberg hjälpte mig med ord och uttryck, en serie som hette Strautn blev det också i samarbete med Helge Vimmelljus i Åsen. En serie som hette Son ir eð kanenda där Bengt Åkerberg gav enkla meningar och barnen i skolorna gjorde teckningar till dessa. Sen blev det en serie som hette Ig will: flera hundra barn anmälde sig frivilligt för att få vara med i Mora Tidning och säga att de ville dalska. Det måste vara hundratals artiklar genom åren.


Sen startade jag i Mora tidning en kampanj som hette Rädda älvdalskan har jag för mig. Och mängder av av folk skrev på. Kampanjen utmynnade i att jag fick förmånen att vara med och skriva om starten av föreningen Ulum Dalska, som ägde rum i en fullsatt plenisal i Älvdalens kommunalhus 1984. För 32 år sen snart.  


Älvdalingarna hade i många år, ja faktiskt flera hundra år, fått höra hur fult och onödigt deras vackra språk älvdalskan var. Ofta från inflyttade som jag. Eller från präster, fjärdingsmän och andra sim flyttade in och inte förstod vad som sades. Barn i olika skolor hade till och med pryglats av övernitiska lärare som ville lära dem att prata ”riktigt”. Jo, det är sant. Det har de gamla berättat. Det hände att lärare  slog barnen för att de pratade älvdalska,  med sina kamrater, även om det var på rasterna!  


Eventuella rodnader på kinden läker, men slagen sitter kvar i själen, inte bara hos den slagne, utan hos kamrater och senare den slagnes barn. Slagen och bestraffningarna fick många att tro älvdalska var sämre än svenskan.  Att de själva var sämre. Därför ville många inte lära sina barn älvdalska senare i livet. Och deras barn kunde inte i sin tur. Hemska saker var det.


 Men när Ulum Dalska bildades så började liksom en långsam läkning av älvdalingarnas själ, tror jag. Föreningen fick ganska snart 2000 medlemmar och blev landets största språkförening. Under åren som gick hördes allt fler som stolt förkunnade att de pratade älvdalska.  Allt fler började vilja att deras barn skulle lära sig.


Älvdalingarnas gemensamma folksjäl läkte liksom ytterligare lite  för varje person som insåg att älvdalskan är ett språk och för varje gång det sades offentligt.  Läkningen påskyndades ytterligare när det ”plötsligt” fanns en grammatik, en ordbok och mer och mer litteratur på älvdalska. Sånger skrevs och världshiten You raise me up” översattes till den älvdalska ”Du raiter upp mig”.


Och de gamla infekterade såren läkte ännu mer genom det ökande intresset bland språkforskare runt om i världen. Kanske bidrog också jordägarnas stipendium för älvdalsktalande barn till den ökande statusen. Och kulturpriset som kämparna för älvdalskan fick flera gånger.


Nu plötsligt sa ”alla” det som älvdalingarna tyckt innerst inne i alla år: älvdalska är ett fint språk, minst lika fint som svenska eller engelska. Tidningar, teve och olika media runt om i världen berättar nu om vårt fantastiska, unika och hotade språk.


Det är en otrolig skillnad mot 1980-talet då älvdalingen Lars Bälter, i dag turistchef i Malung-Sälens kommun, skrev till Radio Dalarna och bad dem att sända program på älvdalska. Svaret då blev ”Vi kan inte ta hänsyn till alla dialektala avarter”. Den ”gamla synen” på älvdalska satt kvar hos en del, tydligen.  En snyting till i ansiktet på älvdalingarna.


Men skillnaden i det officiellas syn på älvdalskan då kan jämföras med den otroligt positiva respons som älvdalskan fick i Älvdalens kommunfullmäktige i december 2015. På allmänhetens frågestund frågade småbarnmamman Terese Folkesson kommunalrådet Peter Egardt om det var sant, som hon hört rykten om, att den planerade älvdalsktalande dagisavdelningen inte skulle bli av.


Peter Egardt gick upp i talarstolen och svarade henne. Och det svar han gav var entydigt;  Han ville att det skulle bli  en dagisavdelning där man pratar bara älvdalska med barnen.

- Vi måste sätta ned foten nu, sa han. Vi måste ge våra barn den chansen. Det är nu eller aldrig.

På en fråga från Smirais Daniel Eriksson sa samtliga övriga partier att de stödjer älvdalskan  ”till 100 procent”. Helt otroligt.


Nu verkar det alltså som att vi ska få den dagisavdelning som jag och många andra har önskat i så många år. Och kommunen har ställt upp på att bekosta medverkan av forskare som kan berätta om olika aspekter av det vi står inför,  så att politiker, tjänstemän och allmänhet får reda på vad som händer. Bland annat genom det här mötet.

All förskolepersonal ska få att få en halv dags föreläsningar av några av världens främsta språkforskare och förkämpar för vårt språk;  Gunnar Nyström, Bengt Åkerberg, Lars Steensland och Yair Sapir. Politiker och tjänstemän fick en heldag med en tvåspråkighetsforskare och professor från Tromsö och en rektor för en sameförskola i måndags.


Vilken otrolig skillnad mot tiden före Ulum Dalska. Då var det ”bara” älvdalingarna själva,  världens främsta experter på språket faktiskt, som ville ha språket kvar och minsann inte alla de heller.  Vi har allt för länge kryssat i motvind med orkanstyrka. Nu har vi medvind. Nu kan vi släppa ut seglen och utnyttja vinden för att nå dit vi vill; att rädda vårt unika och vackra och användbara och - alldeles underbara språk.


Nu är det roligt att arbeta för älvdalskan tycker jag. Välkomna till detta historiska möte allihop. Welkumner olleriuop.


Björn Rehnström


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)





 
 
Ingen bild

Observatör

13 februari 2016 19:17

Programmet Språket sände också ett inslag om älvdalskan med anledning av kommunens satsning. I inslaget intervjuas Henrik Rosenkvist, docent i nordiska språk, och Peter Egardt, kommunstyrelsens ordförande. Man kan lyssna på inslaget här: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/674796?programid=411

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 20 okt 18:28


  Nationalmuseum tycks tro att deras annonskampanj är originell och fyndig. Är det verkligen så?   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 20 okt 08:00

Jag tycker att Allhelgonahelgen och Alla helgons dag slår allt annat. Jag tolkar detta som en uppmaning till eftertanke kring nyligen avlidna och tidigare generationers (= mina helgon) insatser för att ge oss nu levande möjlighet till vår vandring på...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 19 okt 12:00

Tidningen Curie skriver:   "Lyssna på Jenny Larsson, professor i baltiska språk, som berättar varför en språkhistoriker intresserar sig för de senaste fynden inom genetik och hur hennes kunskaper kommer till användning när hon läser Harry Potter....

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 19 okt 08:00


Tyska Lidl har förstått värdet av att använda det aktuella nationella språket i sin reklam. Detta medan vi kunder möts av flera  svenska företag som adresserar oss på engelska.   Skämmes!   Sunt förnuft   (Denna nätdagbok är knuten til...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 18 okt 19:13

Hej, hela mänskligheten! Aldrig har det väl varit roligare att leva – överallt sprudlar det! Från toppskiktet av samhället, the topside, där man skojar av oss oräkneliga miljarder, till långt ner i landsbygdens ogenomträngliga snår, the country...

Presentation

Omröstning

Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?
 Jag vänder på klacken och går
 Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill, kommunicera på svenska
 Jag kritiserar denna brist på service och går
 Jag protesterar skarpt och går
 Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp
 Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk
 Jag anser att det är ett lovvärt initiativ
 Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell
 Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan
 Jag fortsätter att tala svenska och köper/eventuellt/ det jag behöver.

Fråga mig

110 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se