Ett inslag i Sveriges Radio Ekot idag presenterades på webbsidan på följande sätt:

”Vi ser en trångboddhet som vi inte sett på runt hundra år bland dem som står längst från bostadsmarknaden. Enligt Boverket behövs idag 470 000 bostäder.

Myndigheten har kommit med det kontroversiella förslaget att staten nu bör driva fram byggande av bostäder speciellt för personer med låga inkomster. Ibland kallas det social housing.”

Under programinslaget envisades Ekots reporter med att tala om "social housing", medan Boverket talade om "samhällsbyggda bostäder".

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kommentar till Johan Holmströms insändare ”Min barnlåt har spritts till 140 länder men är inte kreddig nog för Grammis”, HD 18/12.

Läste flyktigt Johan Holmströms ganska egocentristiska insändare och reagerade först och främst på ordet ”kreddig” i rubriken. Vad betyder egentligen det? Är det modern svenska eller är det slang? Jag tror att han syftar på den engelska konstruktionen ”to give credit to someone” (att berömma någon). Är det rätt?

Konstiga svengelska ord bör alltid undvikas i officiella tal och texter. Sedan tycker jag att ordet ”spritts” är talspråk och bör därför undvikas i skriven text. En fråga: Hur skulle Johan Holmström vilja skriva rubriken på normal svenska? En fundering: Kan det kanske vara de små detaljerna som också avgör Grammisnomineringar i Sverige?

C-G Pernbring

(Insändaren har tidigare publicerats i Helsingborgs Dagblad den 2 januari – här med skribentens tillstånd)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det hör till ovanligheten att Språkförsvaret sprider företagsreklam och Språkförsvaret har naturligtvis inga som helst förbindelser med Morakniv. Vi återger nedanstående pressmedddelande enbart av språkpolitiska skäl och hoppas samtidigt att fler svenska företag med engelska namn följer efter.

2016 är det 125 år sedan fröet till det som idag är Morakniv såddes. Det ska givetvis firas! Det första steget in i jubileumsåret tas genom att byta namn på företaget – till Morakniv.

När knivfabrikerna KJ Eriksson AB och Frosts Knivfabrik AB slogs samman 2005 bildades företaget Mora of Sweden AB. Det har sedan dess varit det officiella namnet som producerat världsledande knivar genom varumärkena Morakniv och Frosts.

Det stundande jubileumsåret inleds med ett namnbyte: numera går det knivtillverkande företaget i Mora under namnet Morakniv AB.

– Det är ett naturligt steg för oss att heta det vi faktiskt tillverkar: knivar från Mora. Just den lokala förankringen – där allt från stansning av stålet till packeteringen av den färdiga kniven sker på plats här i Mora – är något vi är extremt stolta över och vill lyfta fram ytterligare, säger Henk Noback, VD på Morakniv.

Att namnbytet sammanfaller med företagets 125-årsjubileum blir en extra fin start på jubileumsåret. Under året kommer ett flertal nyheter, aktiviteter och evenemang. Den större samlade begivenheten sker i slutet av maj då kunder, anställda med familjer och allmänhet bjuds in till fabriken för att fira tillsammans.

– Vi har siktet inställt på att fortsätta den positiva utveckling vi haft i företaget de senaste åren. Så det är ett både spännande och festligt 2016 vi har framför oss, säger Henk Noback.

-----

Vid frågor och för mer information, vänligen kontakta:

Henk Noback, VD Morakniv
Telefon: +46-250 59 50 00 (vxl)
E-post: henk.noback@morakniv.se

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagens Svenska Dagbladet skriver Anders Q Björkman:

”Därför köper svenska tv-bolag in mycket från utlandet, Vissa kanaler satsar på billiga amerikanska dussinserier: sådant som var billigt eller dåligt redan från början och sådant som blivit billigt för att det har sänts i repris så många gånger. När jag i skrivande stund granskar innehållet i Kanal 5:s utbud för dagen består det till exakt 90 procent av inköpta amerikanska serier eller filmer (från ”America's funniest home videos” till kriminalserien ”CSI: Cyber”). TV 6 stoltserar med 91 procent inköpt från USA (”Knight rider”, ”Ink master USA” och ”Charlies änglar”). TV 3 sänder 100 procent amerikanskt (exempelvis ”Ensam hemma: Julkuppen” och ”Victorias secret swim special 2015”). Just den granskade dagen går komediserien ”How I met your mother” åtta gånger i TV 3 och TV 6 och under den kommande veckan sammanlagt 27 gånger. Med tanke på att de båda kanalerna har samma ägare har de med stor säkerhet lyckats få serien till ett synnerligen rabatterat extrapris.”

Det finns dock en och annan ljusglimt:

”Och på tal om kvalitets-tv: vik åtta tisdagskvällar för tv-tittning från och med den 12 januari. Då börjar ”Deutschland 83” sändas i SVT. Denna spionserie om en östtysk mullvad som 1983 placeras hos en västtysk general är raka motsatsen till genomsnittsprogrammet i TV 6 – den håller hög kvalitet och har rest över Atlanten i motsatt riktning. När ”Deutschland 83” fick premiär i USA i somras var det faktiskt den första tyskspråkiga tv-serie som någonsin sänts i USA.”

(Denna nätdagfbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag tycker att Språkförsvaret borde uppmärksamma oskicket av SVT/UR att nästan alltid sända dokumentärer från olika länder i engelskdubbad version. Ikväll sände Kunskapskanalen dokumentären Rhens vilda natur. Fast programmet är tyskt och fast det handlar om tysk natur är det en engelsk speaker. Tidigare i veckan sändes den franska dokumentären Perus extrema natur. Fransk dokumentär, men sändes med engelsk speaker. Serien Livet som diktator, samma sak. Den engelska speakern ökar knappast begripligheten eftersom man som tittare ändå har den svenska texten, men det ökar avståndet från originalet, känns fel och innebär att man som tittare aldrig får höra annat än engelska. Varför? Jag har en gång fått svar från SVT att man hade köpt programmet i "internationell version". Visst, det är väl så de visas på mässor där program säljs, men det vore en enkel sak att be att få respektive lands originalversion när man köper programmet. Jag kan tänka mig att ett brev från Språkförsvaret skulle få programföretagen att åtminstone tänka till.

Ola Nilsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I vilken verklighet lever LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson? Inte i min i alla fall. ”

Så reagerar min sambo när han läser Thorwaldssons uttalande:”… inom industrin och byggsektorn där man kan klara sig med engelska.”

Min sambo exemplifierar med hur verkligheten ser ut i ett riktigt stort ombyggnadsprojekt i Sverige. Han arbetar som installationsledare på elkraftsidan i ett projekt där i storleksord­ningen 400 elektriker har hyrts in varav merparten från utlandet. Elektrikerna kommer från Polen, Slovakien, Slovenien och ytterligare några europeiska länder. De är som regel duktiga yrkesmän. Men av dessa inhyrda elektriker kan bara ett fåtal någon engelska och som regel en ganska bristfällig sådan. Ytterligare en handfull kan lite tyska. Övriga talar bara sitt eget modersmål. Kommunikationen sker via deras arbetsledare som instruerar dem på deras eget språk.

Vad talar för att de flyktingar som nu kommer till Sverige behärskar engelska bättre än dessa yrkesmän från Östeuropa och Centraleuropa?

Inom bygg- och installationssektorn är det för en säker arbetsmiljö viktigt att de yrkes­verksamma har ett gemensamt språk. Inte minst viktigt är det för säkerheten på elkraftsidan. Därför bör de som kommer till Sverige lära sig svenska så snabbt som möjligt. Det är bara naivt att som Thorwaldsson tro att engelska fungerar i byggbranschen. Inte ens alla Thorwaldssons egna medlemmar förstår och talar engelska.

Det ena goda behöver inte förta det andra. Fokus för LO-basen borde vara att flyktingarna både får ett jobb och får en aktiv inlärning av svenska på arbetsplatsen.

Hur har Thorvaldsson annars tänkt sig att de nyanlända yrkesmännen utan kunskaper i svenska ska integreras i en i stort sett endast svensktalande arbetsmiljö?

Kerstin Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)