I en notis i senaste numret av Sprachnachrichten, organ för Verein Deutsche Sprache, berättas om den konsekventa språkpolitik som förs i Quebec i Kanada. Quebec är som bekant en fransktalande ö i ett engelsktalande språkhav. Alla produkter som säljs i Quebec måste innehållsförtecknas på franska. När det gäller barnleksaker, släpper man heller inte fram talande dockor, som inte behärskar någon franska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Synpunkter med anledning av professor Lisa Holms språkspalt i SvD den 6 september)

Jag tog studentexamen 1959 i Karlskrona. Vi läste självklart en del av den danska och norska standardlitteraturen på originalspråken. Några obegripliga ord fick vi hjälp med, men sådana ord finns ju också på svenska. Därför blev vi med tiden vänner med HC Andersen, Johannes V Jensen, Ibsen och Björnson—på samma sätt som med Fröding, von Heidenstam, Strindberg och Bergman—och naturligtvis Runeberg och Södergran.

I min yrkesmässiga karriär hade jag sedermera mycket och nära samarbete med nordiska kollegor och vi talade alla ”skandinaviska” med varandra, även våra finska vänner. Det var ett berikande och helt naturligt samarbete. Vi diskuterade och fann alltid samförstånd, också om oenigheter, tack vare ett ömsesidigt och godmodigt givande och tagande, ibland med några lustiga missförstånd som vi alla kunde skratta åt på vårt gemensamma ”skandinaviska” språk. Vi behövde aldrig ta till engelska för att finna lösningar.

Det som var så enkelt och lättsamt på den tiden har nu blivit svårt, ja, nästintill ogörligt. Beror det på ointresse, oförmåga eller helt enkelt lättja. Kanske tycker dagens aktörer att engelska är en bekväm genväg till nordisk samförståelse. Måhända ter sig den vägen lätt, när man inte ser vad man förlorar av känsla och nyanser.  Man kan lätt anpassa danska, norska och svenska säruttryck till närliggande ”skandinaviska” utan att förlora någonting, men mycket få skandinaver behärskar engelska så väl att de kan uttrycka de känslor, nyanser, antydningar och ironier som har sitt ursprung i nordiska egenheter. Det blir oftast ofullständigt, fel och fattigt, ibland till och med löjligt. Vart tog den nordiska tanken vägen?

Lars Nordberg

Vallentuna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel på DN Debatt förekommer dessa tre begrepp. Denna jargong är uppenbart hämtad från engelskans technology, technics, technic eller förkortningen tech (som anges som vardagligt i ordboken och syftar på tekniskt college eller fungerar som förkortning för technology).

Debattartikeln handlar om svenska internetbaserade företag, IT-företag, som har utvecklat  internetbaserade tjänster, Skype, Spotify, Klarna etcetera (1). Varför skulle förleden tech vara speciellt klargörande i detta fall? Ska tech uttalas som på engelska i tech company, d.v.s tek - då borde det väl skrivas  “tekbolag”, som förkortning av teknologibolag.   

Svenskan har redan inkorporerat orden teknik och teknologi. Det finns en viss betydelseskillnad dem emellan, som kan vara svår att dra i praktiken. Språkvårdsgruppen skriver:

”Grundbetydelsen av teknologi är ’läran eller vetenskapen om tekniken’ och av teknik ’själva tillämpningen av vissa kunskaper’.

Inom tekniskt utvecklingsarbete är det ibland svårt att dra en skarp gräns mellan teknik och teknologi. Ofta används ordet teknologi om fackområden där utvecklingsarbetet i hög grad präglas av vetenskaplig metodik och utarbetande av teoretiska modeller, t.ex språkteknologi, medan ordet teknik vanligen används om fackområden som kännetecknas av traditionella beräkningsmetoder, t.ex maskinteknik.”

Tech är inte klargörande utan jargong. Det borde kanske slagit författaren att man inte behöver överta förleder på engelska rakt av utan att man kanske t.o.m kan hitta på en egen förled eller konstruktion på svenska.

Observatör

(1) Även om Skype har sålts till utländska ägare, utvecklades det en gång av en svensk och en dansk dataprogrammerare.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag fick jag något av en upprättelse i en artikel av Lisa Holm i SvD:s Språkspalten. Här hävdas nämligen att det danska språket blir allt svårare att förstå för svenskar och norrmän. Detta har jag ju tyckt i all de drygt fem decennierna som jag har kämpat med att begripa detta språk. Jag har varit en av alla dessa "nidingar" som har jämfört danskan med att någon talar med en het potatis i munnen.

Inte minst bland mina vänner i Språkförsvaret har jag känt mig som en sämre människa ;-), när man har gått i bräschen för grannspråksförståelsen. Norskan har det däremot aldrig varit några problem med. Vad skönt att nu ha fått förklaringen svart på vitt av en auktoritet på området.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tankesmedjan Magma har på sin webbplats publicerat en uttömmande recension av Mikael Reuter, nestor bland finlandssvenska språkvårdare, av ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”. Han avslutar sin recension med följande ord:

”Mycket mer kunde sägas om alla de läsvärda artiklarna, men jag nöjer mig här med att ivrigt uppmana till läsning av hela boken. De välskrivna artiklarna öppnar våra ögon för de vackraste sidorna av vårt språk, och sänder samtidigt varningssignaler om farliga tendenser: engelskans ökande inflytande, språklig uppgivenhet, spridningen av ett pompöst och uppblåst språk i myndighetstexter och bland politiker osv. Det viktigaste budskapet är det som jag nämnde i början, nämligen att vi måste fortsätta använda vårt svenska språk i alla domäner. Annars kan det gå så här, för att citera några utdrag ur Katarina Gäddnäs dikt ”Det oöversättliga”:

Vad skulle världen förlora

om svenskan skulle utrotas?

...

Ingen skulle någonsin längre

ens i böckerna

karda ull, hässja hö

eller hänta skötar.

...

Inget skulle skimra, glittra skymta eller båda.

Havet skulle inte sáma.

Isen skulle inte lägga, inte ligga,

inte knaka eller ruttna i vikarna.

...

Ingen skulle någonsin mera älska.

Ingen skulle älska.”

Den som vill läsa ytterligare recensioner kan gå till denna förteckning. Dessutom finns en citatsamling utlagd på nätet. Boken finns givetvis att köpa hos nätbokhandlare och välsorterade bokhandlare.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej,

nu ser jag allt oftare av journalister och på texten på TV att de som skriver inte kan skilja på å ena sidan sin, sitt och sina och å andra sidan hans, hennes och deras, exempelvis från TV häromdagen: "Hon jublade över hennes långa hopp".

Skillnaden finns inte på engelska och om det fortsätter så här, kanske snart inte på svenska heller.

Kan vi gnälla om det också? Eller vi kanske redan gör det fast jag har missat det. Jag skrev till redaktionen på TV när jag andra dagen i följd fann fel av nämnda slag och de rättade faktiskt efter en stund. 

Hälsningar

Håkan Söderberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

MEDDELANDE TILL PRESS/MEDIA

av Einar Spetz, svenskspråkiga Wikipedias presskontakt

Svenskspråkiga Wikipedia växer så det knakar och under helgen 5-6 september väntas uppslagsverket passera en ny gräns: två miljoner artiklar. Svenskspråkiga Wikipedia behåller därmed sin position som näst störst i världen, långt före stora språkversioner som den kinesiska, spanska och franska. 

Wikipedia är uppslagsverket där alla kan skriva och redigera. Ingen har dock bidragit till Wikipedias tillväxt lika mycket som den svenske fysikern och lingvisten Sverker Johansson. Efter att först ha skrivit artiklar manuellt, övergick han 2012 till ren massproduktion: Om olika arter i växt- och djurriket har Sverker Johansson skapat 1,3 miljoner Wikipediaartiklar på svenska samt ett par miljoner artiklar på andra språk, främst cebuano och waray-waray, två filipinska språk. Att demokratisera tillgången på kunskap har för Johansson den viktigaste drivkraften i Wikipediaprojekten. 

Johansson arbetar i stor skala och med hjälp av ett särskilt datorprogram, en ''bot''. Sverkers bot, Lsjbot, hämtar och sammanställer upplysningar i öppet tillgängliga databaser. Därefter pusslar boten samman texterna till läsbara artiklar och infogar dem på Wikipedia. Sverker tycker inte artiklarna är så märkvärdiga var och en, men han är nöjd. De är korrekta, passar in i Wikipedias format genom att vara kategoriserade och försedda med faktarutor och språklänkar. Med hjälp av boten har det varit möjligt att på kort tid täcka hela ämnesområden. Just nu driver han ett annat projekt: att skriva Wikipediaartiklar om alla platser platser i världen. Svenskaspråkiga Wikipedia har redan många artiklar om städer, berg, sjöar, men urvalet är skevt. Från Sverige sett är nära områden mer utförligt beskrivna än avlägsna. Så behöver det inte vara i internets tidevarv. Boten hjälper till att synliggöra delar av världen som tidigare varit obeskrivna.

Reaktionerna Sverker Johansson har mött inom högskolevärlden, där han arbetar, har mest varit positiva. Folk är imponerade, tycker han och hans arbetsgivare, Högskolan i Dalarna, är tacksam för all den uppmärksamhet som Sverker röner. Nackdelen har varit tidsåtgången. Det handlar om alldeles för många arbetstimmar. Det tycker åtminstone Sverkers hustru Smiley. Programmeringen inför varje projekt motsvarar en månads heltidsjobb. Sedan, när väl artiklarna skapas, går det undan. Lsjbot kräver inte mycket tillsyn alls. Sverker ser på internet som en av vår tids största landvinningar. I början var det inte så mycket bevänt med systemet. Nu, trettio år senare, börjar folk fullt ut skönja de sociala konsekvenserna av internet; framför allt har masskommunikationen demokratiserats. Förr gick budskapen från få sändare till många mottagare. Nu kan fler nå ut på ett sätt som tidigare var otänkbart. 

Trots att botredigering är effektivt, redigerar nästan alla aktiva på svenska Wikipedia manuellt, precis som när projektet började 2001. Det har med tiden blivit enklare att bidra, bland annat genom redigeringsfunktionen Visual Editor. För att främja intresset för att just redigera genomför Wikimedia Sverige, Wikipedias stödorganisation, olika projekt, till exempel skrivstugor, där deltagarna utbildas i redigeringsteknik och lär sig mer om Wikipedias principer. Målet är att tillgängliggöra fri kunskap för alla och att engagera så många intresserade som möjligt.

Kontaktuppgifter

Einar Spetz, presskontakt, svenskspråkiga Wikipedia

E-post: einarspetz@gmail.com

Telefon/mess:070-2921750

Sverker Johansson

E-post: sja@du.se

Telefon/mess: 023-10445 eller 070-6523332

Sverker har en del möten på måndag. Hör av dig, så ringer han upp.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag publicerade Dagens Nyheter en helsidesannons med rubriken ”I Dalarna bakar vi knäckebröd på sånt vi kan uttala”. Det är knäckebrödstillverkaren Leksands som står för denna annons – för övrigt helt på svenska. I annonsen skriver Leksands:

”Baksidan tycks ha blivit den nya framsidan. Är du också en av alla de som står och vänder på matförpackningarna? Våra tål verkligen att vändas på. Det finns inget där som du inte kan uttala, eller förstå vad det är. Och så ska det vara, eller hur?”

Det verkar vara en bra tumregel, att man både ska kunna uttala och förstå vad som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna. I och för sig behöver man inte följa rådet fullständigt slaviskt; det går inte på förhand utesluta att vissa nymodiga ingredienser, som är såväl svåruttalade som svårförståeliga trots allt kan vara nyttiga och goda. Men i så fall förtjänar också beteckningarna att översättas till svenska.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)