JP

16 augusti 2015 23:32

Problemet är just dominoeffekten. Om älvdalska ges språkstatus så måste rimligen ett gäng andra dalmål, gutniska, jämtska, skånska etc. särpräglade mål också utredas. Det enda moraliska rätta är då att ge alla dessa särpräglade mål språkstatus. Sedan går turen till mindre särpräglade mål. Till slut finns det 100 erkända landsdelsspråk. Eller 20? Eller 500?

Ulf Sporrong

17 augusti 2015 15:51

Tack för ett intressant inlägg om älvdalskan! Jag kan inte låta bli att komma med en kommentar - om nu någon läser detta.

I min forskning har jag bl a intresserat mig för jordägande och arvssystem i “övre” Dalarna. Det finns många intressanta anknytningar till perifera delar av Europa, som jag inte kan gå in på här. Men en sak med bäring på Språkförsvarets artikel fick mig att komma igång. Det gäller aranesiskan i Katalonien. För en de år sedan var jag i Val d´Aran och diskuterade just arvsfrågor med en hembygdskämpe - en bankdirektör från det lilla landet. Förbluffande paralleller med Dalarna. Några språkliga samband kan ju knappast finnas mellan områden som Älvdalen och Val d´Aran. Men jämförelsen kan ändå ha stor betydelse för att förstå Europas historia. Här döljer sig mycket ålderdomliga kulturella drag.

Jag fick lite barnböcker på aranesiska som jag överlämnade till den dåvarande romanska institutionen vid Stockholms universitet. Jag kom aldrig att publicera något efter mitt besök i Katalonien men det finns en tråd här som kan vara värd att nysta i sett ur ett bredare kulturellt sammanhang. De språkliga reliktområdena hyser även andra märkliga paralleller.









Ulf Sporrong

Maja

17 augusti 2015 19:36

Jaha. Överkalixmålet och Gutemålet, då?

Observatör

17 augusti 2015 20:53

I en artikel 2011 – https://humanrightsstudies.wordpress.com/2011/02/24/ett-minoritetssprak-ar-inte-en-minoritets-sprak/ – skriver Henrik Rosenkvist:

”När det gäller Pitemål och Överkalixmål så är de visserligen obegripliga för de flesta andra svenskar, men dessa mål avviker inte så mycket från svenska på alla språkliga plan som älvdalska gör. Älvdalskan använder andra ljud (som t. ex. nasala vokaler), andra ord (kråise för ansikte, t. ex.), annan böjning av orden och en annan ordföljd än svenska. I en del fall är älvdalskan påfallande konservativ. När det gäller stavelselängd talar älvdalingarna fortfarande som Birger Jarl gjorde på 1200-talet, medan de som talar standardsvenska följer det nya uttalsmönster som utvecklades på 1400-talet. I andra fall har älvdalskan utvecklat nya språkdrag som aldrig funnits i svenska. Ordet vrida motsvaras till exempel i älvdalskan av rwaiða, där de två första ljuden alltså kastas om, och satsen Kweðum kringgt betyder ’vi sjunger ofta’ – subjektet vi utelämnas alltså.

Professor Östen Dahl har visat att typologiskt sett ligger älvdalska närmare färöiska och isländska än svenska; det vore därför rimligare att betrakta norska och danska som svenska dialekter än älvdalska. Faktiskt menar alla språkvetare som på allvar forskat om älvdalska att älvdalska är ett språk. ”
Av alla språkvarieteter i Sverige, som utgår från runsvenskan (800 -1225), är älvdalskan den mest unika, eftersom den – och bara den – exempelvis har behållit de nasala vokalerna, som fortfarande användes under vikingatiden. Älvdalskan är inte någon övergångsdialekt utan befinner sig i ytterändan av ett språkkontinuum. Det gör i och för sig också pitemålet, överkalixmålet och gutniskan, men de är knappast lika särpräglade som älvdalskan. De övriga målen som JP omnämner, d.v.s övriga dalmål, jämtska, skånska, är i princip övergångsdialekter.

I ”Vanliga frågor” på språkförsvarets webbplats heter det:

”Språk är språk beroende på deras roll i de samhällen där de används. Om tillräckligt många uppfattar det som ett språk, och inte som en variant av ett annat språk, kan man fastslå att det är ett språk. Vissa skåningar menar till exempel att skånska är ett eget språk, medan rikssvenskar menar att det är en sydsvensk dialekt och riksdanskar att det är en östdansk dialekt. Frågan kan bara avgöras genom att dessa skåningar vinner acceptans för sitt synsätt, inte bara i Skåne utan även i resten av Sverige och i Danmark. Det är inte en helt lätt uppgift.”

Poängen med detta resonemang är naturligtvis att det måste finnas ett engagemang och ett utbrett stöd från talarna för en viss språkvarietet för att språkvarieteten i fråga skulle utgöra ett eget språk. Annars är det naturligtvis omöjligt att vinna acceptans i storsamhället och ett officiellt erkännande vad gäller språkstatus från centralmaktens sida. Om älvdalskan får status som landsdelsspråk, kommer det förmodligen inte leda till att det startas en massa kampanjer för att upphöja olika dialekter till minoritetsspråk. De flesta dialekttalare är nöjda med att fortsätta tala sin egen dialekt på hemorten. Man måste komma ihåg att älvdalingarna har lagt ner en massa resurser och tid på att slå vakt om sin språkvarietet och kämpa för att den upphöjs till landsdelsspråk. De har alltså varit starkt motiverade.

zxw

18 augusti 2015 09:06

När det gäller skånskan så finner jag, som dock inte är språkvetare, ingen tydlig språkgräns mot t.ex småländskan. Jag är själv skåning, och när jag färdas mellan Osby i norra Såne och Älmhult i södra Småland så hör jag definitivt inte att jag passerar någon tydlig språkgräns.

Bengt Engdegård

20 augusti 2015 11:49

Strålande att vi ger uppmärksamhet åt älvdalskan och stöder det på alla sätt. Det kan förhoppningsvis väcka språkintresset hos många och så småningom leda över till att vi tar hand om vårt eget modersmål. Folk i USA och Storbritannien kommer givetvis aldrig bry sig om att vårda vårt språk. Det kan bara vi själva göra. En tanke som ännu inte slagit rot hos flertalet svenskar, särskilt i yngre generationer.

Min fru och jag har varit medlemmar i Ulum Dalska i säkert 20-30 år nu. Vi talar inte språket men det är alltid intressant att försöka läsa artiklarna och med tiden så förstår vi mer och mer. I många ord ser man släktskapet med isländskan och norskan. Om jag minns rätt så har stödföreningen försökt att få Mora Tidning att upprätta en spalt för Älvdalsmålet - men hittills utan framgång. Kanske denna nya uppmärksamhet kan hjälpa till att skapa ett sådant lokalt fönster i den delen av Dalarna.

Det är en riktigt positiv nyhet ni kommer med. Jättefint!

Martin

11 oktober 2015 21:35

Nu finns det en älvdalsk nätordbok