Det har uppstått en konflikt mellan Nordiska rådet och Socialdemokraterna i Sverige angående användningen av begreppet den ”nordiska modellen”.  De senare har registrerat begreppet som ett varumärke, vilket Nordiska rådet bestred. Patentbesvärsrätten i Sverige beslutade dock den 18 december 2014 att ge Sveriges socialdemokrater ensamrätt till varumärket ”Nordiska modellen”.

Patentbesvärsrättens beslut är underligt. Det finns anledning att instämma i Nordiska rådets presidiums överklagande i april 2014 att:

”den nordiska modellen utgör ett allmännordiskt politiskt gods, och kan inte betraktas såsom varande ensidigt svenskt eller tillhörande någon särskild politisk gruppering. Den nordiska modellen är en del av hela Nordens och alla nordbors kulturpolitiska arv.”

Nordiska rådets president, Höskuldur Þórhallsson, säger också att

”’den nordiska modellen’ har använts i olika sammanhang inom det officiella nordiska samarbetet i årtionden, oavsett vilken politisk majoritet som har företrätt regeringar eller parlamentet.”

Det förefaller märkligt att Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti har introducerat en ”nordisk modell” och inte nöjt sig med en ”svensk modell”.  En ”nordisk modell” borde omfatta alla de nordiska länderna, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Eller agerar SAP i samråd med de socialdemokratiska partierna i de övriga nordiska länderna? Det framgår faktiskt inte. Har de också registrerat den ”nordiska modellen” som varumärke i sina länder? Det vore mycket enkelt att punktera föreställningen att alla progressiva reformer först har genomförts i Sverige och därefter spridit sig till övriga Norden.

Dessutom måste man komma ihåg att den ”nordiska modellen” syftar på en föränderlig verklighet. I domskälet heter det:

”Den nordiska modellen” utgör en beteckning på en samhällsmodell som sedan förra århundradet använts i de nordiska länderna och som innefattar en välfärdsstat med bl.a ett utbyggt socialt skyddsnät, hög levnadsstandard, hög sysselsättning och en hög nivå av jämställdhet. Beteckningen används bl.a i samhällsdiskussionen och i den politiska debatten.”

Här får man intrycket att de dominerande politiska krafterna i Norden har arbetat i enlighet med en färdigutarbetad modell. Detta är knappast fallet.  Utvecklingen beror i stor utsträckning på historiska tillfälligheter. Norden har legat i utkanten av Europa och aldrig utgjort en huvudsaklig krigsskådeplats. Bönderna har haft en starkare ställning i Norden än i övriga Europa med undantag för Schweiz. Sverige och Island har sluppit undan två världskrig, Danmark och Norge det första och Finland som stat föddes ur första världskriget och blev indraget i det andra. Ta bara en komponent i den nordiska modellen som ”hög sysselsättning”. Idag är det bara Norge som har hög sysselsättning. Sverige har en arbetslöshet på 8 procent och Finlands och Danmarks arbetslöshetssiffror ligger närmare de svenska än de norska. Det har också på senare år skett besparingar i det sociala skyddsnätet.

Begreppet den ”nordiska modellen” kan ges varierande innehåll över tid och syftar alltså på en föränderlig verklighet. Det kan naturligtvis fungera som ett propagandanummer eller som en säljande slogan, men något varumärke är det inte.  Det måste stå alla nordbor att fritt använda begreppet, oavsett vilket innehåll man sist och slutligen lägger in i det.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvare)