Alla inlägg under december 2014

Av Nätverket Språkförsvaret - 10 december 2014 14:35

(Diplomet kommer att utdelas i morgon i samband med Språkförsvarets bokpresentation  av ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”. Se nedanstående motivering!)


Efter en medlemsomröstning har Språkförsvaret utnämnt Stockholms stad till Årets anglofån.


Stockholms stad, Sveriges huvudstad, skriker fortfarande ut att staden är ”The Capital of Scandinavia”. Detta varumärke är falskt, provokativt och degraderar svenska språket. Inget parti har någonsin gått till val på att lansera detta varumärke, stockholmarna har aldrig tillfrågats och varumärket har förmodligen inte ens stöd av majoriteten av stockholmarna. Stockholms stad har specialiserat sig på att låta engelska benämningar ersätta svenska, som ”Stockholm Business Region”, ”Stockholm Tourist Bureau”, etcetera, samtidigt som den officiella turistinformationen är långt ifrån mångspråkig. Stockholms stad ordnar också gärna evenemang med engelska benämningar som ”Open Streets” och ”We are Sthlm”.


Språkförsvaret anser att Stockholms stad i första hand ska använda sig av ett svenskspråkigt varumärke, svenskspråkiga beteckningar på sina egna förvaltningsorgan och evenemang av olika slag, som gärna kan översättas till engelska och andra språk.


Nätverket Språkförsvaret:   

                             

www.språkförsvaret.se/sf/                       www.sprakforsvaret.se/sf/                                     sprakforsvaret@yahoo.se                          sprakforsvaret@sprakforsvaret.se

Av Nätverket Språkförsvaret - 9 december 2014 18:56

Jennie Spetz, utredare och språkpolitiskt sakkunnig på Språkrådet, höll ett tal med anledning av Språkpolitikens dag på Språkrådet igår. I slutet av sitt tal berättade hon om en utredning, som har att ta ställning till om engelska ska kunna användas som rättegångsspråk i en viss typ av internationella affärstvister.  Det är uppenbart att Språkförsvaret måste bevaka denna fråga:


”Inte bara svenskan som fackspråk har varit aktuell under året. Under 2014 har jag suttit med i en statlig utredning som berört svenskan som förvaltningsspråk. En fråga som utredningen har att ta ställning till är om engelska ska kunna användas som rättegångsspråk i en viss typ av internationella affärstvister. Motiven för att använda engelska handlar framför allt om att effektivisera rättegångsprocessen och därmed spara pengar. Sverige ska bli ett mer attraktivt land för den här typen av internationella tvister.


Mot detta står dock språklagen som säger att svenska är förvaltningsspråk i Sverige och det språk som myndigheterna ska använda. Domstolarna är inte vilka myndigheter som helst. Principen om allmänhetens insyn i domstolarnas verksamhet är en grundsten i en demokrati. Rätten att få följa domstolsprocesser och ta del av allmänna handlingar är så viktig för oss att den är inskriven i grundlagen. Att man också ska få ta del av handlingarna på svenska är något vi kanske ser som självklart.


Utredningen är språklagens svåraste utmaning hittills. Å ena sidan är det rimligt att göra vissa anpassningar så att internationella tvister kan avgöras på svensk mark. Å andra sidan får sådana anpassningar inte innebära att det försvårar vår möjlighet att följa domstolarnas arbete.


Vilka förslag utredningen landar i återstår att se. Men under arbetets gång har vi kunnat konstatera en lucka i den svenska lagstiftningen. Det händer ju att handlingar lämnas in till domstolar eller andra myndigheter på andra språk än svenska, oftast engelska. Man skulle kunna tro att myndigheterna skulle vara skyldiga att översätta handlingarna till svenska. Så är det dock inte. Det finns ingen lag i Sverige som säger att när du begär ut en allmän handling så ska du kunna läsa den på svenska.


Vad beror det på? Svaret är nog att svenska under så lång tid betraktats som det självklara förvaltningsspråket i Sverige. Att myndigheter ser till att viktiga dokument upprättas på svenska har varit så självklart att man inte sett något behov av att formulera det i lag. Den lagstiftningen vi har i dag utgår från ett förhållande där svenska är det självklara, men outtalade, förvaltningsspråket. Inte heller språklagen eller dess förarbeten innehåller någon tydlig regel om översättning från andra språk till svenska.


Vad händer då i en alltmer internationaliserad omvärld, när det inte längre är självklart att språket i offentlig sektor alltid är svenska? Ja, man kan fråga sig vad det är som är så farligt med att låta myndigheter i Sverige upprätta dokument på engelska eller låta vittnen tala engelska under en domstolsförhandling? Egentligen inget alls, så länge vi också kan följa myndighetens arbete på svenska.


Att försvara svenskan som förvaltningsspråk, eller som fackspråk, handlar inte om att vi i Sverige är rädda för det engelska språket, att vi är emot internationalisering, att vi inte tycker att domstolarna ska få arbeta effektivt eller att vi vill konkurrera ut andra minoritetsspråk. Det handlar om delaktighet. I ett mångspråkigt land som Sverige behöver vi en språklig grund att stå på. Svenska ska vara den gemensamma grunden, som gör att vi kan utöva våra rättigheter och delta i samhällslivet.


När de språkpolitiska målen och språklagen kom menade en del att de riskerade att bara få symbolisk betydelse. Den symboliska betydelsen är i och för sig inte så bara, utan nog så viktig. Men språkpolitiken får inte enbart bli en symbol.


För de flesta är det nog enkelt att hålla med om det som står i språklagen och de språkpolitiska målen om svenskan: att myndigheternas språk ska vara svenska, att myndigheterna ska skriva vårdat, enkelt och begripligt och att de ska använda och utveckla sin fackterminologi. Det är kanske först när språklagen ställs mot annan lagstiftning inom andra politikområden, mot en ny lagstiftning som har andra mål för ögonen, vare sig argumenten handlar om effektivisering eller internationalisering, som språkpolitiken prövas på allvar. Vid de tillfällena måste vi flytta fram positionerna. Kanske framför allt gentemot de språkpolitiska mål som handlar om svenskan, där vi stått med sänkt gard. Det gäller att vi som arbetar inom språk- och kultursektorn påminner beslutsfattare om det som tänktes, utreddes och beslutades om i språklagsutredningen och i den tidigare utredningen Mål i mun.”


Observatör


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 8 december 2014 21:15

Enligt den senaste statistiken (juni 2014) från Internetstats utgör internetanvändarna 42,3 procent av världens befolkning. Den lägsta användningsgraden finns i Afrika; det är också där som skillnaderna mellan länderna är som störst, med Madagaskar i topp med en penetrationsgrad på 74,7 procent och Syd-Sudan i botten med 0 procent. Det är dock möjligt att det inte går att få fram tillförlitliga siffror från Syd-Sudan överhuvudtaget.


Observatör


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 7 december 2014 17:42

Vad som oroar är att engelskan då den tillämpas som umgängesspråk av alltför många svenskar får ett uttal som för den naturligt engelsktalande, vare sig han är britt eller amerikan eller annan naturligt engelsktalande, är främmande. Det finns de naturligt engelsktalande som ser sitt språk “misshandlat”. Då uppkommer frågan om man inte istället bör göra det renodlade svenska språket till en hederssak och i umgänget på engelska bör vinnlägga sig om att tillägna sig en “god engelska” med god accent. En investering i detta avseende genom att lyssna in sådan och genom läsning av engelska hedra detta språk och den integritet detta är värd att försvara tillsammans med den integritet vårt svenska språk är värd att hävda. Ett slarvigt svenskt språk med inblandad slarvigt uttalad engelska gör inget av dessa språk rättvisa. Vart tog förresten de kunskaper i tyska, franska, spanska etc. vägen som det undervisades i av kunniga lärare? Även dessa språk representerande många människor ute i Europa är även de angelägna om att deras språkliga integritet försvaras.


En engelsk språkforskare, Charles Barker, har i en bok beskrivit en förändringsfas engelskan undergått, den mot PidginEnglish, en blandning av språk framtvingad i umgänget mellan ursprungsbefolkningen i Söderhavet och engelska kolonisatörer. Om vi inte är på vår vakt och håller på vår svenska samt även ger engelskan eller varje annat främmande språk den heder och integritet de förtjänar för dessa folks skull blir vårt språk ett blandspråk. Svenskan är nämligen liksom de andra nämnda ett kulturspråk, det må sedan sägas vad som

helst.


Stig Hallgren

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 7 december 2014 13:22

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats)


Hunden har blivit en familjemedlem och namnges därefter. Det berättade namnforskaren Katharina Leibring i radioprogrammet Eftermiddag i P4 Uppland.


Katharina Leibring från Namnarkivet i Uppsala forskar om namn på husdjur och medverkar i den nya boken Från renhållningshjon till modeaccessoar - 10 000 år av relationer människa-hund i Sverige. I torsdagens avsnitt av Eftermiddag i P4 Uppland berättade hon om hur vi namngett våra hundar genom tiderna.


”Nuförtiden får hundarna väldigt ofta samma namn som vi ger till våra barn. Hundarna har blivit familjemedlemmar. De sover i sängkammaren hos oss, de äter i köket, de går på dagis och de får kläder i en del fall”, säger Katharina Leibring i programmet.


Vanligaste hundnamnen idag är Molly och Ludde. Förr, när hunden var mer ett nyttodjur, fick den oftare namn efter utseende eller egenskaper, till exempel Bister eller Trofast.


Lyssna på inslaget

Sveriges radio: Eftermiddag i P4 Uppland, torsdag 4 december 2014

(intervjun börjar cirka 1 timme och 22 minuter in i programmet)


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 5 december 2014 21:07

Rektorer för fem tekniska högskolor publicerade den 26/11 en debattartikel, ”Termer är centrala för ingenjörer”,  i Svenska Dagbladet. Artikeln har fram till nu undgått Språkförsvarets ögon. Rektorerna skriver inledningsvis:


”Regeringens förslag att i princip dra in det statliga stödet till Terminologicentrum från den 1 januari 2016 har mötts med massiv kritik. Vi, företrädare för några av landets tekniska högskolor, vill instämma i den kritiken och mana till besinning och omprövning av förslaget. TNC är av central betydelse för ingenjörslandet Sverige och det var ingen tillfällighet att det skapades av Ingenjörsvetenskapsakademin på 1930-talet.


Många argument mot förslaget har redan förts fram. Svenska akademien har exempelvis pekat på hur en mycket liten besparing i statens budget kommer att få oproportionerligt stora konsekvenser. Argumenten för regeringens principiella ståndpunkt är också mycket luddiga och framstår som ogenomtänkta.”


Det märkliga är att regeringen aldrig drog tillbaka detta förslag trots den massiva kritiken. Nu föll som bekant regeringens budgetproposition i riksdagen, vilket innebär att besparingarna inte kommer att genomföras, åtminstone inte fram till valet i mars. Sedan får vi se om förslaget får nytt liv igen.


Observatör

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Av Nätverket Språkförsvaret - 4 december 2014 17:42

(Texten är hämtad från Lingvistbloggen - se även kommentar på den sidan)

 

”Språktester av asylsökande – kan rättssäkerheten garanteras?” 
Vetenskaplig diskussion kring språkanalyser och migrationsrätt. 


Institutionen för lingvistik i samarbete med Juridiska institutionen arrangerar ett seminarium i syfte att öppna för en vetenskaplig diskussion om språkanalysers principiella lingvistiska aspekter och analysernas rättsliga betydelse vid Migrationsverkets beslut om asylrätt.


Inbjuden talare: jurist Byron Törnström, Göteborg

 

Tid: torsdag 18 december 2014, kl. 15:00–17:00


Plats: Hörsal 3, Hus B, Södra huset, Frescati, Stockholms universitet


Seminariet är öppet för allmänheten och kostnadsfritt men föranmälan krävs.


Sista anmälningsdag: 16 december 2014, kl. 17:00


Länk till anmälningsformuläret


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 3 december 2014 23:08

Språkförsvarets nyutkomna antologi med bidrag av:


Lars-Gunnar Andersson, Verena Reichel, Arne Rubensson, Frank-Michael Kirsch, Björn Ranelid, Bengt Berg, Katarina Gäddnäs, Annemarie Krarup, Finn-Erik Vinje, Mia Mårtensson, Ingrid Ramberg, Donald A. Hughes, John Alexander, Raoul J. Granqvist, Marika Tandefelt, Kenneth Myntti, Leif Höckerstedt, Hillo Nordström, Inger Viklund-Persson och Birgitta Agazzi.

 

Boken finns att köpa hos nätbokhandlare och välsorterade bokhandlare. Dessutom kan boken köpas till medlemspris på boksläppet den 11 december i Stockholm. Vid frågor kontakta sprakforsvaret@sprakforsvaret.se eller sprakforsvaret@yahoo.se.


Ur innehållet:

 

”Varifrån får man formuleringsglädje? Jag tror att alla barn gillar att leka med språket. De snappar upp fraser som lagens långa arm, trampa i klaveret och ingen ko på isen och funderar över knepigheten. Har lagen en arm? Hur gör man när man trampar i ett klaver? Brukar det vara kor på isen? Här finns alla möjligheter till språkliga samtal. Ett annat tips är att inte nöja sig med Kalle Anka på julaftonen utan också avsätta tid för Karl-Bertil Jonssons julafton. Där finns en fantastisk språkglädje. Vi vill naturligtvis inte att våra barn och barnbarn i alla situationer ska tala precis så. Det kan bli problematiskt. Men det vore bra om de fann glädje i Tage Danielssons formuleringar. Då skulle mycket vara vunnet (ur Lars-Gunnar Andersson: Kärleken till språket).”


”Mitt första språk är svenskan, min mors språk, för mig samhörighetens och ömhetens språk, men också vredens och rädslans. Det är de ursprungliga känslornas språk. Än i dag tycker jag att flera uttryck för sinnesförnimmelser, från smakens, luktens och beröringens område, känns åskådligare och mer talande på svenska än på tyska. Gripandet och be-gripandet är ännu ett med begreppet. ”Druvor” är sötare än ”Trauben”, ”rötter” är segare och mer fastvuxna än ”Wurzeln”, och inget gräs kan vara så mjukt som ”lent gräs”. Å andra sidan kan heller ingen gröt vara så avskyvärd som ”gröt”, och ingen potatisklimp så oövervinnelig som ”kroppkaka” (ur Verena Reichel: En glänta i ordens landskap).”


”Inte heller vid universitetet, på den institution där man undervisade i svenska och nordiska språk, mötte jag någon passion eller kärlek till det egna språket (i så fall var den djupt fördold för oss studenter). Det verkade som om de som hade språket som arbete enbart såg det som ett arbete. Det föreföll mig som om yrkesvalet lika gärna hade kunnat leda till en karriär som revisor eller konsult inom Väg & Vatten. Där fanns experten på fonetik och där professorn i grammatik och där en lektor i språkhistoria. Visst kunde de sitt jobb, men vad därutöver? Jag saknade en Harry Martinson, en tje-ljudens konung, en mästare som brann för orden, för uttrycksmöjligheterna, en som kunde tala om ”en gräsvåt daggmorgon och plommonläppar, en gräshoppas flitiga stråke, doftheta osynliga ångor, stenarnas mosskuddar där myren ryker våtluden och dimmor svänga skepnadstöjda, svepningsartade, om en trashär av söndernötta ord och om truismer som försummats och föraktats och vand- rar runt och ber om röst och färg.” Och jag tänkte också att jag själv en dag, om jag en gång skrev en bok, skulle bli arvinge till tje-ljudens konung och få användning för ordet dalkjusa (ur Arne Rubensson: Som solens din gång – lik malmens din klang).”


”Svenskan hade sina särdrag. Detta språk verkade må bäst när det tillåts vara konkret. Inga krusiduller, tack. Det var något lutherskt över svenskan, en rättframhet parad med sparsmak, passande till Martin Luthers råd till en talare: Tritt keck auf, machs Maul auf, hör bald auf ! (Uppträd kavat, öppna käften, sluta snart!). /…/ Vid en av mina resor till Sverige efter murens fall besökte jag ett bibliotek i Ronneby. På ett bord låg en hög med böcker, och på dem en lapp: Inbumsas! Ett mycket märkligt ord i tyska öron i samband med böcker… Bibliotekarien förklarade Bibliotekstjänsts Utlånings- och Mediekontrollsystem för mig. Det byråkratiska monstret fick tämjas och blev Bums. ”Inbumsas” innebar, att böckerna behövde registreras och därmed få sin plats i systemet. Åtta bokstäver räckte för att beskriva fenomenet (ur Frank- Michael Kirsch: Sprickor i muren).”


”Vad skulle världen förlora

om svenskan skulle utrotas?

Alla lokala avtalsförhandlingar,

produktionsutvecklingsstrategier,

språkliga vitböcker,

alla predikningar, lovsånger

böner och vittnesmål.

Ingen skulle någonsin längre

ens i böckerna

karda ull, hässja hö

eller hänta skötar. (Ur Katarina Gäddnäs: Det oöversättliga)”


”I dag har många som talar och skriver förvandlat språket till en kloak och container. De har ingen vilja, förmåga eller lust att sortera soporna. Det är som om aningslösa papegojor ger ifrån sig betydelselösa läten. De tar inte ansvar för språket och det handlar inte om en positiv utveckling, utan om sabotage och skadegörelse av ett ovärderligt arv. Särskrivningen av ord har blivit en neurologisk åkomma och ett lyte hos en hel generation som därtill har satt grammatik och stavning på undantag. De saknar handstil. Enkla texter reser sig som hinder för dem och blir en vallgrav mellan förståelse och obegriplighet (ur Björn Ranelid: Orden uppstår från döden).”


”I norske ører rommer svensk språk skjønnhetsverdier av høyeste rang. Svensk er i nordmenns ører et vakkert språk, om den saken rår ingen tvil. Det finnes en vrimmel av utsagn fra norske litterater som vitner om hvor høyt svensk språk rangerer. Lyrikeren Arnulf Øverland framhever således det svenske språks «sonore klangfylde», og litteraten Odd Solumsmoen er riktig høystemt: «Jeg ble sittende og lytte henført til det svenske språkets velklang (…) Å, disse melodiøse passasjer, dette litt pompøse, disse vokaler så rike på grandezza – og jeg kjente meg som en loslitt plassgutt som ikke kunne åpne munnen uten å røpe sin triste herkomst. Svenska språket har gull i strupen. Det skal en være adel for å kunne snakke, unnskyld: tale.» (ur Finn-Erik Vinje: Fra lillebrors synspunkt)”


”Det är något helt oemotståndligt att följa associationsbanor, lånord och principer för ordbildning i ett visst språk – och så se vart det leder. Svenskan torde vara svårslagen vad gäller sammansättningar. Artikeluppslagssammanställningslista – inga problem! Språknördboksamlingsfavoriter – visst! Turkiskan i gengäld är fantastisk vad gäller sättet att modifiera ord, till exempel åstadkomma förstärkningar av typen klarblå, knallröd, illgrön. På svenska måste varje förled läras in, på turkiska skapas de genom en ljudlek: masmavi, kipkirmizi, yemyesil. Logiskhet, förutsägbarhet och en alltigenom uttalsenlig stavning har gjort att många matematiker och filosofer lockats att läsa turkiska (ur Ingrid Ramberg : Funderingar om kontrast och kontext).”


”Jag önskar ofta att svenskarna skulle vara stoltare över sitt språk, omhulda det och skydda det. Det är en fråga om att antingen använda det eller att tappa det helt. Om det är så häftigt för unga människor att uttrycka sig genom att stoppa in engelska ord i svenskan, eller för svenskar i näringslivet att använda engelska sinsemellan för att det är effektivare, vad innebär det för den nationella identiteten? Det är svårt att stå emot engelskans framfart, men det måste ändå vara bättre att behärska sitt eget modersmål till fullo än att stå där med en urvattnad variant av ett språk som har förlorat sin kraft (ur Donald A. Hughes: Ur översättarens synvinkel).”


”Som utveckling är det säkert bra för mig och mina engelsktalande vänner. Vi får bättre service på restaurangerna, kommer in på de finaste inneställena utan att stå i kö, har det lätt med sociala kontakter, ja …, men … Det kan inte hjälpas. Jag blir urförbannad när jag blir tvungen att lyssna till dagens ungdomar med deras konstanta flöde av ”shit”, ”fuck”, ”fucked up” och ”fuck you”. Det finns en inre röst som skriker – om du måste svära, svär på svenska for God’s sake. Det är som om sådana uttryck är socialt accepterade. Det är de inte. Det är fruktansvärda förolämpningar med ett enda syfte – att göra motparten – mottagaren – upprörd, ledsen, arg, att må dåligt (ur John Alexander: Världens artigaste språk?).


”Jag förespråkar den nordiska mångfalden. Att vi talar de nordiska språken med varandra, att vi översätter varandra, att vi förmår lyssna oss fram till Kalevala, Eino Leino, finskan i Elmer Diktonius – svenska – dikter. Att vi förstår att översättning är världens största språk. Att vår svenska är annorlunda, min och din, och att båda behövs, för allas skull. Att vi förbjuder kannibalism och avvisar retoriska floskler som majoritet och minoritet (ur Raoul J. Granqvist: Språk som kannibalism. Språk som översättning).”


”Den som har vuxit upp med två språk – med två modersmål – kan känna sig sliten åt två håll. Lösningen blir då att identifiera sig som tvåspråkig. I dag är antalet individer som vägrar att bara höra till en grupp redan stor; det var den inte i min barndom och ungdom. Mer än hälften av de äktenskap som ingås av finlandssvenskar går numera över språkgränsen. Möjligheten att växa upp på två språk finns, och det är många föräldrar som satsar på att ge sina barn två språk från början. De som identifierar sig som tvåspråkiga utgör en viktig grupp som bidrar till att upprätthålla tvåspråkigheten i Finland. De kan bygga broar på ett annat och kanske trovärdigare sätt än vi som visserligen behärskar bägge språken (svenska eller finska), men känner att vi bara har ett modersmål (Ur Marika Tandefelt: Finlandssvenska på busshållplatsen)”


"Jag hävdar att de finlandssvenska beslutsfattare som försöker institutionalisera tvåspråkigheten utgående från de ideal som gäller på det individuella planet håller på att skjuta sig själv i foten. Jag tror inte att tillväxten tar fart hur man än skriver mani- fest och hur man än försöker tona ner svenskan till förmån för den uppburna tvåspråkigheten.


Jag utgår ifrån att de politiker som vurmar för ökad institutionell tvåspråkighet gör det i första hand för att gynna sin egen politiska karriär i dagens antispråkpolitiska miljö. Den som på allvar vill befrämja finskspråkigas möjligheter att lära sig svenska skulle snarare tala för ökade språkbadsmöjligheter i stället för en ny, tvåspråkig skola som kan tänkas attrahera tvåspråkiga familjer och som därför kan ses om en konkurrent till den svenska skolan.


Går vi in för en tvåspråkig blandskola fullt ut gör vi på sikt slut på den kulturautonomi som hittills har säkrat svenskan i Finland. (Ur Kenneth Myntti: Tvåspråkighetens olidliga lätthet)”


”Svenskan i Finland blir ett problem eftersom regeln om ett land och ett språk som något självklart störs. I Finland talas ju finska, i Sverige svenska. Rikssvensken tittar bort. Lite som man ignorerar ett par som har sex på gräsmattan! Man vet inte riktigt hur man ska reagera. Det blir inte bättre av att fosterländskhet, modersmål och allmän självhävdelse hör till saken i Finland liksom en komplexfylld inställning till Sverige. Sverige ses som omanligt och lite pjåkigt. Allt detta är folkliga attityder som naturligtvis inte kommer fram i den officiella politiska retoriken. Men de spelar en stor roll för svenskan i Finland. Dem är rikssvensken saligt okunnig om. (Ur Leif Höckerstedt: Älska sin svenska – en finlandssvensks bekännelser)”


”Att älska sitt eget språk innebär inte att man nedvärderar andra språk och tycker att de är underlägsna. När det gäller kärlek till språk behöver man inte bete sig som vissa fotbollsfans, som verkar tro att bara för att man är anhängare till ett visst lag så måste man hata det andra laget. Nationalismen har ju blivit ett något nedsolkat fenomen, som kan innebära självgodhet och förakt för andra och leda till krig och förtryck. Men det finns också det som brukar kallas ”den goda nationalismen”, som inte har dessa negativa sidor. På samma sätt bör man förhålla sig till kärleken till modersmålet, det finns en god sådan kärlek. Den behöver man inte skäm- mas för utan tvärtom lufta lite då och då. Det är bra för den egna självkänslan (ur Birgitta Agazzi: Svenskan rikare än du tror).


Nätverket Språkförsvaret

www.språkförsvaret.se/sf/

www.sprakforsvaret.se/sf/





Presentation

Omröstning

Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?
 Jag vänder på klacken och går
 Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill, kommunicera på svenska
 Jag kritiserar denna brist på service och går
 Jag protesterar skarpt och går
 Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp
 Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk
 Jag anser att det är ett lovvärt initiativ
 Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell
 Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan
 Jag fortsätter att tala svenska och köper/eventuellt/ det jag behöver.

Fråga mig

110 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10
11
12 13 14
15 16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26
27 28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se