DN på stan publicerade idag två artiklar om namngivning i Stockholm, den ena av Viktor Barth-Kron och den andra av Jessica Ritzén.

Viktor Barth-Kron tar upp mäklare Berndtzons lansering av namnet ”Midtown” på ett område på Norrmalm i Stockholm, som avgränsas av gatorna Hamngatan, Sveavägen, Odengatan och Birger Jarlsgatan. Berndtzon tror nämligen att detta namn är ett säljande koncept.

Merriam-Webster definierar midtown som “a central section of a city; especially :  one situated between sections conventionally called downtown and uptown” och Collins Plain Dictionary som “the central part of a city”. Men den mest centrala delen i Stockholm är väl fortfarande Gamla stan, som ligger mittemellan Norrmalm och Södermalm? Och varför skulle det område (med T-centralen, Norra bantorget, Hötorget etcetera), som ligger väster om mäklarens ”midtown”, vara mindre centralt?

Mäklaren säger också att ”det är orättvist för en så het plats av Stockholm tycker jag och känner att det är dags att lyfta dessa kvarter till vad de faktiskt är. Att då ge det ett namn som sticker ut och är lika kaxigt som området i sig faktiskt är, är därför nödvändigt för att det verkligen ska få en effekt.”

Kaxigt var ordet. ”Stockholm – the capital of Scandinavia” anses också som kaxigt av anhängarna. Det är alltså kaxigt att ge området ett engelskt namn, trots att det inte ens är riktigt, riktigt centralt. Barth-Kron har ett annat och bättre förslag: Södra Johannes, eftersom Johannes kyrka ligger inom området.

Jessica Ritzén intervjuar kommunikationsstrategen (vilken imponerande titel!) Mikael Ottosson om den enda stadsdel i Stockholm, som har ett engelskt namn, nämligen Stockholm Royal Seaport. Stadsdelen heter egentligen Norra Djurgårdsstaden. Men vad är problemet med det namnet?

”Norra Djurgårdsstaden var för svårt för alla kineser, fransmän och amerikaner att uttala”, säger Martin Ottosson. Varför skulle Stockholm Royal Seaport vara så mycket lättare för en fransman eller kines att uttala? Talar de flytande engelska? Var namnet så svårt att dessa besökare inte ens hittade till Norra Djurgårdsstaden? Hur långt ska man gå för att underlätta för utländska besökare att uttala svenska namn på städer, stadsdelar, byggnader och så vidare? Det vimlar ju av svåruttalade namn i Sverige. Det går inte att utesluta att vissa besökare tvärtom tycker att svenska namn är fascinerande just på grund av uttalet.

Det finns en annan väg att gå: Behåll namnet Norra Djurgårdsstaden och översätt det till engelska, franska och kinesiska, om det behövs.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som jag nämnt tidigare är Täby Centrum (eller Taby, som man ser ibland) förfärligt anglifierat vad avser butiksnamn och upplysningsskyltar, vilket medför att jag försöker undvika att gå dit. Dock, igår gick jag dit för att köpa några småbarnskläder till ett barnbarn som bor utomlands – något som skulle kunna påminna om Sverige. På det svenska företaget Lindex fann jag vad jag sökte. Expediten frågade om det var en present som skulle läggas i presentkartong. Jag tackade ja och det hela lades i en vacker kartong, på vilken det stod på ena sidan ”Cute & Charming” och ”Explore”, på andra sidan ”Cute & Charming” och ”here comes the sunshine!”

Bortsett från att orden skulle ha varit meningslösa också på svenska, måste man undra varför de är på engelska. Den vanliga tanklösheten, förstås.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår hade SAS en annons införd på fyra sidor i Svenska Dagbladet, två längst fram och två längst bak. Ingen kunde undgå att lägga märke till rubriken ”We are travelers” – se också reklam på nätet.  Traveler  är den amerikanska stavningen – traveller,  den brittiska, som fortfarande ger två miljoner fler träffar på Google. Stavningen är förmodligen ett medvetet val.

Längst ner i varje annons finns en brödtext på svenska. I dessa brödtexter betonar SAS att ”Skandinaviens mest erfarna resenärer” flyger med SAS, som dessutom har ”Skandinaviens mest erfarna medarbetare”.

Rubriken ”We are travelers” används naturligtvis som infångare, d.v.s för att dra läsarens uppmärksamhet till sig. Jag är inte särskilt imponerad av annonsens uppläggning och innehåll; annonsen är tämligen  andefattig.  Jag blir inte imponerad av att jag flyger tillsammans Skandinaviens ”mest erfarna resenärer”. Hur belägger SAS ett sådant påstående egentligen? Det går heller inte att ta ställning till påståendet att SAS har Skandinaviens ”mest erfarna medarbetare”.  Det man vet är att SAS är ett betydligt äldre flygbolag än exempelvis Norwegian. Men varifrån har Norwegian fått sina piloter?

Den resenär 1) som är säkerhetsmedveten kollar i så fall upp antalet rapporterade incidenter per flygbolag. Jag antar att SAS är ett relativt säkert flygbolag, i nivå med de mest kända europeiska flygbolagen.  När jag bokar ett flyg, tar jag ställning till pris, flygtider (och undviker mellanlandningar) och tiden till och från flygplatsen. Vissa flygbolag som Ryanair utesluter jag automatiskt.

När SAS slår på stora trumman med en braskande rubrik på engelska, bör man bli misstänksam. Ingen normalbegåvad svensk resenär kan väl bli imponerad av en rubrik på amerikansk engelska? Det är nästan så att man misstänker att SAS kommer att visa förlustsiffror i samband med nästa bokslut.

Observatör

1) Det finns för övrigt många synonymer till resenär i svenskan, om nu SAS reklambyrå överhuvudtaget övervägde rubriken ”Vi är resenärer”, men stupade på resenär.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagens digitala utgåva av "Svenska De-bladet" (svd.se) möts läsaren av en annons från SAS med texten "We are travelers".

Inte ens i engelskspråkiga länder klarar alla av att stava "traveller" korrekt, och åtminstone i Förenta staterna finns den med "språkvården" i Sverige gemensamma inställningen att "många skriver så nu, så det måste vara godkänt".

Nästa förväntade steg från SAS' sida blir att förväxla "there" och "their".

-cj

(Denna text är hämtad från Språkrådet)

Språkrådet har gjort innehållet i flera av sina ordlistor och ordböcker direkt tillgängligt för nedladdning under licensen Creative Commons BY.

Tillgängliggörandet av språkresurser innebär att Språkrådet tillåter andra att använda, sprida, göra om, modifiera och bygga vidare på råmaterialet på villkor att den som använder det anger att Språkrådet är upphovsman. Genom att fritt tillgängliggöra språkresurserna vill Språkrådet bidra till att stimulera utvecklingen av teknik som gagnar språken och språkanvändningen i Sverige.

Det kan till exempel handla om att använda språkresurserna för att utveckla appar för språkinlärning. Ordlistorna kan också användas av myndigheter och andra organisationer som stöd för översättning och tolkning. Följande språkresurser kan laddas ner direkt från vår webbplats:

• Lexins minoritetsspråkslexikon: Svenskt lexikon + tvåspråkiga lexikon mellan svenska och 19 minoritetsspråk, ca 28 000 uppslagsord för varje språk (i vissa fall 5 000).
• Tolkordlista: Svensk basordlista, drygt 5 000 uppslagsord.
• Flerspråkiga termlistor: sex små och stora svensk-finska termlistor på sammanlagt drygt 10 000 ord.

Ytterligare ett hundratal svensk-finska och svensk-romska termlistor som listas på webben kan tillgängliggöras på beställning.

Webbadress till språkresurserna: www.sprakochfolkminnen.se/psidata

Arbetet med att tillgängliggöra språkresurserna har finansierats med medel från Vinnova.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns en företeelse jag kallar verbala skygglappar. Det senaste exemplet i den vägen såg jag på bloggen pratbubblor. Där står om ett begrepp, lanserat av riksdagens nestor Barbro Westerholm, 81: Årsrik. Hennes syfte är säkert gott. Hon skriver att hon hellre vill använda begreppet årsrik istället för äldre, för "det betecknar den rikedom på levda år, livserfarenhet och kunskap som människor som passerat sin 65-årsdag har". Ja är man gammal har man levt ett större antal år, och har därmed större livserfarenhet, så långt är jag med. Men man kan inte komma ifrån att lanseringen av ett nytt ord som beteckning för folk över 65 därmed implicerar att det skulle vara något fult, eller åtminstone något känsligt, att vara just över 65 år.

Dessvärre finns i Sverige ofta en negativ syn på ålderdom, det måste man hålla med om. Äldre människor uppskattas inte efter förtjänst, och buntas ofta ihop som "pensionärer". Men hur långt ska man gå i att skapa nya ord för grupper som möjligen kan ses som diskriminerade? För bara ett antal decennier sedan var "gammal" den gängse, neutrala beteckningen. Sedan började det ses som litet negativt och ersattes med "äldre", som lät lite positivare. "Senior" har vi också sett. Och nu alltså årsrik. Och det är bara ett exempel, det finns flera.

Handikappade blev i media och offentliga texter nästan över en natt funktionshindrade. Och det kan ju sägas att det är bättre med en svensk beteckning än en inlånad. Men det var knappast därför som ordet byttes ut.  Och rullstolsbunden som det hade hetat i alla år blev plötsligt rullstolsburen. Det var väl för att man från högre ort ansåg att handikappad och rullstolsbunden hade en negativ klang. Men jag tycker det visar att om orden anses så fula att de inte bör användas utan döljas bakom förskönande omskrivningar, visar det också att man har ansett att själva företeelsen är skämmig och bör döljas bakom "verbala skygglappar". Som om det automatiskt skulle bli bättre för dessa grupper då.

Värst med dessa förskönande omskrivningar är väl egentligen affärsvärlden. Prishöjningar kallas aldrig för det, utan för prisjusteringar. Och inte talas det om indragningar och nedskärningar. Nej det är fråga om förändringar och omstruktureringar. Ingenting läggs ner, det fasas ut. Till med "resultatförbättringsprogram" har jag sett när det handlade om att över hunda anställda blev uppsagda. Och myndigheter och politiker är inte bättre: Skolverket nämner inga nedlagda skolor på sin webbsida, det heter "gamla skolor" istället. Och hushållsnära tjänster har det varit mycket tal om de senaste åren. Vadå "nära"? De som utför dem är väl inte nära hushållet, de är i hushållet. Hushållstjänster är vad det är fråga om. Men det anses tydligen för rakt på sak att säga. Det kan ju bevare mig föra tankarna till tjänstefolk...

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Enligt Internet World Stats uppgick antalet internetanvändare i världen den 31 december till 2,8 miljarder (av 7,18 miljarder), eller 39 procent. Det innebär en ökning med 676,3 procent sedan år 2000. Den snabbaste ökningen sett till världsdel/region står Afrika för med 5219,6 procent, eller 52 gånger. Störst antal internetanvändare återfinns i Asien med 1,2 miljarder, eller 45,1 procent av det totala antalet internetanvändare.

Om man enbart ser till Europa, har idag många länder och områden en penetrationsgrad på 90 procent eller däröver. Det gäller Andorra, Danmark, Finland, Färöarna, Island, Lichtenstein, Monaco, Nederländerna, Norge och Sverige. Som tidigare ligger Island högst med 96,5 procent.

De tio största språken på internet är (i miljoner):

Övriga språk används av 440 miljoner.

Personligen undrar jag om inte antalet användare av engelska har överskattats och användarna av franskan underskattats i denna statistik 1). Man ser genast att vissa språk fortfarande har en stor tillväxtpotential. Det gäller kinesiska, spanska, arabiska, portugisiska, ryska och malajiska. Franska kommer också att växa med tanke på att det är andraspråk i stora delar av Nord- och Västafrika.

Observatör

1) På ett annat ställe på webbplatsen kan man se att IWS inte skiljer på modersmålstalare och andraspråkstalare av engelska och franska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 2 – 5 oktober anordnar Affordable Art Fair en konstmässa i magasin 9 i Frihamnen, Stockholm. Affordable Art Fair tycks vara en ambulerande konstmässa, som drogs igång av en engelsman 1999. Deras webbsida finns på svenska. Igår infördes en annons av AAF i Svenska Dagbladet. Brödtexten lyder:

”Contemporary art from over 500 artists, priced between 500 – 50 000 kr. Buy on the spot, love forever. Free shuttle buses. affordableartfair.com/stockholm.”  I det högra hörnet visas en figur, som håller upp en skylt med texten: ”Art is in the air”.

Varför införs en annons på engelska i Svenska Dagbladet? Den som inte förstår svenska kommer inte att inhandla Svenska Dagbladet. Annonsen kan bara vända sig till svenskar. Arrangörerna utgår tydligen från att det finns tillräckligt många svenskar, som låter sig imponeras av en text på engelska. Det finns säkert sådana svenskar, men är de inte lite ”blåsta”?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)