DN på stan publicerade idag två artiklar om namngivning i Stockholm, den ena av Viktor Barth-Kron och den andra av Jessica Ritzén.

Viktor Barth-Kron tar upp mäklare Berndtzons lansering av namnet ”Midtown” på ett område på Norrmalm i Stockholm, som avgränsas av gatorna Hamngatan, Sveavägen, Odengatan och Birger Jarlsgatan. Berndtzon tror nämligen att detta namn är ett säljande koncept.

Merriam-Webster definierar midtown som “a central section of a city; especially :  one situated between sections conventionally called downtown and uptown” och Collins Plain Dictionary som “the central part of a city”. Men den mest centrala delen i Stockholm är väl fortfarande Gamla stan, som ligger mittemellan Norrmalm och Södermalm? Och varför skulle det område (med T-centralen, Norra bantorget, Hötorget etcetera), som ligger väster om mäklarens ”midtown”, vara mindre centralt?

Mäklaren säger också att ”det är orättvist för en så het plats av Stockholm tycker jag och känner att det är dags att lyfta dessa kvarter till vad de faktiskt är. Att då ge det ett namn som sticker ut och är lika kaxigt som området i sig faktiskt är, är därför nödvändigt för att det verkligen ska få en effekt.”

Kaxigt var ordet. ”Stockholm – the capital of Scandinavia” anses också som kaxigt av anhängarna. Det är alltså kaxigt att ge området ett engelskt namn, trots att det inte ens är riktigt, riktigt centralt. Barth-Kron har ett annat och bättre förslag: Södra Johannes, eftersom Johannes kyrka ligger inom området.

Jessica Ritzén intervjuar kommunikationsstrategen (vilken imponerande titel!) Mikael Ottosson om den enda stadsdel i Stockholm, som har ett engelskt namn, nämligen Stockholm Royal Seaport. Stadsdelen heter egentligen Norra Djurgårdsstaden. Men vad är problemet med det namnet?

”Norra Djurgårdsstaden var för svårt för alla kineser, fransmän och amerikaner att uttala”, säger Martin Ottosson. Varför skulle Stockholm Royal Seaport vara så mycket lättare för en fransman eller kines att uttala? Talar de flytande engelska? Var namnet så svårt att dessa besökare inte ens hittade till Norra Djurgårdsstaden? Hur långt ska man gå för att underlätta för utländska besökare att uttala svenska namn på städer, stadsdelar, byggnader och så vidare? Det vimlar ju av svåruttalade namn i Sverige. Det går inte att utesluta att vissa besökare tvärtom tycker att svenska namn är fascinerande just på grund av uttalet.

Det finns en annan väg att gå: Behåll namnet Norra Djurgårdsstaden och översätt det till engelska, franska och kinesiska, om det behövs.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)