Erik Andersson, som bl.a har översatt Tolkiens ”Ringarnas herre”, skriver i ”Översättarens anmärkningar”, sid. 95 – 96:

”Jag vill egentligen ha alla texter på svenska, ty svenskan är ärans och hjältarnas språk etc etc. Delvis beror det på att jag inser min begränsning i det främmande språk som engelskan alltjämt är, alla mina översättningar till trots. Jag tycker inte riktigt att jag förstår engelska bara genom att läsa, jag måste jobba med språket, bryta ned det och sätta ihop det igen – först då kan jag avgöra textens halt.

Ibland hör man folk säga att de inte vill läsa översättningar från språk de behärskar. ”Jag föredrar originalet”, säger de, som om det vore en fråga om att välja mellan en målning av Michelangelo och en enkel fotostatkopia. Denna misstro mot översättningar uttrycks kanske allra spetsigast av George Painter: ”hela texten har en obestämbar men allt genomsyrande prägel av att ha passerat igenom en hjärna av sekunda kvalitet”.

Förr brukade jag tänka att de som föredrog originalet förstås var mer språklärda än jag. Men nu när jag hör tonåringar yvas över den språkliga rikedomen i engelska verk så undrar jag vad det egentligen är de förstår. Sannolikt mindre än vad jag gör.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)