Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel, ”Japanerna lyckades aldrig knäcka hans hemliga kod”, av Per Ahlin, som handlade om de s.k kodtalarna (code talkers) i de amerikanska stridskrafterna under andra världskriget.  I artikeln porträtteras Chester Nez, den siste kodtalaren från navajo, som dog den 4 juni i år.  I och för sig hade metoden prövats i begränsad utsträckning av den amerikanska armén i Europa under första världskriget, varvid cherokeser  och choctawindianer fungerade som kodtalare.

Kodtalarna förknippas vanligen med navajoindianerna, som brukar betecknas som den största indianstammen i USA, men kodtalarna rekryterades även från andra stammar, bl.a lakota (sioux), meskwaki (Fox), comancher och seminoler. Nazityskland var förberett på möjligheten att amerikanarna skulle använda kodtalare igen och skickade kunskapare till USA före andra världskrigets utbrott för att samla in information om olika indianspråk.  Men enligt den amerikanska underrättelsetjänsten hade Nazityskland inte lyckats skaffa sig någon information om navajospråket.  

Färre än 30 icke-navajoindianer i USA kunde tala språket. Navajospråket talades bara i sydvästra USA, och trots att det ingår i språkfamiljen na-dene, är det inte ömsesidigt förståeligt med något annat språk i denna familj. Navajo saknade skriftspråk (i motsats exempelvis till cherokesspråket); språket skiljde sig också radikalt från tyska och japanska på grund av dess syntax och tonala kvaliteter. Det är ett språk, som det är mycket svårt att lära sig som vuxen. Därför föreslogs 1942 att navajoindianer skulle rekryteras som kodtalare.  Totalt rekryterades drygt 400 navajoindianer.

Kodtalarna kommunicerade på navajo, men med en inbäddade koder. Bokstäverna hade kodats; bokstaven A hade getts det engelska namnet ant (myra), vilket blev wol-la-chee på navajo. Viktiga militära termer fick också kodord: u-båt blev béésh łóóʼ, järnfisk, på navajo. De kodtalare som mottog meddelandena på navajo översatte sedan dessa till engelska. Koden var egentligen enkel, men japanerna lyckades aldrig knäcka den trots att de tillfångatog en navajosoldat och torterade honom. Denne var dock ingen kodtalare och förstod inte den inbäddade koden.

I artikeln berättar Chester Nez att erbjudandet om att börja arbeta som kodtalare i och för sig var lite märkligt. När han som barn gick i en internatskola, var han förbjuden att tala sitt eget språk. Inte förrän 1948 fick indianerna i hans födelsestat, New Mexico, rösträtt. Kodtalarnas uppdrag var hemligstämplat fram till 1968; sista gången de användes var i samband med Vietnamkriget. Först 2001 fick Chester Nez kongressens guldmedalj för sina insatser.

I en artikel, ”Miljontals amerikaner byter etnicitet” i Forskning & Framsteg juni 2014 noterar Henrik Höijer att den senaste folkräkningen i USA visar att antalet indianer ökar:

”Allt fler uppgav att de var ’indianer’ och den växande gruppen indianer kan inte förklaras genom invandring eller födelsetal.”

Ökningen kan dock förklaras med politiska orsaker. De amerikanska indianerna har alltsedan slutet av 1960-talet intensifierat den medborgarrättsliga kampen; den viktiga organisationen American Indian Movement bildades 1968. AIM lyckades nå ut till det amerikanska folket, bl.a genom en del spektakulära aktioner. Sammantaget har de amerikanska indianernas kamp för sina rättigheter sedan slutet av 1960-talet lett till att självkänslan hos de amerikaner, som har indianskt påbrå, stärkts betydligt; den indianska härkomsten är ingenting som man skäms över längre utan är tvärtom något som man är stolt över. Enligt US Census Bureau fanns det år 2000 i USA 729 533 personer som ansåg sig vara helt eller delvis cherokeser. Dessutom kan det också löna sig att åberopa indianskt påbrå. 240 stammar bedriver tack vare suveränitet över reservaten spelverksamhet, som kasinon, bingohallar etc. , vilket 2011 genererade intäkter på 27 miljarder dollar. USA:s näst största kasino, Foxwoods Resort Casino, ligger i pequotstammens reservat.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den första av fem lektioner i "Mastering Swedish" på YouTube. Syftet är att underhålla, men lektionerna ger ändå viss information om vad en engelsktalande tycker är svårt med det svenska språket.

((Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådet)

Varför pratar vi ofta om Norrland när vi inte använder begreppen Svealand eller Götaland på samma sätt? Den frågan var ortnamnsforskaren Mats Wahlberg med och diskuterade i radioprogrammet Nordegren & Epstein.

Radioprogrammet Nordegren & Epstein i Sveriges Radio P1 uppmärksammade i veckan användningen av ordet Norrland. Lyssnare har hört av sig till programmet med synpunkter på att man ofta pratar om Norrland som begrepp men aldrig klumpar ihop landskapen som ligger i Svealand eller Götaland på samma sätt.

Mats Wahlberg från Namnarkivet i Uppsala berättar i inslaget att detta inte är ett nytt fenomen – redan på 1400-talet talade man om Norrland och norrlänningar, medan Svealand och Götaland aldrig på samma sätt har ingått i vanligt språkbruk. Att ändra på det tror han kan bli svårt.

– Radio, tv och tidningar kan bli mycket bättre på att differentiera Norrland. Sedan kan man inte göra något åt det allmänna språkbruket, Norrland är fast rotat där. Att säga svealänningar och götalänningar tror jag inte är någon lösning heller även om det förekommer, säger han i programmet.

Lyssna på inslaget

• Sveriges Radio: När är det okej att säga Norrland?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dag publicerades en helsidesannons för Mood Stockholm (1) i Svenska Dagbladet. Den enda svenskan i annonsen var just texten i rubriken till detta inlägg. Egennamn som Stockholm och Norrlandsgatan/Regeringsgatan räknas inte (kunderna måste ju hitta dit!). Annars var annonsens rubrik "SUMMER SALE" (Sale med den största stilsorten).

Butiksområdet håller inte öppet utan är "open 10 -20, sat 10 - 18, sun 11 - 17".

Vilken är målgruppen egentligen? Engelsktalande turister? Om jag befinner mig utomlands, köper i varje fall inte jag dagstidningar på ett språk, som jag inte förstår. För att anse Svenska Dagbladet värd att köpa, krävs att köparen förstår svenska.

Består målgruppen av kunder som tilltalas av en blandning av engelska och svenska? Som blir imponerad av instoppade engelska ord? I så fall har dessa kunder små krav på tillvaron eller tilltror engelskan magiska egenskaper. Vilken koppling finns det mellan de varor som säljs i dessa butiker och det språk som används i annonsen?

Har verkligen denna annons tagits fram av en reklambyrå eller är det några amatörer som har fått fnatt?

Observatör

1) Annonsen på webbsidan har en något utförligare rubrik: "SUMMER SALE IS HERE".

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ja, det är på tiden att det angloimperialistiska systemet accepterar att det finns flera tecken än det futtiga anglosaxiska alfabetet. De har tvingat oss att blanda samma HÅRVÅRD med HARVARD och andra idiotiska liknelser.

Spanskan har fått kämpa för bokstaven Ñ, vilket skapar massor med komiska sammanblandningar och gav upphov till en förlöjligande musikalisk teaterpjäs om detta. Bristen på möjligheten att använda ett omvänt frågetecken i början av satsen är fortfarande omöjligt, utom i vissa program. På spanska vet man inte alltid att en sats är en fråga, om man inte börjar med öppnande (upp och nervänt ¿) frågetecken. Det beror bl a på att det inte är nödvändigt att ange subjektpronomen. På svenska kan man inte fråga utan att låta subjektet vara efter verbet. På spanska räcker med tonfallet vid tal och i skriften ser man ändå om det är 1:a, 2:a eller 3:e personen genom verbböjningen, som i spanska är mer precis än i andra språk. Spanskan blev det första grammatiskt reglerade språket i Europa efter latinet.

Det är på tiden att inleda en gemensam proteströrelse mot den anglodiktatur som härskar i teknik och reklam. Engelska är inte alls något vackert språk. Det är ett sammelsurium som skrivs och uttalas på svårt reglerat sätt. Skillnaden mellan uttalet i USA och England är stor. Att lyssna på en amerikan föra hela diskursen med fonologisk stöd i näsan är bland det fulaste och svårbegripligaste som finns. Engelskan är inte heller det mest talade språket i världen. Spanskan överskred gränsen för länge sedan och talas som modersmål i flera länder än engelskan samt som andra språk i ett flertal, inklusive USA. Det finns ett drygt tiotal avdelningar av spanska språkakademin, varav en i USA. Horace Engdahl drev igenom att Svenska Akademien fick en hemsida på spanska, inte bara på engelska, eftersom spanska är mer spridd än engelska.

Sedan finns ett flertal språk som har en stor mängd talare. Kinesiskan är väldigt speciellt, men tänk på arabiskans, franskans och portugisiskans spridning, för att bara nämna några av det störst använda. Den anglolydande imperialismen måste avskaffas. Svenskan måste respekteras i alla hänseenden i Sverige och Finland. Mina egna barn fick ha svenska, inte spanska, som modersmål, trots att jag är spansktalande. Min första uppgift, när jag kom till Sverige, blev att lära mig att förstå landet och landets historia och kultur. Därför blev svensk kunskap det främsta. Mina första år vid universitetet i Uppsala ägnade jag bl a åt svensk lyrik och skrev en trebetygsuppsats om lyriköversättningens problematik mellan svenska och spanska. Jag lärde mig utantill många dikter och framförallt massor av visor, eftersom svensk och spansk kultur har alltid satsat på folkmusik och –sånger. Ingen kunde mer Bellman och Taube än jag, men även andra folkvisor. Respekt för och uppskattning av värdspråket är en ofrånkomlig förutsättning för ett socialt och kulturellt fungerande samhälle.

J L Ramírez

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta rundbrev har skickats till samtliga kommuner i Sverige som har å, ä och ö i sina namn)

DET GÅR ATT ANVÄNDA Å, Ä OCH Ö I DEN SYNLIGA WEBBADRESSEN!

Sedan 2006 har det varit möjligt att använda bokstäverna å, ä och ö i webbadresser. Många kommuner, myndigheter och organisationer har – liksom Språkförsvaret - haft dubbla webbadresser, i vårt fall www.sprakforsvaret.se och www.språkförsvaret.se. Det var alltså möjligt att komma in på webbplatsen via den senare adressen, men sedan har det skett en automatisk omdirigering till www.sprakforsvaret.se.

Sedan 2012 kan emellertid webbadresser, som innehåller särsvenska bokstäver, fungera som synliga huvudadresser. Om man också behåller den gamla adressen utan å, ä och ö, kan besökare omdirigeras via webbhotellet eller den egna servern till den nya adressen – i vårt fall från  www.sprakforsvaret.se till www.språkförsvaret.se.  Moderna webbläsare har inga problem med att läsa bokstäver som å, ä och ö i webbadressen.

Många har velat dödförklara bokstäverna å, ä och ö på grund av Internets utveckling. Tvärtom har alltså frågan lösts tekniskt i fråga om webbadresserna. Det kommer också i en framtid att bli möjligt att använda å, ä och ö i e-postadresserna; dessa tecken är redan på väg in till höger om snabel-a (@, d.v.s i domännamnet.  

De senaste årens tekniska utveckling har lett till att språken har blivit allt mer jämställda på internet. Redan 2009 beslöt ICANN att lansera den teknik som gör det möjligt att använda icke-latinska tecken i hela webbadresser, inklusive toppdomäner. Det skriftsystem som det gällde i första omgången var arabiska, förenklad och traditionell kinesiska, grekiska, devanagari (hindi), kanji, hiragana och katakana (samtliga japanska), persiska, kyrilliska (ryska), tamil och hebreiska.  Möjligheten att använda de svenska bokstäverna å, ä och ö i webbadresserna är en del av denna utveckling.

Nu är frågan: Ska denna utveckling bejakas eller inte? I Sverige kan den bara bejakas om myndigheter, företag och organisationer med å, ä och ö i sina namn använder dessa tecken i sina webbadresser.

Det är ingen mening att inregistrera en webbadress med särsvenska bokstäver, om den inte används. Vi uppmanar Sveriges kommuner med å, ä och ö i sina namn att införa synliga webbadresser med dessa tecken. Det har ett obestridligt symbolvärde att använda å, ä och ö i en svensk webbadress; det visar att svenska språket inte ens är handikappat på Internet. Det är bara gärningar som räknas, inte ord. Dessutom skapar man ingen opinion om man håller i utvecklingens svans.

Nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från Modersmåls-Selskabets prismotivering:

”Per Vers kan alt med det danske sprog og får derfor Modersmål-Prisen 2014

Per Vers viser os, at det danske sprog kan alt, for han kan alt med det danske sprog. Per Vers styrker sproget. Han udvikler sproget. Vi låner alle sammen ord og udtryk fra andre sprog og kulturer. Per Vers har lånt en hel genre og fordansket den. Han spreder sprogglæde ved at lege med det danske sprog. Han giver det danske sprog højstatus i en ungdomskultur. Sprogglæden smitter. Derfor får Per Vers Modersmål-Prisen 2014.”

Läs vidare här! Modersmål-Selskabet i Danmark är syskonorganisation till Språkförsvaret.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett inlägg i denna nätdagbok den 3 april  kommenterade jag Fredrik Hillerborgs recension av Språkförsvarets bok ”Såld på engelska?” i en Resuméblogg den 12/2.

Däremot noterade jag inte förrän idag att Fredrik Hillerborg också hade skrivit ett inlägg om "Såld på engelska" i samma blogg den 5/2. I det inlägget refererar han vissa av Gottfried Gemzells synpunkter i den intervju, som jag gjorde med honom och som publicerades i ”Såld på engelska”. Fredrik Hillerborg skriver:

”Hans (d.v.s. Gottfried Gemzell – min anm.) svar var intressant.

Problemet är nämligen, som han beskrev det, att man först måste definiera vad 'reklambranschen' är för någonting. Det finns flera olika aktörer som skapar reklam och skillnaderna mellan dem är stor.

Något förenklat, finns det först en ren amatördel. Exempelvis kan föreningar eller ideella organisationer göra reklam för sina verksamheter (genom att t.ex sätta upp affischer på stan). Sedan har vi halvamatörerna, företag som själva försöker lösa kommunikationen genom att komma på reklambudskap. Och till sist har vi den professionella delen som består av byråer med specialistkunskap.”

Uppriktigt sagt bemödade jag mig inte under intervjuns gång om att bemöta Gottfried Gemzell på denna punkt. Jag ansåg nämligen att han slog in öppna dörrar. Eftersom han upprepade sitt påpekande, konstaterade jag senare i intervjun att jag höll med honom.  Det var alldeles självklart att Språkförsvaret gjorde åtskillnad mellan stora kommunikations- och reklambyråer, småskuttare och rena amatörer i reklambranschen och mellan stora annonsörer och små. Därom vittnar de omfattande enkäter, som Språkförsvaret genomförde våren 2010. Språkförsvaret skickade dels ut en enkät  till de 26 största kommunikations- och reklambyråerna (i omsättning räknat) och dels till 68 annonsörer , däribland de 50 största företagen i Sverige. Enkäterna vände sig alltså inte till kreti och pleti i reklambranschen eller bland annonsörerna.

Men självfallet kan man tala om reklambranschen och behandla den som en helhet. Sveriges annonsörer genomförde via Novus 2012 en undersökning om svenskarnas attityd till reklamen. Enligt denna, ”Kluvna känslor – svenskarnas inställning till reklam”, hade andelen av svenskar som var positiva till reklam sjunkit till 18 % - från 44 % 2005. Detta sjunkande förtroende drabbar naturligtvis hela reklambranschen, oavsett vems fel det är. Det är möjligt att detta uteslutande är småskuttarnas, halv- och helamatörernas fel, men det måste i så fall ledas i bevis. Det är inte min sak.

Enligt Sveriges annonsörer mäter allt fler medlemsföretag effekten av reklam – se pressmeddelande från 24/3 i år. I pressmeddelandet heter det:

”Resultatet ska sättas i relation till förra årets undersökning som visade att drygt 30 procent av medlemmarna inte mätte effekt. En relativt stor andel av de svarade uppgav också att de inte kände till om det egna företaget gjort några mätningar.

Resultatet blev en allvarlig väckarklocka för både branschen och Sveriges Annonsörer som organisation.”

I ”Såld på engelska” försökte vi också hamra in påståendet att reklambranschen och annonsörerna inte gör några seriösa undersökningar om effekten av engelskspråkig reklam. Exakt vad dessa undersökningar, Sveriges annonsörer talar om, har mätt och om någon mätning överhuvudtaget gällt engelskans roll i reklamen, framgår inte och skulle det finnas någon relevant undersökning är den säkert – en affärshemlighet.

För övrigt är det bra att Fredrik Hillerborg har skrivit om ”Såld på engelska” inte mindre än två gånger. Det har säkert bidragit till att göra boken känd inom reklambranschen. Samtliga recensioner och omnämnanden återfinns i denna sektion på Språkförsvarets webbplats.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)