I ett blogginlägg tar Finn-Erik Vinje upp hur svecismer tar sig in i norskan, speciellt i norska sportjournalisters språk. Han skriver:

”Det er gammelkjent at norske sportsjournalister ligger langflate for svensk og villig vekk kopierer deres språklige påfunn, især slangpregede ditto.

For øyeblikket er vinnerskalle en uimotståelig fristelse; norske journalister tyr til denne leksikalske nyheten med den største selvfølgelighet og uten betenkelighet i overskrifter og brødtekst. Den idrettsmann som skyr få midler i kampen om gullet,  får det hedrende epitet vinnerskalle. Og i samme omgivelser lurer svesismer som snakkis, loppis, fresh, målgang osv… ”

Han fortsätter:

”Svesismer har en underlig tiltrekningskraft på norske journalister.

Man fristes til å spørre: Når kan norske journalister tenke seg for en gangs skyld å være nyskapende innenfor det egne språkets rammer, dvs. uten å ape etter engelsk og svensk? Og hvem er parat til å besvare følgende infame spørsmål:  Når treffer vi på den første norvagisme i Aftonbladet eller Expressen?”

Enligt Wikipedia har dock svenskan ”fått sin beskärda del” av norvagismer, men samma text lyckas bara ange tre exempel, d.v.s greja, slalom och uttrycket ”vare sig selv nok”. Enligt Wikipedia ” (har) generellt sett de norvagismer, liksom danismerna från danskan, som förekommer i svenskan spridits via skrift genom tidningar och böcker”. Den tidigare ömsesidiga påverkan mellan svenskan och norskan har ersatts av en mer ensidig påverkan från svenskans sida gentemot norskan, särskilt efter andra världskriget och i och med internets och datateknologins uppkomst. Svenskan påverkas idag mest av engelskan, i mycket liten utsträckning av danska och norska. Katten (engelskan) på råttan (svenskan), råttan på repet (norskan)... oxen får representeras av de olika minoritetsspråken i Sverige och Norge.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Akkurat

19 februari 2014 21:10

Med en västmanländsk folkvisa som melodislinga skrev Rickard Dybeck år 1849 "Du gamla, du friska, du fjällhöga nord", som en hyllning till den dåvarande unionen mellan Norge och Sverige. Att det mest var en hyllning till Norge är uppenbart, då ytterst få svenskar bor i närheten av fjäll medan alla norrmän däremot gör det. Det är således Norge vi hyllar var gång vi stämmer in i vår nationalsång.

Två-tre år senare beslutade Oslo (Kristiania) kommunestyre att byta namn på Slottsgaten till Karl Johans gate, allmänt kallad Karl Johan. Detta för att hedra Jean Baptiste Bernadotte, som hade påtvingat Norge en union man inte ville ha. Paradoxalt nog är därmed det norskaste norska men kan tänka sig en hyllning till Sveriges kungahus.

I mina kretsar kan jag inte komma på att särskilt många norska låneord används, men ett skiljer ut sig. Ingen av mina bekanta skulle komma på tanken att kalla Norges nationaldag sjuttonde maj. Det blir syttende mai och inget annat.

 

xzx

20 februari 2014 11:31

Jo, men kanske är det inte något negativt att det mycket närbesläktade svenska språket spär ut det engelska inflytandet på norskan lite grann.- Jag kommer inte på rak arm på fler norska lånord, men jag har lagt märke till att fler och fler uttalar Oslo på norska, dvs med den musikaliska grava accenten, som är så framträdande på båda språken.

 

cj

20 februari 2014 17:33

Det stämmer nog att den östnorska accenten i uttalet av "Oslo" vinner viss terräng i Sverige. Annars kan oslobornas eget uttal lite grovt delas upp i "Oslo" på Vestkanten i Oslo, medan folk på Östkanten säger "Oschlo".

I andra delar av landet förekommer det "svenska" uttalet, t.ex på Nordvestlandet.

 

ng

20 februari 2014 20:19

Hej cj!

I ett samtal med en professor i svenska undrade jag om det är likadant i andra länder som det är i Sverige, att den dialekt som talas där maktens centrum ligger uppfattas som överlägsen eller nedlåtande. Hon bekräftade att det är så i de länder hon känner till och att de dialekterna är mer nasala än andra.

Maktens centrum i Norge ligger just på Vestkanten i Oslo. Var den ligger i Sverige har du säkert en uppfattning om.

 

xzx

22 februari 2014 21:40

Nog är väl fjord ett norskt ord, som används även i andra språk..... och naturligtvis lusekofte.

 

Observatör

22 februari 2014 21:53

Ense. "Fjord" är förmodligen i grund och botten samma ord som svenskans "fjärd", även om de senare brukar vara mindre än fjordarna. Det finns fjordar i Bohuslän, som tidigare tillhört Norge. Den mest kända är Gullmarsfjorden.

 

o ä ö

23 februari 2014 19:05

I SAOB står: fornsvenska "fjärdher" uppkommet som en ursprunglig böjning nominativ singular "fjorder". Ett gammalt gemensamt skandinaviskt ord således.

I tyskan heter det "Förde"

 

Silje

11 mars 2015 14:50

"Till syvende och sist" är en norvagism som används på svenska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      (Dennna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...