Direktlänk till inlägg 18 januari 2014

”Den” fungerar utmärkt som könsneutralt pronomen

Av Nätverket Språkförsvaret - 18 januari 2014 18:43

I dagens ”Skriv i DN” skriver en elev, Erik Brandt, att


”Det ska inte gå att glida genom skolan utan att det straffar sig på något sätt. Om en elev inte sköter sig, släng ut den och ge den frånvaro. Barnen kommer inte att ändra sig förrän de ser konsekvenserna av att de inte sköter sig (min fetstil).”


Det är inte meningen att starta någon skolpolitisk debatt i denna nätdagbok. Däremot kan vi konstatera att skribenten använder den som könsneutralt pronomen. Det har man gjort i svenskan sedan 1500-talet. Det andra könsneutrala pronomenet är det. Något tredje könsneutralt pronomen behövs knappast.


Observatör


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Ingen bild

martin

18 januari 2014 19:30

Nej, det är bara "den" som kan användas som könsneutralt pronomen. Den så kallade uterum formen.
En gång i tiden var ett substantiv antingen femininum, maskulinum eller neutrum. Men, av någon anledning så omvandlades de feminina och maskulina substantiven till "den" ord, uterum. "Det" ord, reale, används och har alltid använts endast för själlösa ting. Och är därmed inte lämpligt som ett könsneutralt pronomen. "Den" däremot är utmärkt, det är själva syftet med utrumformen.
"Hen" vurmarna deklarerar inte bara sin extrema människofientliga agenda, de deklararer dessutom sin totala brist på bildning.

 
Ingen bild

Höns, håla, hen och den

18 januari 2014 21:25

Jag har inte läst eller hört "hen" på så länge att ordet känns förlegat. Jag har heller aldrig uppfattat "hen" som ett könsneutralt pronomen utan snarare som ett politiskt pronomen. När jag nu läste om ordet här roade jag mig med att googla på "hen" och "den".

"Hen" gav 45 miljoner träffar. Av de tio på första sidan var nio svenska och en på engelska med en bildserie på höns. På de närmast följande sidorna blandades språken för att sedan helt domineras av engelska.

"Den" gav 934 miljoner träffar. Fördelningen på första sidan var densamma. Den på engelska beskrev ordets engelska betydelse håla, lya, kula, tillhåll, näste, kyffe, lya eller krypin. På de efterföljande dussintalet sidorna var den svenska dominansen lika stark. Sedan brydde jag mig inte om att söka vidare.

För en kort tid sedan såg jag ett språkprogram på teve. Där berättades att ryska veckodagar har varierande genus. Inget sades dock om vilket av femininum och maskulinum som var vanligast. Någon "hen"-debatt lär nog knappast komma igång där under de närmast åren, och då inte bara av språkpuritanska skäl.


 
Ingen bild

Anonym

19 januari 2014 14:23

Om man behöver berika svenskan med ytterligare ord är det väl bra att man gör så. Är det inte det Språkförsvaret förespråkar? Inhemska neologismer.

 
Ingen bild

Kommentarer till kommentatorena

19 januari 2014 15:39

Hej Anonym!

Det är bara det att svenskan inte berikas av att den ersätts av hen. Hen är ett politiskt ställningstagande som går på tvärs med de flestas uppfattning.

Hej martin!

Du skriver uterum när du menar utrum. Två gånger. Förargligt slarvfel förstår jag, eftersom du senare skriver utrumformen.

 
Ingen bild

Anonym

19 januari 2014 20:37

För en stor grupp berikas språket med ”hen”. Det är så språk fungerar, om det finns en lucka i språket så fyller man den så att språket fortsätter att vara kommunikativt. Ordet skulle ju aldrig uppstå om inte behovet fanns. Sedan att vissa ogillar det beror ju bara på att de inte har samma behov. Men om alla resonerade så skulle ju aldrig språket gå framåt. Om nu behovet finns, borde ni inte stödja att denna lucka i språket fylls med en inhemsk novation snarare än ett lånord som i många andra fall?

 
Ingen bild

Kommentar till Anonym

19 januari 2014 22:26

Hej igen Anonym!

Språket går varken framåt, bakåt, uppåt, neråt eller åt sidan. Det förändras, vilket är något helt annorlunda. "Hen" skiljer sig från alla andra nyord genom att det lanserats väl så aggressivt av en grupp med en viss politisk agenda. Jag och de flesta svenskar med mig delar inte den politiska uppfattningen. Svårare än så är det inte.

 
Ingen bild

martin

19 januari 2014 22:28

hen fyller ingen lucka. Den fyller funktionen perfekt. Enda poängen med hen är om du vill deklarera att du är en politisk extremist med undermålig bildning.

 
Ingen bild

Observatör

19 januari 2014 22:51

Anonym,
det fanns ingen ”lucka” i språket, eftersom ”den” sedan lång tid har fyllt denna lucka. Det räcker med att läsa avsnittet om den i SAOB för att inse detta; den har inte bara använts som bestämd artikel, demonstrativt och determinativt pronomen utan också som personligt pronomen om djur, i nedsättande betydelse, när könet varit oväsentligt och när könet varit känt!
Jag undrar vilket ord som artikelförfattarna själva har använt tidigare - före 2012. Om de har sett en hund, katt, häst etcetera på avstånd och inte kunnat könsbestämma dessa, har de då inte spontant använt ”den” som personligt pronomen? Vad är det för fel att använda ”den” om människor?
Om man använder ”hen” i stället för ”den”, trots att det inte behövs, har man de facto tagit ställning för den ideologiska plattform som de tre författarna till artikeln ”Det behövs ett nytt ord i svenska språket” - http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-behovs-ett-nytt-ord-i-svenska-spraket_6784859.svd – utgår ifrån. Det är uppenbart att författarna tror att införandet av ”hen” inte bara skulle leda till att människors, särskilt barns, verklighetsuppfattning utan även att verkligheten skulle förändras. En inte ”lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid”!
Men språk är en spegling av verkligheten, d.v.s ett sätt att beskriva verkligheten. Man kan förändra verkligheten genom att ge en befallning och den åtlyds, genom att avge ett löfte eller förkunna en dom. Men om man förändrar beskrivningen, d.v.s genom att byta ut eller lägga till ord, förändras inte verkligheten. Det är inte orden som har skapat tukthusen, fängelserna och kriminalvårdsanstalterna. Beteckningarna har ändrats för att fängelsesystemet successivt har reformerats. Det är inte själva språket som förändrat kvinnans situation i Sverige utan det faktum hon under 1900-talet, särskilt efter andra världskriget, i allt större utsträckning inträtt i den samhälleliga produktionen och därmed blivit självförsörjande och ekonomiskt oberoende. Det finns ingen anledning att ge ett lillfinger till deras ovetenskapliga uppfattning om förhållandet mellan språk och verklighet.
Det handlar inte om att förbjuda ”hen”-förespråkarna, att använda ordet. De får gärna använda det hur mycket de vill. Gruppen är heller inte särskilt stor. De transsexuella, som i så fall skulle behöva ordet, uppgår väl inte ens till 1 promille av befolkningen. Behöver övriga verkligen ordet? Jag tror inte att de flesta svenskar accepterar – eller kommer att acceptera - den ideologiska barlasten. Det är fullt tillräckligt att kritisera användningen Visst är det ofta bra med nyskapade ord, men varför måste man ”köpa” alla sådana ord?

 
Ingen bild

Frej Persson

21 januari 2014 12:14

Jag tror inte att ”hen” är förlegat. Många yngre språkbrukare använder ”hen”, och jag tror därför att ordet har framtiden för sig. På den högskola där jag undervisar använder många studenter ”hen” i sina texter, inte i första hand som ett politiskt ställningstagande, utan helt enkelt för att de tycker att det är praktiskt: de slipper använda otympligare formuleringar som ”han eller hon” eller pronomenet ”den”, som är lätt att förväxla med ting med n-genus.

Jag märker att flera som kommenterat här tycks betrakta ”hen” som en nyhet i svenska språket, men faktum är att det har använts i decennier. Till exempel använde Byggforskningsrådet ”hen” i en rapport redan år 1980 (den som är nyfiken kan titta i Byggforskningsrådets rapport R39:1980). När genombrottet för ”hen” kom för några år sedan hade det alltså föregåtts av en lång tids stadigt ökande användning på vitt skilda håll – ordet hade inte, som vissa verkar tro, nyss hittats på av en liten grupp politiska extremister.

Man kan se det som logiskt att svenska språket nu har fått ett könsneutralt pronomen i tredje person singular. Alla övriga personliga pronomen i svenskan är ju könsneutrala; det är bara ”hon” och ”han” (och kanske ”denne”) som anger kön. Är det då så farligt att vi har fått ett pronomen som kompletterar ”hon” och ”han” och som gör det möjligt att uttrycka sig könsneutralt även i tredje person singular?

 
Ingen bild

Hej Frej

21 januari 2014 22:24

Jag citerar dig "Man kan se det som logiskt att svenska språket nu har fått ett könsneutralt pronomen i tredje person singular" och konstaterar att du reagerar långsamt. I lagtexter från Gustav Vasas regeringstid användes "den" som könsneutral beteckning. Även "det" användes på samma sätt, dock ej i lagtexter. Det är nästan 500 år sedan. Om man kallar 1500-talet för nu, då är man inte riktigt med sin tid.

"Hen som är velig av naturen har ofta svårt att välja mellan hen här och hen där." Jag tror knappast att de studenter du skriver om uttrycker sig så. De föredrar nog att skriva: "Den som är velig av naturen har ofta svårt att välja mellan den här och den här."

Om det faller sig naturligt för dem att skriva "den" i determinativ och demonstrativ form har de säkert inga problem med andra former av sedan urminnes tider etablerade och könsneutrala etablerade personliga pronomen.

 
Ingen bild

Frej Persson

22 januari 2014 14:07

Hej okänd!

Det jag menade var ”ett könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular som entydigt betecknar en människa eller en annan levande varelse”. Ursäkta otydligheten.

Jag menar att ”den” inte i alla lägen fungerar lika bra som könsneutralt pronomen som ”hen”, eftersom ”den” även används för att beteckna ting. Det skapar lätt otydlighet.

I fall där ”den” är determinativt och följs av relativ bisats som inleds med ”som” är det oftast inga problem att förstå att det handlar om en person. Vi skulle kunna se det som att ”den som” har blivit en lexikaliserad fras som i normalfallet betecknar en tänkt person. När ”den” däremot står ensamt som subjekt eller objekt blir det inte lika lätt att tolka. Det kan beteckna såväl en människa som ett djur eller ett föremål. Där kommer ”hen” in i bilden. Det har fördelen att det entydigt står för en levande varelse (oftast en människa) och inte ett ting. Det underlättar för läsaren, eftersom hen då slipper räkna ut om ”den” åsyftar en person eller ett ting.

Jag kan ge dig ett exempel på i mitt tycke lyckad ”hen”-användning ur en studenttext: ”Texten är en informationstext (brukstext), där syftet är att informera vårdtagaren om vilka rättigheter hen har”. Här gör ”hen” det lättare att förstå meningen än om det hade stått ”den”. ”Den” hade vid en första anblick kunnat tolkas som att det syftade på ”texten”. Läsaren hade kanske behövt läsa om meningen för att bli helt säker på dess innebörd.

Jag tycker att ”hen” är ett utmärkt komplement till svenskans övriga pronomen. Visst kan det kännas ovant till en början, men ordet har onekligen många fördelar och därför finns det skäl att bejaka en ökad användning av ordet. Tiden får utvisa om det blir etablerat i standardsvenska. Mycket tyder på att det blir det.

 
Ingen bild

Hej Frej

22 januari 2014 16:09

Ditt exempel utskrivet på etablerad svenska: "Texten är en informationstext (brukstext), där syftet är att informera vårdtagaren om vilka rättigheter den har". Om man får för sig att den syftar på texten och inte vårdtagaren, då måste man ha grava lässvårigheter. Så illa ställt får det inte vara med dagens studenter. Bevare mig väl!

 
Ingen bild

Frej Persson

23 januari 2014 12:08

Minst lika etablerad svenska – och mer lättbegripligt – vore väl att skriva ”han eller hon”. Min uppfattning är som sagt att det är mindre lyckat att använda ”den” om personer; jag har mer än en gång behövt läsa om en mening där ”den” används som könsneutralt pronomen, eftersom ”den” leder tankarna till ett föremål. Jag menar därför att ”hen” fyller en språklig lucka och tror att ordet kommer att bli allt vanligare i alla sorters texter.

Tack för mig!

 
Ingen bild

Hej Frej

24 januari 2014 09:15

Varsågod Frej!

Den som skrivit dessa rader är skrivkunnig. Den som läser dessa rader är läskunnig. Den som tolkar detta som att det är föremål och inte personer som avses har grava lässvårigheter.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

24 januari 2014 22:18

Frej,
du ger ett exempel på lyckad ”hen”-användning i meningen ”Texten är en informationstext (brukstext), där syftet är att informera vårdtagaren om vilka rättigheter hen har”. Du menar att om ”hen” ersätts med ”den” kan det tolkas som att ”texten” åsyftas. Men varför skulle det första ordet i meningen åsyftas? Det finns tre substantiv i utrum singular emellan, d.v.s ”vårdtagare”, ”brukstext” och ”informationstext”. ”Rättigheter” är uteslutet, eftersom det står i plural. Personliga pronomen brukar syfta på närliggande substantiv och den rimliga tolkningen är att ”vårdtagare” åsyftas. Hittills har jag aldrig stött på en exempelmening, som konstruerats av ”hen”-förespråkare, som inte kunnat ”dekonstruerats”. Se mina tidigare inlägg i denna nätdagbok och se också en artikel som publicerades på Newsmill och flera andra ställen http://sprogmuseet.dk/ord/behovs-ett-nytt-pronomen/.

Det har gjorts tidigare försök, faktiskt redan på 60-talet, att introducera ”hen”, men alla försök har hittills runnit ut i sanden. Man har också försökt introducera ett extra könsneutralt pronomen i engelskan – se http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2013/01/21/9343342-steven-pinker-om-konsneutrala-pronomen/ - vilket misslyckats. Detta beror naturligtvis på att personliga pronomen är mycket frekventa, samtidigt som de fyller en bestämd funktion i språket. Jag undrar hur många ”hen”-förespråkare, som egentligen använder ordet spontant i talspråket. Detta fordrar en ganska rejäl omprogrammering av hjärnan.

Du skriver att många yngre språkbrukare använder ”hen” och att ordet därför har framtiden för sig. Per Ledin har undersökt användningen av ”hen” i bloggosfären http://pasvenska.se/hen-i-bloggosfaren-spridningsmonster/ och konstaterar:

”Min sökning i Bloggmix visar att hen på det hela taget inte är särskilt vanligt i bloggtexter. Det förvånar mig lite, med tanke på att pronomenet varit så i ropet under 2012. Relaterat till hur vanligt han och hon är står hen för promilleandelar av förekomsterna, och totalt i Bloggmix finns i absoluta tal drygt 2000 hen bland de 245 miljoner orden…

De bloggar som använder hen mer frekvent handlar vanligen om genus, jämställdhet och relationer, och det är vanligen kvinnor som hen-bloggar. Hen är inte ett neutralt pronomen, utan har en tydlig genuskoppling.”

Under min tid som lärare 1984 – 2009 stötte jag aldrig på ordet ”hen” i någon elevtext.

När ”hen” introducerades igen 20 januari 2012, utgick artikelförfattarna från en ideologisk plattform, som innebar att ett beskrivande ord i språket kunde förändra verkligheten. ”Hen” kunde förändra könsrollerna eller sudda ut dem. Det är ytterst få ”hen”-förspråkare som vågar framhärda i denna absurda uppfattning, men dessvärre bidrar den s.k lättversionen, som motiveras med den förmenta avsaknaden av ett könsneutralt pronomen, till att legitimera den förstnämnda föreställningen. Egentligen gör ”hen” varken till eller från vad gäller svenska språkets ställning. Däremot har debatten objektivt sett skymt den verkligt viktiga språkfrågan, nämligen engelskans expansion i Sverige på svenskans bekostnad. Det är enkelt att ha en åsikt om ”hen”; man behöver inte ens kontrollera om det redan finns könsneutrala pronomen i svenskan eller inte. En långt viktigare fråga är om patentkrav på svenska ska vara juridiskt bindande eller inte, eftersom detta har konsekvenser för utvecklingen av teknisk terminologi på svenska

 
Ingen bild

Frej Persson

25 januari 2014 02:24

Till användaren ”Hej Frej”:
Jag ser som sagt inga problem med att använda förbindelsen ”den som” som beteckning på personer. Det gör jag däremot med ett ensamt ”den”, eftersom det kan bli otydligt (men i de flesta fall naturligtvis ändå är möjligt att tolka). Fördelen med ”hen” är att det hjälper läsaren att omedelbart uppfatta syftningen på en person, precis som ett ”han eller hon”. Skillnaden är att ”hen” är kortare och lite smidigare.

Till Per-Åke Lindblom:
Jag menar inte att det är den mest naturliga tolkningen av meningen, men en fullt möjlig tolkning vid första anblicken. Jag menar att ett ”hen” hjälper läsaren att omedelbart förstå syftningen på en person, medan ett ”den”, som ju teoretiskt sett har flera möjliga syftningar, kräver litet mer tankeverksamhet av läsaren. (Och visst är också ”hen” ett ord som kan väcka reaktion hos läsaren, men av andra skäl.)

Det har hänt mycket de senaste två åren när det gäller hen-användning i text. När jag var ny i den akademiska världen år 2008 stötte jag sällan på ”hen”. I dag är ordet till stor del accepterat och flitigt använt av såväl studenter som lärare inom många fakulteter – jag märker det eftersom jag träffar studenter från många olika utbildningar i mitt jobb. Och jag tror att de studenter som lärt sig att uppskatta ordet när de skrivit på högskolan sedan kommer att bidra till att ordet sprids till andra delar av samhället.

Vi hen-förespråkare är i regel väl medvetna om att det går att använda andra pronomen könsneutralt i svenska språket, men menar att inget sätt hittills varit riktigt bra. Därför ser vi ”hen” som ett välkommet nytillskott i pronomenförrådet. Det ska också tilläggas att ”hen” är ett ord som är betydligt vanligare i skrift än i tal, och så tror jag att det kommer att förbli. I tal, som ju i regel är mer situationsbundet än skrift, vet vi oftare könet på de personer vi talar om, och då benämner vi dem i de flesta fall som ”hon” och ”han”.

 
Ingen bild

Hej Frej

25 januari 2014 17:38

Du hade ju tackat för dig, och ändå kommer du tillbaka.

Vi som håller oss till uttryck, som är etablerade sedan århundraden tillbaka skulle kunna säga: "Ja den du, den ger sig aldrig."

Salongsradikalerna å sin sida skulle kunna säga: "Ja hen du, hen ger sig aldrig."

Vi får väl se hur det låter om tio år. Jag kan ju passa på att fråga dig hur du ställer dig till om patentkrav på svenska ska vara bindande eller inte? Den frågan kan du bolla vidare till studenterna.

 
Pompom Sönnfors

Pompom Sönnfors

13 mars 2014 22:56

Själva det faktum att "hen" stöts och blöts är en grundförutsättning för att ordet ska etableras. Hade det tigits ihjäl hade det fått fortsätta sin tillvaro i några fås medvetanden. Nu känner tvärtom en stor del av oss svenskspråkiga till ordet och jag märker att fler och fler utanför den "politiska" gruppen använder det.

Det är bara att lyfta på hatten och tacka Språkförsvaret för att ni bidrar till processen.

http://pompom.se

 
Ingen bild

Observatör

14 mars 2014 20:50

Pompom,

jag håller inte med dig om att själva det faktum att ”hen” diskuteras är en grundförutsättning för att det ska etableras.

För att ord ska etableras krävs att det används generiskt, d.v.s just som könsneutralt pronomen. Metadiskussionen om ”hen”, som i grund botten är en sakdiskussion, kan tvärtom leda till att ”hen” inte vinner terräng.

Per Ledin och Benjamin Lyngfelt, som inte kan beskyllas för att vara några bestämda motståndare till ”hen”, har analyserat användningen av ”hen” i senaste numret av Språk & Stil och kommer fram till att

”Våra resultat kan sammanfattas som att hen är ojämnt distribuerat språkligt och socialt. I alla våra delundersökningar dyker hen upp sproradiskt och inte genomgående, och det fyller olika språkliga funktioner i olika sammanhang. Det innebär att hen inte är ett allmänt spritt pronomen. Det finns, i vårt material, två sociala kontexter där hen är etablerat. Det ena är examensarbeten i vårt eget ämne, svenska/nordiska språk, och den andra är bloggar inriktade på genus och hbtq-frågor.”

Argumentet att om något diskuteras, så finns det och t.o.m växer, har dykt upp tidigare i ”hen”-debatten. Det är ett mycket märkligt argument. Det betyder ju att om man diskuterar och skriver om de senaste naziinspirerade våldsdåden i Malmö kommer nazistiska rörelser att växa och att all sakdiskussion inte bara är meningslös utan direkt kontraproduktiv. Det påminner om Parmenides filosofi för 2500 år sedan. Inget finns inte; så fort du tänker på inget, finns det. Därför är mångfald, tomrum, rörelse och förändring omöjliga. Allt är en enda sfär och hänger ihop.

Om ”hen” ska slå igenom, avgörs av de vanliga språkbrukarna.

 
Pompom Sönnfors

Pompom Sönnfors

15 mars 2014 18:08

Jag håller förstås med mig. ;-) Utan all diskussion hade hen fortfarande varit ett relativt okänd ord. Det är det inte nu. Däremot är det förstås inte det enda som ska till.

Språkbrukarna avgör, som du själv skriver. Men känner de inte till ordet har de inget att avgöra. Håller du med mig om det i alla fall?

http://pompom.se

Nätverket Språkförsvaret

15 mars 2014 19:15

Jag håller med dig om det.

Observatör

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 17 feb 19:00

I Göteborgs-Posten den 8 februari gör Håkan Lindgren gör upp med myterna om att svenskan är överklassens språk och drömmen om ett monokulturellt Finland. Sen det nationalistiska Blå framtid fick hand om kulturministerposten i Finland förra våren har ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 16 feb 15:01


(Olle Käll, styrelseledamot i Språkförsvaret, medverkar i denna bok)       Deutsch wird in der ganzen Welt gelernt, gelehrt und geliebt. In diesem Buch schreiben Menschen aus fünf Erdteilen darüber, aus Nord- und Südamerika, Afrika, Asien un...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 16 feb 11:11

  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 15 feb 12:53

I tisdags tillbringade flera av oss en härlig dag i Branäs. Under dagen hann vi med att testa snowboard och lite äventyrlig off pist-åkning i skogen. Lina visade sina skills i jump park och gav sig på en backflip. När våra ben inte orkade bära oss lä...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 15 feb 11:36

I radions musikprogram Klassisk Morgon hörde jag nyss en flicka ringa in sin önskemusik, nämligen "The girl with the golden hair" (Debussy). Men varför i all sin da'r "La fille aux cheveux de lin" eller på svenska "Flickan med linhåret" på ENGELSKA? ...

Presentation

Omröstning

Vad är ett ord? Lingvister diskuterar vad ett ord egentligen är. Vad anser du? Ett ord
 är det som omges av mellanslag i skrift
 är en sammanhållen betydelseenhet
 är en sammanhållen självständig betydelseenhet
 en samling språkljud, som uppfattas ha självständig betydelse
 består av ett eller flera morfem (minsta betydelsebärande enhet)
 är en självständig språklig enhet (del av mening) av språkljud eller en fixerad serie sådana
 är ett språkljud/en serie språkljud, som överför en betydelse utan att vara delbart/-a
 är språkljud, som syftar på något utanför sig självt, exempelvis verkligheten
 är ett språkljud, eller en samling språkljud, som kan kombineras i det oändliga
 är en enskild språkenhet, som har mening och kan uttalas eller skrivas
 en enskild språkenhet, som har mening och kan uttalas och som nedskrivet omges av mellanslag

Fråga mig

107 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7 8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25
26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se