Alla inlägg den 23 november 2013

Av Nätverket Språkförsvaret - 23 november 2013 21:56

Aldrig tillförne har vi haft så många obildade företagsledare att tacka för så lite.

- fritt efter Winston Churchill i samband med slaget om Storbritannien


Som en ytterligare illustration av vådan av att benämna projekt på engelska kan man ta förvirringen över ortografin i det aktuella fallet:

 
- SvD skrev Battle of numbers 
- SvD skrev också Battle of Numbers
- DN skrev Battle of the Numbers
 
Oavsett skrivsättet så är namnet ÄVEN på engelska både dåligt och töntigt.
 
-cj
------
Fotnot: Tecknet # heter i databehandlingssammanhang på engelska "number sign", på svenska "nummertecken". Förr i världen, innan matematikmaskinen fanns, på den gamla generalstabskartans tid, hette det "brädgårdstecken". Den nutida samlade svenska journalistkåren, totalt uppslukad av fenomenet "sociala medier", och med ett år bakom sig som "utbytesstudent" på High School i Middle-of-Nowhere, Nebraska, därmed talande ("talandes") flytande engelska, säger naturligtvis ("såklart") häsj-tägg...
Av Nätverket Språkförsvaret - 23 november 2013 19:45

Stefan Amirell, redaktör för Historisk tidskrift, har startat en namninsamling på nätet. I skrivande stund har 2678 personer undertecknat namninsamlingen. Den pågår till den 10 december.  Nedan följer uppropstexten och länk till namninsamlingen:

Till: Vetenskapsrådet

Vetenskapsrådets styrelse har beslutat att avveckla stödformen Bidrag för vetenskapliga tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap. Beslutet, som berör ett trettiotal tidskrifter, kommer att få till följd att flertalet svenska vetenskapliga tidskrifter inom HS-området kommer att tvingas lägga ned. Tidskrifterna spelar en viktig roll för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i Sverige idag eftersom de:


• knyter samman forskningsområden och möjliggör kommunikation mellan forskare;
• publicerar och granskar grundforskning om svenska förhållanden, vilket tidskrifter i andra länder inte gör systematiskt;
• synliggör svensk forskning i omvärlden och det omgivande samhället.

År 2013 uppgick bidraget till totalt 3,5 miljoner kr., vilket motsvarar omkring 0,7 promille av Vetenskapsrådets samlade bidragsutbetalningar. Inom HS-området bidrar stödet starkt till att, i enlighet med myndighetens uppdrag, främja den svenska grundforskningens kvalitet och förnyelse och till att främja kommunikation mellan forskare och mellan forskare och det övriga samhället. Det är oklart hur Vetenskapsrådet avser att dessa uppgifter ska utföras när bidraget avvecklas. Beslutet har inte heller föregåtts av någon konsekvensanalys eller dialog med de berörda tidskrifterna eller ämnesföreträdare utanför rådet.

Vi kräver därför att Vetenskapsrådet drar tillbaka beslutet att avveckla stödformen Bidrag för vetenskapliga tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap. Vi kräver också att Vetenskapsrådet tillsätter en utredning om stödets framtida utformning, innefattande en analys av konsekvenserna av föreslagna förändringar, samt att företrädare för de vetenskapliga tidskrifterna och andra berörda parter bjuds in att, på ett konstruktivt sätt, delta i diskussionerna om stödets framtid.

Uppropet kan undertecknas här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 23 november 2013 14:22

Två forskare, Mari Bacquin och Robert Zola Christensen, vid Lunds universitet genomförde kring årsskiftet 2012 – 2013 en undersökning i Köpenhamn och Malmö avseende danska och svenska ungdomars förståelse av respektive grannspråk. 446 gymnasieelever deltog i undersökningen. Undersökningsresultatet har publicerats i artikeln ”Dansk og svensk – Fra nabosprog til fremmedsprog”. Rapporten avhandlades på ett seminarium i Lund den 15 november.


Undersökning är kvantitativ och självrapporterande. Eleverna, som inte informerades om det uttryckliga syftet med undersökningen, ombads att fylla i ett elektroniskt frågeformulär. Utifrån undersökningsresultatet ifrågasätter de båda forskarna om danska och svenska fortfarande ska betraktas som grannspråk och ställer frågan om de inte i stället borde behandlas som främmande språk.


Det finns ett grundläggande problem med undersökningar, som bygger på de utfrågades  uppskattningar av egna kunskaper.  Uppskattningarna behöver inte ha något starkt samband med verkligheten. Detta framgår t.o.m av forskarnas kommentar.  Exempelvis ansåg 59 procent av de danska ungdomarna att svenskarna förstod danska bra eller mycket bra.  De båda forskarna skriver:


”Detta synes at være en relativt højt estimert sprogforståelse, og resultatet konvergerer på ingen måde med , hvordan svenskerne selv rapporterar, at de begriber dansk.”


Majoriteten av de svenska ungdomarna, 92 procent, svarade nämligen att danska var svårt eller mycket svårt. Endast en procent svarade att det var mycket lätt, och de resterande fördelade sig mellan 4 procent för mitt emellan och 3 procent för lätt.


Denna diskrepans mellan självuppskattning och verklighet är inte alls märklig. När jag 2007 genomförde ett jämförande clozetest (1) i bokmål, danska, engelska och nynorska i två klasser på Brännkyrka gymnasium i Stockholm, ställde jag efter testet frågan vilken språkversion som de tyckte var lättast.  46,2 procent av eleverna ansåg att bokmål var lättast, 28,9 procent nynorska, engelska 19,2 procent och danska 5,8 procent. När det gäller resultatet, stämde denna självuppskattning bara vad gällde bokmålet.  Den genomsnittliga läsförståelsen i fråga om bokmål var 41,1 procent, danska kom på andra plats med 28,5 procent, nynorska på tredje med 26,4 procent och engelska sist med 19,8 procent.  Eleverna hade alltså övervärderat sina kunskaper i engelska och undervärderat sin förståelse av danskan. Det bästa enskilda elevresultatet i bokmål var 68,8 procent, i danska 45,8 procent, i nynorska 58 procent och i engelska 45,8 procent. Som jämförelse kan nämnas att den ena klassen hade i genomsnitt 71,1 procent på ett clozetest i svenska och den andra 75,3 procent året tidigare. Genomsnittet för elever med två svenskspråkiga föräldrar ligger annars på drygt 80 procent. I dessa båda klasser fanns ett relativt stort inslag av invandrarelever.


Det är väl känt att den ömsesidiga språkförståelsen mellan danskar, norrmän och svenskar, särskilt mellan svenskar och danskar, har försämrats de senaste decennierna.  Frågan är bara med hur mycket och hur detta ska mätas.  I undersökningen anger 42 procent av de svenska ungdomarna att de i huvudsak talar engelska med danskar i Danmark, medan 35 procent talar svenska.  Bara 13 procent av de danska ungdomarna slår över i engelska, när de befinner sig i Sverige.


Givetvis spelar de danska och svenska ungdomarnas kunskaper i engelska, ”som de fleste unge behersker bedre end nogen generationer før dem”, som artikelförfattarna uttrycker det, en stor roll vid val av språk. Det gäller speciellt om ungdomarna har begränsad erfarenhet av svenskt respektive dansk talspråk. Men ju längre en svensk ungdom vistas i Danmark och en dansk i Sverige, desto troligare är det att de kommer att övergå till att tala sitt modersmål, visserligen anpassat till grannspråket. Dessutom måste man fråga sig vilket utbyte man i långa loppet egentligen har av varandra om man inte använder sig av sitt bästa språk, d.v.s modersmålet.


Den nordiska språkgemenskapen bygger på det faktum att de tre skandinaviska språken och samhällsbärande språken, danska, norska och svenska är närbesläktade och sinsemellan förståeliga. Enligt en klassisk tumregel är 50 procent av orden i danska, norska och svenska lika, 25 procent nästan lika och bara 25 procent olika. En nordbo får alltså 75 procent av ordförrådet till skänks och behöver egentligen inte lära sig grannspråket som ett främmande språk. Med en liten ansträngning och praktik kan man utveckla sin receptiva kompetens, i första hand av skriftspråket. Skriftspråket fungerar i sin tur som inkörsport till respektive talspråk.


Det stora problemet är att grannspråksundervisningen inte tas på allvar av de nordiska regeringarna, trots utfästelser om motsatsen. I Delsings & Lundins undersökning 2005 framkom det att hälften av de danska och norska gymnasieeleverna hade fått någon grannspråksundervisningen och bara en fjärdedel av de svenska. Kursplanerna i modersmålsundervisningen måste stipulera att grannspråksundervisningen är ett obligatoriskt moment, lika viktigt som andragradsekvationer i matematikundervisningen på gymnasiet. Syftet har aldrig varit att eleverna skall lära sig skriva och tala ett grannspråk; däremot att förstå det och överkomma såväl fördomar som förutfattade meningar. Givetvis kan grannspråket också ges status som eget ämne, men det är ytterst tvivelaktigt om det kommer att sker någon rusning till detta ämne från elevernas sida. De kommer att välja ett stort främmande språk i stället. Det är för övrigt märkligt att artikelförfattarna inte nämner grannspråksundervisningens roll med ett ord.


Om man verkligen vill mäta danska och svenska ungdomars förståelse av varandras språk, bör man använda sig av läsförståelse-  och hörförståelsetester på svenska, danska och engelska (det senare för jämförelsens skull). Jag är helt säker på att de kommer att uppvisa de bästa resultaten på respektive läsförståelsetest i grannspråket. Det är också fullt möjligt att hörförståelsetester kommer att visa samma resultat. Självuppskattningar är däremot otillförlitliga. Felaktigheterna behöver inte ens ligga inom felmarginalen, som påpekats tidigare.


Min uppfattning är att artikelförfattarna ger uttryck för en defaitistisk hållning till den ömsesidiga språkförståelsen mellan danska och svenska ungdomar. Vad vinner man på att tala om danska och svenska som främmande språk i stället för grannspråk? Man kan fortfarande lära sig grannspråket genom enkel övning i motsats till engelska, som en nordbo måste lära sig från grunden.


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knmuten till nätverket Språkförsvaret)



(1)  Clozetest är ett läsförståelsetest,  där vart sjunde ord är utelämnat och således ska ifyllas. Det nämnda clozetestet användes året därpå i två andra klasser med liknande resultat.

Presentation

Omröstning

Om du hör en person använda fel uttal på ett visst ord gång på gång, korrigerar du vederbörande eller låter du vederbörande gå igenom livet och säga fel?
 Jag korrigerar vederbörande direkt under pågående samtal
 Jag låtsas inte höra och frågar ”Sa du xxx (med rätt uttal)”?
 Jag frågar vederbörande direkt om jag får korrigera uttalet
 Jag säger att ”jag brukar säga xxx; jag har hört att det är rätt uttal”
 Efter att samtalet avslutats, drar jag vederbörande åt sidan och korrigerar uttalet
 Jag kontaktar vederbörande efteråt och berättar om det korrekta uttalet
 Jag bryr mig inte; det finns viktigare saker att syssla med
 Jag bryr mig inte; förr eller senare kommer någon att säga ifrån
 Vem är jag att korrigera andras uttal?
 Alla uttal är lika korrekta

Fråga mig

105 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8 9
10
11 12 13 14 15
16
17
18
19
20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se