I Värmlands Folkblad den 26 oktober behandlade Stefan Holm fenomenet särskrivning. Han avslutade sin krönika med ett antal frågor:

”Den stora frågan är ju vart detta ska ta vägen.

Kommer sär skrivningarna att bli fler och fler fram över?

Hur kommer språket i så fall att se ut i fram tiden?

Kan det gå så långt att vi börj ar ka pa var je stav el se i ställ et?

Ell er vad händ er om mell an slag en t a r ö v e r h e l t o c h h å l l e t, k o m m e r e n s t e x t e n a t t b l i l ä s b a r o c h b e g r i p l i g d å?”

Man måste naturligtvis läsa artikeln för att förstå varför han ställer just dessa frågor!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Centiljoner, med 600 nollor, är de största tal jag känner till i vårt språk. Jag nöjer mig med att börja nästa stycke med sextiljoner, med 36 nollor. Det räcker för att illustrera vad jag vill ha sagt.

Om jag hade tid, intresse och ork nog skulle jag kunna räkna från ett till niohundranittioniosextiljoner niohundranittioniokvintiljarderniohundranittioniok
vintiljonerniohundranittioniokvadriljarder niohundranittioniokvadriljonerniohundranittioniotr
iljarderniohundranittioniotriljoner niohundranittioniobiljarderniohundranittioniobiljo
nerniohundranittioniomiljarder 

niohundranittioniomiljonerniohundranittioniotusenn
iohundranittionio.

999 999 999 999 999 999 999 999 999 999 999 999 999.

Det är något med programmet, som gör att jag inte får ordning på radlängder och avstavningar i föregående stycke. Programmet klarar väl inte av så stora tal kan tänka.

Jag känner att tiden inte räcker till, så vad händer då om jag tar hjälp av jordens hela befolkning och låter varje individ räkna ett eget avsnitt. Om alla vore lika snabba och klarade av ett tal i sekunden skulle de tvingas hålla på i ungefär 50 triljoner år.

Eftersom svenskan är ett mer syntetiskt språk än det mer analytiska engelskan, dvs att vi samskriver mer och de särskriver mer, bland annat räknetal, kan man med fog påstå att vi har så många fler ord i vårt språk som anges i talet ovan än vad de har. Inte seriös kanske en del tycker. OK! Låt oss se på ord som inte är räknetal.

Eftersom vi samskriver mer får vi med automatik fler ord. Engelskans book title och christmas tree blir på svenska boktitel och julgran. I båda fallen har engelskan endast två ord medan svenskan får tre – bok, titel och boktitel samt jul, gran och julgran. Det gör att engelskan hur man än räknar har färre ord än svenska.

Deras Oxford Dictionary tros av många vara världens mest omfångsrika ordbok med sina 500 000 ord. Men det har redan innan man börjat på bokstaven u passerats av Svenska Akademiens Ordbok, som när den är klar om något år kommer att omfatta 600 000 ord.

Ett skäl till vanföreställningen att engelskan skulle ha så många ord kan bero på att man i den anglosaxiska världen har råd att trycka omfångsrikare ordböcker till samma pris som tunnare exempelvis svenska, beroende på att man kan trycka större upplagor.

Grönländska är ett så kallat polysyntetiskt språk. Där kan hela meningar sammanskrivas till ett enda ord. Betyder det då att grönländska är det mest ordrika språket i världen? Knappast! Visserligen fick en dansk forskare som hade lärt sig lite rudimentär grönländska för sig att man hade så många ord för snö, då han inte hade språkuppbyggnaden klar för sig. Grönländarna har inte fler ord för snö än man har i andra delar av världen, där snön hör till vardagen.

Det verkliga förhållandet är väl att alla språk kan sägas ha samma mängd ord om man lägger särskrivning och samskrivning åt sidan.

NåN

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)