Se

http://www.aftenposten.no/kultur/NRK-ansetter-spraksjef-7168231.html#.UWLaaYIogy5

Skulle något motsvarande kunna ske i vårt avlånga Svedala, med dess "Public Service"?

Det blir nog möjligen en "Anglification Manager" i stället...

-cj

Den 27 mars kunde man i DN läsa ett inlägg av Lars Epstein, som hade gått mig förbi, eftersom hushållet för tillfället prenumererar på konkurrenten SvD.

Epstein är som vanligt träffsäker i sitt raljerande om Stockholmspolitikernas tillkortakommanden (vem minns inte The Dustbin of Scandinavia?), och de fåtaliga kommentarerna tyder på att han inte är helt ensam på barrikaderna.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en intervju i DI Weekend den 5 april 2013 ställs frågan till Sara Danius, nybliven akademiledamot:  

"Som blivande språkvårdare, hur ser du på engelska influenser på svenskan?"

Hon svarar: 

"Stor inlåning av engelska ord är ett fattigdomstecken. Alla språk förändras och utvecklas, men de behöver också vård för att föryngras på ett klokt sätt. Det är som med rosenbuskar, vissa beskär man kraftigt och långt ned, andra klipper man bara upptill".

Lars Göran Asmundsson

Stockholm   

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En intressant artikel som, om man bortser från en del statistiska ofullkomligheter och den vanliga skandinaviska överanvändningen av anglicismen "smart", syns verifiera vad många av oss tycker oss ha upplevt vad gäller barns exponering av olika skandinaviska språk och effekterna härav:

http://www.aftenposten.no/kultur/Ny-forskning-antyder-at-nynorsk-gjor-deg-smartere-7157886.html#.UWBLT4Iogy5

-cj

I Bodil Juggas recension i Arbetarbladet igår fick jag på pälsen för att jag skulle ha använt mig av en "förhörsmetod", som kan "användas som avskräckande exempel i undervisning om språklig kommunikation". Jag håller låda så till den milda grad att Viggo Cavling inte får en syl i vädret. Hon har helt missat att konversationen skedde via e-post och att båda parter har haft lika stora möjligheter till utförliga svar. Det andra "intervjuoffret" i boken, Gottfried Gemzell, utnyttjade den möjligheten till fullo.

Jag kände mig därför föranlåten att skicka nedanstående mejl till henne.

Per-Åke Lindblom

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bästa Bodil,

tack för din recension!

Du skriver så här i slutet av recensionen:

" I övrigt innehåller ”Såld på engelska?” några intervjuer som Språkförsvarets ordförande Per-Åke Lindblom gjort med ”fienden”, företrädare för reklamvärlden, bland annat Viggo Cavling som varit chefredaktör för branschtidningen Resumé. Man får tyvärr inte höra hans synpunkter. ”Alltså, era frågor är inte frågor utan små debattinlägg”, suckar Cavling när Lindblom håller låda (1 fråga = 1,5 boksida). Lindbloms förhörsmetod kan användas som avskräckande exempel i undervisning om språklig kommunikation. De två förstår inte varandra. Och det hjälper inte att de talar svenska."

Du menar att man tyvärr inte får höra (min fetstil) Viggo Cavlings synpunkter. Det har dessvärre aldrig varit fallet, eftersom samtalen med Viggo Cavling och Gottfried Gemzell skedde via mejl. Samtalet med Anna Qvennerstedt var däremot en direktintervju som skedde på plats. Det fanns absolut inga hinder för Viggo Cavling att skriva utförliga svar. Faktum är att vi gärna hade sett att han utvecklat sina svar. Om du läser samtalet med Gottfried Gemzell, sid. 150 - 159, så ser du att han skriver utförliga svar och två av hans svar är två (2) sidor långa vardera. Därmed slår han mig med en halv sida.

Jag blir faktiskt lite smickrad över att du tilltror mig - och på köpet även Gottfried Gemzell - förmågan att formulera så långa och tämligen innehållsrika inlägg i en talsituation. Hur kunde jag hålla talet 2343876595 i huvudet plus hänvisa till en bok med ISBN-nummer och allt?

Se detta som en sakupplysning i all enkelhet.

Med vänlig hälsning,

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I går publicerade Arbetarbladet i Gävle en recension av ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring”, skriven av Bodil Juggas.  Se ytterligare kommentar till denna recension. Idag kom ytterligare två recensioner, den ena skriven av  Agneta Wirberg i BTJ-häfte nr 11/2013 och den andra av Edgar Weibull i Växjöbladet/Kronobergaren. Båda nås enklast via ”Aktuellt/Aktuella recensioner” på Språkförsvarets webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström intervjuades i går i P3 Nyheter med anledning av att många s.k jobbcoachföretag via Arbetsförmedlingen har tjänat stora pengar, samtidigt som arbetssökande är missnöjda med deras verksamhet.

Nu ligger i och för sig den frågan inte på Språkförsvarets bord, men vi kunde inte undgå att studsa till när det gäller arbetsmarknadsministerns ordval.

En arbetssökande säger i programmet:

”– Det är helt sjukt vad mycket pengar det är som går till ingenting. Alla som var på den kursen som jag var på tycker ju samma, det hände ju ingenting.

Men arbetsmarknadsminister Hillivi Engström tycker det är bra.

– Jag tror man ska se att individer är olika och har olika behov. Det finns liksom ingen one size som fits all utan one size fits one person. Då måste vi hitta andra alternativ för är man en utrikesfödd ingenjör så kanske inte den statliga arbetsförmedlingen är expert på den kategorin utan då kan man hitta andra aktörer.”

På vad sätt förklarar frasen på engelskan – med några instoppade ord på svenska – någonting mer än den inledande meningen?  Saknade hon ord på svenska? Eller ville hon markera att hon minsann hade insupit upphöjd visdom på engelska? Hon kunde ha sagt att man därför ibland måste hitta skräddarsydda eller individanpassade lösningar.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu har det gått en vecka sedan vi fick läsa om Googles försök att styra språket i en riktning de såg som mera fördelaktig för deras del. Tji fick de! Effekten blev som Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund förutspådde, den rakt motsatta. Ogooglebar blev till och med en världssnackis. Jag bestämde mig för att göra en googlesökning om dagen under en vecka för att följa utvecklingen. Så här många träffar har ogooglebar givit på eftermiddagen dag för dag

621 000 – 867 000 – 1 010 000 – 1 140 000 – 2 180 000 – 3 120 000 – 3 870 000 – 4 350 000

En sjudubbling på den korta tiden. Det är inte ofta nya ord får så snabb spridning. Mycket talar väl för att ökningen kommer att fortsätta. Google lär knappast försöka sig på något liknande i andra språk efter den här erfarenheten.

I engelsk-, fransk- och tysktalande länder uppmärksammades Googles angrepp på Språkrådet, men någon efterdebatt som hos oss har inte förekommit. Dock tror jag att ordet har etablerats även där och med tiden får vidare spridning. Idag ger sökningar på engelskans ungoogleable 682 000 träffar, franskans ingoogleable 117 000 och tyskans ungooglebar 15 800. Innan förra onsdagen gav nog sökningarna nära noll i alla tre språken.

Det kan vara värt att notera att Google mig veterligt aldrig vänt sig mot att ordet googla fanns med redan i trettonde upplagan av SAOL från år 2006.

Oh go o gla, bra

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)