I en artikel i dagens Svenska Dagbladet Näringsliv diskuteras egenskaper och meriter för en kommande ordförande i organisationen Svenskt Näringsliv. Enligt valberedningens ordförande, Signhild Arnegård Hansen, kan det "...absolut …vara en utländsk ordförande som inte talar svenska...." och som dessutom "...vill delta i den svenska debatten, som har en relevant bakgrund att uttala sig å alla medlemmarnas vägnar, och som engagerat vågar uttala sig offentligt...".

Detta kommer alltså från valberedningens ordförande i den mäktigaste näringslivsorganisationen och som skall representera stora och små företag från Ystad till Kiruna, varav många visserligen har en omfattande utländsk verksamhet. Men ändå, vad är det som är "svenskt" i Svenskt Näringsliv? Är det månne inte att kunna tala med de svenska medlemmarna på svenska? Om Svenskt Näringsliv kommer till skott någon gång i framtiden med denna språkpolicy, så är det väl ingen som inbillar sig att det språk som i så fall ersätter svenska kommer att vara något annat än engelska.

En vanlig invandrare är inte anställningsbar för att köra en svarv utan att ha klarat SFI (svenska för invandrare), men att vara ordförande för "hela klabbet" tycks fungera utan krav på svenskkunskaper. Anglifieringen börjar uppifrån som någon har sagt.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

.

En recensent vid namn Joanna Persman bedömer i dagens SvD två fotoböcker om tonårsflickor. Hon är mycket positiv till bildmaterialet, men avslutar sin recension på följande sätt:

"Den gemensamma anmärkning som gäller båda publikationerna handlar däremot om det envisa bruket av engelskan. Svenskan är inget stort språk, men det är vackert nog att slåss för. Vad händer när inhemska förlag successivt börjar fasa ut det, undrar undertecknad som inte har svenskan som modersmål."

Ja - vad händer då? undrar en annan av svenskans vapendragare med annat modersmål.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bäste Stefan,

skälet till att Språkförsvaret lämnar anglofiering opåtalat är kanske att vi inte är några språkpoliser. Språkförsvaret fokuserar på statusvård – inte språkvård.

Den vanligaste varianten på nätet tycks vara anglisering, en form som du helt missar, och som idag gav 6300 träffar på Google. Denna form anges också i SAOL. Därefter kom anglifiering med 3650 träffar, medan anglofiering gav 2420 träffar. Den form som de flesta språkförsvarare använder – utan att det utgått något dekret därom -  är anglifiering; en sökning på Språkförsvarets webbplats ger 51 träffar för anglifiering, men bara fyra träffar vardera för anglofiering och anglisering. En medlem i Språkförsvaret har dessutom i ett brev till SAOL-redaktionen föreslagit att SAOL i sin nästa utgåva ska infoga anglifiering, vilket redaktionen mer eller mindre lovat.

Dessutom måste jag ifrågasätta att anglofiering och anglisering skulle vara uttryck för anglifiering – i motsats till anglifiering, om du förstår vad jag menar. De är bara mindre lyckade former, enligt min mening.

Bahrt-Krons korta inlägg ägnas i övrigt åt statusvård, d.v.s han kritiserar de myndigheter, organ och instanser, som helt ersätter svenskspråkiga rubriker och slagord med engelska, exempelvis ”Ung08” med ”We are Sthlm”. Detta är helt i linje med Språkförsvarets huvudinriktning, så som den  utvecklas i programförklaringen, Vanliga frågor och i detta inlägg. Språkförsvaret skulle inte komma någonvart i vårt opinionsarbete, om vi prioriterade kritiken av enskilda personers språkbruk framför kritiken av myndigheters och företags språkbruk. Det gäller att ”begränsa måltavlan” i stället för att slå vilt åt alla håll.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)