Notera också att denna lovsång till modersmålet representeras av en enda mening:

Jeg føler mig lykkelig ved at være bunden til mit modersmål, bunden som måske kun få er det, bunden som Adam var til Eva, fordi der ingen anden kvinde var; bunden fordi det har været mig en umulighed at lære noget andet sprog og derved en umulighed at fristes til at lade stolt og fornemt om det medfødte, men også glad ved at være bunden til et modersmål, der er rigt i indre oprindelighed, når det udvider sjælen, og lyder vellystigt i øret med sin søde klang; et modersmål, der ikke stønner forfangent i den vanskelige tanke, og derfor er det måske nogen tror, at det ikke kan udtrykke den, fordi det gør vanskeligheden let ved at udtale den; et modersmål, der ikke puster og lyder anstrengt, når det står for det uudsigelige, men sysler dermed i spøg og i alvor indtil det er udsagt; et sprog, der ikke finder langt borte, hvad der ligger nær, eller søger dybt nede, hvad der er lige ved hånden, fordi det i lykkeligt forhold til genstanden går ud og ind som en alf og bringer den for dagen som et barn den lykkelige bemærkning, uden ret at vide af det; et sprog, der er hæftigt og bevæget, hver gang den rette elsker ved mandligt at hidse sprogets kvindelige lidenskab, selvbevidst og sejrrigt i tankestriden, hver gang den rette hersker ved at føre det an, smidigt som en bryder, hver gang den rette tænker ikke slipper det og ikke slipper tanken; et sprog, der om det end på et enkelt sted synes fattigt, dog ikke er det, men forsmået som en beskeden elskerinde, der jo har den højeste værd og fremfor alt ikke er forjasket; et sprog, der ikke uden udtryk for det store, det afgørende, det fremtrædende, har en yndig, en tækkelig, en livsalig forkærlighed for mellemtanken og bibegrebet og tillægsordet, og stemningens småsnakken, og overgangens nynnen, og bøjningens inderlighed og den dulgte velværens forborgne frodighed; et sprog, der forstår spøg nok så godt som alvor: et modersmål, der fængsler sine børn med en lænke, som "er let at bære – ja! men tung at bryde".

Från Stadier paa Livets Vej, 3. del 1845. Genoptr. DIH Kildebind s. 295.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...ut ur den lilla byhålan Middle-of-nowhere mot solnedgången.

”Go west, ol' man! Get the hell outta this swing state!”

Vågmästar'n gjorde sitt inträde i historien för några hundra år sedan. Då som den befattningshavare som hanterade vägning av järn innan det handlades och transporterades vidare.

Därefter dök han upp under C.G Ekmans ”vågmästarregering” 1926-28. Ekman var statsminister i en minoritetsregering som förlitade sig på s.k hoppande minoriteter. Att kalla Ekman för vågmästare i den situationen var ganska välfunnet med tanke på bakgrunden till den ursprungliga befattningsbeskrivningen!

Nästa nedslag gjordes i samband med riksdagsvalet 2010. Inget av de etablerade blocken lyckades nå en majoritetsställning. För att nå en majoritet i en viss fråga krävdes i stället att sverigedemokraterna valde vilket block de skulle rösta med. Sverigedemokraterna utgjorde därmed ett slags ”tungan på vågen” i omröstningarna.

Men här inträdde ett slags ”fotangel kontra spanska ryttare”-fenomen. Någon utan kunskap om begreppet vågmästare började i sin okunnighet att använda det om sverigedemokraterna, och våra vanligaste massmedier började i vanlig ordning att traska patrullo.

Nu inträffade presidentvalet i USA år 2012! Vågmästar'n återigen på banan, i ytterligare en ny roll! I USA opererar man med begreppet ”swing state”. Det betyder att de förväntade röstetalen för republikaner och demokrater ligger så nära varandra att utfallet för staten ifråga kan slå åt vardera sidan med bara små förändringar.

I finlandssvenska medier har termen swing state setts användas med markering av att det är ett främmande uttryck. Helt godtagbart om man känner att det saknas en etablerad svensk fras.

Danmark sågs gå en annan, delvis fördanskad, väg: swingstater.

I Norge har man tänkt till och landat på vippestater. Inte dumt alls. Det beskriver på ett gott sätt situationens art.

Och i vårt lika avlånga som fördummade Svedala blev det naturligtvis vågmästarstater.

”Och till nästa val igen

kommer han vår gamle vän

- ty det har han lovat!”

I en ny spännande roll, helt säkert.

-cj