Olof Skötkonung

6 november 2012 23:21

"Men huvudtemat i artikeln är att vissa ord får svensk stavning och andra inte. Det är något vi får vänja oss vid."

Citatet ovan låter lite väl uppgivet. Att vissa ord "får" svensk stavning eller inte, som att det är av gud givet och inte människor som ger stavningen. Dessa människor kan vara du eller jag, med en tanke ett syfte, som inte bara slentrianmässigt accepterar en (oftast) engelsk stavning/terminologi. Man kan bedriva personligt motstånd, man behöver inte säga "fejs", man kan säga ansikte, och istället för "facerape", kan man säga "ansiktskapning" eller "kontokapning", "någon har kapat mitt konto på FB (ansiktsboken)".

När någon säger en engelsk term, så ställer jag en motfråga med "vad menar du med det"? Spelar lite dum helt enkelt och kanske lägger till, som i exemplet ovan: "menar du att de har kapat ditt konto?" -"Ja..." -"Jaha, okej". Direkt markerar jag att onödiga engelska uttryck inte imponerar på mig eller underlättar kommunikationen på något sätt, och ofta börjar den andre undvika engelskan. Om de skulle säga, vilket inte hänt vad jag minns, "fattar du inte engelska", så skulle jag säga "jo, men jag fattar svenska bättre", är det med nonchalant tonfall så kan jag lägga till "vadå, kan du inte svenska?":-)

Tänker aldrig vänja mig vid det. Så fort man vänjer sig är man kokt. Som grodan i grytan som sakta upphettas.

Sedan kan man ju också vara radikal själv och försvenska stavningen, de flesta förstår nog ändå vad du menar. T.ex Yougurt eller hur det nu stavas brukar jag försvenska de få gånger jag har skrivit det till "jågurt". Man kan hitta på själv:-)

NåN

8 november 2012 06:43

Olof Skötkonung, du är redan kokt. I din text använder du åtminstone femton låneord, som försvenskats.

Jag har inget emot låneord så länge de står för något nytt. Däremot ogillar jag främmande ord för något som vi redan har svenska ord för. Ofta är de ett tecken på slentrian hos talaren eller ännu värre, ett försök att framstå som märkvärdigare än man är.

Till exempel skriver och säger jag "mejla" (som i strikt översättning betyder "breva"). "Mejla" är nytt som företeelse och jag väljer den stavningen därför att jag är övertygad om att den kommmer att gälla i den framtida svenskan.

Orden global och lokal är inte särskilt gamla i svenskan i ett språkhistoriskt perspektiv. Uppfattar du dem som främmande eller svenska? Det intressanta är de två parallella trenderna i bland annat språkförändringen, där ordet glokalisering är en träffande beskrivning.

Peve

8 november 2012 07:02

Får hålla med Olof Skötkonung. Bara ett par exempel ytterligare: tidningarna har under en längre tid försökt införa ordet "stalking", men jag är övertygad om att de flesta människor ännu inte har en aning om vad ordet betyder.Det blir inte lättare av att man använder engelskt uttal. Många gånger kan man använda ordet förfölja, som ju alla förstår. - Är det inte dags att försvenska ordet juice till jos?