När jag gjorde värnplikten 2003-2004 använde vi svenska anropssignaler (A=Adam, B=Bertil, C=Cesar...) när vi bedrev strid eller i övrigt skulle bokstavera någonting. Detta var under en tid då fokus för Försvarsmakten fortfarande var ett nationellt försvar men växlade mot en mer internationell verksamhet. En tydlig sak var att vår slutövning (Arméns slutövning (ASÖ)) hade tydlig prägel av internationella konflikter.

Efter värnplikten läste jag till officer och under den här tiden kom det påbud om att vi skulle NATO-anpassa oss i syfte att kunna samarbeta bättre med andra nationer vid internationella insatser. En tydlig sak som förändrades var att vi började använda NATO:s anropssignaler (A=Alpha, B=Bravo, C=Charlie...). När jag var iväg på en insats i Kosovo 2007-2008 hade jag således övat med dessa "internationella" anropssignaler ett tag och det var skönt att det satt i ryggmärgen för det gav verkligen ett proffsigt intryck.

Hursomhelst, i ljuset av språklagen tillsammans med att Försvarsmaktens fokus återigen växlar mot det nationella försvaret så är det på sin plats att vi återgår till att primärt använda svenska anropssignaler!

I flera av anmälningarna till JO som nätverket Språkförsvaret ligger bakom kan man läsa att JO avslår anmälan eftersom språklagen endast kan tillämpas på myndigheters kärnverksamhet. Vilket språk man använder när man bedriver strid tillhör kärnverksamheten för försvaret och därför borde det vara svenska anropssignaler som är det enda rätta enligt språklagen.

En annan sak som är gällande för fler myndigheter (säkerligen) är att man infört den engelska förkortningen HR för allt som rör personalfrågor. I Försvarsmakten heter det HRC eller HR-centrum. Varför denna iver att anamma den engelska termen HR? Jag tror att det handlar om engelskans effektiva förmåga att införa enkla förkortningar. Det är uppenbarligen något som efterfrågas och något som vi i det svenska språket borde bli bättre på.

Men återigen, i ljuset av språklagen, tillhör inte personalfrågorna kärnverksamheten för vilken myndighet som helst? Borde inte HR därför vara en term som skall avskaffas och ersättas med en svensk term? På wiki-sidan om "Human resources" (http://en.wikipedia.org/wiki/Human_resources) står det bland annat att "Human capital" ibland används som en synonym. Det senare översätts ibland till Humankapital. Kan man då tänka sig att "Human resources" kan översättas med Humana resurser? Eller är mänskliga resurser bättre? Det är ofta bättre om den engelska förkortningen kan behållas och således borde den bästa svenska översättningen vara Human resurser. Men kan det blir allmänt vedertaget?

Ett exempel på en liknande term i försvaret är MOUT. Tidigare har vi alltid sagt Strid i bebyggelse (SIB) i svenskan. Men nu, med anledning av den utbredda svengelskan skall vi säga MOUT. Detta står för Military Operations Urbain Terrain. Här är det inga konstigheter att använda Militära operationer i urban terräng (MOUT) och alltså ändå få till samma förkortning.

TJ

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)