Nella Bergström

16 september 2012 20:00

Jag tycker inte det är det minsta fånigt.Ett svenskt ord, för en gångs skull, som fyller en lucka i språket och uppenbarligen behövs. Jag har själv använt det i redaktionell text och kommer att fortsätta. Hen är självklart här för att stanna.

Backstugusittaren

16 september 2012 22:48

Nella Bergström!

Två av landets främsta språkvetare Horace Engdahl och Lars-Gunnar Andersson vet att svenskan har tre könsneutrala pronomen som väl fyller den lucka du skriver om.

Det - som fungerat som pronomen lika länge som det svenska språket funnits.
En - som fungerat som pronomen lika länge som det svenska språket funnits.
Den - som fungerat som pronomen sedan mitten av 1700-talet.

Att du använder hen i redaktionella texter visar bara att du har större luckor i dina kunskaper om det svenska språket än de två herrarna.

Alf

19 september 2012 22:20

Svenskan har nu också ett till alternativ, det vittnar ju Nellas kommentar om. Förstår inte vad som är så problematiskt med det. Det är ju snarare intressant. Att man sedan finner två personer som både vet saker om språkvetenskap och härskartekniker är däremot helt ointressant.

Gunnel Lind

20 september 2012 09:18

Vi är flera här som håller med Nella och Alf. Vi tycker dessutom att det är intressant att denna fråga tycks ligga Språkförsvaret så varmt om hjärtat. Hur länkar frågor om könsneutrala pronomen till försvaret för svenskan? Vad är den gemensamma nämnaren mellan nätverkets kritiska hållning till engelskans expansion och den kritiska hållningen till hen?

Per-Åke Lindblom

20 september 2012 18:41

Gunnel
Språkförsvaret som organisation tar inte ställning i fråga om ”hen”. Styrelsen anser att frågan ligger utanför vår huvudinriktning, nämligen att försvara svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förespråka mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. Dessutom var styrelsen på förhand medveten om att meningarna om ”hen” inom organisationen skulle vara delade. Däremot är det fritt fram för medlemmar att argumentera för sina personliga uppfattningar i frågan i artiklar eller inlägg, som är personligt signerade.

Om du går till Tematiskt arkiv/Språkvård på webbplatsen, ser du att vi länkar till artiklar, som är kritiska såväl som positiva till ”hen”.

Språkförsvaret genomförde en webbomröstning den 5/1 – 17/4 2012, som visade att 66,5 procent av deltagarna var mycket negativa eller negativa till ”hen”, medan 31, 5 procent var mycket positiva eller positiva. Eftersom utomstående kunde delta i denna omröstning, är det inte säkert att detta omröstningsresultat ger en rättvisande bilda av opinionsläget bland Språkförsvarets medlemmar.
Jag har formulerat mina invändningar mot ”hen” i bl.a en artikel i Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/18/topp-behovet-av-hen-r-konstruerat:

”Det är uppenbart att författarna (Karin Milles/Karin Salmson/Marie Tomicic – min anm.) tror att införandet av hen inte bara skulle leda till att människors, särskilt barns, verklighetsuppfattning utan även att verkligheten skulle förändras. En inte ’lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid'! Men språk är en spegling av verkligheten, d.v.s ett sätt att beskriva verkligheten med hjälp av symboler. Man kan förändra verkligheten genom att ge en befallning (som eventuellt åtlyds), genom att avge ett löfte eller förkunna en dom. Men om man förändrar beskrivningen, d.v.s genom att byta ut eller lägga till ord, förändras inte verkligheten. Det är inte orden som har skapat tukthusen, fängelserna och kriminalvårdsanstalterna. Beteckningarna har ändrats för att fängelsesystemet successivt har reformerats. Det är inte ändrat språkbruk som förändrat kvinnans ställning i Sverige utan det faktum hon under 1900-talet, särskilt efter andra världskriget, i allt större utsträckning inträtt i den samhälleliga produktionen och därmed blivit självförsörjande och ekonomiskt oberoende.”

Detta är för mig kärnfrågan, den ideologiska plattformen. Denna uppfattning, att man kan förändra verkligheten medelst språket, är lika naiv och falsk som föreställningen att engelskan är överlägset andra språk och bär på magiska egenskaper, som t.o.m kan överflyttas till varor och tjänster. Se där den gemensamma nämnaren mellan en kritisk hållning till engelskans expansion och den kritiska hållningen till ”hen”!

De som förespråkar ”hen” enbart för att det skulle täppa till en lucka i språket, borde i så fall uttryckligen avgränsa sig från den ideologiska plattform, som de ovannämnda företrädarna förespråkar. I Newsmill-artikeln argumenterar jag också för att behovet av ytterligare ett könsneutralt pronomen är konstruerat, eftersom det redan finns två, nämligen ”den” och ”det” liksom ett flertal möjligheter till omskrivningar.

Dessutom tror jag inte att ett nytt pronomen kan ta sig in i svenska språket på grund av en kampanj. De fyra personliga pronomina i tredje person singularis tillhör de 42 vanligaste orden i svenska språket. Det räcker inte med att ett antal journalister eller akademiker då och då petar in "hen” i en text; om det inte kommer naturligt utan man måste tänka på det varje gång, kommer man snart att glömma bort det. Dessutom måste ordet sätta sig i talspråket, som är skriftspråkets moder, och då är det ännu viktigare att användningen faller sig naturlig. Borde inte ”hen”-förespråkarna reflektera över varför svenskan (och fortfarande många dialekter) har klarat sig bra med tre personliga pronomen, ”han”, ”hon”, ”det”, fram till 1700-talet, då dessa kompletterades med ”den”, och med fyra således i ytterligare trehundra år? Varför ett femte pronomen?

Det är en överdrift att påstå att ”hen” är ett svenskt ord. Många ”hen”-förespråkare hänvisar nämligen till finskans ”hän” som föredöme. Det är inget fel på finska språket och jag skulle reagera på samma sätta om någon föreslog inlåning av ett könsneutralt pronomen från engelskan, tyskan, franskan, spanskan etcetera. Det är synd om vissa tror att de gör en insats för svenska språket när de försöker introducera ”hen”, medan de i själva verket borde diskutera viktigare saker, framförallt engelskan fortsatta frammarsch. Det senaste exemplet är förslaget om att patentkrav på engelska ska vara juridiskt giltiga i Sverige, medan den svenska översättningen föreslås sakna rättsverkan. Jag håller med språkvetaren Lars-Gunnar Andersson, som är häpen över hur ”hen”-ordet lyckas ”överskugga alla” andra språkfrågor just nu. Avsaknaden av ett femte pronomen hotar på intet sätt någon språkdomän för svenskan.

Ingen kan förhindra dem som vill använda ”hen” att göra det, men någon frälsargärning är det inte fråga om utan ett stickspår.

GL

21 september 2012 09:23

Tack, det bekräftade alla våra fördomar.

Nella Bergström

18 oktober 2012 14:51

Backstugusittaren! Har du läst småbarnsböcker, där huvudrollsinnehavaren är en nalle/en lastbil/en docka/en grävskopa? Har du läst dem för en flicka, som undrar varför dessa huvudrollsinnehavare konsekvent är pojkar? Har du därför ibland bytt ut ordet "han" och i stället kallat grävskopan "hon", för att mötas av barnets förvirring när mormor senare samma vecka läser samma bok och läser som det står, "han"? Har du funderat över varför småflickor skall pådyvlas att allt som kunde vara könsneutralt är manligt?

Sannolikt inte, men det har jag. Och jag är väldigt trött på att mannen ständigt är norm. Jag förstår er män som gärna vill se att det fortsätter så, men tyvärr, hen ÄR här för att stanna. Ty ordet fyller ett behov, annars hade det aldrig uppfunnits.

Backstugusittaren

18 oktober 2012 21:36

Backstugusittare är ett könsneutralt ord. Nu är det du som är snabb med att slänga till med en könsbestämning, som du inte har täckning för.

Visenten

29 november 2014 01:53

Svara på frågan i stället, Backstugusittaren.

Förstuguvaktaren

29 november 2014 15:52

Visenten, Backstugusittaren kan inte svara längre. Någon som kallas Döden kom emellan.