Alla inlägg under augusti 2012

Av Nätverket Språkförsvaret - 31 augusti 2012 20:09

En av kommentarerna till mitt förra blogginlägg var sådan att min kommentar till den skulle ha blivit lika lång som detta nya blogginägg och dessutom lett bort ifrån ämnet. Därför skriver jag ett nytt med mitt perspektiv som Karlstadbo sedan 1968 och till viss del även som debattör i andra ämnen än språkfrågor.


Som konferensstad är Karlstad framgångsrik, trots sitt läge vid sidan av allfarvägen. För att kunna möta efterfrågan byggdes dåvarande Folkets Hus ut. Man var mäkta stolt. Men utbyggnaden räckte inte för den utökade efterfrågan redan tio år senare, varför en ny om- och utbyggnad gjordes. Vid det tillfället var jag på dem om namnvalet Carlstad Conference Center. Men sanning till sägandes var jag inte så övertygad om att det skulle vara något fel på namnvalet.


Carlstad är det ursprungliga namnet likt alla andra städer i landet som också börjar på Karl. Carl IX, Carl X, Carl XI, Carl XII, Carl XIII, Carl XV och vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf stavade och stavar sina namn med C. Hur Jean Baptiste stavade sitt svenska namn vet jag faktiskt inte. Det var stavningsreformen i slutet av 1800-talet som fick oss att i efterhand ändra våra kungars namn.


Samma stavningsreform fick oss att börja skriva konferens,  ett ord vars äldsta skrivna belägg i svenskan är från 1560. På den tiden och fram till stavningsreformen förekom ett antal stavningar som alla börjar på confer för att därefter variera. Vilket språk vi fått ordet ifrån är nog höljt i dunkel. Conference är i mina ögon och öron fel som del i namnet på bygget. Det är i alla händelser ingen anglifiering. Center slutligen kom in i svenskan under första halvan av 1700-talet.


Rent grafiskt är den förkorting som tillämpas för bygget CCC mycket hanterligare och mer tilltalande än KK för Karlstads Konferenscenter. Att man inte har något genitiv-s efter Carlstad stämmer också med värmländsk uttalsnorm.


Värmländsk fotboll är det inte mycket bevänt med i en nationell jämförelse. Inom själva landskapet ligger Degerfors, men inom själva länet har aldrig något lag varit uppe i allsvenskan. Det framgångsrikaste i Karlstad är Karlstad Bollklubb alltmänt kallat KBK. För kanske ett tiotal år sedan bildade några direktörer en ny klubb Carlstad United, som så att säga växt uppifrån istället för underifrån. Redan namnet gör att jag önskar laget så långt ner i seriesystem man kan komma. Har man ambitioner om att i sinom tid nå allsvenskan borde man ha skaffat sig ett allsvenskt namn. Lyckligtvis åkte United ur sin serie ifjol och KBK flyttades upp, vilket innebar att de bytte plats med varandra. Dessvärre ser det just nu ut som att United  kommer att gå upp igen. Nej, heja KBK, Hertzöga, Norrstrand, Sommarro, Råtorp, Ulvsby och allt vad ni Karlstadslag heter, alla utom United.


Att döpa om Karlstads flygplats till Karlstad Airport var Luftfartsverket initiativ. De hade för avsikt att döpa om alla sina flygplatser till Någonting Airport. Märkligt nog avstod de ifrån att kalla sig själva Air Traffic Department. För två år sedan övertogs flygplatsen av Karlstads kommun och några andra intressenter. En ledande politiker som jag känner något så när lovade halvt om halvt att ändra namnet till Karlstads flygplats, något som alla ändå kallar den för. När det kom till kritan fick det anglifierade namnet vara kvar. Det skäl politikern angav var något med omregistrering av företag och kostnader som är förbundna därmed. Jag orkade inte bråka om saken. Viktigare var att flygplatsen inte var en underavdelning i ett större bolag utan fristående. Därmed är Karlstad och Värmland fria att utveckla den efter vad som är bäst för regionen. Det har man lyckats väl med. Det kan tilläggas att utan mitt agerande som debattör under andra halvan av 80-talet och den första av 90-talet är det osäkert om Värmland överhuvudtaget skulle ha haft en modern flygplats idag.   


Uppsala universitet, Visby stift, Växjö domkyrka och Hjälmare kanal har det gemensamt att namnen saknar genitiv-s, vilket är korrekt i detta sammanhang. Hur gör man då med Karlstad och Karlstads? Ingen värmlänning uttalar -d eller -ds. Ska man följa talspråkets regler och skriva Karlstad universitet eller ska man följa skriftspråkets regler och skriva Karlstads universitet. Jag ville följa talspråket och det var nog så man tänkte först, men det blev skriftspråket som kom att gälla. Det hade inget att göra med nationalisering eller internationalisering, som jag uppfattade ärendet när det var aktuellt.


Värmlandsoperan som ifjol döptes om till Wermland Opera hör också till dessa språkliga fadäser. Vermland är gammal stavning, i många egennamn skrevs istället Wermland. Nya Wermlands-Tidningen är väl den mest kända med den stavningen. Tidningen var synnerligen kritisk till operans namnbyte, inte för att man gjorde något namnintrång utan för att man gjorde en blunder i att blanda ihop gammal stavning och anglifiering.


En engelsktalande, som försöker uttala Värmland så som det skrivs, kommer mycket närmare ett korrekt uttal än om den läser Wermland. Min älsklingstolkning av det blir inälvsmaskland. Tidningen vägrar fortfarande att skriva operans namn så som operan själva vill. Journalisterna skriver Wermlandsoperan. Nu ett år senare är operan på obestånd. Även om skadeglädjen vill få det till att hänga ihop med namnbytet, så är nog orsakerna andra. Eller kan det vara så att den som visar dåligt omdöme i det ena fallet även gör det i det andra, med resultat att verksamheten börjar halta. Det ska bli intressant att se om universtitetet efter att ha visat så dåligt omdöme hamnar i samma sits om ett år eller två.


Vad som aldrig lär ske i Karlstad är att vi faller i samma grop som Stockholm the Capital of Scandinavia, Sigtuna where Sweden begins eller East Sweden. Vi har landets starkaste varumärke etablerat sedan mer än 200 år – Sola. Det är det första man tänker på till när jag träffar folk ute i landet och får anledning att berätta var jag bor.


För några år sedan gjordes en undersökning var man helst ville bosätta sig om man tvingades byta bostadsort. Karlstad vann. Att vi har så många ärenden med anglifieringar hoppas jag beror på att vi är efter med trenderna. Med andra ord kanske den största anglifieringsivern bland myndighetsfolk redan dragit över landet. Snart kanske vi här också befrias ifrån den.


Gunnar Lund


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)


Av Nätverket Språkförsvaret - 31 augusti 2012 14:28

 I en artikel, ”Which tongues work best for microblogs?” i The Economist 31/3 2012, diskuteradas “korta” och ”långa” språk. I artikeln konstateras inledningsvis att ett twittermeddelande på 78 tecken på engelska kan reduceras till 28 tecken på kinesiska. Twitter tillåter som bekant endast 140 tecken i ett meddelande. Frågan diskuteras av Östen Dahl och andra på Lingvistbloggen. Jag ska inte ge mig in i diskussionen om det verkligen är så, vilket Östen ifrågasätter, eller inte, utan utgår i stället från att det är så, d.v.s att det finns korta och långa språk. Vad som intresserar mig är om detta förhållande har någon praktisk eller praktisk-ekonomisk betydelse.


För det första måste det finnas en reell valmöjlighet. Den som bara behärskar det ena språket, kinesiska eller engelska, har ju faktiskt ingen valmöjlighet. Man skulle kunna tänka sig att kinesisktalande singaporeaner skulle växla över till kinesiska från engelska för att få plats för fler tecken  – och mer innehåll i ett twittermeddelande. Kineser är den största etniska gruppen i Singapore (1), c:a 76 procent av befolkningen – de två övriga stora etniska grupperna är malajer och tamiler. Singapore har fyra officiella språk, engelska, standardkinesiska, malajiska och tamil. Regeringen i Singapore satsar också mycket på engelska som undervisningsspråk, även om standardkinesiska också lärs ut från fyra års ålder. Det skulle också vara ett reellt val för myndigheter och företag i Singapore att producera texter på kinesiska i stället för engelska i syfte att spara på pappersåtgången och därmed förbilliga textproduktionen. I vilken utsträckning detta sker i verkligheten känner jag absolut inte till. Två tredjedelar av befolkningen är som sagt kinesisktalande, vilket säkert redan bestämmer språkanvändningen hos myndigheter och företag.


The Economist publicerar också följande tabell över korta och långa språk i relation till engelska:


 





Bara arabiska och kinesiska är alltså kortare språk än engelska i denna tabell. Att engelska är ett kortare språk än tyska, franska och spanska – och svenska – stämmer också överens med mina erfarenheter från min privata webbplats, Schackportalen. De olika språkversionerna fördelar sig i fråga om omfång enligt följande:


Franska    2,131 Mb

Spanska   1,985 Mb

Tyska      1,937 Mb

Svenska   1,899 Mb

Engelska   1,813 Mb


Att Schackportalen har franskan som ett längre språk än spanska kan bero på att mina franska korrekturläsare också har förlängt mina översättningar, när de har språkgranskat dem.



Men vilken praktisk-ekonomisk betydelse har nu korta och långa språk?


Stieg Larssons deckartrilogi har alltså blivit mer omfångsrik när den har översatts till tyska, franska och spanska, men kortare när den översatts till engelska. Men gör de tyska, franska och spanska förläggarna någon ekonomisk förlust och de amerikanska-brittiska förläggarna någon vinst på grund av detta? De tyska, franska och spanska förläggarna kan naturligtvis gräma sig över att de amerikansk-brittiska förläggarna har gjort en större vinst än dem (givet att upplagan varit lika stor liksom översättningskostnaden per ord), men inte har de amerikansk-brittiska förläggarna tillskansat sig någon vinst på de förras bekostnad.  De tyska, franska och spanska förläggarna kan i tur glädjas åt att kinesiska och arabiska förlag i sin tur kan göra större vinster än de amerikansk-brittiska förläggarna (givet samma upplaga och samma översättningskostnad per ord).


Jag kan dock tänka mig ett fall, där längden på en text har betydelse. Låt oss säga att Utrikesdepartementet eller Svenska Institutet står ett begrepp att översätta en informationstext från svenska till ett antal främmande språk. Den första aspekten som vägs in är naturligtvis mottagarlandets betydelse för svensk export och import; därnäst den totala kostnaden för texten. Antag att UD eller SI står i valet och kvalet mellan att översätta till språk x eller y. Varken UD eller SI har ju obegränsade resurser. Båda mottagarländer är lika viktiga för svensk export/import, och översättningskostnad och tryckkostnad per ord beräknas bli densamma. I det läget skulle textlängden – allt annat lika alltså – kunna spela en roll. I vilken utsträckning UD och SI gör sådana överväganden i verkliga livet undandrar sig min bedömning, men särskilt ofta kan det inte vara.


Per-Åke Lindblom


(1) Jag besökte faktiskt Singapore 1964, ett år före självständigheten, mitt under raskravaller. Det betydde att besättningen hade landgångsförbud, men en grupp på sex besättningsmän, inklusive jag, trotsade detta och tog oss ändå i land. Det var ganska spännande och det var inte så lätt att ta sig tillbaka till båten senare på morgontimmarna, eftersom den låg ute på redden. I varje fall träffade jag både kineser, malajer och tamiler.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 augusti 2012 12:28

Den 28/8 fick jag i Sydsvenskan se artikeln och Bilden, nämligen den från det nya  Konserthuset, tänk att det av allt att döma snart ska bli verklighet! Det kommer att bli en s.k höjdare, ett lyft för malmökulturen och en god karamell för oss malmöbor att slicka på.


Så tänkte jag ända tills jag fick se att man tänker ge projektet namnet ”Malmö Live”! Så utomordentligt enfaldigt och sicket präktigt magplask till antiklimax, att man inte kan hålla fingrarna borta från engelska språket när man bygger ett kulturellt centrum av dessa dimensioner i Sverige!


Jag var härförleden i Jönköping och besökte det nybyggda kulturhuset Spira. I interiörens arkitektur har man där tagit tillvara trä från stormen Gudrun och därtill helt begåvat valt ett välklingande svenskt namn, inte dumt. Och i Uppsala kallar man sin motsvarighet ”Uppsala Konsert & Kongress”, vilket till nöds även kan förstås av turistande amerikaner och engelsmän, som då också får lära sig hur vi stavar de orden på svenska.


Jag har fått uppgifter om att ca 300 förslag till namn varit på tapeten, varav 100 svenska. Nog skulle man bland dem ha kunnat hitta något med anknytning till vår svenska (och varför inte skånska) kultur? Jag kan för all del förstå argumentet om internationell marknadsföring, men jag tycker att smålänningarna är förståndigare när det gäller att hitta på ett bra namn på ett svenskt kulturcentrum!


Sven Inge Frisk

 

(Denna nätdagbok är knuteh till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 augusti 2012 07:36

Igår, onsdag 29 augusti, invigdes skylten Nobody puts Baby in a corner väl synlig på Karlstads universitetsbiblioteks fasad. Idag skriver lokalpressen om tillställningen, som genomfördes ganska stillsamt. Det talas hela tiden om ett konstverk, som inte är mer än en vanlig neonskylt formgiven i ett skrivstilsliknande typsnitt, som man ibland ser i den direktreklam som dimper ner i brevlådan. Det enda som gör skylten till ett konstverk är att de som tagit fram den titulerar sig konstnärer och inte skylttillverkare. 


Jag råkade ha ett ärende till universitetet utan att veta att invigningen skulle börja just då. Hade jag haft tid, skulle jag ha stannat och lyssnat på vad man hade att säga. Men lite hann jag ta del av. Femtio till hundra åskådare var där. Kommunalrådet talade om själva universitetet som Baby i ett försök att tona ner det feministiska i budskapet. Universitetets kommunikationschef talade med stolthet om hur uppmärksammat ärendet var i media både inom landet och utrikes. Han undvek dock att nämna att den mesta uppmärksamheten bestod av massiv negativ kritik.


Kritiken har legat på tre plan. Den vanligaste har handlat om kostnaden 170 000 kronor för en neonskylt. Den kritiken missar sitt mål, därför att beloppet utgörs av två donationer avsedda för ändamålet. Man hade inte fått använda de pengarna till något annat.


Den näst vanligaste kritiken är den många framfört, däribland jag själv med emfas. Varför hämta ett citat ur en spelfilm, som inte lämnat några betydande bidrag till filmhistorien, när man har hela världslitteraturen att tillgå på insidan av väggen där skylten hänger, dvs universitetsbiblioteket? Till det kommer att skyltens budskap ska gälla för att vara feministiskt. Ett universitet ska inte ägna sig åt politiska budskap. Det ska ägna sig åt forskning och utbildning.


Den minst vanliga kritiken är den Språkförsvaret representerar. Varför skylta med ett populärkulturellt budskap på engelska på ett svenskt universitetsbibliotek i Sverige där svenska är det officiella språket? Nu lyckades vi inte stoppa dumheterna, men i det långa loppet tror jag ändå att debatten och Språkförsvarets ansträngningar får effekt. Andra universitet har naturligtvis uppmärksammat ärendet och passar sig för att göra liknande val.


För Karlstads universitet har ärendet lett till att man devalverat sitt anseende som lärosäte och istället lyft sitt anseende som populärkulturens högborg i Sverige.


Rubriken är engelska för Karlstads universitet har ställt sig själva i skamvrån.


Gunnar Lund


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)







Av Nätverket Språkförsvaret - 29 augusti 2012 15:06

Språkförsvaret har skrivit ett remissvar till betänkandet "Nationella patent på engelska?" (SOU 2012:19). Remissvaret kan läsas här!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 augusti 2012 21:40

Ett av mina favoritcitat i språkfrågor är ett citat från Ibn Hazm, som jag senast använde i en artikel  i Språktidningen:


Det finns de som antar att deras språk är bättre än andra. Detta betyder ingenting, eftersom överlägsenhet åstadkoms på vissa välkända sätt: antingen genom gärningar eller genom speciell utmärkelse. Ett språk kan inte utföra några gärningar och det finns ingen helig text som förlänar kännemärket överlägsenhet till ett språk över ett annat.”


En av myterna kring engelskan är att det är ett ovanligt ordrikt språk och att detta skulle vara en inneboende egenskap i detta språk. I ”Vanliga frågor” (fråga 22) på Språkförsvarets webbplats skriver fyra medlemmar i Språkförsvaret att


Det är egentligen omöjligt att uttala sig om antalet ord i ett språk. Ord är inte heller språkens minsta betydelsebärande enheter. Ett ord är redan en sammansättning av ett eller flera morfem (stammar/rötter, prefix och suffix). Det går att bilda hur många ord som helst, och svenskan har en fantastisk förmåga – som engelskan saknar - att skapa nya uttryck utan att använda sig av prepositioner, genom sam- och särskrivning.”


Engelskans ordrikedom är en myt på samma sätt som att arabiskan är Guds eget språk eller att franska är ett mer  rationellt språk än alla andra. Den egenskap som tillskrivs svenskan i denna mening, nämligen möjligheten att enkelt bilda sammansatta ord är inte unik för svenskan; den tillkommer alla germanska språk (jag har inte kontrollerat afrikaans och jiddisch, men jag antar att afrikaans uppträder som nederländska och jiddisch som tyska) utom engelskan. Många andra språk har också denna förmåga att bilda sammansatta ord, exempelvis finska, som inte är ett indoeuropeiskt språk. Engelskan sammanskriver ord i betydligt mindre utsträckning än andra germanska språk. Om ett ord så småningom sammanskrivs, går det ofta via en mellanfas med bindestreck: ”all-round”. ”Chessplayer” ger 321000 googleträffar, medan ”chess player” ger 2,37 miljoner träffar. Men ”chess player” har naturligtvis samma betydelseinnehåll som schackspelare/Schachspieler/ajedrecista och franskans joueur d´échecs (tre ord!).


Ord går heller inte att räkna. Det enda som är sant i fråga om det engelska ordförrådet är att engelskspråkiga ordböcker är mer omfångsrika än svenska, främst av upplageskäl. Eftersom de sammansatta orden på de övriga germanska språken är genomskinliga, finns det inget större behov att ta med alla. Engelsk-svenska ordböcker brukar också vara mer omfångsrika än svensk-engelska. Men mina tysk-svenska, spansk-svenska och fransk-svenska ordböcker är också mer omfångsrika än motsvarigheterna åt andra hållet. Detta beror inte att dessa språk skulle ha en större vokabulär än svenskan. Det beror på hur ordböcker används. Man har större behov att förstå det främmande språket vid läsning – därav omfånget – än att formulera sig på det främmande språket skriftligt. Det är också därför som de flesta professionella översättare bara översätter till sitt modersmål, inte till det främmande språket.


Jag påstår alltså inte svenska skulle vara överlägset engelska eller något annat språk som språk betraktat, eller i sig, om man vill.


Men kan det inte vara så att ett språk kan vara överlägset ett annat i något bestämt avseende eller i fråga om en viss aspekt? Är det inte uttryck för språklig överlägsenhet om ett språk har ett ord för en företeelse, medan ett annat språk saknar det.


Det finns ett indianspråk, pirahã, som talas av 250 – 380 människor i den brasilianska delen av Amazonas. Det är ett språk som är unikt på många sätt. Det intressanta här är att pirahã saknar ord för tal; de tycks använda  hói för en, några eller färre och hoí för fler eller många. Orsaken? Pirahã är nomadiska jägare-samlare och har inte haft något behov att utveckla ett talsystem. Det har aldrig tidigare varit ett problem. Antingen finns det lite av något eller mycket av något. Däremot har pirahã en extremt rik vokabulär när det gäller allt som rör naturen. På den fronten slår pirahã säkert portugisiskan med hästlängder. Det är först i kontakt med det brasilianska storsamhället som avsaknaden av ett talsystem kan bli ett problem. Pirahãindianerna är redan oroliga för att de blir lurade i handel med brasilianarna. Detta problem kan lösas genom att de utvecklar ett eget talsystem eller lånar in ett.


Alla språk har samma potential att utveckla en rik vokabulär. Det betyder inte de har samma vokabulär vid varje given tidpunkt och på varje område. Idag är engelskan den främsta långivaren när det t.ex gäller data- och internetteknologi. Detta är ett resultat av det försprång som engelskspråkiga länder, främst USA, haft i fråga om data- och internetteknologi, och programmeringsmiljön är fortfarande ofta engelskspråkig. Alla program utvecklas dock inte av engelska modersmålstalare. Linux har utvecklats av en finländare, Skype av en svensk och en dansk och Hotmail av en indier för att ta några exempel. Jag använder ett ryskt översättningsprogram och använde tidigare ett tyskt gästboksprogram till min schacksida. De bästa schackprogrammen och schackdatabaserna har utvecklats av tyskar och ryssar enligt min uppfattning.


I samband med en uppdatering av Schackportalen i juli var jag tvungen att översätta datatermen ”Instant Messenger” till svenska, tyska, spanska och franska. Det var inget problem: direktmeddelandeprogram/ Sofortnachrichtendienst/ programa de mensajería instantánea/ programme de la messagerie instantanée (de tre senare godkändes av de infödda korrekturläsarna). Men hur många artiklar, förutom på engelska, försökte förklara denna term eller ange ett ersättsättningsord på Wikipedia? Bara fyrtioåtta (48)! Det finns 6000 – 7000 språk i världen som bekant. Det första problemet är naturligtvis att bara en tredjedel av jordens befolkning använder internet. Spännvidden i fråga om internetanvändning är mycket stor. 97,8 procent av alla islänningar använder internet, medan bara 0,2 procent av invånarna i Demokratiska Folkrepubliken Kongo gör det. Det andra problemet är att endast 285 språk finns representerade på Wikipedia. Redan där begränsas antalet användare, som kan tänkas skriva en artikel för Wikipedia i nuläget. Det tredje problemet är att många små språk saknar skriftsystem och att många skriftsystem - utöver det latinska och de största icke-latinska som kinesiska, arabiska, kyrilliska etc. -  fortfarande inte fungerar i ordbehandlingsprogram eller på webben.


Om vi återvänder till isländska, så är detta det språk som förmodligen är bäst företrätt på internet i relation till antalet talare och i synnerhet på Wikipedia. Närmaste konkurrent tycks vara letzeburgesch (luxemburgska). 320000 islänningar har producerat 34451 artiklar på Wikipedia, en artikel på var nionde islänning. Som jämförelse kan nämnas av det finns 4037708 artiklar på engelska på Wikipedia. Om vi utgår från att engelskan har 330 miljoner modersmålstalare, betyder det en artikel på var åttioandra modersmålstalare.


Isländskans ställning på internet beror naturligtvis inte på några inneboende egenskaper hos det isländska språket, som så att säga automatiskt skulle generera artiklar på internet. Förklaringen är i stället kulturellt-historisk, socio-ekonomisk och teknologisk. Isländskan har en lång skriftspråks- (men kort jämförd med kinesiskan!) och litterär tradition liksom en tidig läskunnighet; det finns också en väldokumenterad stolthet över det egna språket. Före internets uppkomst var islänningarna ett av världens mest tidnings- och bokläsande folk. Islänningarna tog snabbt till sig datateknologin liksom att uppbyggnaden av den nödvändiga internetinfrastrukturen skedde tidigt på grund av en välutvecklad ekonomi. Utbyggnaden underlättades av att två tredjedelar av alla islänningar bor i Reykjavik.


Om ett språk råkar ha fler begrepp och termer på ett visst område än ett annat, återspeglar detta att det förra språksamfundet för tillfället är mer avancerat än det senare i något avseende, vare sig det gäller ekonomisk, politisk, militär eller teknologisk utvecklingsnivå. Det är inte uttryck för några inneboende egenskaper hos respektive språk. Dessutom kan det språk, som befinner sig i ”underläge” i det nämnda avseendet, lätt låna in det ord som saknas eller konstruera en motsvarighet på det egna språket. Det jämnar alltid ut sig.


Per-Åke Lindblom

 

Anmärkning: Jag har tidigare skrivit inlägget ”Hur räknar man egentligen antalet ord i ett språk?” i denna nätdagbok. Birgitta Lindgren skrev redan 1989 ”Hur många ord finns det i svenskan?” (i PDF-fil på Språkförsvarets webbplats). Mikael Parkvall behandlar myten om att engelska skulle vara mer ordrikt än andra språk i kapitlet ”Engelska har fler ord än svenska” i "Lagom finns bara i Sverige” och i ”Limits of Language” , sid. 189 - 191.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 augusti 2012 13:13

Siv Strömquist, som i snart två decennier skrivit språkspalter i Svenska Dagbladet, tackar nu för sig. Hon skriver idag:


"Och det är där jag befinner mig just nu när jag lämnar Språkspalten för att helhjärtat ägna mig åt mitt senaste bokprojekt: en handbok i skiljeteckensanvänding."


Språkförsvarets författararkiv innehåller ett urval av hennes artiklar.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)



Av Nätverket Språkförsvaret - 28 augusti 2012 13:07

kommer i fortsättningen att utkomma med åtta nummer per år, vilket också är en del av femårsfirandet av tidningen, meddelar Dagens Nyheter.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards