Bengt Bernström

10 juli 2012 16:01

Exakt, avseende det sista i inlägget. Det som förstås (också) gör den lysande debattartikeln så kul att läsa är att skribenten tillhör en bransch som ju är hårt drabbad av engelska sjukan. Sjukdomen lär bero på D-vitaminbrist. Hoppas att alla - särskilt inom ett antal samhällssektorer i vårt land - nu solar så mycket det bara går. Och inte glömmer att få i sig tillräckligt med fiskleverolja, fet fisk, lever, äggula samt mejeriprodukter.

En annan reklamman

10 juli 2012 16:19

Vad skönt att du tar bladet från munnen. Då är vi åtminstone två i reklambranschen som har tröttnat på all denna anglifiering. Fler borde hålla med oss.

Ulf

11 juli 2012 14:19

Vid läsningen av den länkade artikeln i Resumé noterar jag, att det finns många områden, där anglifieringen (SAOL: angliseringen) nått löjets gräns.

Resumé-sidan ledigförklarar f.n följande lediga platser:

JG Communication AB: Copywriter, Writer och Subeditor/Copy Editor
JG Communications AB: Webmaster
Patchwork AB: Community Manager
Lundberg & Co: Copywriter
BSP Marketing: Projektledare
Women Executive Search: Marknadsansvarig headhunting

Harald Henrysson

11 juli 2012 20:01

Jag håller med på varje punkt i artikeln men reagerar mot rubriken. Jag kan bara anse att löjets gräns är klart och tydligt passerad. Tyvärr ett löje som inte lockar till skratt, bara till leda. Kommentaren om "nervösa försök till världsvan ungdomlighet" är också en fin karakteristik

Skulle inte reklambranschen, som väl måste ha en huvuddel av ansvaret för detta, kunna skapa något slags etisk kod i förhållande till det egna språket? Eller missförstår jag det hela, är det beställarna som kräver engelska?

Nog borde väl branschen i de sammanhang som främst vänder sig till svenskar, men där man utesluter det egna språket och anser engelskan mera "säljande" åtminstone kunna ställa sig själv frågan "varför"? Skulle inte ett minimikrav vara att sträva efter parallella svenska formuleringar i marknadsföringen? Finns inte det, tvingas man ofta mot sin vilja acceptera det engelska som det enda gångbara.

Har reklammakarna överhuvud taget tänkt sig att det kan finnas personer som jag, som undviker företag som marknadsför sig på engelska, där det finns alternativ? Att man alltså kan FÖRLORA kunder? Och vad finns det för BEVIS för motsatsen, att engelskan lockar?

En annan reklamman

22 juli 2012 15:56

Ulf!

Nu elva dagar senare har någon av de annonsörer du nämner försvunnit och några nya kommit till. Av totalt nio erbjuder fem svenska tjänster; administratör, pressekreterare, kommunikationsstrateger, marknads-/kommunikationsansvarig och marknadsansvarig. Fördelning fem mot fyra. Kan vi hoppas på fördelningen nio mot noll i en framtid, tro?