En annan femma

17 juni 2012 19:54

En bra idé är väl att hålla sig till den regel man hållit sig till hittills. Och vad är den då? Vi kan börja med att titta i Svenska Akademiens ordlista. Observera att de gör avsteg från stavningsregeln för akademin, men stavningen är ändå korrekt. Detsamma gäller för sedelvalörer.

Ett-, två-, tre-, fyra-, fem-, sex-, sju-, åtta- och niohundra samt ett-, två-, tre-, fyra-, fem-, sex-, sju-, åtta och niotusen
samskrivs alla, men efter varje tal står att de även särskrivs. Vad som är korrekt beror nog mest på sammanhanget, och i det här sammanhanget ska valörerna särskrivas. Obsrvera att jag skriver valörerna och inte beloppen eller talen. Det tre orden är inte synonyma.

Den regel Riksbanken hållit sig till sedan hundrakronorssedlar börjat tryckas är särskrivning. En annan regel som strider mot vanlgit språkbruk är att valörerna och Sveriges Riksbank skrivs med versaler och inte med gemener, dvs. stora bokstäver och inte små.

Avinor

18 juni 2012 14:28

Språknämnden till och med rekommenderar "fem hundra" om det inte handlar om sammansättningar.

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/Sh...=52043;objekttyp=lan

Sen är det struntprat att "sedlar... alltid har räknats in bland de allra viktigaste symbolerna för statsmakten i varje suverän stat". Sedlar började i de flesta länder som ett slags skuldförbindelser eller insättningsbevis hos hel- eller halvprivata banker. Detta till skillnad mot mynt, vars utgivande alltid har varit tätt sammankopplad med statsmakten. Vi ser ju det fortfarande i och med att mynt pryds av statschefen, medan sedlar kan föreställa andra framstående personer. På sina håll är det fortfarande privata banker som ger ut sedlar, till exempel i Skottland och Hongkong.

Tar upp det här eftersom jag tycker att det är ett typexempel på hur överdrifter snarare stjälper än hjälper argumentationen.