Foto: Jan F. Jonsson

Detta visar PISA Northern Lights IV, som nyligen har publicerats. Det är fjärde nordiska forskningsrapporten. Rapporten går igenom femtonåringarnas läsförmåga i de nordiska länderna: Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige. Rapporten ser också på skillnaderna i läskunnighet hos pojkar och flickor, hos svaga läsare och hos elever med och utan invandrarbakgrund. Dessutom ger PISA Northern Lights IV en översikt över utvecklingen av skolsystem och skolreformer under den senaste 20 åren i Norden. Slutligen försöker författarna förbinda utvecklingen av de nordiska läsresultaten med konkreta politiska initiativ och samhällsmässiga förändringar i allmänhet.

Finland ligger i topp. Bland de nordiska länderna ligger Danmark sämst till. Norska och isländska elever klarar sig bättre än vid den förra testen 2006, medan Sverige har gått tillbaka och nästan ligger på dansk nivå. Fortsättningsvis citeras direkt från den danska sammanfattningen:

”Danmark har i 2009 15,2 procent elever, der ikke har funktionel læsekompetence, mens der i Finland kun er 8,1 procent uden funktionel læsekompetence. Både Island og Sverige har flere elever uden funktionel læsekompetence end Danmark. Det skal dog tages i betragtning, at Danmark har ekskluderet flere elever på grund af særlige behov end de øvrige lande. Danmark er også karakteristisk ved, at der er færre meget dygtige læsere end de øvrige nordiske lande. Sagt med andre ord er spredningen i læsekompetence ret lille i Danmark.”

Det finns ett samband mellan läslust och läsförmåga:

”Der er ikke overraskende en positiv sammenhæng mellem elevers læselyst og deres læsefærdigheder. 45 procent af de danske elever oplyser, at de kun læser, når de er nødt til det. I Finland er læselysten betydelig højere end i Danmark, Island og Norge. Sverige ligger i midten. Læsning i fritiden har en klar, nærmest eksponentiel sammenhæng med læsekompetencen. 9,7 procent af de danske elever læser mere end en time dagligt, mens den tilsvarende andel i Finland er 15,9 procent. Blot en halv times læsning i fritiden betyder en markant forøgelse af læsekompetencen.”

Den finns stora könsskillnader i de nordiska länderna:

”Der er store kønsforskelle i de nordiske lande, når det gælder læsefærdigheder  og læseengagement. I alle lande læser piger markant bedre end  drenge. Den største forskel mellem piger og drenges læsefærdigheder  finder man i Finland, derefter følger Norge, Sverige og Island. Danmark og Færøerne har den mindste forskel mellem piger og drenge, men forskellen er stadig markant.

De finske drenge har haft det største fald i læsefærdighederne. Men de læser stadig markant bedre end danske drenge. De finske piger har bevaret læseglæden og har i 2009 den mest positive holdning til læsning. De norske drenge har derimod den mest negative holdning til læsning. Kønsforskellene var store i 2000 og er det igen i 2009 både i forhold til læsefærdigheder og i forhold til læseengagement. I 2009 tilbringer de 15- årige nordiske drenge mindre tid med fritidslæsning, end de gjorde i 2000. Til gengæld tilbringer de mere tid med at være online. Selv om der ikke blev spurgt direkte til læsning online i 2000, er det et kvalificeret gæt, at denne form for læsning er steget og formentlig har taget tid fra de traditionelle læseaktiviteter. Samtidig tyder resultaterne på, at både stærke og svage læsere er brugere af internettet.”

De svaga läsarna i de nordiska länderna liknar varandra:

”Der er stor forskel på, hvor mange svage læsere, der er i de enkelte nordiske lande. Finland har kun otte procent svage læsere og er dermed det land, der tegner sig for det markant laveste antal. De andre nordiske landes procentdel er faktisk dobbelt så høj. Danmark og Norge tegner sig for 15 procent og Sverige og Island har 17 procent. Antallet af svage læsere er steget i Finland, Island og Sverige fra 2000 til 2009, mens antallet er faldet i Norge og Danmark. ”

Det är ganska stora skillnader i läsförmåga mellan elever utan invandrarbakgrund och elever med invandrarbakgrund:

”I de nordiske lande er der ganske store forskelle i læsefærdigheder mellem elever uden indvandrerbaggrund og elever med indvandrerbaggrund. Helt overordnet ligger de tosprogede elever 61 PISA-point under dansksprogede elever i læsning, og 37,6 procent af de tosprogede elever mangler funktionelle læsefærdigheder, mens tallet for elever, der taler dansk i hjemmet, er 12,6 procent. Derudover er der også forskel 1. og 2. generationsindvandreres læsefærdigheder.

I Danmark skyldes cirka en tredjedel af efterslæbet indvandrerelevernes socioøkonomiske baggrund, mens resten skyldes andre forhold, som har med indvandring at gøre. Island og Danmark er de lande i Norden, hvor der er størst socioøkonomisk forskel mellem elever med og uden indvandrerbaggrund. Efterslæbet er i øvrigt mindst for elever, der taler testsproget i hjemmet (dvs. dansk i Danmark, svensk i Sverige osv.)…

Det er for de nordiske lande et fælles mønster, at 1. generationselever, der er kommet til værtslandet i førskolealderen klarer sig lige så godt som 2. generationselever. Desuden er der kun i Danmark klare tegn på, at der er et efterslæb i forhold til læsescorer mellem tidligt og sent ankomne 1. generationselever, når der er taget højde for forskelle i socioøkonomisk baggrund. ”

Läsresultatens utveckling 2000–2009:

”Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige har alle deltaget i PISA siden 2000. Læseresultaterne fra de fem nordiske lande ses i figuren nedenfor.  Alle fem lande har oplevet dårligere læseresultater fra 2000 til 2009. Diagrammet viser, at Finland har langt det bedste resultat i alle fire PISAmålinger.

Sverige, der kommer ud som nummer to blandt de nordiske lande i 2000, viser en gradvis tilbagegang fra 2000 til 2009. Island er nummer tre i 2000, men går derefter tilbage i 2003 og i 2006. I 2009 tegner Island sig for en pæn stigning og kommer dermed meget tæt på niveauet fra 2000.

Norge og Danmark har den mindste tilbagegang. Norge, der var nummer fire i 2000, oplevede også et fald i de næste seks år. Men i 2009 viser resultaterne en stigning, der bringer Norge næsten tilbage på niveauet i 2000. Danmark står for den mest stabile udvikling over de seneste ni år. ”

Har skolpolitiska reformer förbättrat PISA-resultaten?

”Det er et spørgsmål, man efter ti års PISA-undersøgelser selvfølgelig er nødt til at stille. Det er også spørgsmål som tit bliver diskuteret blandt forskerne. PISA-resultaterne viser udviklingen i de 15-åriges læsefærdigheder over de sidste ti år. Men resultaterne kan ikke sige noget om årsagerne. Når forskerne skal forklare PISA-resultaterne, ser de på ændringer i landenes skolepolitik og samfundsmæssige forandringer. Ud fra disse forandringer kan man opstille antagelser og betragtninger om, hvad der kunne være sandsynligt.

Men først er der to generelle samfundsmæssige faktorer, der også skal tages i betragtning, når man vurderer de unges læsefærdigheder. Den første handler om ændringen i elevernes læselyst. PISA 2009 viser en tilbagegang i læselysten over perioden 2000 til 2009. Det betyder faldende læseaktiviteter i fritiden og dermed dårligere læsefærdigheder. Den mest markante tilbagegang finder man i Finland.

Den anden samfundsmæssige faktor er, at antallet af elever med indvandrerbaggrund har været stigende i alle de nordiske lande. Højest er Danmark med 2,4 procent. Norge er nummer to med 2,2 procent. Efter dette kommer Island med 1,6 procent, Finland med 1,3 procent og Sverige med 1,2 procent.”

Rapporten går sedan igenom samtliga nordiska länder, inkl. Färöarna. Här tas bara Finland och Sverige upp:

”I Finland har der været få skolepolitiske reformer siden 1990. Reformerne har tjent til at opretholde den høje kvalitet i den finske skole og sikre lige muligheder for alle i det finske skolesystem. Det grundlæggende pensum er blevet justeret med stærkere nationale retningslinjer. Det finske skolesystem er kendetegnet ved sin høje standard i læreruddannelsen og en stærk evalueringskultur. I 2009 har der været et markant fald i læsefærdighederne, men det er stadig det højeste af alle de nordiske lande. Den officielle forklaring er et fald i læselysten, især blandt drenge. I 2000 var der én ud af fem elever, som sagde, at de ikke læste for fornøjelsens skyld, og i 2009 er tallet en ud af tre og et uf af to for drenge. Faldet er den højeste blandt de nordiske lande. En anden mulig forklaring er et øget antal elever med indvandrerbaggrund…

Det er bemærkelsesværdigt, at Sverige, der var nummer to blandt de nordiske lande i 2000, har vist en gradvis tilbagegang frem til 2009. Faldet hænger sammen med, at der er kommet flere dårligt præsterende elever. Samtidig er forskellen mellem skolernes resultater blevet større fra 2000 til 2009. En mulig forklaring kan være, at fra 1996 har det været muligt for forældrene frit at vælge, hvilken skole, deres barn skal gå på. Antallet af friskoler og private grundskoler er steget i de sidste tyve år. Det har betydet, at et stigende antal forældre vælger en anden skole end den lokale. Det resulterer i en større adskillelse af dårligt og godt præsterende elever. Et frit valg af skoler og øget søgning til de private skoler betyder derfor, at det gennemsnitlige niveau falder. ”

Hela rapporten kan läsas här eller laddas ner.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkpolicyn antogs den 29/9 2011, men vi har inte sett den förrän nyligen, eftersom universitet inte slagit på trumman för den. Vi saxar ur språkpolicyn, men hela texten kan läsas här.

”Syftet med Stockholms universitets språkpolicy är att öka medvetenheten hos anställda och studenter om språkets betydelse och språkanvändning. Policyn klargör efter vilka principer som språk ska främjas och innehåller riktlinjer för språkanvändning vid universitetet.”

”Hög språklig kvalitet är en förutsättning för en nationellt och internationellt konkurrenskraftig verksamhet. Inom forskningssammanhang är ofta engelska det internationella språket och bruket av engelska en förutsättning för att svenska forskare ska kunna delta i internationellt vetenskapligt arbete. Internationaliseringen inom högskoleområdet är avgörande för att uppnå ökad kvalitet inom utbildning och forskning och universitetet arbetar aktivt med internationalisering för att uppnå en mer framstående internationell position.”

”Universitetet ska sträva mot att i så hög grad som möjligt vara parallellspråkigt, vilket innebär att svenska och engelska fungerar som parallella vetenskapsspråk. Med parallellspråkighet menas att lärare och studenter har en fullgod svenska parallellt med en engelska av hög kvalitet. Utveckling och användning av ett av språken bör inte ske så att kunskaper och färdigheter i det andra språket försämras. Målet om parallellspråkighet innebär att ett medvetet arbete med att stärka de internationella inslagen i utbildningen förenas med ett arbete med att utveckla svensk terminologi och svenskspråkiga textmönster inom respektive område”.

”Att använda ett komplett språk i utbildning och forskning är av stor betydelse för kvaliteten i verksamheten. En medveten språkanvändning främjar både kvalitet och effektivitet. Det är viktigt att fundera över hur inlärningsförmåga, kreativitet och begreppsförståelse påverkas vid användning av modersmål respektive andra språk (3). En effekt av minskad användning av modersmålet är genom så kallad domänförlust, dvs. då ett språk ersätter ett annat inom ett samhällsområde (en domän), vilket kan ske när kvalificerat arbete sker på ett språk som inte är den yrkesverksammas modersmål. Om ord och uttryck inte kan översättas på ett bra sätt försämras förutsättningarna för kommunikation mellan olika grupper, t.ex mellan experter och lekmän. En ytterligare effekt av att arbete sker på annat språk än modersmålet är så kallad kapacitetsförlust, vilket innebär bristande förmåga i att uttrycka sig nyanserat och preciserat.

För universitetets del är det därför viktigt med en medveten diskussion kring språkanvändningen inom forskning och utbildning och vilken effekt språkval kan ha på undervisningens kvalitet, exempelvis då en lärare inte undervisar på sitt modersmål. Kvalitetsvinsterna i samband med att undervisning bedrivs på engelska kan i vissa fall väga tyngre än de kapacitetsförluster som användningen av språket innebär. Det ger exempelvis studenterna möjlighet att ta del av framstående forskning inom olika områden och kan även göra dem mer anställningsbara internationellt. Det finns även större möjlighet att rekrytera studenter, lärare och forskare internationellt. Det är emellertid viktigt att engelska används på ett medvetet sätt efter reflektion kring eventuella konsekvenser för verksamhetens kvalitet.”

”Svenska är universitets administrativa språk. Enskilda ska kunna använda svenska vid inhämtande av information från och vid kommunikation med universitetet. Texter ska skrivas på ett vårdat och begripligt språk där onödigt komplicerade meningsbyggnader undviks. Innebörden av att språket är vårdat är att det följer gängse språknormer.

Strategiska dokument, regler och riktlinjer ska skrivas på svenska och i möjligaste mån översättas till engelska. Den svenska originaltexten är den juridiskt bindande. Information om universitetet ska också finnas tillgänglig på andra språk än svenska, i första hand på engelska.

Alla vetenskapsområden ska kunna kommuniceras på klar och begriplig svenska och engelska. Universitetet ska därför värna om och sträva efter att inom alla vetenskapsområden utveckla en adekvat terminologi på svenska med svenskspråkiga textmönster. I detta sammanhang har forskare ett särskilt ansvar att bidra till att ett för sitt ämne relevant fackspråk utvecklas på svenska.

Möjligheten att använda andra språk än svenska och engelska varierar mellan ämnesområden och inom vissa ämnen är språk som franska, spanska och tyska de dominerande. Universitetet vill lyfta fram värdet av att publicera och sprida forskningsresultat även på andra språk än svenska och engelska när de andra språken har omedelbar relevans för forskningsinnehållet.”

”Vid Stockholms universitet ska

• institutioner, centrumbildningar, institut och andra enheter inom universitetsorganisationen ha svenska och engelska namn,

• utbildningar och examina ha svenska och engelska namn,

• beslut och andra viktiga handlingar såsom kursplaner, protokoll, föreskrifter, verksamhetsplanering och andra dokument av liknande karaktär vara på svenska, men de får gärna översättas till andra språk.”

”Universitetet ska främja språklig mångfald i organisationen i syfte att vara en attraktiv plats för utländska studenter, lärare och forskare. Dokument som syftar till rekrytering av personal eller att ge information om arbetsförhållanden etc. till eventuella sökande bör också finnas på engelska. Språkkunskaper kan vara meriterande för anställning av såväl lärare och forskare som administrativ personal. För administrativ personal kan kunskaper i finska, meänkieli, samiska och teckenspråk vara särskilt meriterande. Vid lärartillsättningar kan universitetet inte kräva att en ansökan om tjänst görs på engelska. I de fall ansökningarna kommer att granskas av sakkunniga som inte behärskar svenska kan universitetet tydliggöra att ansökningarna med fördel görs på engelska. Är ansökan likväl skriven på svenska ska universitetet stå för översättning. Det är dock inget som hindrar att arbetsspråket vid den vetenskapliga granskningen i dessa fall är engelska.”

Passusen om att universitet i samband med lärarsättningar inte kan kräva att en ansökan om tjänst görs på engelska, är ett resultat av att JO biföll en anmälan från Språkförsvaret mot tre högskolor.

”Utbildning

• Utbildning på grundnivå ges i första hand på svenska (utbildning som särskilt vänder sig till utländska studenter omfattas ej). Det är dock önskvärt att delar/moment av utbildningen/kursen är på engelska eller i förekommande fall på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna.

• På avancerad nivå och i utbildningen på forskarnivå ska engelska användas i större utsträckning än på grundnivån. Undervisning kan äga rum på engelska, på svenska eller på svenska och engelska parallellt eller i förekommande fall på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna.

• Doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser på svenska ska ha en sammanfattning på engelska och vice versa. Avhandlingar skrivna på det språk som är utbildningens mål/föremål för studierna ska ha både en svensk och en engelsk sammanfattning.

På både grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå ges viss undervisning även på teckenspråk, med eller utan tolk.

Undervisningsspråk anges i utbildningsdatabasen SISU och i utbildningskatalogen men bör även anges i kurs- eller utbildningsplanen. Om en kurs, helt eller delvis examineras på ett annat språk än svenska, ska det föreskrivas i kursplanen. Studenterna ska även informeras om detta i god tid före kursstart. Betygsbeslut ska skrivas på svenska.

Lärare ska ha god kunskap i det språk som används i undervisningen. Beslut om undervisningsspråk ska vara välgrundade utifrån en bedömning av kvalitet och mål i kurs- och utbildningsplan.”

Beslutet att doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser på svenska ska ha en sammanfattning på engelska och vice versa är mycket viktigt. Det kravet har sedan länge drivits av Språkförsvaret och många andra.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 21 januari skrev jag ett blogginlägg, där jag gjorde tummen ner för ”hen”. Tre skribenter i Svenska Dagbladet, Karin Milles/Karin Salmson/Marie Tomicic, hade nämligen pläderat för införandet av det könsneutrala pronomenet ”hen” i artikeln ”Det behövs ett nytt ord i svenskan” samma dag. Detta förslag har fått en del uppmärksamhet också i andra fora och av andra skribenter, exempelvis Anna-Malin Karlsson i Svenska Dagbladets språkspalt .

I.

Anna-Malin Karlsson tycks dock inte utgå från de tre skribenternas ideologiska plattform, som angav att ”hen ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst.” och att ”boken Kivi & Monsterhund blir en bok där alla barn kan identifiera sig utan att behöva förhålla sig till kön.” De påstod vidare ”att det maniska och aktiva särskiljandet av kön ger negativa konsekvenser för båda individ och samhälle och att en friare inställning utan lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid.” Slutligen: ”Att föra in ett nytt element som får oss att tänka till i vårt språkbruk ger möjlighet till medvetenhet och förändring som sträcker sig bortom enstaka ord.”

Författarna tror alltså att införandet av ”hen” inte bara skulle leda till att människors, särskilt barns, verklighetsuppfattning utan även att verkligheten skulle förändras. När jag läste deras debattartikel igen, kom jag att tänka på en anekdot om en Zenmästare och hans lärjunge.

En Zenmästare och hans lärjunge befann sig på vandring. När de närmade sig ett vadställe, upptäckte de en vacker kvinna som inte vågade ta sig över. Zenmästaren lyfte resolut upp kvinnan och bar henne över vattendraget. Efter att kvinnan lämnat dem båda, frågade lärjungen sin mästare:

-  Varför bar du henne över? Han föreställde sig nämligen att den kroppsliga beröringen kunde ha uppväckt Zenmästarens lustar.

Zenmästaren svarade:

-  Varför bär du fortfarande på henne?

Vilket problem bär de tre skribenterna egentligen på?

I det förra inlägget skrev jag också att alla indoeuropeiska språk skiljer på levande och döda ting. Inom kategorin levande görs en åtskillnad mellan manligt och kvinnligt. Åtskillnaden mellan två kön är grundläggande för alla däggdjurs reproduktion, inklusive människor, och därmed artens överlevnad. Distinktionen har alltså i högsta grad täckning i verkligheten. Som Peter Trudgill skriver i ”Sociolinguistics”:

”Du tror kanske att det första du lägger märke till, när du möter några människor för första gången är deras kläder, deras röster, eller deras ögon, eller deras leende. Om du verkligen tror det, har du emellertid helt fel. Faktiskt är det första som du uppmärksammar när du möter dem är vilket kön de tillhör. Detta är så uppenbart att vi inte ens tänker på det.  Uppdelningen av den mänskliga rasen i manligt och kvinnligt är så fundamental och tydlig att vi tar den för given. Det faktum att skillnaden är så grundläggande betyder att det knappast är förvånande att den avspeglas och indikeras i alla mänskliga språk. Det är ett semantiskt allmänbegrepp, som är lexikaliserad i alla språk i världen i termer av par som man-kvinna, pojke-flicka, son–dotter och så vidare.” (Sid. 61, Penguin Books, Fourth Edition 2000 – egen översättning)

Av den debatt som hittills förts, får man lätt det intrycket att det enda sättet att ange könstillhörighet i ett språk sker genom att könsbestämma ett substantiv eller använda ett personligt pronomen i tredje person singularis. Men det finns många andra sätt att markera kön. I vissa språk använder män och kvinnor sig av olika ord för samma företeelse och lär sig detta från tidig ålder; deras vokabulär skiljer sig alltså åt på bestämda punkter. Mycket vanligt är också att ord och fonem uttalas olika beroende på kön liksom att sättet att tala växlar beroende på vilket kön den andre har. Det finns språk, där man omtalar sig själv med olika pronomen i första person singularis beroende på ens kön. Det finns språk, där verbens form  är avhängig talarens kön. Det finns också undersökningar i fråga om västliga indoeuropeiska språk, som visar att kvinnor är mer benägna att tala ”vårdat”, eller på ett sätt som uppfattas som vårdat, och att anpassa sig till den rådande högstatusvarieteten.

II.

Anna-Malin Karlsson skriver:

”Men hen används också för att undvika könsbestämning över huvud taget. En person kan i vissa situationer vilja kallas hen för att slippa bli kategoriserad efter kön. Författare kan vilja skriva om ett barn utan att berätta om det är en pojke eller flicka. Och ganska ofta behöver man tala eller skriva om en okänd person – en student, en kund, en patient eller en anställd vem som helst – inte minst i informationstexter.

Gemensamt för exemplen är att kön inte har någon betydelse i sammanhanget. Språkvårdens rekommenderade pronomen för allmän syftning är än så länge den, om det inte går att skriva utan pronomen.”

Det är väl en väl en överdrift att påstå att ”hen” används i någon större utsträckning, eftersom det väckte sensation när ”hen” nyligen för första gången användes i en barnbok. Därför är skribentens skrivningar snarare en serie antaganden, som inte bygger på någon faktisk undersökning.

Anna Malin Karlsson berättar att det nu har börjat komma forskning ”om vad människor uppfattar som könsneutralt”. Språkvetaren Daniel Wojahn ska ha låtit ett brett urval människor läsa en text där olika pronomen används om en obestämd telefonanvändare. Det framgår inte hur brett hans urval han var – ett dussin respondenter eller tusen respondenter. Det har en viss betydelse. Den exempelmening som Daniel Wojahn valde var ”Om användaren inte har någon handsfree kan han i stället sätta på mobilens högtalarfunktion.” Tillsammans med han testades han eller hon, hon eller han, han/hon, den och hen. Läsarna fick sedan beskriva personen i texten.

Den första frågan är om exempelmeningen är hämtad från verkligheten eller inte. Det förefaller mycket märkligt att en manualförfattare utgår från att samtliga mobilanvändare är av manligt kön. Om meningen helt är konstruerad, kan man misstänka att den också är konstruerad för att ge ett visst svar. Som man frågar, får man svar. Daniel Wojahn fick säkert ett svar som inte överraskade honom:

”Den form som fick överlägset flest att tänka sig en person av vilket kön som helst var hen. På andra plats kom hon eller han, alltså med hon först. Av dem som läst den hade många inte några föreställningar alls om personen, samtidigt som nästan lika många tänkte sig en man. Nästan alla som läste texten med hen påpekade att just den formen gjorde det omöjligt att avgöra personens kön. Ordet drar uppmärksamhet till sig och till den funktion det har.”

Jag har en del erfarenhet av att översätta schackprogram- och schackdatormanualer från engelska, tyska och franska till svenska. Om det i originalet förekommit ”he”, ”er” eller ”il/lui” i en liknande kontext, måste man ändå överväga om det ska översättas med ”han”. Eftersom schackprogram och –datorer används av både män och kvinnor, finns det ingen anledning att påskina att användningen enbart är en manlig sysselsättning. I förekommande fall kan man växla mellan ”hon/han” eller ”han/hon”, så att ingen känner sig trampad på tårna. ”Den/det” är som sagt också helt neutrala. Det enklaste sättet är naturligtvis att konstruera om den nämnda meningen eller använda ett obestämt substantiv. Det skulle kunna heta:

” Om användaren inte har någon handsfree kan  i stället mobilens högtalarfunktion utnyttjas/användas.

I formella sammanhang kan man också skriva ”vederbörande”,”den/det gäller/angår/berör/tillkommer/vederbör”, ”ifrågavarande”, ”personen i fråga”, ”lämplig person” inkl. olika substantiv.

Behovet av ytterligare ett könlöst pronomen är konstruerat och går tillbaka på en grumlig verklighetsuppfattning.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Flensborg Avis  publicerade en recension av Språkförsvarets antologi av Arild Hald Kierkegaard den 6 februari. Det går inte att länka till denna recension men det är samma recension som infördes i Sprogmuseets blogg den 12 januari.

Flensborg (ty. Flensburg) är en stad med 89000 invånare, som ligger strax söder om den dansk-tyska gränsen. Flensborg har med förorter cirka 140000 invånare och är Slesvig-Holsteins tredje största stad och Nord- og Sydslesvigs (alltså hela Sønderjyllands) största stad. Wikipedia vet att berätta om Flensborg Avis:

” Flensborg Avis är en dansk- och tyskspråkig tidning, som utges i Sydslesvig. Målgruppen är den danska minoriteten söder om den danska statsgränsen, samt för sydslesvigare bosatta i Danmark och danska medborgare med intresse för gränslandet, häribland särskilt medlemmar av Grænseforeningen. Första numret utkom den 1 oktober 1869. Tidningen utkommer sex gånger om veckan med en upplaga på omkring 5 800 exemplar.”

Samtliga recensioner och omnämnanden av ”Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva” finns förtecknade i denna sektion. Det kommer förmodligen att inflyta ytterligare några recensioner eller omnämnanden.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den grönländska språklagen, som trädde i kraft 2010, kommer att skärpas ytterligare.  Skärpningen bygger på ett förslag, som utgår från att språket i reklam och annonser och på skyltar, liksom meddelanden till medborgarna och juridiskt bindande avtal, måste vara på grönländska. Detta gäller inte bara om avsändaren är en myndighet, samma krav ställs också på privata företag. Ändringsförslagen lyder bland annat:

”Sproganvendelse i markedsføring
§ 4a. Annoncering, reklamering og skiltning til borgerne fra private virksomheder, offentlige virksomheder og myndigheder skal udformes på grønlandsk, skriftligt som mundtligt.
Stk. 2. Dansk, engelsk og andre fremmedsprog kan anvendes som supplement til stk. 1.”

Och vidare:

” § 4b. Al direkte skriftlig henvendelse til borgere fra private virksomheder, offentlige myndigheder og virksomheder skal skrives på grønlandsk.”

Slutligen:

” § 4c. Juridisk bindende aftaler, herunder vilkår for aftaler, mellem en borger og en privat virksomhed, offentlig myndighed eller virksomhed skal udfærdiges på grønlandsk.”

Brott mot lagen leder till böter. Dock får danska och engelska användas som komplement. Grönländska medborgare som anmält att de vill ha information på danska har dessutom rätt att få sådan. Se fylligare referat här!

Den svenska språklagen befattar sig överhuvudtaget inte med den privata sektorn och reglerar egentligen bara språkanvändningen inom den offentliga sektorns så kallade kärnområde. Språklagen innehåller inga sanktioner och lämnade en dörr öppen för patentbeskrivningar på engelska som juridiskt giltiga i Sverige. Kärnområdet omfattar den politiska beslutsprocessen, domstolsförhandlingar, domar, protokoll, beslut, föreskrifter, verksamhetsberättelser och liknande dokument. Därutöver säger språklagen endast att svenska ska kunna användas inom alla samhällsområden. För att säkerställa rätten att använda svenska i kontakt med myndigheter, gjordes JO-anmälningar avseende rätten att skriva forskningsansökningar på svenska (Kristina Grange) och rätten att skriva anställningsansökningar och driva befordringsärenden på svenska inom den svenska högskolan (Språkförsvaret). Båda bifölls. Märk väl att språklagen är en skyldighetslag, inte en kombinerad rättighets- och skyldighetslag som Språkförsvarets utkast till språklag. Enligt JO tillhör egentligen inte regeringens engelskspråkiga e-postadresser detta kärnområde, men prickade ändå regeringen på grund av dess roll som språkligt föredöme.  Myndigheters och andra skattefinansierade organs övriga verksamheter faller utanför detta kärnområde. Det går alltså inte att beivra Luftfartsverkets ”Airport” i stället för ”flygplats”, varumärken i stil med ”Stockholm – the capital of Sweden”, Kristianstads ”The spirit of food”, Dalarnas ”First region of Sweden”, Sigtunas ”Sigtuna – where Sweden begins” eller nu senast Östergötlands ”East Sweden” med utgångspunkt från språklagen. Detta är alltså ren sidoverksamhet, som uppenbarligen inte har några beröringspunkter med medborgarna. De brukar heller inte ha någon talan i sådana här frågor. Men vilka betalar notan i slutändan?

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vid kommunfullmäktigesammanträdet i Linköping den 31/1 antogs namnändringen av marknadsbolaget ”Fjärde storstadsregionen” till ”East Sweden” med stor majoritet. Två ledamöter från Sverigedemokraterna röstade emot och tolv ledamöter lade ner sina röster. Beslutet togs dock inte utan debatt, som förmodligen återspeglade diskussionen i lokalpressen, Östgöta-Correspondenten, Norrköpings Tidningar och Folkbladet. I Östgöta-Correspondentens webbomröstning hade 1098 personer röstat den 30/1, varav 90 % var negativa till ”East Sweden”.

I Norrköping är situationen delvis en annan. Visserligen är kommunstyrelsens majoritet för ”East Sweden”, men kommunstyrelsen är oenig. Både Moderaterna och Folkpartiet i kommunstyrelsen var emot namnet – se denna rapport. Även företrädare från andra partier är emot namnförslaget. Den lokala opinionen, som den kommer till uttryck i Norrköpings Tidningars webbomröstning, är likaså kraftigt emot ”East Sweden”. I omröstningen har hittills 1629 personer deltagit - 85 % är mot namnet.

Frågan är om inte anhängarna till ”East Sweden” vunnit en pyrrhusseger; det starka folkliga motståndet i Linköping och Norrköping är mycket glädjande och hoppingivande för framtiden. Namnet är inte alls förankrat bland lokalbefolkningen.

Norrköpings kommunfullmäktige fattar så småningom beslut.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Den 3 februari firades grammatikdagen på flera orter i landet. På Kulturhuset i Stockholm anordnades en heldag med föreläsningar och mingel.