I beslutsunderlaget  från Linköpings kommunstyrelse den 17/1 försöker förslagsställarna motivera namnbytet från ”Fjärde storstadsregionen” till ”East Sweden” på följande sätt:

”...begreppet  ’Fjärde storstadsregionen’ diskuterats och frågan har ställts huruvida detta begrepp är tillräckligt starkt och kommunikativt nationellt respektive (inter)nationellt.”

Här är återigen frågan alldeles felställd. Samma begrepp behöver inte vara ”starkt och kommunikativt” både nationellt och internationellt. ”Fjärde storstadsregionen” verkar kommunikativt nationellt, men naturligtvis inte alls internationellt. Därför har ju också ”East Sweden” använts internationellt.

Skulle ”East Sweden” kommunicera mer till en svensk publik, även om den förstår vad det betyder? Måste det inte snarare förbrylla den som känner till litet om svensk geografi? Skulle svenskarna bli mer intresserade av sin egen region för att den nu marknadsförs med ”ett av världens starkaste varumärken ’Sweden’” (vad grundar sig den varumärkesbedömningen på?). 

Om ett engelskt uttryck ställs som enda alternativ till ett svenskt är regeln att det svenska alltid förlorar. Kombinationen av reklambyråfolk och marknadsföringsbyråkrater är alltför stark för politikerna att stå emot. Ingen vill i dagens globaliserade värld ses som nationellt inskränkt. Lösningen som här tydligen inte ens diskuterats är att kombinera uttrycken. Att mot utlandet vara ”East Sweden”, men på hemmaplan ”Fjärde storstadsregionen – East Sweden” – det senare i mindre stil, för att klargöra sammanhanget.

Harald Henrysson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)