Direktlänk till inlägg 21 januari 2012

Tummen ner för ”hen”

Av Nätverket Språkförsvaret - 21 januari 2012 20:02


Idag publicerade Svenska Dagbladet en artikel, ”Det behövs ett nytt ord i svenskan”, av Karin Milles/Karin Salmson/Marie Tomicic, som pläderar för införandet av ett det könsneutrala pronomenet ”hen”. Inlägget har i skrivande stund lett till 749 kommentarer. De som följer Språkförsvarets nätdagbok har säkert noterat att vi startade en omröstning om ”hen” (se också högerspalten) den 5 januari, som också ledde till debatt.


Varför propagerar författarna för ordet? ”Jo, för att ordet hen ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst. Boken Kivi & Monsterhund blir en bok där alla barn kan identifiera sig utan att behöva förhålla sig till kön. ”


Vidare: ”..och att det maniska och aktiva särskiljandet av kön ger negativa konsekvenser för båda individ och samhälle och att en friare inställning utan lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid.”


Slutligen: ”Att föra in ett nytt element som får oss att tänka till i vårt språkbruk ger möjlighet till medvetenhet och förändring som sträcker sig bortom enstaka ord.”


Det är uppenbart att författarna tror att införandet av ”hen” inte bara skulle leda till att människors, särskilt barns, verklighetsuppfattning utan även att verkligheten skulle förändras. En inte ”lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid”! Hur vet författarna det? Det låter som hokus filijokus.


Men språk är en spegling av verkligheten, d.v.s ett sätt att beskriva verkligheten. Man kan förändra verkligheten genom att ge en befallning och den åtlyds, genom att avge ett löfte eller förkunna en dom. Men om man förändrar beskrivningen, d.v.s genom att byta ut eller lägga till ord, förändras inte verkligheten. Det är inte orden som har skapat tukthusen, fängelserna och kriminalvårdsanstalterna. Beteckningarna har ändrats för att fängelsesystemet successivt har reformerats. Det är inte själva språket som förändrat kvinnans situation i Sverige utan det faktum hon under 1900-talet, särskilt efter andra världskriget, i allt större utsträckning inträtt i den samhälleliga produktionen och därmed blivit självförsörjande och ekonomiskt oberoende.


Mig veterligt skiljer alla indoeuropeiska språk på levande och döda ting. Inom kategorin levande görs en åtskillnad mellan manligt och kvinnligt. Detta ger upphov till maskulinum, femininum och neutrum i språket. Reale, ”den”, är en 1700-talskonstruktion i svenska språket. I genuina svenska dialekter saknas reale. Åtskillnaden mellan två kön är grundläggande för alla däggdjurs reproduktion, inklusive människor, och därmed överlevnad. Distinktionen har alltså i högsta grad täckning i verkligheten.


Det finns språk, som har samma ord, ex. finska, kinesiska m.fl., för pronomenet i tredje person singularis. Men på vilket sätt speglar det en mer jämställd verklighet för män och kvinnor än bland talare av indoeuropeiska språk? Vilka är de empiriska bevisen för detta? Författarna berättar om en liten pojke i Jönköping, som överfölls 2011, för att han använde rosa och nagellack, vilket tolkas som kvinnliga attribut. Menar författarna att en sådan pojke inte skulle ha blivit överfallen i Finland eller Kina? Menar författarna att om jönköpingsborna använt ordet ”hen” skulle detta aldrig ha skett?


Författarna skriver: ”Ett motargument är just att ordet hen kan leda till att skillnaderna mellan könsrollerna suddas ut.”


Men ”hen” suddar inte ut könsrollerna; ordet åstadkommer ”nada”. Könsskillnader och könsroller är objektiva. De existerar vare sig man vill det eller inte. De förra är biologiskt betingade och de senare är delvis avhängiga de förra, men också socialt och kulturellt betingade, och förändras med tiden. Till och med små barn blir tidigt medvetna om könsskillnaderna, antingen via syskon, på stranden, på dagis eller när de börjar skolan. Hur länge vill författarna att man ska undanhålla barnen att det faktiskt finns två kön? Och hur i jesse namn ska det gå till? Det räcker väl inte att läsa högt ur en barnbok? Är det inte bättre att föräldrarna lär ut att det ena könet inte är förmer än det andra och dessutom praktiserar denna inställning gentemot egna och andras barn?


Ordbildning är en huvudsakligen spontan process. På 1700-talet – och fortfarande i många svenska dialekter - förekom det endast tre genus i svenskan, maskulinum, femininum och neutrum. Eftersom en tumregel säger att 30 procent av alla nuvarande svenska substantiv är neutrum (kräver ”ett”), betyder det gissningsvis att 70 procent av substantiven tidigare var maskulina eller feminina. Personligen tror jag att fördelningen var tämligen jämn. Det vittnar dialekterna fortfarande om. ”Sol”, ”jord”, ”båt”, ”dörr” etcetera var feminina, medan ”måne”, ”stol” och olika redskap var maskulina. ”Båt” och ”klocka” behandlas fortfarande som feminina i rikssvenskan. Det föll sig också naturligt att dela in djuren enligt könstillhörighet. Nynorska, färöiska och isländska har fortfarande maskulinum, femininum och neutrum liksom tyskan. Det var inte så att män och kvinnor i tidernas början satt och ackorderade om vilket genus solen resp. månen skulle ha. Det avgjorde slumpen eller eventuellt vissa mytologiska föreställningar.


Författarnas syn på språkets roll är idealistisk och med det menar jag att den har föga med verkligheten att göra.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Gealach

Gealach

21 januari 2012 23:32

Tack för detta! Är så himla trött på detta hen-tjat, skönt att få läsa bra motargument.

http://gealach.wordpress.com

 
Ingen bild

Östen Dahl

22 januari 2012 09:28

Indoeuropeiska språk som saknar genusdistinktioner på pronomen är t.ex persiska, armeniska, hindi/urdu, punjabi och bengali.
Den förstnämnda Karin heter Milles, inte Miller.

 
Gubben

Gubben

22 januari 2012 10:35

Mycket bra!

http://gubbens.wordpress.com

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

22 januari 2012 12:40

Östen,

tack för upplysningen om vilka indoeuropeiska språk som saknar genusdistinktioner på pronomen. I och för sig uttalar jag mig i första hand om substantiv (som pronomen ersätter). "Mig veterligt skiljer alla indoeuropeiska språk på levande och döda ting. Inom kategorin levande görs en åtskillnad mellan manligt och kvinnligt. Detta ger upphov till maskulinum, femininum och neutrum i språket." Det finns språkhistoriker/lingvister, som menar att detta är ett gemensamt drag för de indoeuropeiska språken och att det går tillbaka till urindoeuropeiskan. Detta står inte motsättning till att genusdistinktioner på pronomen i vissa indoeuropeiska språk har försvunnit under tidernas gång.

 
Ingen bild

Olof

22 januari 2012 13:20

Bra skrivet, dock är ”båt” inget feminint ord. Det hette bāter på fornsvenska (-er är en maskulin ändelse, som isländska -ur). Att man kallar en båt för ”hon” är snarare en fråga om personifiering, precis som att man kan kalla sin motorcykel för ”hon” som ”hon är en skönhet”, även om ”motorcykel” inte är ett feminint ord.

 
Ingen bild

inga johanson

22 januari 2012 20:39

på esperanto kan man använda ŝli trots att Zamenhof inte skapade just det ordet.
ŝi =hon och li=han blir neutralt ŝli
den, det = ĝi

På grammatikens dag den 3 februari kan det vara lämpligt att se hur grammatiken i Esperanto fungerar. Sök på Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Esperanto#Grammatik

 
Ingen bild

Johan

23 januari 2012 13:07

Personliga pronomen i tredje person har i många språk sitt ursprung i demonstrativa pronomen, vilket kan förklara varför det förekommer endast ett ord som täcker in alla genus. Kinesiskan är dessutom ett logografiskt skriftspråk, d v s att olika tecken symboliserar ord och morfem, till skillnad från alfabet där olika tecken bildar fonem som kombineras och återvinns. Kinesiskan har olika tecken för "han" och "hon", men de uttalas likadant. Därmed handlar det om olika ord.

Språket avspeglar verkligheten. Vi bildar nya ord för att vi behöver göra det; vi behöver kalla nya saker och fenomen för någonting. Språk, kultur och tanke skapar en cirkel där ingendera av dessa utesluter det andra; de är beroende av varandra. Det kan ta lång tid för ord och former att etablera sig i ett språk. Även om "hen" inte skulle få genomslag direkt, förstår jag inte varför vi inte skulle kunna testa det i vårt språk. Varenda möjligt sätt att ändra vår syn, är välkommet. Jag tror dock att "hen" har svårt att förändra våra könsroller och vår syn på jämställdhet; könsrollerna är redan så djupt förankrade, men i de fall i språket där kön är irrelevant skulle det vara intressant att testa "hen".

Det finns undersökningar som gett upphov till hypotesen om lingvistisk relativitet, som innebär att grammatiska genus är en utav aspekterna som formar hur vi människor tänker. Det finns teorier om att den allra tidigaste urindoeuropeiskan endast hade två genus, animata (levande) och inanimata/neutrum (icke-levande). Det animata genuset ska senare ha utvecklats till ett maskulint genus och ett feminint. Plural av inanimata/neutrala substantiv tros ursprungligen ha haft samma ändelser som kollektiva substantiv i singularis och några ord med denna ändelse för kollektivt singularis blev senare feminina ord; det finns spår av detta i klassisk grekiska. Diskussionen kring genus är pågående och mycket komplex. Det gäller att jämföra moderna språks ändelser med äldre språk som t ex sanskrit, hettitiska för att se den ursprungliga genustillhörigheten. Som Olof säger, kan vi luras av miljöbetingade/socialkulturella aspekter ("motorcykel" är ju t o m ibland synonymt med "flickvän/fruga" etc).

 
Ingen bild

Östen Dahl

23 januari 2012 22:06

Till Per-Åke:
Indoeuropeiska språk som helt saknar genusdistinktioner är t.ex armeniska, persiska och bengali. Jag är inte riktigt säker på vad urindoeuropeiskan har för relevans i sammanhanget eller varför man bör fokusera på just indoeuropeiska språk. Fakta i målet är att hur man än definierar genus, så saknas genus i grammatiken hos åtminstone hälften av alla världen språk, och distinktionen mellan manligt och kvinnligt finns inte i mer än sådär en tredjedel (se http://wals.info/feature/31A). Härmed vill jag inte ha sagt något annat än att avsaknad av genus är något vanligt och normalt i språk, och det antar jag att du egentligen inte heller ville bestrida.

 
Peter

Peter

24 januari 2012 15:33

Tack för en intressant artikel.
Skall börja följa den här sidan lite oftare.

http://www.dagensord.net

http://www.dagensord.net

 
Ingen bild

Alex

14 mars 2012 15:08

Det jag tycker om med den lingvistiska sidan av hen-debatten är att den känns mer saklig och mindre ställningstagande, och även att det finns konkret kunskap att hänvisa till i både historia och andra språk.

Det här blogginlägget däremot? Vad händer här?

"Det låter som hokus filijokus.", "ordet åstadkommer ”nada”", "Distinktionen har alltså i högsta grad täckning i verkligheten.", "Till och med små barn blir tidigt medvetna om könsskillnaderna".

Kul att Per-Åke utan någon som helst kunskap tar sig friheten att berätta om vilka åsikter om ordet hens betydelse som är trams och vilka som inte är det. Han sitter ju bara och gissar och drar motståndarargumenten orimligt långt.

Håll er till det ni är bra på eller gör er hemläxa innan ni skriver texter där det känns kul att ta in ovidkommande innehåll.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

20 mars 2012 15:43

Bästa Alex,

om du ska påstå att någon är helt okunnig, måste du själv kunna leda detta i bevis med sakargument. Jag hittar inte ett enda sakargument i din text. Du citerar satsen: "Till och med små barn blir tidigt medvetna om könsskillnaderna". Om detta påstående är felaktigt, d.v.s att barn egentligen lär sig könsskillnaderna sent, måste du väl kunna prestera ett enda motargument, som antingen bygger på egna iakttagelser eller forskning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 10 dec 08:00

Denna fråga tas upp i en artikel av Charlotta af Hällström-Reijonen på Svenska Institutets webbplats:   "Man känner bäst igen en finlandssvensk på uttalet. Det mest framträdande uttalsdraget för finlandssvenskan är att man inte har grav accent. I...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 9 dec 08:00

Det norska Språkrådet har genomfört en intressant opinionsundersökning om inställningen till det norska språket, men också till den mellannordiska språkförståelsen.   «Det er viktig at norsk språk står sterkt»   Det mener i hvert fall de alle...

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 8 dec 08:00


  Sproud skriver sin webbplats:   ”We are a group of entrepreneurs based in Malmö in the south of Sweden, a progressive city where many food, health and lifestyle trends gets (!) started.”   Det heter “get”, väl? Sp...


  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 6 dec 08:49

 I går sändes en intervju i radio (Nordegren och Epstein i P1) med reklambyråägaren Walter Naeslund (han har tagit bort bokstaven ä i namnet - den är ju inte internationell). Anledningen var en artikel i branschtidningen Resumé där han - på engelska ...

Presentation

Omröstning

Fråga: ”Vad berör dig mest, musik med svensk eller engelsk text?”
 En text på svenska berör mig mest
 Båda språken berör mig lika mycket
 En text på engelska berör mig mest
 En text på ett annat språk berör mig mest
 Omöjlig fråga. Musik och text kan inte separeras från varandra
 Det kan bara avgöras från fall till fall
 Vet inte

Fråga mig

110 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se