Direktlänk till inlägg 5 januari 2012

Ny omröstning om ”hen”

Av Nätverket Språkförsvaret - 5 januari 2012 22:47


I ett inlägg i Språktidningens blogg heter det:


Hen har lanserats som ett könsneutralt pronomen. Hittills har genomslaget varit begränsat. Tidskriften Ful använder sedan flera år tillbaka hen i stället för han och hon, och efter nyår kommer den första barnboken där hen är genomgående. Olika förlag har tidigare gett ut böcker där huvudpersonerns kön inte framgått. Men Kivi & monsterhund, som är skriven av Jesper Lundqvist och illustrerad av Bettina Johansson, är enligt egen utsago den första barnboken som konsekvent använder ett språk som 'inte är kopplat till vad vi har mellan benen'.


Behövs ett könsneutralt pronomen (i tredje person singularis) i svenskan? Se omröstning i högerspalten!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Ingen bild

Ingvar Nilsson

6 januari 2012 12:59

Hen är välkommet, som komplement till han/hon på ställen i text där könet inte spelar roll. Det låter måhända bättre att säga/skriva "han kysste henne", är "hen kysste hen".

 
Ingen bild

Gunnar Lund

6 januari 2012 14:02

Vad ska vi med ytterligare personliga pronomen till. Räcker det inte med de fyra vi redan har - han, hon, den coh det.

Ska talesätt som "Den som lever får se" och "Den illa gör den illa far" heta "Hen som lever får se" och "Hen illa gör hen illa far".

Hur blir det när könstillhörighet är viktigt i sammanhanget? "Hen är vampig, mansslukerskan." "Hen jagar kjoltyg, kvinnokarlen." Kjoltyg kan avse såväl ett tyg som en personifiering av en eller flera kvinnor. Ska det då heta "kjoltyget, hen"?

Till sist: Hen är redan upptaget i svenskan. Hen är en brynsten.

 
Ingen bild

Johan

7 januari 2012 04:36

Kommentar till Gunnar Lund: Till att börja med, kan jag tycka att om du ska skriva ett inlägg här, måste du ha saklig grund och lingvistisk kunskap bakom det du skriver.

I svenskan finns fem stycken personliga pronomen i tredje person, singularis: han, hon, den, det, man. Det finns en annan diskussion som handlar om att slopa "man" till förmån för "en" eller liknande, då "man" har kommit till i språket genom det patriarkala samhälle vi lever i. Lite samma princip gäller här. "Hen" ska vara ett könsneutralt pronomen i de fall där könstillhörigheten inte är av betydelse. Jag tror detta är viktigt i vår fortsatta kamp för jämställdhet.

Vad har det med saken att "hen" redan är ett ord för något annat? Det finns en rad homonymer (ord som stavas och uttalas likadant men betyder olika saker och därför är olika ord). Menar du att vi inte behöver ord som "mål" i t ex fotboll (både "att göra ett mål" och själva konstruktionen "ett mål") för att vi redan har ordet "mål" i betydelsen "att uppnå ett mål"?

 
Ingen bild

OF

7 januari 2012 12:18

Varför inte använda "denne".

Kinesiskan har samma uttal på hon, han, den/det, men olika tecken. Vilket kan vara förvirrande i historier med fler inblandade. Om man inte heller är helt asexuell kan det vara av intresse for mänskligheten att veta vilket kön personen det talas om har, för att slippa fråga rent ut om denne är man eller kvinna och därmed avslöja sitt intresse för den ena eller andra personen oavsett kön.

 
Ingen bild

Observatör

7 januari 2012 13:31

Att introducera ett könlöst pronomen ”hen” i tredje person singularis i svenska språket tycks mig vara ett meningslöst – och skenradikalt - initiativ.
1. Såvitt jag vet skiljer alla indoeuropeiska språk på levande och döda ting. Inom kategorin levande görs en åtskillnad mellan manligt och kvinnligt. Detta ger upphov till maskulinum, femininum och neutrum i språket. Reale, ”den”, är en 1700-talskonstruktion i svenska språket. I genuina svenska dialekter saknas reale.
2. Åtskillnaden mellan två kön är grundläggande för alla däggdjurs reproduktion, inklusive människor, och därmed överlevnad. Distinktionen har alltså i högsta grad täckning i verkligheten.
3.Det finns språk, som har samma ord, ex. finska, kinesiska m.fl., för pronomenet i tredje person singularis. Men på vilket sätt speglar det en mer jämställd verklighet för män och kvinnor än bland talare av indoeuropeiska språk? Vilka är de empiriska bevisen för detta?
4. Jesper Lundqvist, barnboksförfattaren, motiverar valet av ”hen” med att han använder ett språk som ”inte är kopplat till vad vi har mellan benen”. Men blir inte barn, pojkar och flickor, tidigt medvetna om att de har olika saker mellan benen? På dagis, på badstranden eller när de leker doktor? Varför ska man inte låtsas om verkligheten?
5. Detta påminner också om vanföreställningen att man kan ändra på verkligheten med hjälp av ord eller att olika språk ger upphov till olika verklighetsuppfattningar. Visst, man kan ändra på verkligheten genom att ge en befallning, fatta ett domslut eller avge ett löfte, men man ändrar aldrig på verkligheten genom att ändra på beskrivningen av densamma. En föryngringsyta är lika tom på träd som ett kalhygge; en sanitetsskötare utför fortfarande samma jobb som en städare.
6. Att det obestämda pronomenet ”man” har sitt ursprung i substantivet man, kan man kanske uppröras över i efterhand, men pronomenet saknar all värdeladdning idag. Det gäller massor av ord av maskulint ursprung, som idag uppfattas som neutrala. Varför ska man egentligen skriva om språkhistorien?
7. Om omsorgen gäller de som ännu ”inte kommit ut”, d.v.s homosexuella, transsexuella eller asexuella, så representerar dessa minoriteter. Andelen homosexuella av befolkningen brukar uppskattas till 5 – 10 procent och de transsexuella till under 1 procent. Homosexuella män betraktar väl varandra som män och lesbiska kvinnor varandra som kvinnor? Jag tror heller inte att vare sig dedicerade heterosexuella eller homosexuella tar fel på könstillhörigheten när det verkligen gäller.
8. Om vissa människor vill omnämna varandra som ”hen” må det vara hänt, men jag tvivlar på att detta påfund kommer att vinna anklang.

 
Ingen bild

lr.

7 januari 2012 14:50

Framförallt är det ett fruktansvärt fult ord. Håller med om att "denne" är ett mycket bättre alternativ eller varför inte "han eller hon" eller "hon/han".

Förövrigt är det en myt att människor inte tycker om kön. Det är snarare tvärtom, människor älskar i regel kön och tycker om könsroller.

 
Ingen bild

Gunnar Lund

7 januari 2012 15:10

Johan!

När jag läser var jag skrev tidigare ser jag att jag missat att poängtera att vi redan har två personliga pronomen som är könsneutrala - "den" och "det". Det finns inget som helst behov av ytterligare ett. I ditt inlägg kommer du inte fram med ett enda sakskäl till varför vi inte ska nöja oss med "den" och "det".

Eftersom du tog upp "man" får jag väl haka på. Oss "män" emellan eller ska jag skriva oss "människor" emellan, vad ska vi kalla oss? Med din logik är "män" omöjligt, då ordet är maskulinum och inte könsneutralt. Lika illa är det med "människor" som är femininum och inte heller det könsneutralt.

Ja, vårt språk speglar det samhälle vi kommer ifrån och det vi lever i. Du borde reflektera över hur det kommer sig att Svenska Akademiens ordlista innehåller fler ord som börjar på "kvinn(a,o,-)" än som börjar på "man" i dess maskulina betydelse. "Mannekäng" till exempel hör inte dit.

Nittio kvinnoord mot sjuttio mansord visar en matriarkal snarare än en patriarkal dominans i språket och tillvaron. Tillvaron är ingalunda så könlös som du önskar att den vore.

Hur petig får man vara språket? Fär vi säga "allmän, mantal och mannamån"? Eller ska det heta "allhen, hental och henmån"?

Jag kan såväl som de flesta andra, även kvinnosakskvinnor, ibland säga när det känns tungt, att "man är väl inte mer än människa". Det innebär faktiskt, att "maskulinum är väl inte mer än femininum".

 
Ingen bild

Amadeus

7 januari 2012 15:38

Jag tycker att "hen" är ett bra ord. Alternativ som tas upp här, som "denne" passar inte in överallt där "han" eller "hon" skulle passat men "hen" passar utmärkt. Det finns också en risk att "denne" låter lite byråkratiskt eller formellt.
Det handlar inte om att ersätta "han" och "hon" utan om ett ord som man kan använda när man inte vet könet, eller när det inte är relevant (eller just för att undvika fördomar pga kön när man berättar något).

Bra mycket smidigare än "han eller hon" tycker jag, och så får man dessutom med de människor som inte vill identifiera sig som kvinna eller man (även om det inte är huvudanledningen till att jag gillar ordet).

 
Ingen bild

Johan

7 januari 2012 18:20

Gunnar Lund!

Jag ser nu att Amadeus redan har skrivit en del av det jag tänkte säga. Jag förstår inte alls vad du vill säga med avsnittet om "människor-män". "Man" är ett personligt pronomen i tredje person, singularis och har ett patriarkaliskt ursprung. Invändningar mot det? Om du har, handlar det ju bara om att du inte erkänner att vårt samhälle är patriarkaliskt.

Vad det gäller det att språket speglar det samhälle och den kultur vi lever i, där har du rätt. Men jag förstår inte vad du menar med resten. Svenskan har en majoritet av ord som har med det manliga könet att göra, de som har med det kvinnliga könet är till stor del också ett resultat av att vi tvingats lägga till det prefixet för att markera att det just handlar om något kvinnligt till skillnad från normen som är det manliga, t ex "damfotboll" medan "fotboll" handlar om manlig fotboll. Ett annat exempel, ett sjukt sådan, är "landsmaninna" i t ex tävlingssammanhang, varför inte säga landskvinna? Sedan har vi i svenskan inte maskulina, feminina och neutrum som genus, utan vi har neutrum och utrum, "en" och "ett". "Mannekäng", vad menar du med det? Det är nämligen ett lånord från franskan.

 
Ingen bild

Observatör

7 januari 2012 22:27

Jag glömde att påpeka i det tidigare inlägget att det finns andra sätt att undgå att använda ”hon” eller ”han” som pronomen, om könstillhörigheten hos en varelse är okänd, ointressant eller irrelevant. Det går att använda ett substantiv beroende på vem som avses, exempelvis ”ministern”, ”fotgängaren”, ”stadsbudet” etcetera. eller lösare konstruktioner som ”denne/-a”, ”personen ifråga”, ”vederbörande”, ”den sagde/-a”, ”den berörda/-e” och så vidare.
När det gäller det obestämda pronomenet ”man” säger Norstedts etymologiska ordbok att detta utvecklades under yngre fornsvensk tid under inflytande från det tyska ”man” med samma betydelse. I uttrycket ”ser man på” är ”man” hämtat från lågtyskan och betyder egentligen ”bara”. Det var naturligtvis inte så att patriarkatets företrädare slog sina kloka huvuden och beslöt att införa ”man” som obestämt pronomen för att hålla kvinnorna på plats. Vem vet, det kanske till och med var kvinnor som först började använda ”man” som obestämt pronomen. Det är omöjligt att avgöra. Ordbildning är en spontan process och när ett ord först introducerades kan bara beläggas från skriftliga källor.
Det är sant att rikssvenskan idag enbart har två genus, utrum och neutrum, men i fråga om pronomen i tredje person singularis har svenskan faktiskt fyra genus: maskulinum, femininum, reale (”den”) och neutrum. Johan säger: ”Svenskan har en majoritet av ord som har med det manliga könet att göra, de som har med det kvinnliga könet är till stor del också ett resultat av att vi tvingats lägga till det prefixet för att markera att det just handlar om något kvinnligt till skillnad från normen som är det manliga…” Om vi ser på tiden före uppkomsten av reale på 1700-talet (och fortfarande giltigt för många dialekter), fanns det tre genus, nämligen maskulinum, femininum och neutrum (”det”). Eftersom en tumregel säger att 30 procent av alla nuvarande svenska ord är neutrum (kräver ”ett”), betyder det gissningsvis att 70 procent av orden tidigare var maskulina eller feminina. Nu påstår Johan att en majoritet av dessa ord var - och är - maskulina. Var har du fått det ifrån? Vilken undersökning bygger påståendet på? Personligen tror jag att fördelningen var tämligen jämn. Det vittnar dialekterna fortfarande om. ”Sol”, ”jord”, ”båt”, ”dörr” etcetera var feminina, medan ”måne”, ”stol” och olika redskap var maskulina. ”Båt” och ”klocka” behandlas fortfarande som feminina i rikssvenskan. Det föll sig också naturligt att dela in djuren enligt könstillhörighet. Nynorska, färöiska och isländska har fortfarande maskulinum, femininum och neutrum liksom tyskan.

 
Ingen bild

Amadeus

8 januari 2012 00:45

Känner mig lite småtvungen att inflika en till sak angående just "denne" som ersättare för "hen", som jag kom på just efter att jag postat. Jag var tvungen att skynda mig till bussen så jag hann inte skriva det då.

"Denne" är inte på något sätt ett könsneutralt ord (rätta mig om jag har fel, men gör det vänligt), och grejen med "hen" är ju just att det ska vara könsneutralt. "Denne" är ju en maskulin böjning och "denna" är den feminina motsvarigheten (ber om ursäkt om jag använder fel grammatiska uttryck, det är mycket möjligt). Man skulle säga "denne man, som ni talar om" och "denna kvinna, som ni talar om". Försök säga "denne kvinna" och om inte er språkkänsla skriker ifrån... ja, då har ni inte samma språkkänsla som mig i alla fall!

Det är egentligen ytterst underhållande, fast på ett sorgligt sätt, att det kommer upp som förslag att byta ut ett könsneutralt ord mot ett manligt som skulle ha "samma funktion".

 
Ingen bild

Benkt Lundgren

8 januari 2012 11:42

Jag tycker först och främst att det här inte är en fråga för Språkförsvaret, det handlar inte om svenskans ställning i förhållande till andra språk. Till sakfrågan: Tycket inte att det är en viktig fråga annat än för de transsexuella personer som känner sig obekväma i det kön de fötts i. För deras skull kan det vara angeläget med "hen". Men jag misstänker att andra förespråkare för ordet är de queer-stollar, som anser att alla könsskillnader är sociala; tydligen även den faktum att vi ser olika ut mellan benen när vi föds. Men den åsikten är så knäpp att den behöver inte tas på allvar. Och den diskussionen är ännu mindre något för Språkförsvaret att ta ställning till.

 
Ingen bild

Gunnar Lund

8 januari 2012 14:20

Hej igen Johan!

Innan du går i svaromål kan du väl åtminstone läsa igenom ordentligt, så att du vet vad du svarar på. "Mannekäng" tog jag med som exempel på ett ord som inte är en avledning av "man".

Du förstår inte varför jag skriver om "man", som är maskulinum, och "människa" som är femininum. Poängen är att med din logik får vi varken kalla oss det ena eller det andra, då inget av orden är könsneutralt. Ska du skapa ett könsneutralt språk, så räcker det inte med fokus på ett enda ord. Då måste du och de som håller med dig revidera stora delar av svenskans ordförrd.

Idén med "hen" påminner om en debatt som fördes i slutet av den tid då titelsjukan fortfarande rådde. Kvinnor titulerades "fru" respektive "fröken" med avseende på deras civilstånd. Egentligen var det väl deras ensak om de var gifta eller inte. En landsomfattande omröstning kom med ett tredje förslag "fruken". Antagligen är du inte gammal nog för att ha hört det ordet. Det behövdes helt enkelt inte. Detsamma gäller för "hen".

"Den" och "det", som dels är personliga pronomen och dels bestämda artiklar hör till svenskans allra vanligaste ord - trettonde och fjärde plats ligger de på i statistiken. Båda har fungerat alldeles utmärkt ända sedan fornsvenskans tid. Att försöka ersätta dem med "hen" är inget annat än krystat.

Ja, det offentliga samhället är patriarkaliskt, men långt ifrån så starkt som det har varit. Kvinnorna har gjort gigantiska framsteg och skaffat sig ökat inflytande över det. Den processen har kunnat fortgå utan "hen" som personligt pronomen.

I det mer närliggande samhället, det vill säga familjen råder matriarkat. Men männen har blivit långt mer delaktiga i familjelivet än de var förr. Även den processen har kunnat fortgår utan "hen" som personligt pronomen.

Trots detta skulle vårt samhälle inte fungera utan två kön. En förutsättning för hela vårt liv är förekomsten av och samverkan mellan könen. Du till exempel skulle inte ha funnits till om det inte vore så. Att sträva mot ett könlöst samhälle är detsamma som att försöka få det att upphöra.

Jag har den uppfattningen att ju fler avledningar som finns av ett grundord desto viktigare är det. Jag noterade att nittio kvinnoord är fler än sjuttio mansord, som du istället för att se som ett tecken på kvinnors starka närvaro valde att tolka på ett sätt som passar en snäv tolkning om patriarkat.

Språket avslöjar i hög grad hur ett samhälle fungerar. Att även "moder" med avledningar är vanligare än "fader", tolkar jag som att vårt samhället är långt mycket mer matrarkaliskt än du är villig att acceptera.

Den lilla grupp, som försöker ersätta två av våra allra vanligaste och sedan forntiden förankrade ord med ett påhittat trdje, kommer med tiden att upptäcka att det hade varit bättre att lägga energin på något annat.

Nya ord uppstår spontant och får spridning därför att allt större kretsar anammar det. Det går inte att lansera ord på samma sätt som en vara.

 
Ingen bild

Kjell Rindar

8 januari 2012 23:12

Förmodar att skräcken för att definiera kön i språket spridits från den "vetenskap" som kallar sig genusforskning..instämmer med dem som ser hen som totalt onödigt och dessutom dumt.

 
Ingen bild

Johan

9 januari 2012 20:38

Jag vet att det är svårt eller rentav omöjligt att förändra samhället genom att ändra språket. Det håller jag med om och det var inte heller det jag försökte påpeka. Jag menade bara att det kan vara intressant och viktigt att införskaffa ett sådant ord för att få bukt på fördomar och diskriminering, principen att t ex testa att sälja bara rosa kläder till pojkar i en barnklädesaffär och dockor till pojkar i en leksaksaffär

 
Ingen bild

Johan

10 januari 2012 14:38

Jag kan hålla med om att det finns viktigare saker att lägga energi på. Som sagt, "hen" är endast ett förslag som jag gärna skulle testa. Dock behövs också en objektsform till "hen", kom jag på. Det gör det lite knepigare.

De två viktigaste saker som stör mig mest, och detta har säkert varit uppe i diskussion tidigare, är att väldigt många inte kan skilja på subjekts- och objektsform, såsom "de" från "dem", samt särskrivning vilket jag inte alls förstår svårigheten med.

 
Ingen bild

popmosho

11 januari 2012 11:56

Även du inte har hög språkutbilning kan du ha en känsla för språket och arbetat där språket är viktigt, som pedagog tex. där är det endast grundläggande utbildning, som svar på inlägget om att du skall ha linguistsik kunskap för att yttra sig.
Naturen består inte av ett 3:e kön bortsett från dubbelkönade små djur varför ett sådant ord känns helt onödigt. Ok för homos men de är inte ett eget "kön". Och, var skulle då jag kallas i slutändan som lever i celibat?

 
Ingen bild

Amadeus

11 januari 2012 22:38

Johan (och andra intresserade så klart): "Henom", brukar användas som objektsform till "hen". Är kanske inte det snyggaste ordet här i världen, men det fungerar.

 
Ingen bild

Johan

12 januari 2012 19:00

Amadeus: Jasså, intressant. Även om -om indikerar maskulint, historiskt sett.
Popmosho: Vi pratar inte om tre kön, iallafall inte jag. Jag pratar om att det vore intressant att testa ett könlöst personligt pronomen i tredje person.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 28 mars 08:00

Universitetsläraren rapporterar:   ”En utgångspunkt för den norska regeringens handlingsplan är att mer undervisning sker på engelska och att det i vetenskapliga publikationer har skett en kraftig nedgång av det norska språket i förhållande...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 27 mars 08:00

Som många noterat har service på restauranger i Sverige förändrats de senaste 10 åren. I de större städerna stöter man ofta på personal som knappt kan svenska utan bara engelska. De verkar intalade att alla svenskar gärna pratar engelska.   När...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 mars 12:00

Stefan Lindgren skriver på Facebook:   ”Läs Cronemans krönika i DN från 16/3. Jag håller helt med honom, även om han är 30 år sen med dessa insikter.   Och har man väl sagt A måste man säga B. Det är sjukt att svenska högskolelärare ska...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 mars 13:00

I artikeln ”Den nordiska språkgemenskapens kris” skriver Samuel Larsson inledningsvis:   ”Den eviga frågan om hur väl danskar och svenskar förstår varandras språk har blivit aktuell igen. Frågan är ju lika gammal som Öresund o...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 24 mars 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Kjell Höglund - Mina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Tanken   Tanke, se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri; även du har dina vingar och din rymd att flyga i.   Klaga ej, att du v...

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards